Träning, berg och hetta!
I fredags var det sista hundträningspasset med Lena. Vi träffades vid Sidjön kl 14 och hon hade letat fram två statister att träna med, en schäfer och en amstaff med ägare. Vi tränade på att möta varandra på olika sätt och körde rapportering. Zsandor var så duktig! Inte minst jämfört med de andra två hundarna, han uppförde sig så bra att det nästan var pinsamt med tanke på att jag var där för att träna bort dåliga beteenden... Till och med när vi skulle springa med hundarna var han superduktig, han sprang bara och tittade på mig, släppte mig inte med blicken. Enda gången han blev upprörd var när Lena hämtade sin hund, han blev nog avundsjuk att hon hade en annan hund, för han gillar henne så mycket! Han är så himla duktig min pojk, vi gick sida vid sida med amstaffhanen utan någon reaktion alls och sedan satt han och Lenas Bellman på varsin sida om henne och blev matade med godis. Han visade inga tecken på agg/osäkerhet med en min!
Lena sa också att hon tyckte vi gjort stora framsteg i vår kontakt och han sätt att söka kontakt med mig. Tror han verkligen har börjat lära sig att matte tar hand om hundmötena från och med nu! :-)
I lördags var husse borta på foto-jobb så matte och Zsandor gick upp i bergen. Inga nya björnspår denna gång, vilket var skönt. Vi gick längs hela Vitsjöberget och var ute i exakt fem timmar, sedan var vi hemma och vilade tills det var dags att hämta husse i Långviksmon.
Full fart på myren
Toker
Nakenfis i skogen
Badar lite efter allt spring i värmen
På söndagen var det otroligt hett så vi åkte bara till Höglandssjön och gick runt "båda sjöarna", matten tänkte att det var ett bra tillfälle att träna hundmöten men vi mötte inte många. Zsandor hade trevligt i alla fall, badade, lekte med pipis, hade picnic med oss, var duktig på hundmöten, låg i mjukt gräs och myste...
Gräver på sin sandiga leksak
Idag gick vi ut direkt efter jobbet, hade tänkt gå runt bland villor och möta hundar men det slutade med att vi gick bort till Södra Berget, gick slingan upp på berget och sen hem igen. Det blev en snabb promenad på 3½ timme (utan paus) och sen var vi så trötta båda två att vi bara la oss på mattan. Jag fick chansen att säga ifrån när en idiot till matte gjorde illa sin hund: det var en kvinna med stor schäfer som gjorde "utfall" när vi gick förbi, inte aggressivt utan mer osäkert verkade det som, den skällde som sjutton. Varpå kvinnan slet tag i hundens öron så den tjöt.
Jag kunde inte hålla mig utan ropade att jag inte tror hunden skäller mindre om hon sliter den i örona. Hon svarade inte men det kändes jäkligt bra att säga ifrån till en såndär idiot till hundägare!
Lena sa också att hon tyckte vi gjort stora framsteg i vår kontakt och han sätt att söka kontakt med mig. Tror han verkligen har börjat lära sig att matte tar hand om hundmötena från och med nu! :-)
I lördags var husse borta på foto-jobb så matte och Zsandor gick upp i bergen. Inga nya björnspår denna gång, vilket var skönt. Vi gick längs hela Vitsjöberget och var ute i exakt fem timmar, sedan var vi hemma och vilade tills det var dags att hämta husse i Långviksmon.
Full fart på myren
Toker
Nakenfis i skogen
Badar lite efter allt spring i värmen
På söndagen var det otroligt hett så vi åkte bara till Höglandssjön och gick runt "båda sjöarna", matten tänkte att det var ett bra tillfälle att träna hundmöten men vi mötte inte många. Zsandor hade trevligt i alla fall, badade, lekte med pipis, hade picnic med oss, var duktig på hundmöten, låg i mjukt gräs och myste...
Gräver på sin sandiga leksak
Idag gick vi ut direkt efter jobbet, hade tänkt gå runt bland villor och möta hundar men det slutade med att vi gick bort till Södra Berget, gick slingan upp på berget och sen hem igen. Det blev en snabb promenad på 3½ timme (utan paus) och sen var vi så trötta båda två att vi bara la oss på mattan. Jag fick chansen att säga ifrån när en idiot till matte gjorde illa sin hund: det var en kvinna med stor schäfer som gjorde "utfall" när vi gick förbi, inte aggressivt utan mer osäkert verkade det som, den skällde som sjutton. Varpå kvinnan slet tag i hundens öron så den tjöt.
Jag kunde inte hålla mig utan ropade att jag inte tror hunden skäller mindre om hon sliter den i örona. Hon svarade inte men det kändes jäkligt bra att säga ifrån till en såndär idiot till hundägare!
Privatträning nr 2
Träningen idag gick verkligen över förväntan! Vi hade laddat upp med ugnstorkade skinkbitar, klicker och en utvilad hund.
Zsandor skulle lära sig att rapportera andra hundar till matte, få en positiv bild av andra hundar. Det gick till så att hundpsykologen Lena var i ena änden av lokalen och jag och Zsandor i andra, så fort Zsandor tittade på den andra hunden och var lugn så klickade jag och gav godis. Zsandor uppförde sig över förväntan, jag hade väntat mig att han skulle bli lite hoppig och skälla nåt eftersom vi var inomhus, men han stirrade bara utan att resa ragg eller nåt, bara gnällde till nåt ibland, men då mer på leksugen-sättet eller för att han ville träna mer då jag var passiv.
Lena började efter en stund röra sig fram och tillbaka med sin hund och det gick lika bra då.
Sen kom nästa steg, Zsandor skulle lära sig att rapportera till mig, nämligen titta på hunden, sen titta på mig innan klicket kom. Han fattade snabbt men glömde bort sig då och då, framförallt när Lena slängde ut godisar till sin egen hund.
Vi tog en paus när han lyckats bra några gånger i rad med att rapportera till mig, sen hämtade Lena sin andra hund som hon sa inte var lika lugn men jag tyckte inte det var så stor skillnad. Zsandor stirrade såklart på den nya hunden också, men nu fattade han fortare när vi började träna. Efter en stund rapporterade han som om han aldrig gjort annat (dvs. titta på hunden, sen titta på matte direkt efteråt och då klick+belöning). Det spelade ingen roll att Lena och hunden gick omkring och försökte vara störning, så vi testade att jag och Zsandor fick gå omkring lite också.
Men då var Zsandor alldeles FÖR duktig, han gick fot med mig och släppte mig inte med blicken trots att vi gick väldigt nära den andra hunden! Man ska såklart inte klaga men meningen var ju att han skulle titta på hunden och inte gå bredvid mig som värsta lydnadschampion. Men jag hade förvarnat om att han brukar bli helt ointresserad av andra hundar när vi tränar och han tycker det är kul, och det är så klart bara positivt! Blev så stolt över honom, dels för att han fattade jättefort hur rapporteringen går till, dels hur fint han skötte sig i närheten av andra hanhundar och inte minst för det sistnämnda.
När jag berättade om våra problem hade jag såklart mest fokuserat på det negativa så Lena hade nog väntat sig att han skulle hetsa upp sig jättemycket i närheten av andra hundar, men riktigt så är det ju inte.
Efter en timmes träning var Zsandor helt slut och vi satt och pratade litegrann innan det var dags att åka. Zsandors dåliga inställning till andra hundar beror på alla dåliga erfarenheter han samlat på hög, dels pga olyckliga omständigheter, en del klantigheter från matte men även dåliga instruktörer som ställt till problem genom sin okunnighet... Men det positiva är att osäkerhet/ilska pga dåliga erfarenheter går att förändra! Ibland har jag tänkt att det är lika bra att acceptera att Zsandor ogillar hanhundar etc. men enligt Lena så är det inga eller väldigt få hundar som blir aggressiva mot andra hundar "biologiskt" så det mesta går att träna bort om man bara vet hur. Däremot att Zsandor har kort stubin och har oerhört känslig kroppszon är inte mycket att göra åt, bara att försöka göra så att den stubinen inte ska behöva tändas... Han ska ju lära sig att matte tar hand om jobbiga situationer, samt att omvärdera vissa situationer som han tyckt var jobbiga förut.
Hon tyckte heller inte att jag behöver oroa mig över Zsandor eftersom han är så himla lugn och snäll jämfört med riktiga problemhundar hon träffar, och det har hon ju rätt i. Han är ingen såndär som gör utfall mot hundar och håller på, även om han kan morra eller fräsa till om nån hanhund kommer för nära. Däremot om han råkar i bråk med någon är han en liten jävel, och hamna i bråk gör han tyvärr "gärna" (även om han inte får så många chanser) som det är nu när han ser andra hanhundar som fiender.
Jag berättade även om allt med Loke, hur Zsandor betedde sig och hur hans humör ändrade sig till att bli liksom passig och deppig när Loke bodde hos oss. Lena förklarade att antagligen hade hela situationen med Zsandors resursaggressivitet att göra, det gäller inte bara mat, ben osv. utan kan även gälla människor. Han såg mig som sin resurs och när Loke kom emellan löste han det på det enda sätt han kunde, nämligen att bitas. Det blev ju också tydligt eftersom Zsandor liksom tappade gnistan litegrann, vissa hundar kan visst förlora livslusten helt och hållet om de får sällskap. Hon menade att det var säkerligen så att Zsandor behöver vara ensamhund för att må bra, och när han brukar tränga sig emellan när jag gosar med andra hundar är också ett tecken på att han ser mig som sin resurs och blir "svartsjuk".
Jag har lärt mig så himla mycket idag! Lena är så jäkla bra, jättekunnig och superbra på att lära ut, har träffat massor av hundmänniskor, psykologer, instruktörer m.m. men ingen som jag verkligen gillat och som det klaffat med såhär mycket! Var också skönt att få en förklaring till Loke-grejen för trots att det gått snart två år så tänker jag på det ibland och blir ledsen, men nu känns det faktiskt bättre när jag förstått ännu bättre varför det blev som det blev!
Jag ska nu träna på det här med rapportering i olika miljöer, tex brukshundklubben, ställen där många hundägare rör sig och senare även på promenader. Men det är otroligt uttröttande så det får bara bli korta träningspass. Hoppas på bra väder nu så det känns ok att vara utomhus, man har ingen större lust att vara stilla och träna ute i det här vädret.
Solande och privatträning
I helgen har husse varit här men det har varit lugnt för Zsandor ändå eftersom matte inte är helt frisk än. Igår var vi dock ute länge, ca 3½ timme även om vi inte gick så långt. Vi åkte till Hulistugan igen och gick en sväng i skogen längs ett spår som säkert är jättebra när snön har smält men nu var det mest blött. Vi gick tillbaka samma väg och var nere vid samma skogsdunge som förra veckan där vi lekte lite och gömde oss för det lilla regnet när det kom. Sedan gick vi tillbaka till Hulistugan där vi satt och fikade, solen kom fram på riktigt och sen satt vi där i gräset och myste ganska länge, Zsandor bäddade ner sig på olika torra gräsfläckar med sin leksak och njöt som sjutton av den varma solen.
På kalhygget var det lite svårt att gå men det luktade gott (även av rådjursspår)
Soldyrkande hund med sin favoritleksak
---
Idag söndag hade jag och Zsandor första passet inbokat hos hundpsykologen Lena på Hundens Hus i Sundsvall. Det vi ska träna på är hans beteende mot/syn på andra hundar, målet är att han ska kunna strunta i andra hundar, främst lös men även i koppel, så han ska kunna vara lös utan problem och inte känna osäkerhet vid hundmöten överhuvudtaget, eftersom han inte ska behöva ta något ansvar.
Vi satt och pratade först och jag fick berätta om Zsandor lite generellt och det finns ju en hel del... men här ska vi som sagt inrikta oss på inställningen till andra hundar och andra problem som ev. skulle kunna tränas på får vänta. Men vi fick ändå en del tips på hur vi ska göra i situationer där Zsandor kan bli trängd osv., både träningstips (de mesta har jag både hört och använt mig av men ändå), och direkt råd om att han honom innanför galler ex. när man har gäster så att både han, vi och gästerna ska kunna slappna av (givetvis ska han då vara helt ifred), samt att inte ha honom tillsammans med andra hundarn inomhus eftersom han upplever det som obehagligt. Pga av hans oerhört känsliga kroppszon var hon lite inne på att han kanske hade ont, men det har vi kollat förr och eftersom det har varit så många år så är det nog inte så stor risk, däremot tyckte hon att han går lite konstigt med ena bakbenet så det ska jag ha koll på, men det kan ju vara en liten sträckning eller nåt bara för han verkar ju inte ha ont.
Nåja, vi ska börja med att träna på enkla kontaktövningar för att förstärka ledarskapet, det enda nya i vardagslydnad är att han ska be om tillåtelse innan han går in och ut genom dörrar, annars är det mest att jag ska vara lite mer noggrann med att han ber om tillåtelse för mat, godis m.m. samt träna mer på vanliga kontaktövningar som han redan visserligen är jättebra på men som ändå är bra för att bygga en bra grund för att förstärka ledarskapet. Vi fick flera tips på nya övningar och övningar man kan göra ute vid hundmöten, samt en lektion i hur man egentligen ska bete sig på hundmöten men som 99.9% av hundägarna gör ändå, nämligen att inte gå rakt fram mot så hundarna kan stirra ut varandra.
Ska även träna mer på positiv förbudsträning, även där var han (och jag!) jätteduktiga på träningen, men ju mer träning desto bättre. Nästa gång som äger rum om en dryg vecka ska hennes hund/ar vara med och så ska vi träna med störningar, ser fram emot det!
Vi var båda väldigt nöjda efteråt, Zsandor var dödstrött efter 1½ timmes träning i ny miljö med en ny människa, på slutet la han sig på mattan och rullade sig lite så han trivdes nog rätt bra. Och jag önskar jag hade en sån lokal. jättestor med "heltäckningsmatta", tänk vad kul man skulle kunna ha där! Jag är stolt över Zsandor för han var så duktig på övningarna och vi fick beröm för olika övningar vi tränat på, att han är så bra på ögonkontakt osv. samt att han är så lättlärd! Zsandor fick även höra att han har ovanligt snälla och kloka ögon :-)
På kalhygget var det lite svårt att gå men det luktade gott (även av rådjursspår)
Soldyrkande hund med sin favoritleksak
---
Idag söndag hade jag och Zsandor första passet inbokat hos hundpsykologen Lena på Hundens Hus i Sundsvall. Det vi ska träna på är hans beteende mot/syn på andra hundar, målet är att han ska kunna strunta i andra hundar, främst lös men även i koppel, så han ska kunna vara lös utan problem och inte känna osäkerhet vid hundmöten överhuvudtaget, eftersom han inte ska behöva ta något ansvar.
Vi satt och pratade först och jag fick berätta om Zsandor lite generellt och det finns ju en hel del... men här ska vi som sagt inrikta oss på inställningen till andra hundar och andra problem som ev. skulle kunna tränas på får vänta. Men vi fick ändå en del tips på hur vi ska göra i situationer där Zsandor kan bli trängd osv., både träningstips (de mesta har jag både hört och använt mig av men ändå), och direkt råd om att han honom innanför galler ex. när man har gäster så att både han, vi och gästerna ska kunna slappna av (givetvis ska han då vara helt ifred), samt att inte ha honom tillsammans med andra hundarn inomhus eftersom han upplever det som obehagligt. Pga av hans oerhört känsliga kroppszon var hon lite inne på att han kanske hade ont, men det har vi kollat förr och eftersom det har varit så många år så är det nog inte så stor risk, däremot tyckte hon att han går lite konstigt med ena bakbenet så det ska jag ha koll på, men det kan ju vara en liten sträckning eller nåt bara för han verkar ju inte ha ont.
Nåja, vi ska börja med att träna på enkla kontaktövningar för att förstärka ledarskapet, det enda nya i vardagslydnad är att han ska be om tillåtelse innan han går in och ut genom dörrar, annars är det mest att jag ska vara lite mer noggrann med att han ber om tillåtelse för mat, godis m.m. samt träna mer på vanliga kontaktövningar som han redan visserligen är jättebra på men som ändå är bra för att bygga en bra grund för att förstärka ledarskapet. Vi fick flera tips på nya övningar och övningar man kan göra ute vid hundmöten, samt en lektion i hur man egentligen ska bete sig på hundmöten men som 99.9% av hundägarna gör ändå, nämligen att inte gå rakt fram mot så hundarna kan stirra ut varandra.
Ska även träna mer på positiv förbudsträning, även där var han (och jag!) jätteduktiga på träningen, men ju mer träning desto bättre. Nästa gång som äger rum om en dryg vecka ska hennes hund/ar vara med och så ska vi träna med störningar, ser fram emot det!
Vi var båda väldigt nöjda efteråt, Zsandor var dödstrött efter 1½ timmes träning i ny miljö med en ny människa, på slutet la han sig på mattan och rullade sig lite så han trivdes nog rätt bra. Och jag önskar jag hade en sån lokal. jättestor med "heltäckningsmatta", tänk vad kul man skulle kunna ha där! Jag är stolt över Zsandor för han var så duktig på övningarna och vi fick beröm för olika övningar vi tränat på, att han är så bra på ögonkontakt osv. samt att han är så lättlärd! Zsandor fick även höra att han har ovanligt snälla och kloka ögon :-)
Glassbilar och vårdrus
Eftersom jag jobbat hela dagen och som vanligt sovit dåligt första dagen jag har dagpass så hade jag inte så mycket ork på kvällen. Men jag och Zsandor gick upp mot Hörnsjön och tänkte ta en lugn tur där. Vad jag inte visste var att runt Hörnsjön och leden runt där gick något som kallas Vårdruset. Det var anställda inom omsorgen som hade sitt eget lopp (fast de flesta gick), jag hade ingen aning fast jag själv är timanställd inom handikappomsorgen.
Nåväl, fullsmockat med folk var det, de gick/jobbade i stora klungor och var så många på en gång att till och med Zsandor som inte brukar bry sig om folk ute, tog ett steg åt sidan och såg lite förskräckt ut. När den största folkmassan gick förbi stannade han och vägrade gå förrän alla passerat. Stigen runt sjön är ganska bred, men inte när man möter 50 pers på en gång...
Det blev en hel del träning på att möta folk med andra ord, och även en del hundar. Tyvärr befann sig glassbilen i vårt område på vägen hem, så när vi närmade oss villaområdet blev han rädd och ville inte gå, alternativt ville springa fort fort hem. I början tränade jag med hyfsat resultat genom att slänga ut godisar varje gång vi hörde ljudet, men när vi kom ner i området vid Kempis slutade han lyssna. Han fick gå bakom mig resten av vägen hem, dels för att det inte går att gå normalt när han är rädd och drar, dels för att han möjligtvis kan försöka förstå då att jag genom att gå först tar hand om "problemen" så han inte behöver vara rädd, liksom skyddar honom. Det gick ganska bra, fram till att vi mötte glassbilen som satte på ljudet ca 15 m bort... :-(
Spår i regnet
Igår cyklade vi till Svedjeholmen och gick upp i skogen mot Vitsjöstugan. På vägen la jag ett blodspår som Zsandor skulle få ta på tillbakavägen. Han fick gå kopplad upp mot stugan eftersom det är mer folk i skogen på sommaren, men vi mötte bara en gubbe i början. Väl uppe vid stugan stannade vi en stund, har ju inte varit där på flera veckor. Jag fotade lite med mobilen men bilderna blev helt suddiga, så blev även bilderna jag tog på Skagsudde i förrgår, jag tror kameran på mobilen har blivit dålig. I början (köpte den i april 05) blev det jättefina bilder, skarpa och med bra ljus, men nu verkar den ha sackat ihop.
Nåväl, vi gick över bergen tillbaka ner, då fick Zsandor springa lös och det uppskattades! Efter en stund började det dugga, några minuter senare regnade det ordentligt. När vi var tillbaka vid spåret var vi dyblöta båda två utom jag upptill eftersom jag hade varit smart nog att ta med regnjacka, men tyvärr varken byxor, vattentäta skor eller regntäcke till Zsandor. Spåret gick i alla fall skitbra för honom, det var väl 200 m och med två mjuka svängar. Jag gjorde inget blodupphåll eller så eftersom det var första gången på ett tag nu och jag ville inte utmana ödet. En gång tappade han bort sig lite men då stannade jag bara och han hittade tillbaka ganska snabbt, när han väl hittade klöven under mossan blev han jätteglad och ville ogärna byta den mot trista frolicar som var det enda jag hade med mig.
Sen cyklade vi hem i ösregn och efter att ha torkat/rullat sig på mattan var han mer än nöjd, bäddade ner sig under täcket och somnade.
Nåväl, vi gick över bergen tillbaka ner, då fick Zsandor springa lös och det uppskattades! Efter en stund började det dugga, några minuter senare regnade det ordentligt. När vi var tillbaka vid spåret var vi dyblöta båda två utom jag upptill eftersom jag hade varit smart nog att ta med regnjacka, men tyvärr varken byxor, vattentäta skor eller regntäcke till Zsandor. Spåret gick i alla fall skitbra för honom, det var väl 200 m och med två mjuka svängar. Jag gjorde inget blodupphåll eller så eftersom det var första gången på ett tag nu och jag ville inte utmana ödet. En gång tappade han bort sig lite men då stannade jag bara och han hittade tillbaka ganska snabbt, när han väl hittade klöven under mossan blev han jätteglad och ville ogärna byta den mot trista frolicar som var det enda jag hade med mig.
Sen cyklade vi hem i ösregn och efter att ha torkat/rullat sig på mattan var han mer än nöjd, bäddade ner sig under täcket och somnade.
Spår och ny matta
Idag har Zsandor haft en ganska tråkig idag, eftersom matte är hängig igen.
På morgonen hittade vi en liten blodpöl på mattan med klumpar i, antar att han hade bajsat ut det utan att vi märkt nåt, och trots att vi just varit ute, men han verkar inte själv ha märkt nåt för vi var i närheten hela tiden och såg inte ens att han satt sig i bajsställning.
Så vi passade på att slänga mattan som vi tänkt ett tag, och sen åkte vi och köpte en ny, ännu finare.
På eftermiddagen tog vi bilen till skogen, la ett ganska långt spår och gick en kort sväng i skogen innan han fick ta spåret. Det gick sådär, han har en tendens att lukta i luften istället för på marken ibland och då tappar han bort sig. Men det är väl en träningssak.
Zsandor har redan invigt och godkänt nya mattan genom att rulla sig på den.
På morgonen hittade vi en liten blodpöl på mattan med klumpar i, antar att han hade bajsat ut det utan att vi märkt nåt, och trots att vi just varit ute, men han verkar inte själv ha märkt nåt för vi var i närheten hela tiden och såg inte ens att han satt sig i bajsställning.
Så vi passade på att slänga mattan som vi tänkt ett tag, och sen åkte vi och köpte en ny, ännu finare.
På eftermiddagen tog vi bilen till skogen, la ett ganska långt spår och gick en kort sväng i skogen innan han fick ta spåret. Det gick sådär, han har en tendens att lukta i luften istället för på marken ibland och då tappar han bort sig. Men det är väl en träningssak.
Zsandor har redan invigt och godkänt nya mattan genom att rulla sig på den.
Hundpromenad
Idag var första gången av hundpromenaderna som Emmy ordnar. Vi var fem hundar och sju människor inklusive Emmy. Förutom mig och Zsandor var det en sibirian huskytik, en schäferhane som Emmy jobbar med, en new foundlandstik och en rottistik. Ni kan ju gissa vilken Zsandor föll för... rottisen såklart!
Alla de andra hundarna var runt 1 - 2 år vilket märktes tydligt i beteendet. Zsandor uppförde sig så gott som exemlariskt förutom en hel del gnällande i början och på fikapausen. Flera av de andra hade problem med hundar som drog i koppel, hoppade omkring och skulle fram till andra hundar, morrade och skällde. Men det kommer nog märkas en stor skillnad efter några gånger, min förra tränare hade hundpromenader som vi ofta gick på under ett par år och det var kul att se vilken skillnad det blev på (de flesta) hundarna efter några gånger. Det är ett jättebra sätt att både socialträna och att träna hunden på att fokusera på sin ägare i närheten av andra hundar, att den ska vänja sig med att vara i närheten av andra hundar utan att bry sig om dem alltför mycket.
Zsandor är ju van både med hundpromenader och olika typer av träning med andra hundar, men det var ett bra tag sen nu som vi tränade regelbundet, och vi har inte så många hundmöten på promenaderna så han behöver lite träning. Självklart uppför han sig hur bra som helst när vi väl är på träningen, men när vi går på vanliga promenader så kommer ovanorna fram, det är så det brukar vara. Men det beror säkert till stor del på mitt beteende, samt på att han "känner" hundarna här i området. Men all träning är bra och minskar de dåliga beteendena, och dessutom är det kul!
Rottistiken gillade inte andra hundar överhuvudtaget, men efter halva promenaden gick vi förbi en grusplan och Zsandor fick lekryck. Efter det var hon jätteförtjust i honom, tittade längstansfullt och gnällde. Ägaren var förvånad eftersom tiken inte brukade gilla andra hundar, och mot Zsandor reste hon inte ens ragg på slutet.
Jag säger då det - Zsandor kan charma de flesta tikar, det får vi bevisat gång på gång. Och han hade inte ögon för någon annan än rottisen, inte ens sibirian huskyn som gjorde sitt bästa för att få hans uppmärksamhet och få igång honom på bus med koppel och mattar i släptåg.
På tisdag börjar träningskvällarna på brukshundklubben så jag ska försöka ta mig tid till dem regelbundet, Emmy har startat upp ungdomssektionen igen så hon tycker jag ska komma på de kvällarna också, det är tom året man fyller 26 men jag känner mig ändå lite gammal om jag ska träna tillsammans med högstadieungdomar. Men kan Emmy så kan väl jag, hon är ett år äldre än mig. Får väl se hur det blir, jag tänkte åka dit när de har klickerkväll om jag har tid i alla fall. Men mer än ett par kvällar i veckan hinner jag inte åka på träning, eller orkar inte kanske snarare.
Nu ska jag beställa klövar.
Alla de andra hundarna var runt 1 - 2 år vilket märktes tydligt i beteendet. Zsandor uppförde sig så gott som exemlariskt förutom en hel del gnällande i början och på fikapausen. Flera av de andra hade problem med hundar som drog i koppel, hoppade omkring och skulle fram till andra hundar, morrade och skällde. Men det kommer nog märkas en stor skillnad efter några gånger, min förra tränare hade hundpromenader som vi ofta gick på under ett par år och det var kul att se vilken skillnad det blev på (de flesta) hundarna efter några gånger. Det är ett jättebra sätt att både socialträna och att träna hunden på att fokusera på sin ägare i närheten av andra hundar, att den ska vänja sig med att vara i närheten av andra hundar utan att bry sig om dem alltför mycket.
Zsandor är ju van både med hundpromenader och olika typer av träning med andra hundar, men det var ett bra tag sen nu som vi tränade regelbundet, och vi har inte så många hundmöten på promenaderna så han behöver lite träning. Självklart uppför han sig hur bra som helst när vi väl är på träningen, men när vi går på vanliga promenader så kommer ovanorna fram, det är så det brukar vara. Men det beror säkert till stor del på mitt beteende, samt på att han "känner" hundarna här i området. Men all träning är bra och minskar de dåliga beteendena, och dessutom är det kul!
Rottistiken gillade inte andra hundar överhuvudtaget, men efter halva promenaden gick vi förbi en grusplan och Zsandor fick lekryck. Efter det var hon jätteförtjust i honom, tittade längstansfullt och gnällde. Ägaren var förvånad eftersom tiken inte brukade gilla andra hundar, och mot Zsandor reste hon inte ens ragg på slutet.
Jag säger då det - Zsandor kan charma de flesta tikar, det får vi bevisat gång på gång. Och han hade inte ögon för någon annan än rottisen, inte ens sibirian huskyn som gjorde sitt bästa för att få hans uppmärksamhet och få igång honom på bus med koppel och mattar i släptåg.
På tisdag börjar träningskvällarna på brukshundklubben så jag ska försöka ta mig tid till dem regelbundet, Emmy har startat upp ungdomssektionen igen så hon tycker jag ska komma på de kvällarna också, det är tom året man fyller 26 men jag känner mig ändå lite gammal om jag ska träna tillsammans med högstadieungdomar. Men kan Emmy så kan väl jag, hon är ett år äldre än mig. Får väl se hur det blir, jag tänkte åka dit när de har klickerkväll om jag har tid i alla fall. Men mer än ett par kvällar i veckan hinner jag inte åka på träning, eller orkar inte kanske snarare.
Nu ska jag beställa klövar.
Första spåret
Idag skulle vi träffat Pepsi men hon hade varit sövd hos veterinären så hon orkade inte. Vi väntade på att husse skulle komma hem, sen cyklade vi ner till gofklubben där vi parkerade cyklarna. Vi lade ut ett blodspår i skogen ovanför och skulle gå en sväng innan Zsandor skulle få gå spåret. Efter en bit släppte jag honom, det brukar gå jättebra när man gått en bit ifrån spåret, men den här gången tänkte han inte vänta utan sprang tillbaka dit. Som tur var hann jag fram innan han hittat klöven, han gick direkt dit där han såg att jag stått och fipplat och skulle väl kolla vad jag hade gjort.
Jag satte på honom linan och sen fortsatte vi upp på berget, väl däruppe lekte vi med hans födelsedagsgris och andra pipsar, sen klättrade vi ner igen. Han började med spåret men sen kom två hundar med ägare så han blev störd. Vi pratade lite och sen fick han fortsätta, men han var lite för okoncentrerad så det gick inte så bra. Men han hittade klöven i alla fall och det här var ju första gången för i år så jag är ändå nöjd att han visste direkt vad som väntades av honom. Nästa gång ska jag lägga lite längre och lämna honom hemma medan så han inte har koll på vart han ska gå.
På vägen tillbaka mot cyklarna hittade han en sandhög där han började gräva. När han grävde kom det fram vatten, vilket han verkade bli väldigt förvånad över. Han fortsatte och gräva fram ännu mer vatten, det såg jättekul ut, det såg ut som han försökte bygga små kanaler som barn brukar göra. Sen när vi gick därifrån så stod han kvar och tittade besviket men kom tillsist springande. Och sen cyklade vi hem igen, Zsandor verkade nöjd förutom med att han lyftes in i duschen när vi kom innanför dörren.
På kvällen var vi ute och busade lite på stora gräsmattan mellan husen, vi passade på att träna lite också och det känns bra nu när man kan komma igång med träning, även om det bara blir på gräsmattan en stund då och då. På vintern har det ju inte gått, eller inte varit trevligt i alla fall.
Jag satte på honom linan och sen fortsatte vi upp på berget, väl däruppe lekte vi med hans födelsedagsgris och andra pipsar, sen klättrade vi ner igen. Han började med spåret men sen kom två hundar med ägare så han blev störd. Vi pratade lite och sen fick han fortsätta, men han var lite för okoncentrerad så det gick inte så bra. Men han hittade klöven i alla fall och det här var ju första gången för i år så jag är ändå nöjd att han visste direkt vad som väntades av honom. Nästa gång ska jag lägga lite längre och lämna honom hemma medan så han inte har koll på vart han ska gå.
På vägen tillbaka mot cyklarna hittade han en sandhög där han började gräva. När han grävde kom det fram vatten, vilket han verkade bli väldigt förvånad över. Han fortsatte och gräva fram ännu mer vatten, det såg jättekul ut, det såg ut som han försökte bygga små kanaler som barn brukar göra. Sen när vi gick därifrån så stod han kvar och tittade besviket men kom tillsist springande. Och sen cyklade vi hem igen, Zsandor verkade nöjd förutom med att han lyftes in i duschen när vi kom innanför dörren.
På kvällen var vi ute och busade lite på stora gräsmattan mellan husen, vi passade på att träna lite också och det känns bra nu när man kan komma igång med träning, även om det bara blir på gräsmattan en stund då och då. På vintern har det ju inte gått, eller inte varit trevligt i alla fall.
Första cykelturen för i år!
Idag plockade jag fram cykeln och vi tog vår första cykeltur, ett klart vårtecken! Ett annat klart vårtecken är all lera, sand och grus som följer med in på smutsiga tassar och mage. Trots att jag torkar så blir det en sandlåda innanför dörren efter varenda promenad.
Nåväl, vi cyklade ner mot sjön för där är det jättebra grusväg, sen vände vi och cyklade tillbaka samma väg men en liten omväg hem så vi var ute en dryg halvtimma. Tror det var precis lagom, Zsandor springer ju hela tiden koncentrerat så jag tror han blir ganska trött. Vanligtvis går man ju sakta och han får bara springa när han är lös och då springer han en bit, stannar och nosar osv. så det blir inte lika intensivt. Men när vi cyklar så är det full fart från start till stopp, förutom några pauser för att han ska få kissa och bajsa.
Det gick över förväntan med tanke på att vi inte cyklat sen i höstas, han fattade direkt när jag satte fast honom i springern och så travade han fint vid min sida hela tiden. När han blir nödig börjar han titta mot vägkanten så då stannar jag. Det enda han hade problem med var "höger" och "vänster" ett par gånger, och när vi mötte golden retriever-gänget tappade han fokus så då fick vi stanna och låta dem gå förbi. Men jag är överraskad att det gick så bra fast det var så länge sen sist, det visar ju att hundar måste ha bra minne för han visste precis vad som väntades av honom. Jag cyklade ganska fort på grusvägen men inte fortare än att han kunde hänga med i trav, har hört att det inte är bra för hundarnas skelett att galoppera länge på det sättet.
Den tråkiga nyheten eller vad jag sak kalla det, är att jag har märkt att jag måste börja träna på hundmöten igen, för han är inte alls bra på det längre. Även fast han haft svårt för hanhundar länge så har vi aldrig haft några direkta problem att möta andra hundar, så länge det inte varit nån "fiende". Vi fick det väl gratis eftersom vi bodde de första åren där det var mycket hundar, det gör det iofs här också men det är inte lika trångt så man möter dem inte lika ofta, och dessutom är vi så ofta som möjligt i skogen där vi inte möter så många. Så nu måste jag börja träna på det här med hundmöten, vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga eftersom vi aldrig behövt träna på det förut, men det är väl bara läsa på eller fundera ut nåt.
Igår låg Zsandor och solade nästan hela dagen, jag satt ute och läste och vart helt fräknig. Sen gick vi på golfbanan där solen ligger på jämt så snön börjar försvinna. Precis som i lördags så stack Zsandor iväg på nåt spår, det är ganska ovanligt men kul för honom.
Nu kan man äntligen ligga utomhus och sola!
Nåväl, vi cyklade ner mot sjön för där är det jättebra grusväg, sen vände vi och cyklade tillbaka samma väg men en liten omväg hem så vi var ute en dryg halvtimma. Tror det var precis lagom, Zsandor springer ju hela tiden koncentrerat så jag tror han blir ganska trött. Vanligtvis går man ju sakta och han får bara springa när han är lös och då springer han en bit, stannar och nosar osv. så det blir inte lika intensivt. Men när vi cyklar så är det full fart från start till stopp, förutom några pauser för att han ska få kissa och bajsa.
Det gick över förväntan med tanke på att vi inte cyklat sen i höstas, han fattade direkt när jag satte fast honom i springern och så travade han fint vid min sida hela tiden. När han blir nödig börjar han titta mot vägkanten så då stannar jag. Det enda han hade problem med var "höger" och "vänster" ett par gånger, och när vi mötte golden retriever-gänget tappade han fokus så då fick vi stanna och låta dem gå förbi. Men jag är överraskad att det gick så bra fast det var så länge sen sist, det visar ju att hundar måste ha bra minne för han visste precis vad som väntades av honom. Jag cyklade ganska fort på grusvägen men inte fortare än att han kunde hänga med i trav, har hört att det inte är bra för hundarnas skelett att galoppera länge på det sättet.
Den tråkiga nyheten eller vad jag sak kalla det, är att jag har märkt att jag måste börja träna på hundmöten igen, för han är inte alls bra på det längre. Även fast han haft svårt för hanhundar länge så har vi aldrig haft några direkta problem att möta andra hundar, så länge det inte varit nån "fiende". Vi fick det väl gratis eftersom vi bodde de första åren där det var mycket hundar, det gör det iofs här också men det är inte lika trångt så man möter dem inte lika ofta, och dessutom är vi så ofta som möjligt i skogen där vi inte möter så många. Så nu måste jag börja träna på det här med hundmöten, vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga eftersom vi aldrig behövt träna på det förut, men det är väl bara läsa på eller fundera ut nåt.
Igår låg Zsandor och solade nästan hela dagen, jag satt ute och läste och vart helt fräknig. Sen gick vi på golfbanan där solen ligger på jämt så snön börjar försvinna. Precis som i lördags så stack Zsandor iväg på nåt spår, det är ganska ovanligt men kul för honom.
Nu kan man äntligen ligga utomhus och sola!
Stadsträning
Idag fick vi ofrivillig stadsträning. Jag och Zsandor skulle hämta husse från skolan men var en timme för tidiga eftersom jag missförstått tiderna. Så istället för att åka hem igen eller bort till Hörnsjön så passade vi på att miljöträna. Vi gick längs Storgatan och Nygatan, sen fanns inte så mycket mer ställen att stadsträna på... men vi fortsatte upp bakom Parken, gick och spande på enorma radhus och sen en bit längs E4:an, det är väl också nån slags träning eftersom Zsandor är lite smårädd för stora bilar. Men det vill jag inte träna bort, det är väl jättebra rent överlevnadsmässigt så länge han inte blir rädd för att åka bil.
I alla fall, vi var ute nästan en timme och Zsandor blev ganska trött så det var nog bra ändå. Vi träffade några bekanta han hälsade på, ett gäng alkisar på en bänk som ville prata och en väldigt överviktig jack russel-hane som Zsandor konstigt nog blev överförtjust i och ville leka med. Jag undrar om det var det att vi befann oss i stan som gjorde att han glömde bort att vara hanhundsilsk, samma fenomen som när vi har varit på Hundmässan i Älvsjö och han glatt hälsar på hanhundar för att det är så många intryck att han inte verkar tänka efter vad han egentligen håller på med. Eller så gick det så bra för att det var en liten hund som inte visade några kaxighetssignaler och jag var helt lugn eftersom jag inte hann reagera innan ägaren släppte fram hunden.
Sen låg Zsandor hemma och solade nån timme, och efter stallet gick vi ner till sjön. Nu är jag helt slut och orkar inget mer, orkar knappt stava ordentligt.
I alla fall, vi var ute nästan en timme och Zsandor blev ganska trött så det var nog bra ändå. Vi träffade några bekanta han hälsade på, ett gäng alkisar på en bänk som ville prata och en väldigt överviktig jack russel-hane som Zsandor konstigt nog blev överförtjust i och ville leka med. Jag undrar om det var det att vi befann oss i stan som gjorde att han glömde bort att vara hanhundsilsk, samma fenomen som när vi har varit på Hundmässan i Älvsjö och han glatt hälsar på hanhundar för att det är så många intryck att han inte verkar tänka efter vad han egentligen håller på med. Eller så gick det så bra för att det var en liten hund som inte visade några kaxighetssignaler och jag var helt lugn eftersom jag inte hann reagera innan ägaren släppte fram hunden.
Sen låg Zsandor hemma och solade nån timme, och efter stallet gick vi ner till sjön. Nu är jag helt slut och orkar inget mer, orkar knappt stava ordentligt.
Klofilning
Istället för att bara klippa klorna brukar jag klippa en bit och sedan fila med en såndär speciell klofil, det går inget vidare men man får bort de skarpa kanterna i alla fall. Idag testade jag nåt nytt, hade införskaffat en rejäl fotfil från apoteket som verkade bättre. Och det gick jättebra! Filen är så pass grov att den tar ordentligt för varje drag man gör, så det gick mycket fortare än vanligt och klorna har aldrig varit så korta förut! Dessutom var han helt nöjd, satt och halvsov i mitt knä och bråkade ingenting. Det känns så himla skönt att ha hittat en "lösning" på det eviga kloklippningsproblemet, om jag filar litegranna nån gång i veckan så de håller sig korta och jag slipper klippa. Ett av problemen har ju varit själva ångesten runt klippandet eftersom han också hatar det, och då stressar jag upp honom och det blir svårt att ens lyfta upp honom och börja. Nu kan jag bara sätta mig på golvet bredvid honom och fila där han ligger, det går inte med klippning för då blir han sådär "gnagig" och visar tänderna, även om han inte bits så är det jobbigt, men filandet reagerar han inte så mycket på. Vill ju helst göra det själv, inte ta hjälp av djuraffär eller veterinär, dels av ekonomiska skäl och dels för att jag vill ha det ordenligt gjort. Nu gäller det bara att inte glömma bort att fila lite då och då så jag kan hålla klorna nere. :-)
Hästpromenad igen
Idag passade jag på att ta med Zsandor till stallet igen eftersom jag skulle tentaplugga och inte skulle ha tid att gå nån långpromenad med honom annars, och hade lovat att ta hand om Djákni idag eftersom hans ägare är bortrest. Så jag satte koppel på Zsandor och grimma på Djákni och så gick vi ut i skogen. Tyvärr hittar jag inte så bra där än och har inget lokalsinne att skryta med så vi kom lite "vilse" som jag oftast gör på nya ställen, men vi hittade tillbaka till slut, det var ingen större fara men promenaden vart lite längre än tänkt, vi var ute nästan två timmar sammanlagt och jag hade tänkt mig lite drygt en. Men det gör inget, det var underbart väder och vi hade kul alla tre.
Zsandor har fått en hästkompis!
Idag har Zsandor fått en ny kompis, och nej det är inte den trevliga schäfertiken som bor i huser intill, utan en häst. Jag tog nämligen med mig Krisofer och Zsandor till stallet för att hälsa på min medryttarhäst Djákni. Det gick mycket bättre än väntat, Zsandor var lite rädd och avvaktande i början i stallet men då är han ju trängd så det är inte konstigt. När jag och husse stod i boxen och borstade Djákni stod Zsandor och kikade in genom en springa i boxen och när hästen kom nära så gjorde han nåt konstigt ljud som lät som en blandning mellan gnällande och morrande. Han förstod väl inte hur man talar med såna konstiga djur som hästar, som dessutom inte svarar utan bara tittar med stora ögon. Jobbig situation.
Men när vi gick ut på promenad gick det mycket bättre, först vad Zsandor kopplad men sen när vi kommit in i skogen fick han springa lös framför och han verkade tycka det var jättekul och spännande att vara ute och gå med en häst. Han skuttade och lekte med pinnar och hästbajs han hittade och slängde omkring sig. Efter en stund var han knappt rädd alls längre, även om han höll ett betryggande avstånd. Men det var inga problem att gå förbi hästen, eller att gå nära. Vid ett par tillfällen nosade de på varandra men Zsandor tyckte nog det blev för mycket för han började med sina lekinviter. Hade Djákni inte varit så lugn och hundvan så hade jag inte vågat ta med Zsandor och ha honom lös.
Efter en promenad på ca 45 min så gick vi till ridplanen så jag kunde träna lite, Zsandor och husse satt i mitten av planen och tittade. Zsandor verkade ganska nöjd, han satt på en halsduk i solen. Enda gången det blev jobbigt var när vi kom för nära om det gick fortare än skritt, Djákni ville väldigt gärna gå fram till Zsandor så ofta som möjligt. Sen fixade vi iordning i stallet och maten och släppte ut hästen i hagen till sina kompisar och åkte hem. Zsandor var nöjd och trött efter sina äventyr i stallet.
Jag är jätteglad att det gick så himla bra med Zsandor, han har ju träffat hästar många gånger men tycker de är läskiga om de kommer för nära. Det här var perfekt träning och efter några gånger kommer han nog vara lika avslappnad som många andra hundar jag brukar se i stallet. Vi hoppas ju på att kunna köpa egen häst i framtiden och då måste ju Zsandor vara van. Dessutom är det perfekt om man kan ta med Zsandor de gånger jag bara ska promenera med Djákni, det blir som att gå med två hundar i koppel. :-) En bit från stallet finns underbara ridvägar och stor skog som Zsandor kan springa i och ju varmare det blir desto lättare att ta med honom i stallet.
Men när vi gick ut på promenad gick det mycket bättre, först vad Zsandor kopplad men sen när vi kommit in i skogen fick han springa lös framför och han verkade tycka det var jättekul och spännande att vara ute och gå med en häst. Han skuttade och lekte med pinnar och hästbajs han hittade och slängde omkring sig. Efter en stund var han knappt rädd alls längre, även om han höll ett betryggande avstånd. Men det var inga problem att gå förbi hästen, eller att gå nära. Vid ett par tillfällen nosade de på varandra men Zsandor tyckte nog det blev för mycket för han började med sina lekinviter. Hade Djákni inte varit så lugn och hundvan så hade jag inte vågat ta med Zsandor och ha honom lös.
Efter en promenad på ca 45 min så gick vi till ridplanen så jag kunde träna lite, Zsandor och husse satt i mitten av planen och tittade. Zsandor verkade ganska nöjd, han satt på en halsduk i solen. Enda gången det blev jobbigt var när vi kom för nära om det gick fortare än skritt, Djákni ville väldigt gärna gå fram till Zsandor så ofta som möjligt. Sen fixade vi iordning i stallet och maten och släppte ut hästen i hagen till sina kompisar och åkte hem. Zsandor var nöjd och trött efter sina äventyr i stallet.
Jag är jätteglad att det gick så himla bra med Zsandor, han har ju träffat hästar många gånger men tycker de är läskiga om de kommer för nära. Det här var perfekt träning och efter några gånger kommer han nog vara lika avslappnad som många andra hundar jag brukar se i stallet. Vi hoppas ju på att kunna köpa egen häst i framtiden och då måste ju Zsandor vara van. Dessutom är det perfekt om man kan ta med Zsandor de gånger jag bara ska promenera med Djákni, det blir som att gå med två hundar i koppel. :-) En bit från stallet finns underbara ridvägar och stor skog som Zsandor kan springa i och ju varmare det blir desto lättare att ta med honom i stallet.
Snöstorm och klickerträning
Idag var det inomhusträning igen i Sörsvedje, det var väldigt skönt att vara inomhus när vinden ven utanför knutarna måste jag säga. Det har snöat två dygn nu och idag var det dessutom blåsigt som tusan så att aktivera sin hund inomhus blev perfekt. Det gick rätt så bra, vi tränade mest på inkallning och att kunna gå vid sidan och ha kontakt med matte i närheten av andra hundar. Fotgåendet går inte så bra, Zsandor tittar inte på mig eller så tittar han men då halkar han ut åt sidan. Men det är ju inte hela världen, jag är inte intresserad av att han ska utföra några perfekta lydnadsmoment längre, vet ju att han kan det om vi bara tränar tillräckligt men jag har tröttnat på sånt. Jag vill träna för att han ska kunna slappna av runt andra hundar som han kunde förr, för att ha roligt och för att han ska komma ihåg lite grejer från lydnadsprogrammet eller för att lära nya saker. Men kanske främst just nu för att han ska kunna vara i närheten av hanhundar han inte gillar utan att bry sig, vilket vi fick en bra chans till idag då en berner sennen han ogillar var där. Det ultimata vore egentligen att träna med ett antal hanhundar han redan bildat sig en negativ åsikt om (för att uttrycka det lite fint) och då med hjälp av klicker och godis träna in att gå förbi nära dem, att de får gå förbi nära honom utan att han bryr sig osv. Jag märkte att det var jobbigt för honom med träningen, dels för att det var längesen sist och det tar på krafterna att träna på ett relativt okänt ställe med andra hundar på och dels för att vi tränade en del runt den hanhunden och det tog nog på hans krafter. Han försökte stirra ut den några gånger men jag lyckades få hans uppmärksamhet, dock inte helt odelad.
Till nästa gång ska jag nog fundera ut ett lite bättre "schema", det gjorde jag ofta förr när vi tränade utan tränare och det hjälper, jag tycker om att planera så jag inte står där sen och är helt oorganiserad och vilsen. Men det var lättare när man hade ett program att träna efter, nu måste jag fundera ut vad i vardagslydnaden jag vill han ska bli bättre på och hur jag ska gå tillväga, samt vilka lydnadsmoment jag vill träna på och då hur noggrann jag ska vara. Ska man inte tävla behöver det ju inte vara perfekt men samtidigt känns det dumt att slarva när han har kunnat allt nästan "perfekt". Jag måste ta ställning till hur jag ser på det så jag inte förvirrar honom i onödan, han har en nog förvirrad matte ändå i vissa situationer :-)
Efter träningen åkte vi till Tessan och Pepsi, fikade (Zsandor fikade nog mest av alla) och gick sen ut en sväng i snöstormen. Tvärtemot vad jag trott så hade Zsandor jättekul! De sprang på spår och verkade tom jaga nåt djur att döma av den fart de hade och förutom det så sprang han runt och busade och gjorde lite lekinviter här och där. Trots snön och blåsten. Hoppas det håller i sig.
Väl hemma var det faktiskt inte sovdags direkt utan passa på att leka med en pipis han hittat i bilen, innan han tog tag i sitt fina täcke, drog ut det på mattan, skakade på det och till sist lade sig till rätta och somnade.
Till nästa gång ska jag nog fundera ut ett lite bättre "schema", det gjorde jag ofta förr när vi tränade utan tränare och det hjälper, jag tycker om att planera så jag inte står där sen och är helt oorganiserad och vilsen. Men det var lättare när man hade ett program att träna efter, nu måste jag fundera ut vad i vardagslydnaden jag vill han ska bli bättre på och hur jag ska gå tillväga, samt vilka lydnadsmoment jag vill träna på och då hur noggrann jag ska vara. Ska man inte tävla behöver det ju inte vara perfekt men samtidigt känns det dumt att slarva när han har kunnat allt nästan "perfekt". Jag måste ta ställning till hur jag ser på det så jag inte förvirrar honom i onödan, han har en nog förvirrad matte ändå i vissa situationer :-)
Efter träningen åkte vi till Tessan och Pepsi, fikade (Zsandor fikade nog mest av alla) och gick sen ut en sväng i snöstormen. Tvärtemot vad jag trott så hade Zsandor jättekul! De sprang på spår och verkade tom jaga nåt djur att döma av den fart de hade och förutom det så sprang han runt och busade och gjorde lite lekinviter här och där. Trots snön och blåsten. Hoppas det håller i sig.
Väl hemma var det faktiskt inte sovdags direkt utan passa på att leka med en pipis han hittat i bilen, innan han tog tag i sitt fina täcke, drog ut det på mattan, skakade på det och till sist lade sig till rätta och somnade.
Bloduppehåll
Idag var vi ute vid Gullvik med Tessan och Pepsi på förmiddagen, vi hittade återigen en ny väg att gå som var lite lättsammare än den förra och hundarna trivdes som vanligt.
På eftermiddagen la jag och Kristofer spår i Svedjeholmen som Zsandor fick ta en dryg timme senare. Det blåste en hel del ute men inte i skogen så spåret hade knappt flyttat sig nåt alls vilket var bra för då fick vi se hur bra han verkligen följde spåret. Jag hade gjort två blodupphåll på ca 4 m vardera vilka han klarade galant . Antagligen gick det bättre den här gången eftersom spåret var rakare än sist, vi gjorde några 90 gradersvinklar men i övrigt gick det rakt och det blir nog lite lättare för honom då.
På eftermiddagen la jag och Kristofer spår i Svedjeholmen som Zsandor fick ta en dryg timme senare. Det blåste en hel del ute men inte i skogen så spåret hade knappt flyttat sig nåt alls vilket var bra för då fick vi se hur bra han verkligen följde spåret. Jag hade gjort två blodupphåll på ca 4 m vardera vilka han klarade galant . Antagligen gick det bättre den här gången eftersom spåret var rakare än sist, vi gjorde några 90 gradersvinklar men i övrigt gick det rakt och det blir nog lite lättare för honom då.
Havsvågor och apportering
Idag var vi på Skeppsmalen och halkade på klipporna. Vågorna var höga och Zsandor blev orolig när husse gick för nära. Sen lekte vi på gräsmattan och tränade lite fotgående. På hemvägen åkte vi förbi Reginas och köpte en bilsele och gottis till Zsandor. Han nosade på en av pinschertikarna men de fick inte leka idag, det får bli en annan gång. Men det Zsandor var mest intresserad av var varken pipleksaker eller hundar utan de två söta katterna. Han nosade ordentligt på båda två och verkade glömt bort att han är rädd för katter, men när den ena höjde tassen så drog jag bort honom, han förstår inte kattspråket än. :-)
På kvällen tränade vi apportering med den gamla apporteringspinnen vi fick av vår förra tränare. Än så länge förstår han att "apport" betyder att han ska ta pinnen med munnen men inte mycket mer än så. Han tycker det är så himla kul att träna, han gnällde när jag slutade och viftade på svansen när jag tog fram pinnen igen. Ibland kommer jag på att jag har sån himla tur med en hund som älskar att träna, vad det är är (okej förutom platsliggning när marken är kall eller blöt).
På kvällen tränade vi apportering med den gamla apporteringspinnen vi fick av vår förra tränare. Än så länge förstår han att "apport" betyder att han ska ta pinnen med munnen men inte mycket mer än så. Han tycker det är så himla kul att träna, han gnällde när jag slutade och viftade på svansen när jag tog fram pinnen igen. Ibland kommer jag på att jag har sån himla tur med en hund som älskar att träna, vad det är är (okej förutom platsliggning när marken är kall eller blöt).
Inomhusträning
Igår var jag, Zsandor, Kristofer, Tessan och Pepsi ute i Gullvik och gick vår nya favoritrunda. Den tar ungefär två timmar och är väldigt skön att gå, ganska lätt terräng och hundarna trivs jättebra där. De kan springa som de vill och busa, spåra och greja.
Idag var det träning med tollarna i Sörsvedje ridhus. Vi var bara fem hundar och sju människor idag men det gjorde inte så mycket, desto större utrymme åt oss som var där. I början var Zsandor inte alls motiverade, när vi gick slalom så fick jag faktiskt bokstavligt släpa honom en bit eftersom han inte ville gå. På inkallningen gick han bara i sakta mak fram till mig. Då testade vi att ta av honom täcket och han blev som en annan hund! Inkallningen gick plötsligt jättebra och allt var roligt. Eftersom jag inte vågar ha honom lös med andra hundar (hanhundar) i närheten fick han ha spårlinan på sig som säkerhet. Det var jättepraktiskt visade det sig, han var "lös" vilket gör träningen roligare och lättare men satt ändå fast så han inte kunde hitta på nåra hyss. Vi tränade mycket på inkallnig med störning av andra hundar och husse, fotgående, kontaktövningar, ställande, gå-förbi-godis-inkallningar och lite platsliggning, men det var för kallt för det egentligen. Vi testade lite "kors-inkallning" med Pepsi och Zsandor (ny uppfinning) vilket Pepsi var ganska duktig på, men Zsandor fattade inte alls, han tycker det är lika kul att springa fram till vem som är ropar av oss och vem vi än ropar på. Men med lite träning ska det nog gå och det kommer se snyggt ut när de kan det.
Efteråt åkte vi hem till Tessan och Örjan och fikade, Pepsi fick öppna sin present eftersom hon fyllt år nyligen. Hundarna lekte lite men andra gången de lekte blev nåt fel, Pepsi fräste ifrån till Zsandor och på nåt sätt fortsatte det så det blev bråk. Vet inte riktigt hur det gick till men det kan väl bli så ibland när de missförstår varandra och kanske är spända för att det är mat på bordet och både har varit stressade på träningen. Men det löste sig, vi åkte ut till skogen strax efteråt och då var det som om ingenting hänt. Hundarna hade sprang på upptäcktsfärd medan vi koncentrerade oss på att inte snubbla i mörkret.
Sen åkte vi hem och Zsandor har sovit gott sen dess, när det var matdags var jag tvungen att ropa på honom för ovanlighetens skull. :-)
Idag var det träning med tollarna i Sörsvedje ridhus. Vi var bara fem hundar och sju människor idag men det gjorde inte så mycket, desto större utrymme åt oss som var där. I början var Zsandor inte alls motiverade, när vi gick slalom så fick jag faktiskt bokstavligt släpa honom en bit eftersom han inte ville gå. På inkallningen gick han bara i sakta mak fram till mig. Då testade vi att ta av honom täcket och han blev som en annan hund! Inkallningen gick plötsligt jättebra och allt var roligt. Eftersom jag inte vågar ha honom lös med andra hundar (hanhundar) i närheten fick han ha spårlinan på sig som säkerhet. Det var jättepraktiskt visade det sig, han var "lös" vilket gör träningen roligare och lättare men satt ändå fast så han inte kunde hitta på nåra hyss. Vi tränade mycket på inkallnig med störning av andra hundar och husse, fotgående, kontaktövningar, ställande, gå-förbi-godis-inkallningar och lite platsliggning, men det var för kallt för det egentligen. Vi testade lite "kors-inkallning" med Pepsi och Zsandor (ny uppfinning) vilket Pepsi var ganska duktig på, men Zsandor fattade inte alls, han tycker det är lika kul att springa fram till vem som är ropar av oss och vem vi än ropar på. Men med lite träning ska det nog gå och det kommer se snyggt ut när de kan det.
Efteråt åkte vi hem till Tessan och Örjan och fikade, Pepsi fick öppna sin present eftersom hon fyllt år nyligen. Hundarna lekte lite men andra gången de lekte blev nåt fel, Pepsi fräste ifrån till Zsandor och på nåt sätt fortsatte det så det blev bråk. Vet inte riktigt hur det gick till men det kan väl bli så ibland när de missförstår varandra och kanske är spända för att det är mat på bordet och både har varit stressade på träningen. Men det löste sig, vi åkte ut till skogen strax efteråt och då var det som om ingenting hänt. Hundarna hade sprang på upptäcktsfärd medan vi koncentrerade oss på att inte snubbla i mörkret.
Sen åkte vi hem och Zsandor har sovit gott sen dess, när det var matdags var jag tvungen att ropa på honom för ovanlighetens skull. :-)
För svåra spår för hundarna
I torsdags lade jag och Emmy blodspår åt hundarna vid kanten av Åsberget. När jag lagt ut spåret och var på väg tillbaks till hundarna mötte jag en jägare med hund och gevär över axeln, konstigt eftersom det inte är jaktmarker där. Vi gick en sväng och sen var det dags att ta spåren, Zsandor var först ut. Han började bra som vanligt men så kom han till stället med några meters bloduppehåll och kom av sig. Jag som tyckt han är så duktig ville försvåra lite, men det visade sig att jag försvårat alldeles för mycket. Han vimsade runt lite och kom in på spåret bakifrån på nåt sätt sen tror jag. Han hittade klöven till sist men hade då bara gått ca halva av det utlagda spåret. Nåja huvudsaken var att han hittade klöven i alla fall. Nu vet jag att nästa gång ska jag göra kortare blodupphåll och då på ett rakare spår, det är kurvorna han får problem med, och även att jag hade bytt underlag vid ett tillfälle. Daima hade också lite problem med sitt spår, Emmy hade också gjort svårare än vanligt, men även hon klarade det till sist.
Blodspår i frost
La ut ett blodspår idag igen, som sagt så ska jag passa på innan snön kommer. Tog lite mer blod den här gången för sist tog det slut tidigare än jag hade tänkt att spåret skulle ta slut. Trots att jag testade ett bloduppehåll och lite snirklar och svängar så klarade Zsandor spåret galant, som alltid! Det verkar som att klöver är mer intressant nu än tidigare, sist när Daima var i närheten så började han vakta den lite och idag ville han inte släppa, tuggade så mycket han kunde den korta bit han fick bära klöven. Men det är bra att han är mer intresserad av den nu, i början nosade han bara och verkade inte fatta att det var tillåtet att ta den i munnen.
Vi lekte på golfbanan och gick en sväng i skogen medan spåret fick ligga ca 1½ timme och Zsandor träffade en löptik han smörade för.
Lyckat spår
Nu har vi varit iväg och spårat med nya klövarna! Jag åkte till en skog en bit bort och la ut ett spår, ca 150 m och satte upp bitar av en plastpåse istället för snitslar (varför lägga pengar på nåt när man kan hitta på egna lösningar?). Spåret gick i skogen, över mossa, gräs och lite ris och till sist lades klöver under en gran. Sen åkte jag hem och det hann nog gå två timmar innan vi var tillbaka. Zsandor fick på sig sin fina scarf och spårlinan men sen var det svårt att få honom att fokusera på mig för han hade redan fått upp spårlukte och var så ivrig. Jag satte ner honom och väntade en stund tills han tittade på mig och gav sedan tillåtelse att börja spåra. Han for iväg direkt och följde snitslarna bra i början, sen gjorde han en utsvävning som kändes lite för stor, men jag vet ju inte, lukten kanske hann flytta sig så mycket på två timmar. Men han hittade i alla fall klöven väldigt fort och det var lite snopet (även om han såklart var superduktig!) eftersom jag lagt ner så mycket jobb och tid på att lägga spåret, sen är det över på ett par minuter bara! Han tuggade lite på sin nya skatt och sen plockade jag undan grejorna och vi gick en sväng i skogen. Nu ligger han och sover i min säng så nog tog det på krafterna att spåra i alla fall. :-)
