Zsandor

Idag var vi hos min morbror och hälsade på hans nya hund, en Holländsk Herdehund på sju månader som heter Sindy. Zsandor och hon hade kul ihop men My var lite irriterad i början, som vanligt.

Igår var vi ute i Runsa fornborg och gick några timmar, det var jättemysigt som vanligt men Zsandor gjorde illa ögat på nån buske så resten av dagen gick han och blundade med höger öga. Jag droppade i koksalt och idag var det bra igen som tur var.

Önskar Zsandor och Sofie (lite i efterskott).

Med Tessan (bakom kameran) och Pepsi.

Idag var vi ute vid Gullvik med Tessan och Pepsi på förmiddagen, vi hittade återigen en ny väg att gå som var lite lättsammare än den förra och hundarna trivdes som vanligt.
På eftermiddagen la jag och Kristofer spår i Svedjeholmen som Zsandor fick ta en dryg timme senare. Det blåste en hel del ute men inte i skogen så spåret hade knappt flyttat sig nåt alls vilket var bra för då fick vi se hur bra han verkligen följde spåret. Jag hade gjort två blodupphåll på ca 4 m vardera vilka han klarade galant . Antagligen gick det bättre den här gången eftersom spåret var rakare än sist, vi gjorde några 90 gradersvinklar men i övrigt gick det rakt och det blir nog lite lättare för honom då.

Igår hann vi bara vara ute en dryg timme i skogen i mörkret föll eftersom jag hade varit i skolan på förmiddagen. Men det gjorde ingenting alls med tanke på vad vi fick vara med om.
Vi gick upp bakom hamptjärn och där träffade vi en man som tittade på älgspår och berättade att han trodde han hade skrämt iväg minst två älgar när han kom, han hade hört det braka till rejält i skogen. Vi pratade om älgar en stund och gick sedan längs med berget där och sen på en liten grusväg ner mot Paddal, sen fick vi vända och gå samma väg tillbaka, Zsandor hittade en sandplätt att leka i. När vi närmade oss vägen ner mot sjön igen såg jag ett par siluetter uppe på en höjd. Det såg ut som två hästar i olika storlek med ljusa mular, men jag tänkte att det måste vara älgar eftersom det inte är såvanligt med lösa hästar i skogen och inte i den gråbruna typiska älgfärgen. Men de stod så stilla! Zsandor sprang i förväg utan att ha sett dem, och jag tänkte att det måste vara ett par buskar, mörkret gör att jag tolkar det som älgar eftersom jag så gärna vill se älgar. När jag kom närmare såg jag att det faktiskt var älgar, en stor och en lite mindre som stod blickstilla och betraktade oss. Zsandor verkade inte alls intresserad så jag väntade med att ropa in honom. När jag var ca 20 meter ifrån såg jag att det inte bara var två - utan fyra älgar. En ko och tre kalvar antar jag av storlek och utseende att döma. De stod så stilla och bara tittade. Så fick Zsandor korn på dem och började gå framåt, jag höjde bara rösten lite och sa åt honom att stanna och han lydde. Älgkon vände på huvudet litegrann och jag ropade in Zsandor så han inte skulle gå för nära och reta upp henne. Han kom tillbaks hur snällt som helst och fortsatte sedan stigen ner mot sjön som jag pekade på att han skulle gå. Älgarna stod kvar och tittade på oss med sina stora mörka ögon, fortfarande utan att röra sig ut fläcken.
Och så står de kanske än idag, vad vet jag. Otroligt häftigt var det i alla fall, första gången jag träffar på så många älgar på samma gång, och även första gången jag träffar på en ko med kalv som inte springer sin väg när man kommer. Nu i efterhand tänker jag att det faktiskt skulle kunna varit lite riskabelt att gå fram mot älgarna, men jag hade inget val eftersom det blev mörkt och jag var tvungen att ta mig tillbaka till bilen. Sen är det väl så att nu är kalvarna lite större och då är kon inte lika vaksam över dem längre. Men hade jag tänkte lite längre så hade jag kopplat upp Zsandor direkt när jag såg att det var älgar, läste en notis i tidningen för bara några dagar sen om en schäfer som blev ihjälsparkad av en älg. Men Zsandor har träffat älg förut flera gånger och vad jag vet så har han så pass mycket respekt att han inte går nära de stora djuren.
Tyvärr är min mobilkamera inte mörkeranpassad, det finns nån inställning men det funkar dåligt, annars hade det kunnat blivit otroligt fina filder på den vackra älgfamiljen!

Idag var vi på Skeppsmalen och halkade på klipporna. Vågorna var höga och Zsandor blev orolig när husse gick för nära. Sen lekte vi på gräsmattan och tränade lite fotgående. På hemvägen åkte vi förbi Reginas och köpte en bilsele och gottis till Zsandor. Han nosade på en av pinschertikarna men de fick inte leka idag, det får bli en annan gång. Men det Zsandor var mest intresserad av var varken pipleksaker eller hundar utan de två söta katterna. Han nosade ordentligt på båda två och verkade glömt bort att han är rädd för katter, men när den ena höjde tassen så drog jag bort honom, han förstår inte kattspråket än. :-)
På kvällen tränade vi apportering med den gamla apporteringspinnen vi fick av vår förra tränare. Än så länge förstår han att "apport" betyder att han ska ta pinnen med munnen men inte mycket mer än så. Han tycker det är så himla kul att träna, han gnällde när jag slutade och viftade på svansen när jag tog fram pinnen igen. Ibland kommer jag på att jag har sån himla tur med en hund som älskar att träna, vad det är är (okej förutom platsliggning när marken är kall eller blöt).

Igår var vi ute på golfbanan en sväng, husse var med för omväxlings skull så det var ännu roligare än vanligt. Vi passade på att träna lite mer på inkallning och fotgående eftersom det gick så bra i lördags. Sen lekte vi med en ny och en gammal pipleksak. Dessutom träffade Zsandor en av grannhundarna, en liten tik som är blandning mellan dvärgpudel, papillon och lhasa apso (stavas det så?), han blev förtjust i den skuttande, dansande lilla vovven men ville inte leka eftersom han hade täcke på sig.
På kvällen bakade matte lussebullar och julpyntade lite medan Zsandor låg på sitt mysiga täcke i köket och hoppades på att få smaka.

På kvällen gick vi en kort runda och mötte en tjej med schäfer, eller inte mötte egentligen, de gick framför oss. Schäfern vände sig flera gånger mot vårt håll och gnällde lite, varje gång fick den ett rapp av kopplet över ryggen/nacken. Det är så obehagligt att se sånt, och tyvärr är det inte sällan man ser folk som är hårdhänta eller elaka mot sina hundar. Visst, man kan aldrig veta vad deras motiv är, hur många andra sätt de testat osv. men jag tycker aldrig att det ska gå så långt så man gör sin hund illa om det inte handlar självförsvar eller dylikt. Det är svårt att veta hur man ska bete sig när man ser sånt där, min spontana reaktion är att skrika nåt till hundägaren, nåt otrevligt som syftar på att man inte göra illa djur, att det är olagligt eller fråga vad hunden har gjort dem eftersom de gör den illa. Men jag är oftast för feg. Eller så kommer jag på hur jag ska säga precis när de gått för långt bort så de inte skulle höra mig eller nåt liknande, jäkligt irriterande. 


Idag var vi en sväng runt Hörnsjön, men Zsandor var inte alls pigg. Dels berodde det nog på vädret men jag tror han passar på att vila när han märker att jag inte mår bra (mensvärk), för han är ofta seg de dagar matte är hängig.

Igår var jag, Zsandor, Kristofer, Tessan och Pepsi ute i Gullvik och gick vår nya favoritrunda. Den tar ungefär två timmar och är väldigt skön att gå, ganska lätt terräng och hundarna trivs jättebra där. De kan springa som de vill och busa, spåra och greja.

Idag var det träning med tollarna i Sörsvedje ridhus. Vi var bara fem hundar och sju människor idag men det gjorde inte så mycket, desto större utrymme åt oss som var där. I början var Zsandor inte alls motiverade, när vi gick slalom så fick jag faktiskt bokstavligt släpa honom en bit eftersom han inte ville gå. På inkallningen gick han bara i sakta mak fram till mig. Då testade vi att ta av honom täcket och han blev som en annan hund! Inkallningen gick plötsligt jättebra och allt var roligt. Eftersom jag inte vågar ha honom lös med andra hundar (hanhundar) i närheten fick han ha spårlinan på sig som säkerhet. Det var jättepraktiskt visade det sig, han var "lös" vilket gör träningen roligare och lättare men satt ändå fast så han inte kunde hitta på nåra hyss. Vi tränade mycket på inkallnig med störning av andra hundar och husse, fotgående, kontaktövningar, ställande, gå-förbi-godis-inkallningar och lite platsliggning, men det var för kallt för det egentligen. Vi testade lite "kors-inkallning" med Pepsi och Zsandor (ny uppfinning) vilket Pepsi var ganska duktig på, men Zsandor fattade inte alls, han tycker det är lika kul att springa fram till vem som är ropar av oss och vem vi än ropar på. Men med lite träning ska det nog gå och det kommer se snyggt ut när de kan det.

Efteråt åkte vi hem till Tessan och Örjan och fikade, Pepsi fick öppna sin present eftersom hon fyllt år nyligen. Hundarna lekte lite men andra gången de lekte blev nåt fel, Pepsi fräste ifrån till Zsandor och på nåt sätt fortsatte det så det blev bråk. Vet inte riktigt hur det gick till men det kan väl bli så ibland när de missförstår varandra och kanske är spända för att det är mat på bordet och både har varit stressade på träningen. Men det löste sig, vi åkte ut till skogen strax efteråt och då var det som om ingenting hänt. Hundarna hade sprang på upptäcktsfärd medan vi koncentrerade oss på att inte snubbla i mörkret.
Sen åkte vi hem och Zsandor har sovit gott sen dess, när det var matdags var jag tvungen att ropa på honom för ovanlighetens skull. :-)

I torsdags lade jag och Emmy blodspår åt hundarna vid kanten av Åsberget. När jag lagt ut spåret och var på väg tillbaks till hundarna mötte jag en jägare med hund och gevär över axeln, konstigt eftersom det inte är jaktmarker där. Vi gick en sväng och sen var det dags att ta spåren, Zsandor var först ut. Han började bra som vanligt men så kom han till stället med några meters bloduppehåll och kom av sig. Jag som tyckt han är så duktig ville försvåra lite, men det visade sig att jag försvårat alldeles för mycket. Han vimsade runt lite och kom in på spåret bakifrån på nåt sätt sen tror jag. Han hittade klöven till sist men hade då bara gått ca halva av det utlagda spåret. Nåja huvudsaken var att han hittade klöven i alla fall. Nu vet jag att nästa gång ska jag göra kortare blodupphåll och då på ett rakare spår, det är kurvorna han får problem med, och även att jag hade bytt underlag vid ett tillfälle. Daima hade också lite problem med sitt spår, Emmy hade också gjort svårare än vanligt, men även hon klarade det till sist.