Ny stad
Men det bästa tycker Zsandor såklart är att vara i skogen. Vilket det inte blivit så mycket med... i söndags försökte vi gå upp i skogen här på Norra Stadsberget, men det är brant och det är som sagt tokhalt med all isen så det gick inte så bra. Idag gjorde vi ett nytt försök eftersom matte fick sluta innan lunch.
Solen strålade för tredje dagen på rad så vi hade bra förutsättningar. Vi gick på trottoar bort förbi villorna och sedan kom en väldigt mysig parkväg bredvid Sidsjöbäcken - som inte gick att gå på överhuvudtaget eftersom den inte sandas. Efter en halvtimme kom vi i alla fall fram till Sidsjön (det tar nog en dryg kvart när isen är borta och man kan gå normalt), där vi började gå runt sjön.
Förutom det halkiga underlaget var det rätt okej, lite i stil med att gå runt Höglandssjön: fin sjö, fin omgivning, en hel del folk. Föga upphetsande, men som sagt helt okej i jämförelse med trottoarer. På andra sidan sjön ligger en skidbacke med lift, där vek vi av upp i skogen och det gick riktigt hyfsat att gå en bra bit upp i skogen, barmark och jättefin skog. Men sen kom det en massa snö som inte var så lätt att gå på, och då började det ändå blir dags att bege sig hemåt så vi gick tillbaka samma väg, men passade på att leka och träna lite på väg ner.
Zsandor tyckte liftarna var lite läskiga och ville först inte gå, men det släppte vilket jag är glad för... slalomåkarna tyckte han var väldigt intressanta där de kom rutschande ned för backen, inte intressanta så att han ville jaga dom, mer som att han undrade om det verkligen var människor.
Vi gick sedan hem via villaområden med blixthalkiga backar, det tog tid.
Äntligen sol!
Vad har vi sysslat med de senaste veckorna då? De dagar det varit slaskigt/isigt har vi mest hållt oss inne, lekt, tränat och hittat på lite av varje. En hel del lydnadsträning har det blivit och en massa nya tricks, de flesta helt onödiga men vansinnigt roliga, däremot håller vi på att tränar in ett moment vi kan ha nytta av, nämligen att städa upp leksakerna och lägga dem i leksakskorgen.
Självklart har det blivit en del långa skogspromenader också, dessutom har vi gått en del i stan för att träna lite på att promenera bland folk och bilar, och ett par Pepsiträffar med älgjakt, busande och massa spring.
Igår gick vi hela familjen ut i Svedjeskogen, husse fotade och jag och Zsandor busade och njöt av att se blå himmel och lite lite sol bakom molnen för första gången på flera veckor. Zsandor hittade sin gris som varit "försvunnen" sen november(?) (den har legat uppe i ett träd så vi fick inte ner den), gissa om han blev lycklig!
Det blev en lång promenad igår på nästan fyra timmar så det var en trött hund och matte som kom hem sen, själv hade jag jobbat kvällen innan och jourat på natten så jag var helt slut...
Idag strålade solen över hela Övik så vi gick upp mot Hörnsjön och tänkte träna lite på att möta hundar, men det var nästan inga ute trots det alldeles underbara vädret. Vi gick ner till golfbanan på hemvägen där Zsandor rusade runt som skjuten av en kanon över nästan hela banan, snacka om lycklig hund! Berodde nog dels på vädret, men även på att matte var på toppenhumör eftersom det var sol. :-)
På lördag flyttar vi som sagt till Sundsvall där jag ska göra min praktik på socialtjänsten, jag och Zsandor ska bo i en liten studentlägenhet mitt i stan, men ändå verkar det vara rätt nära till skogen. Husse bor kvar hemma och vi har bestämt att ses i stort sett varje helg. Jag och Zsandor kommer komma hem till Övik ungefär varannan helg har vi bestämt och då måste vi såklart passa på att träffa bästisen Pepsi och hennes familj så mycket som möjligt, de är ju bortskämda med att ses ungefär en gång i veckan så det kommer bli väldigt tomt annars. I Sundsvall har vi anmält oss till en problembeteendekurs där vi ska vara 5-6 st och träna på saker vi har problem med, det låter jättebra, frågan är bara när kursen kommer igång... jag hoppas det inte dröjer alltför länge, för det är ju just nu när det är snö som vi behöver aktivera oss mer med kurser, sen när det blir vår, ljust och barmark är det inte några problem med aktivering...
Lycklig över sin upphittade gris
Sötnos som är godissugen
Rast i småtjärnsstugan, Zsandor insvept i mattes fleecetröja för att inte frysa (foto husse)
Pyjamasmonstret! (foto husse)
Zsandors jul och nyår
Så var det dags för en uppdatering om Zsandor senaste veckor. Av olika anledningar har det inte blivit något skrivande, matte har varit sjuk och haft fullt upp efter det.
Julen
tillbringades som vanligt hos mattes familj i Upplands Väsby, dit reste vi med buss och tåg eftersom bilen inte fungerade bra. Zsandor är bra på att åka buss, men tåget är han livrädd för. Han vägrade gå på så jag fick släpa honom, som tur var hade vi sällskap av en trevlig labradortik och hennes trevliga matte så vi sökte lite stöd hos dem och då gick det lite lättare. Väl på tåget gick det bra, Zsandor fick eget säte där han låg mest hela tiden, som tur är så reagerar han med att ligga still och darra lite och inte få panik och vilja springa iväg. Ibörjan hyperventilerade han lite och det var lite läskigt men gick över ganska fort.
Väl hemma i Fresta var Zsandor jättelycklig över att träffa alla, det märks att han fortfarande trivs jättebra där fast vi inte bott där på fyra(?) år.
På julafton fick jag den bästa julklappen av Zsandor, vi var nämligen ute en sväng i skogen på morgonen och träffade på tre irländska settrar, varav två av dem är gamla lekkompisar till Zsandor som senare blev fiender. Så fort han ser dem brukar han morra, han har verkligen hatat dem de senaste åren. Nu var han lös och plötsligt dök de upp: tre hanhundar i samma ålder som han. Men det gick jättebra! Zsandor sa ifrån när en blev lite närgången, sedan kom de alla fyra springande bort till mig och deras husse som stod och pratade och vi gick åt varsitt håll. Det roliga var också att jag såg verkligen på Zsandor hur skönt han tyckte det var att det gick bra, han var sådär jättelycklig när vi gick iväg såsom han brukar vara om han träffat nån tik och lekt lite med.
Däremot blev kvällen lite mindre lyckad, Zsandor fick vara på övervåningen när vi hade gäster eftersom han inte klarar av mycket folk, framförallt som han inte känner. På kvällen skulle jag ta ut honom i trädgården för att kissa och i hallen när vi är på väg nerför trappan står en släkting i mörkret och gör något. När Zsandor kommer nedför trappen så vänder sig han om, lutar sig över Zsandor (han är över 1.90 lång) och börjar ruska om Zsandor på huvudet, Zsandor blir direkt förbannad och biter honom i tummen. Som tur var blev det bara ett litet sår, men desto jobbigare blev det såklart känslomässigt. Men nu var det faktiskt helt och hållet mannens fel, och mitt kanske eftersom jag borde varit förutseende och sett till att det inte hände. Det jobbiga är att jag vid ett flertal tillfällen talat om för släktingarna om hur Zsandor är och senaste gången var bara ett par timmar tidigare, så jag var helt övertygad om att de efter vad jag sagt skulle låtit Zsandor vara ifred, men tydligen förstod i alla fall den här mannen inte att jag menade allvar. Att Zsandor gjorde som han gjorde har jag full förståelse för: han är "hemma" i sitt revir, går nedför trappen där en stoor främmande människa står i mörkret och plötsligt vänder sig om och anfaller honom genom att ruska om hans huvud. En bra hund skulle såklart inte gjort det men att Zsandor reagerar så skulle jag kunnat förutse, däremot kunde jag inte förutse att släktingen skulle agera som han gjorde efter alla mina förklaringar. Men det blev okej efteråt, vi pratade om det och han bad om ursäkt och sa att det var han som gjort fel, att han borde tänkt sig för.
Dagarna runt jul var matte som sagt sjuk men det blev ändå många långpromenader för Zsandor, utan matte några gånger men de flesta dagar släpade jag mig ut, det var ju så härligt med plusgrader och barmark! Vi passade på att gå i storskogen där de satt upp naturreservat, där gick jag ofta när jag bodde hemma och det är ett sånt där ställe som folk inte verkar veta om, kanske för att det är för djupt in i skogen. Inga älgar såg vi den här gången, däremot ett rådjur bland villorna en kväll och en räv när vi var ute och gick i skogen där syrran bor.
Mamma, jag och hundarna var ute dan för dan före dopparedan, härligt med grön jul!
Glada hundar i full fart i fårhagen, i bakgrunden ser man skogen där vildsvin har hållit till 
Lilla My hatar att bli fotad, men här lyckades jag!
Stor och liten
Mysan och Zsandor i bakgrunden, tyvärr kom solen fram först när vi var på väg hem
---
Nyår
brukar vara den värsta perioden i Zsandors liv men i år var det faktiskt lite bättre. Dagarna innan var det lite tråkigt eftersom matte jobbade, men på nyår tog vi bilen iväg till skogen (ville inte gå genom områdena eftersom det smälls så mycket så vi körde ända fram till skogen). Vi gick upp på Hamptjärnsberget och sedan tillbaka över ett översnöat kalhygge, det var en ganska jobbig promenad för mig men Zsandor tog sig lätt fram som vanligt. Det kom några höga smällar som Zsandor reagerade på, men så länge vi var i skogen så var det ingen större fara. Det verkar som han känner sig tryggare i skogen för där brukar han tåla smällar bättre.
På kvällen blev det värre, jag hade bestämt att inte ge honom Nozinan eftersom det är så obehagligt när han är drogad, han ramlar omkring och kan inte styra över benen, men verkar lika rädd ändå. Jag läste att Nozinan inte är att rekommendera för skotträdda hundar eftersom kroppen blir påverkad men de kan vara nästan lika vakna och alerta i huvudet som vanligt, och då blir ångesten mycket värre när det smäller, eftersom kroppen inte fungerar som den ska.
Det gick hyfsat bra i början av kvällen, men sen blev det värre. Vi lekte med pipisar och Zsandor fick goda oxhudspinnar att tugga på, men när det började smälla mer på allvar gick han och la sig under bordet där jag hade bäddat åt honom med ett mjukt täcke så han skulle slippa ligga på golvet. Vid elva lyckades jag släpa ut honom och han både kissade och bajsade fast han var livrädd, jag var så glad när vi kom in för nu skulle vi slippa tänka på att gå ut nåt mer. Vid 12-slaget hade vi hög musik på och lekte med högljudda pipisar under det värsta smällandet, det funkade bra den första kvarten, sen gick han och la sig under sängbordet en stund, men när vi sedan gick och la oss vid ett så la han sig i sin egen säng. Summa summarum så gick det mycket bättre än förväntat, dels verkar Zsandor blivit lite lite mindre rädd och dels tror jag det var mycket bättre för honom att få vara vaken och nykter när det smällde. En annan viktig sak är nog att vi undvikit att gå promenader där det kan tänkas smälla, kortrundorna har vi såklart gått men då kan man snabbt gå hem om det smäller, långrundorna har vi gått i skogen där det som sagt inte är någon fara, och då verkar han blivit lite tåligare.
De senaste dagarna har vi haft fullt upp de dagar matte varit ledig, långa skogspromenader samt lite stadsvandring har det blivit. Igår tumlade vi runt i snön på bergen i Svedjeholmen och på kvällen tog vi bussen till stan för att gå och möta husse i Gullänget, det blev väldigt många timmars promenerande sammanlagt. Idag lämnade vi bilen på verkstad och gick därifrån via skogen och sedan hem, träffade en liten griffonvalp på vägen som Zsandor blev förtjust i, sammanlagt tog det knappt tre timmar och Zsandor är verkligen helt slut nu, jag också efter att ha gått många kilometer på asfalt och plumsat i snö i skogen nästan lika många km.
Jul
Kärlek i hundvärlden och ny ovana
Tyvärr hade både jag och Tessan lämnat våra kameror hemma men solen sken och det var en härlig promenad i lagom många minusgrader.
På kvällen hade vi en riktig träningskväll inomhus, vi tränade på att plocka upp leksaker och lägga i leksakslådan, lite apportering, hantering, bus och konster, samt att leta upp mina nycklar (luktdiskriminering).
---
Idag blev det en kortare tur upp i skogen, vi gick upp på närmsta berget och lekte lite grann, Zsandor hittade på lite egna bus och spårade lite djur, samt försökte ägna sig åt sin nya ovana - nämligen att äta älgspillning. Jag förstår inte det där alls, han har aldrig visat intresse för älgbajs förut, knappt nosat på det, men nu har han fått för sig att det går att äta. Antingen är det för att älgarna äter något annorlunda på vintern som ger en lockade doft, eller också är det bara för att jävlas, nu när det inte går att rulla sig på bajs och döda gnagare...
Efter en timme började jag må dåligt så vi gick hemåt igen och tränade en massa inkallning på hemvägen eftersom jag inte orkade koppla honom men ville ha bra kontakt. Det blev ändå dryga två timmar så Zsandor var ganska nöjd ändå och bäddade ner sig under täcket när vi kom hem.
Lugna dagar
Slaskväder men kul ändå
Nåväl, vi gick upp i skogen en ny väg via några villakvarter, kom ut vid Hamptjärn och gick sedan upp till skogsområdet där vi hittade åtel förut. Zsandor fick springa lös första gången den här veckan och hittade genast en gammal älgskank, men det var nog inte så lockande förr han bytte det glatt mot en mandarinklyfta.
Det var blött och halt i skogen, men på några ställen var det faktiskt barmark, något som jag måste erkänna att både jag och Zsandor blev glada över. Nog för att snö är mysigt, men jag föredrar ändå barmark i skogen. Sen kan det gärna vara snö hemomkring. Fast hellre rikligt med snö än sånt här äckelslask.
Vi hade ändå en trevlig tur, Zsandor var på bra humör när vi väl kommit till skogen, han lekte med pinnar, spårade efter en älg, dök i snön efter sorkar eller nåt, och på hemvägen när vi gick över en äng hittade han en jordig plätt där han stod och grävde (både med tassar och mun) i nästan en kvart. Väl hemma var det direkt in i duschen som gällde, och det gör återigen att jag längtar efter snö, när det är slaskigt och grusigt ute blir han så smutsig.
Nytt moment, ny kompis och snöiga promenader
Idag gick vi en sväng i skogen eftersom matte var lite piggare, men det blev inte länge eftersom det var så mycket snö att det mest var jobbigt att gå utanför stigen (matte fick inte anstränga sig). Så vi gick runt lite på berget och ner till Hamptjärn, sen gick vi hem via trottoarer och vägar där det var lättare att gå. Inte så kul men ändå mysigt i den fallande snön, och matte hade faktiskt träningsvärk i benen efteråt.
Den här helgen har vi börjat träna in ett nytt moment eftersom apport sitter så pass bra nu att det inte är lika kul att träna, vi har börjat lära Zsandor att plocka upp sina leksaker från golvet och lägga i sin leksakskorg. Lär ju dröja ett tag innan han verkligen förstår på bara kommando, men än så länge går det bra när leksakerna ligger bredvid korgen och matte pekar. Han tycker det är skitkul!
Inte så bra bilder men ni ser hur mysigt det är med all snö.
Zsandor var lite kinkig ibland, han föredrar barmark.
Nytt täcke
Nu har äntligen obtrack-täcket kommit, det var tur att det kom idag annars hade vi fått vänta tills nästa helg eftersom vi är i Umeå på vardagarna (utom idag), och vi vill ju börja använda täcket så fort som möjligt!
Zsandor fick öppna paketer själv och blev nog lite besviken när han såg vad det var, men det roliga var att han såg inte ledsen ut när vi provade täcket, vanligtvis ser han ut som världens mest deprimerade hund när han har täcke på sig inomhus men det här verkade kännas bra. Och det får vi verkligen hoppas, det här är det dyraste han nånsin fått av mig (nästan 900:-), förutom all veterinärvård men det kan väl knappast räknas som presenter....
Såhär snygg är Zsandor i sitt nya täcke!
Stadspromenad
Zsandor fick ha på sig sitt förhatliga blå täcke (det är visserligen varmt och skyddar mot snöfall, men är stelt och täcker inte så bra), men matte har beställt ett nytt täcke idag, från Obtrack så snart blir det bättre! Vi har ju alltid haft problem med det här med täcken, första året sydde jag ett täcke till honom av galon och fleece som var bra, men det växte han ju såklart ur ganska snabbt. Sen köpte jag det här blåa täcket för några år sedan som ingen av oss egentligen nånsin gillat, det är okej när det snöar mycket, däremot går det knappt att röra sig i tycker Zsandor och jag förstår honom.
Vi har köpt ett antal stickade tröjor från Rusta till honom, men det är svårt med storleken, vi har haft ett enda som var bra i storleken men det lyckades han slarva bort ute i Gullvik... resterande har varit lite för små så jag har varit tvungen att sprätta upp runt frambenen och töja ut dem så mycket det går. Dessa tröjor är okej när det är runt nollan och barmark, men inte när det är snö för de blir direkt snöiga och blöta på magen när Zsandor springer i snön och det är ju inte så trevligt.
Förra året köpte jag en fleeceoverall till honom, riktigt heltäckande och ser ut som en pyjamas - folk tittar och skrattar åt honom när han har den på sig... :-) men han gillar den, inte just när jag satt på honom den, men när han börjar gå och märker att den faktiskt är skön, den håller honom riktigt varm och är lätt att röra sig i. Men den är ju lite för mycket när det bara är några minusgrader eller när man inte ska vara ute så länge, dessutom åker den upp vid tassarna så det gäller att ha lite koll. Men jag är ändå jättenöjd med den, för de riktigt kalla dagarna.
Jag har spanat på obtrack-täcke flera år faktiskt, de har ju oerhört bra rykte och verkar jättebra: täckande, stretchiga och mjuka, men ändå vattenavvisande så de tål att det snöar osv. Jag har bara inte haft råd att köpa nåt, eller rättare sagt tyckt det är alldeles för dyrt för ett jäkla hundtäcke... men nu har jag råd och orkar inte hålla på och krångla längre, vill ha ett bra täcke för hela vintern. Bara att acceptera: har man en pinscher som ska kunna vara ute på vintern så måste man ha ett bra, skönt, praktiskt täckte. Kosta vad det kosta vill!
(Det är en hel vetenskap det här med hundtäcken när man har en korthårig hund.)
Foton av Kristofer Wallmark - Natur(liga) bilder
snötäckta berg, fallera!
Zsandor trivs jättebra i stugan, det är lite större än vår lägenhet men framförallt är det större fria ytor, vilket han tycker är jättebra att leka på. Extra bra är det att matte och husse inte har TV och inte sitter så mycket framför datorerna, mer tid att leka, träna och gosa med honom!
Tyvärr har det varit mörkt när vi varit ute och gått förutom en gång, så några bilder har vi inte ännu och vi har inte kunnat utforska området så mycket ännu. Tavelsjöleden går väldigt nära så dit ska vi ta oss någon dag snart, och sen har vi kollat lite i skogen precis utanför och där finns visst några olika leder som en granne som har pointrar tipsade om, men nu var det så blött där så vi får vänta tills det frusit på lite mer innan vi går där. Än så länge har vi bara gått runt sjön, det är bilväg men nästan ingen trafik alls så det är ganska bra.
Husse och Zsandor myser i stugan, där vi sover på golvet (toppen tycker Zsandor!)
Idag fick Zsandor sin första ordentliga långpromenad på flera dagar. Matte var inte riktigt pigg men struntade i det (dumt nog) och vi var ute och gick på snöiga berg i tre timmar. Det var faktiskt jättemysigt, jobbigt i början när man gick uppåt eftersom snön gör att man inte ser om det är is eller gropar, men när man väl vant sig gick det jättebra. Snön var precis lagom, nån halv dm tjock och sådär härligt lös som Zsandor gillar. I början hade han tröja på sig men den blev så blöt under magen så jag tog av den efter en stund, och då blev det fart på honom! Han kutade runt som en galning och det syntes verkligen på honom att han inte fått springa ordentligt på många dagar, han såg så lycklig ut!
Härligt att se solen igen efter många dagar med grå himmel
"Matte det här är ju kul!"
Självklart går vi inte efter stigar, passar på att gå i skogen så länge det går... :-)
Riktig vintertavla!
Zsandor ska flytta!
Zsandor.se
http://zsandor.se
Ändringar kommer naturligtvis ske efterhand, men här är första versionen :-)
Födelsedagspromenad
Idag är min födelsedag (25 år) så jag stannade hemma trots att jag egentligen borde åkt till skolan för handledning. Jag och Zsandor åkte till Bergsjön för att gå den vanliga rundan, men så fick jag den geniala idén att följa gula leden som jag vet går längre bort runt sjön och som jag funderat på att gå någon gång. Det ångrar jag inte alls, det var en jättebra väg att välja som inte gick vid sjön alls, utan upp i skogen och upp på berget bakom. Efter 1½ timme tänkte jag att "det här blir ju en bra, lagom lång promenad på 2 timmar". Efter 2 timmar när vi var framme vid ett vindskydd på berget med otrolig utsikt över Höglandssjön och stan tänkte jag "nu måste vi vara framme, det är nog bara nedför berget här". Men vi var inte tillbaka till bilen förrän efter tre timmar :-)
Det gjorde inget, solen sken och allt var härligt, bara det att jag kände mig lite vilse då och då, även om skogen inte
är så värst stor och man är högt upp och har lite utsikt på många stället, kändes det lite skumt att jag trodde jag visste var jag var och så visade det sig vara precis tvärtom... Zsandor var i alla fall helnöjd att vi var ute så länge!
Bus i Gullvik
Två lyckliga hundar!
Brottning, det är så man leker tycker Zsandor, men oftast blir han rädd när Pepsi låter
Nej han är inte panikslagen, han är leksugen!
Efter en stunds lek måste man tvätta sig tycker fisförnäma Zsandor
Sandlågan - Hålviken
Solen sken fast det var bara runt nollan när vi åkte iväg, Zsandor hade sin tröja på sig som han dock slapp efter en stund eftersom han bara tyckte den var jobbig.
Det var en skön och mysig promenad, hundarna sprang mycket för sig själva och lekte faktiskt två gånger ganska ordenligt, det var när vi gick på sandstrand, Zsandor fick fnatt som han ofta får på sand och då passade de på att leka.
Vid Hålviken stannade vi och fikade men fick bråttom iväg sen på grund av en ettrig geting. Jag är helt slut och orkar inte skriva så mycket mer, har bytt däck och nu på kvällen var vi iväg en sväng ner till Arenan för att Kristofer skulle fota, jag och Zsandor tog en promenad längs vattnet.
Lite snö såg vi på några ställen men bara såhär lite
Naken Zsandor med skugga
Pepsi trodde det var sommar och passade på att bada i havet
Hundbus!
Säsongens första snö
Zsandor var inte glad över snön eller kylan, mest för att det innebar att han var tvungen att ha tröjan på sig och den gillar han inte! Såhär lite snö har han nog inte så jättemycket emot, även om det blev svårare att gå, men jag är ändå övertygad om att han precis som jag, inte alls ser fram emot en lång vit vinter. Vi vill ha höst, vår och sedan sommar igen!
Trots allt var det mysigt med lite snö under den strålande solen!
Dags för kläder!
Eftersom det var ganska kallt idag fick Zsandor har sin nya tröja på sig, i början var han missnöjd men så fort han fick springa lös glömde han bort den och sprang i skogen precis som vanligt!
Ögonen riktigt lyser av lekfullhet "Vad ska jag busa med nu?"
Det går faktiskt att röra sig även fast man har kläder på sig!
Zsandor på berget, han hade lite problem att komma ner sen eftersom han blev stressad av att jag var så långt före... annars brukar han hitta en egen väg men nu var jag tvungen att gå tillbaka och visa honom...
Myckling får duga
Som jag skrev i förra inlägget så hade vi med oss nybakt bröd, dessutom te/kaffe och varsin Mars, och solen strålade, så vi hade de bästa förutsättningarna. Tyvärr blåste det en hel del kalla vindar så uppe på berget var det inte lika trevligt som vanligt. Zsandor hade roligt som vanligt, det var full fart på honom, om än inte riktigt lika full fart som igår...
Hopp!
Lite kallt i blåsten så Zsandor får ha min tröja på sig
Minus selen plus massa päls ser han ut som en björn, liksom lufsar och har det där uttrycket
Zöt!
Höstskog och öronprolem
En tråkig sak är att Zsandor har en irritation i vänstra örat, jag upptäckte i lördags att örat var ovanligt rött och sen började det samlas mer sekret än vanligt och började lukta lite sådär infektion, dessutom skakade han på huvudet mer än vanligt och gick lite snett med huvet då och då. Han brukar ju inte ha något kladd i örona nästan alls vanligtvis. Jag gjorde rent och ringde veterinären igår, fick en tid på torsdag. Men idag ser det bättre ut, inte så rött längre och luktar inte lika mycket, och han verkar inte lika sned så jag hoppas det, vad det nu var, är på väg att gå över. Ska tvätta och ta en lite mer ordentlig koll senare. Han har haft öroninflammation tidigare, för några år sedan och det är väl inte hela världen, men inte är det kul heller.
Fast det var väl dags nu för veterinärbesök igen eftersom det var ett halvår sedan, och det brukar ju vara minst en gång i halvåret han råkar ut för nåt, fast när han var yngre var det väl i genomsnitt varannan, var tredje månad. Man kan ju hoppas att oturen växer bort med åren. Känner ingen annan hund som varit så mycket hos doktorn som Zsandor, för olika "små"-saker... tror faktiskt jag ska skriva ut listan och kostnaderna för det en dag... om inte annat kanske det kan hejda folk som tänkt köpa hund utan att ha tänkt igenom det så noga...
Nu väntar vi bara på att mina nybakta ostfrallor ska svalna, sen ska vi till Myckling!
Zsandor med sin tvillingbror
