Vågade oss ut till Myckling igen
Invigning av våren!
Nu har Zsandor officiellt invigt våren, igår gjorde han sin årliga Vårrullning (inte vårrulle)! Vi var ute en sväng i skogen innan skolan och såg både hackspett och en räv, vilken han lite senare stack efter på ett spår. Jag funderar på om det är samma räv som han jagade för några veckor sen i närheten, samma räv vi har mött ett par gånger förut och som han spårade tidigare i veckan också. Det är ett ganska litet skogsområde även om Hörnsjöns reservat ligger ovanför och jag har svårt att tro att det skulle krylla av räv just där, utan tror snarare att det är samma räv som helt enkelt håller till där vi ofta går. Hur som helst så hade Zsandor kul med att spåra den, trots att det gått ca 10 min sen den gick där så stack han iväg som en raket när han kände spåret och var nog borta i 10 minuter medan jag stod i solen och väntade.
Jag längtar tills vi kan börja lägga spår igen för han är uppenbarligen sugen på att spåra och det är ju bättre han gör det under kontrollerade former istället för att jaga den stackars räven. Men det är nåt speciellt med räv, man kan tro att han är en JRT ibland istället för rått/gårdshund. Rådjur och harar är väl kul, och framförallt ekorrar men dem skäller han bara på, rävar verkar otroligt kul att jaga och spåra, kanske för att det är en avlägsen släkting.
Hur som helst, rävar är så otroligt vackra, jag förstår inte allt prat om varg, rävar är mycket finare och trevligare ju, och dessutom är de inte svåra att få syn på.
Det var på vägen hem sen, i toppen av den lilla pulkabacken vid lågstadieskolan, som han gjorde sin vårrullning. Den gör han varje år när snön försvunnit och jag ser det som ett tecken på att vinterna är slut.
Idag när Zsandor satt ute och solade så öppnade granntanten fönstret som vetter mot vår uteplats och ropade "hallå", jag gick ut och då höll hon fram en tallrik pannkaka och frågade om Zsandor ville ha, hon har nämligen hemtjänsten som fixar lunch men hon gillade inte maten idag. Det gjorde Zsandor! Det är inte svårt att räkna ut att det var den bästa överraskning han fått på länge, att grannen öppnar fönstret och förser honom med pannkaka och jordgubbssylt! Det är inte första gången hon sticker till honom nåt att äta så han ser till att hålla koll på om hon öppnar fönstret och är snabbt framme när hon gör det.
Efter det cyklade vi ner till golfbanan och parkerade cykeln där innan vi fortsatte upp på banan, husse skulle med men hans jäkla cykel krånglade som vanligt så vi åkte utan honom. Zsandor sprang glatt runt i stora cirklar och vi gick upp på toppen och sen ner igen, ltränade lite, ekte med hans leksaker, pinnar och självklart i hans älskade sandhögar, det går inte att hålla honom därifrån. Sen cyklade vi hem igen och somnade i soffan båda två.
Kutat i skogen
Nåväl, Djánki fick ordenligt med motion, jag njöt och Zsandor hade hur kul som helst, han kutade som en galning, fick fnatt flera gånger och ramlade till och med i en nedförsbacke för att han kom för snabbt. Fast det gjorde honom inget, han reste sig och galopperade vidare. Tror han gillar när jag rider för då går det lite fortare fram... och han får sköta sig själv mest hela tiden, springa, nosa och greja som han vill utan en matte som lägger sig i eller kräver att han ska komma tillbaka utan anledning.
Vi var ute i drygt två timmar och i motion för Zsandor blir det nog som att vara ute i tre-fyra timmar eftersom det som sagt går fortare än när jag går... Zsandor somnade i bilen på vägen hem så han var nog trött. Dessutom hann han med att jaga en katt på en åker.
Och jag såg tre fjärilar!
Tar igen sig i soffan med sin favoritboll
Första cykelturen för i år!
Nåväl, vi cyklade ner mot sjön för där är det jättebra grusväg, sen vände vi och cyklade tillbaka samma väg men en liten omväg hem så vi var ute en dryg halvtimma. Tror det var precis lagom, Zsandor springer ju hela tiden koncentrerat så jag tror han blir ganska trött. Vanligtvis går man ju sakta och han får bara springa när han är lös och då springer han en bit, stannar och nosar osv. så det blir inte lika intensivt. Men när vi cyklar så är det full fart från start till stopp, förutom några pauser för att han ska få kissa och bajsa.
Det gick över förväntan med tanke på att vi inte cyklat sen i höstas, han fattade direkt när jag satte fast honom i springern och så travade han fint vid min sida hela tiden. När han blir nödig börjar han titta mot vägkanten så då stannar jag. Det enda han hade problem med var "höger" och "vänster" ett par gånger, och när vi mötte golden retriever-gänget tappade han fokus så då fick vi stanna och låta dem gå förbi. Men jag är överraskad att det gick så bra fast det var så länge sen sist, det visar ju att hundar måste ha bra minne för han visste precis vad som väntades av honom. Jag cyklade ganska fort på grusvägen men inte fortare än att han kunde hänga med i trav, har hört att det inte är bra för hundarnas skelett att galoppera länge på det sättet.
Den tråkiga nyheten eller vad jag sak kalla det, är att jag har märkt att jag måste börja träna på hundmöten igen, för han är inte alls bra på det längre. Även fast han haft svårt för hanhundar länge så har vi aldrig haft några direkta problem att möta andra hundar, så länge det inte varit nån "fiende". Vi fick det väl gratis eftersom vi bodde de första åren där det var mycket hundar, det gör det iofs här också men det är inte lika trångt så man möter dem inte lika ofta, och dessutom är vi så ofta som möjligt i skogen där vi inte möter så många. Så nu måste jag börja träna på det här med hundmöten, vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga eftersom vi aldrig behövt träna på det förut, men det är väl bara läsa på eller fundera ut nåt.
Igår låg Zsandor och solade nästan hela dagen, jag satt ute och läste och vart helt fräknig. Sen gick vi på golfbanan där solen ligger på jämt så snön börjar försvinna. Precis som i lördags så stack Zsandor iväg på nåt spår, det är ganska ovanligt men kul för honom.
Nu kan man äntligen ligga utomhus och sola!
Ögletjärnsberget
Väl uppe på berget så satt vi och solade medan hundarna lekte med pipisar. Trots en relativt kort promenad så hade vovvarna jätteroligt, Zsandor var pigg och leksugen och sprang som en galning även om han inte var så duktig på att lyssna alla gånger.
Såhär bekvämt kan Zsandor sitta i soffan!
Koppelpromenader i solen
Zsandor fick en härlig dag idag: efter morgonpromenad och frukost låg vi i soffan och halvsov nån halvtimme eftersom jag var trött. Sen åkte vi alla tre till skogen och gick i solskenet nån timme, visserligen var han kopplad halva vägen men jag tror han njöt ändå. Medan vi åt lunch låg Zsandor i dörren och solade. Sen åkte vi till skolan ett par timmar och efter det hämtade jag upp Zsandor och åkte ut till stallet. Där tog vi med oss Djákni och gick ner till Höglandssjön och följde ena "stranden" bort till bron som delar sjön i två delar, sen tillbaka samma väg, det tog knappt 1½ timme.
Vi träffade både hundar, joggare och barnvagnar när vi var ute men det gick jättebra. En enda gång morrade Zsandor och det var när en kvinna med finsk spets klappade på Djákni. Annars var han jätteduktig vid alla hundmöten, även när vi skulle iväg och blev utskällda av två hundar som bor där. Den ena av hundarna (en hane) vägrade låta sig infångas av sin matte så ett tag var jag rädd att den skulle komma fram till oss, men varje gång den kom nära så viftade jag med grimskaftet och gjorde nåt ljud så den vände. Det var nog mest för att det var för läskigt att springa fram till en häst.
Stadsträning
I alla fall, vi var ute nästan en timme och Zsandor blev ganska trött så det var nog bra ändå. Vi träffade några bekanta han hälsade på, ett gäng alkisar på en bänk som ville prata och en väldigt överviktig jack russel-hane som Zsandor konstigt nog blev överförtjust i och ville leka med. Jag undrar om det var det att vi befann oss i stan som gjorde att han glömde bort att vara hanhundsilsk, samma fenomen som när vi har varit på Hundmässan i Älvsjö och han glatt hälsar på hanhundar för att det är så många intryck att han inte verkar tänka efter vad han egentligen håller på med. Eller så gick det så bra för att det var en liten hund som inte visade några kaxighetssignaler och jag var helt lugn eftersom jag inte hann reagera innan ägaren släppte fram hunden.
Sen låg Zsandor hemma och solade nån timme, och efter stallet gick vi ner till sjön. Nu är jag helt slut och orkar inget mer, orkar knappt stava ordentligt.
Hundvakt
De kom hit med henne vid halv elva och då busade vovvarna en stund, (förstår inte varför Zsandor tycker det är skitkul att busa med Pepsi hemma men inte när vi är där eller ute?), sen bar det i väg till skogen. Vi åkte till Sandlågan för att försöka ta oss en bit på Höga Kusten-leden som går mot Balesudden. Det var lättare sagt än gjort.
I början var det barmark varvat med hård snö så det gick jättebra att gå. Sen blev det värre, först lite mer snö, sen mer och mer och dessutom skare. När vi kom upp på första berget där stigen går så var det ett par dm snö och skare som var precis lagom hård för hundarna att springa på och för mig att stå på... och sedan åka igenom. Så medan hundarna hade skitkul, sprang runt med varsin pinne, spårade, fick fnatt (Zsandor) och även jagade varandra litegrann, så kämpade jag igenom skaren med mina gummistövlar. Som tur var hade det sprungit många älgar där ganska nyligen så jag gick mest i deras spår, vilket underlättare betydligt. Tyvärr gick älgarna inte efter leden så efter en stund kände jag inte igen mig och var tvungen att vända och gå tillbaks en bit och sedan plumsa i snön utan älgarnas hjälp. Ju längre jag gick desto värre blev det, snön blev inte bara djupare utan även hårdare, precis sådär att man tror man kan stå på den och sen knakar man igenom. Det måste vara det allra jobbigaste underlaget man överhuvudtaget kan gå på, varje steg är en plåga. Men jag är envis som tusan så jag fullföljde vad jag hade bestämt, att ta mig till raststugan.
På väg neråt mot stugen var det betydligt lättare och även barmark vid ett par ställen. Väl i stugan tände jag en liten eld i vedugnen med fnöske och hushållspapper för att torka mina blöta strumpor. Sen åt jag mina ägg och muffins och satte på mig torra, stekheta strumpor - det var så skönt! Zsandor fick på sig sin tröja som jag hade värmt upp lite också eftersom han var lite blöt, det var snöblandat blaskregn hela vägen till stugan.
På tillbakavägen vägrade jag ge mig upp på det öppna berget med skaren igen så vi gick längs strandkanten. Dum som jag är tänkte jag inte på det innan, nedanför berget finns en sand/stenstrand på sommaren och där var det nu tjocka isblock som vi kunde gå på. Längre ut skulle det nog vara livsfarligt att gå men längs stranden var det ingen fara, dels den jättetjocka isen och dels är det strand under isen, på sin höjd grunt vatten på några ställen. En bit var vi tvungna att gå upp på klippor och då vart det lite jobbigt igen men det var ingenting mot ditvägen. Att gå till stugan tog nästan två timmar, att gå tillbaka tog en dryg timme och då inräknat matpausen.
Väl hemma efter en skumpig biltur på leriga vägar slocknade hundarna direkt, och jag slumrade också till en stund bredvid Zsandor.
Nog kunde promenaden varit trevligare: mindre regn och mer sol, mindre snö och minus den begynnande huvudvärken på tillbakavägen, men kul har vi haft och vovvarna har kutat som tusan och lekt både med varandra och sina leksaker. Zsandor brydde sig inte om regnet utan var jättelycklig hela tiden, han har nog bestämt sig för att det är vår så han förtränger all snö han ser.
Äntligen hittar Zsandor en pinne som Pepsi också kan vara med på!
Vart tog bollen vägen?
Bättre
Zsandor verkar rätt nöjd ändå, idag låg han på förmiddagen i dörröppningen och solade igen. Från att jag öppnar altandörren och lägger dit fällen så ligger han bara där och rör sig knappt ur fläcken. Idag var det så varmt att han inte behövde ha täcke på sig, han var stekhet hela han när jag kände på honom, han lägger sig så han får sol över hela sig men allra viktigast är det att få sol på huvet. Tyvärr skulle vi till skolan vid lunch så då fick han gå in, men då låg han säkert inne där solen sken in och fortsatte sitt "solande".
Angående vädret så är det skönt att det slaskar om det betyder att våren är på väg men det blir så grusigt och Zsandor tycker slasket är jätteäckligt att gå i.
Fortfarande sjuk men nu är våren här!
Sen satte hans mage igång med att bubbla, knirra och sjunga som tusan, värre än jag nånsin hört någons mage låta. Han var orolig, gick fram och tillbaka och kunde inte slappna av, men ville inte äta. Jag rådfrågade mamma sjuksköterska och hon sa att jag skulle massera hans mage lite försiktigt för det kan vara skönt och lindra besvären, jag gjorde det och efter nån dryg timme hade magen tystnat och han kunde slappna av igen.
Sen låg han i altandörröppningen inlindad i sitt täcke och solade ett tag och verkade ha det hur mysigt som helst, han älskar verkligen att sola!
Eftersom han verkade bättre så bestämde jag mig för att åka till stallet en sväng och gick lite med honom innan, då träffade vi grannhunden Tuva och Zsandor blev frisk som en nötkärna så fort han såg henne och ville såklart busa. Jag lät honom busa ett par minuter för att han inte skulle bli besviken innan vi gick hem igen.
När jag kom hem från stallet hade han just spytt igen men verkade rätt okej i alla fall. Jag testade att ringa jourveterinären för säkerhets skull och rådfråga men kom bara till telefonsvarare. Tur att det inte var nåt allvarligt när det inte går att få tag på veterinär...
Sen kokade jag ris till honom som han sen åt i små portioner under eftermiddag och kväll. Efterhand piggnade han till och fick igång aptiten, efter sista promenaden sprang han direkt till köket och ville ha mer ris, inte konstigt med tanke på hur mycket han brukar äta och nu fick han bara små små portioner överkokt ris och avkok.
Inatt sov han bredvid mig nästan hela natten och efter en lång natts sömn utan spyor verkade han må bra igen. Jag är även glad för min skull att han sov hela natten eftersom jag fick feber igår och också behövde sova ut. Är väl att järndosen är minskad plus att jag sovit dåligt i typ en veckas tid sen han blev sjuk. Att oroa sig för dålig hund är ingen höjdare för veka personer som mig.
Idag har Zsandor än så länge ätit lite ris och vilat. Passade såklart på att sola lite när solen var framme och blev väldigt irriterad på matte som stängde altandörren när solen försvann, som att det var mitt fel att han inte kunde fortsätta sola! :-)
Klart man ska sova i matte och husses säng när man är sjuk!
Ser han inte ut att höra hemma mer i en säng med täcke och kudde än på en filt på golvet?
Njuter av solen i dörröppningen!
Tråkiga dagar
Det jobbiga är att han vägrar bajsa på kvällarna, i förrgår kväll vad jag ute ca 40 min innan han bajsade, vanligtvis går vi 10 min på kvällen. Igår var vi ute 1 timme och han bajsade inte fast jag såg på honom att det var på gång hela tiden. Och inte blir det bättre av att han bara vill gå rundan runt hyreslängorna på kvällen, (det tar max 10 min om man går sakta) och vägrar gå åt andra håll då, nåt nytt han har lagt sig till med. Så vi gick den rundan ett par gånger och sen släpade jag med honom åt andra hållet medan han satte alla fyra tassar i marken och stretade emot de första 20 metrarna.
Men usch jag har så dåligt samvete över att han har så tråkigt, även om det kanske är bäst för honom själv att få vila och han inte gillar det här vädret. Han ligger i soffan och ser så uttråkad ut och jag bara pluggar. :-/
Inte helt bra
Solpromenad
Nyss inkomna från en drygt tre timmar lång promenad i solen. Förutom en sur gubbjäkel (ursäkta språket) så var promenade jättehärlig.
Så här var det: Vi såg en hund på en mötande stig så jag kallade in Zsandor och kopplade upp honom, sen kom en skoter så jag behöll kopplet på. En man gick bakom oss och skulle åt samma håll, Zsandor kollade och såg att han var hundlös och tappade då intresset. Så jag släppte och fortsatte gå, Zsandor gick några meter bakom hur lugnt som helst och plötsligt skulle mannen om oss, då stannade Zsandor till och skällde ett par ljus skall varpå jag direkt ropade in honom och kopplade. Gubben fräste att jag skulle ta fast hunden just innan jag satte fast kopplet, jag bad om ursäkt och sa att han är snäll och han nog blev rädd och skällde därför. Till svar fräser gubben att hundar ska vara kopplade från 1:a mars, och jag svarar att koppeltvånget gäller om man inte har koll på hunden, vilket jag hade. Tvånget handlar så vitt jag vet inte om att hundar inte får skälla om de blir överraskade utan om att de inte får jaga, vilket han heller inte gjorde, och sällan gör. Tyvärr var jag inte rapp i käften nog att säga det, och gubben lyssnade inte i vilket fall som helst utan gick bara surt vidare.
Så var mitt humör förstört, jag vet att Zsandor inte får skälla på folk eller springa fram när han är lös, men att han blir skrämd och skäller till när gubben dyker upp på sidan är inte riktigt nån anledning att bli skitsur över. Zsandor gick jättefint bakom mig och lufsade på, kom direkt när jag ropade och tystnade på en gång, dessutom bad jag om ursäkt. Så lite överseende kan man väl ha, hundar är inga robotar, och om man ogillar djur så mycket fattar jag inte varför man är ute i skogen överhuvudtaget. Men jag tröstar mig med att tänka att det egentligen är synd om en sån människa som måste gå runt och vara sur och skälla på folk för småsaker när solen skiner och fåglarna sjunger.
Större delen av promenaden fick han ändå vara kopplad för det vimlade av skotrar och skidåkare i spåren, och det var kanske lika bra med tanke på att han inte är helt frisk, är han kopplad så är det dessutom lättare att hindra honom från att äta saker han hittar ute.
Vi gick den vanliga slingan till Svedjeholmen och sen upp Höga Kustenleden, via Småtjärnsstugan ner till Hamptjärn. Där tog vi (jag) en fikapaus bestående av vatten och muffins, sen gick vi en bit på stigen som går bort mot Nyänget/Gullvik som vi aldrig gått mer än några km på. Samma sak idag, men innan vi kom ut ur skogen hittade vi ett vindskydd där solen stekte så vi tog en paus där, satt på bänkarna och solade en stund och det var helt underbart, tyckte både jag och Zsandor. Han blir jätteglad när solen skiner och han verkade njuta lika mycket som jag av att sitta där och låta solen gassa. Det kändes som vår, i vindskyddet var snön borta och fåglarna sjöng utanför.
Sen gick vi hem via Sund och Konsum där vi mötte upp Kristofer och köpte chips till kvällen. Jag har fått lite fräknar på näsan och det är jag jätteglad över för det betyder att det är vår!
Jag och Zsandor njuter av solen i vindskyddet.
Trasig hund
Det började med att Kristofer gick ut morgonpromenaden med Zsandor medan jag åt frukost. Plötsligt ringde han från mobilen och sa att Zsandor bajsade blod och bad mig komma ut och titta, så jag lämnade min halvätna frukost och sprang ut och tittade. Bajset såg normalt ut men simmade i en sörja av slem och blod, men Zsandor verkade inte påverkad utan skuttade glatt omkring som vanligt. Väl inne försökte jag få tag på veterinären som hade telefontid men inget svar, vi hamnade bara i telefonkö. Jag ringde Tessan och rådfrågade och hon tyckte vi skulle åka in.
Väl framme fick vi vänta en halvtimma på att de skulle ha en lucka till oss, som tur var så träffade vi på Emmy som var där med sin inackorderingshund. Så medan vi väntade så promenerade vi en stund vid Höglandssjön med henne, Daima och goldenhannen hon tar hand om. Zsandor blev såklart glad att träffa Daima sådär oväntat men vi lät inte honom och goldenhannen hälsa på varandra. Det gick över förväntan, när Zsandor förstått att han inte fick hälsa så ignorerade han mest den andra hunden och den gjorde ungefär likadant. Enligt Emmy så var den väldigt lugn och godtrogen så kanske var det därför Zsandor var så lugn och snäll, det han har problem med är inte hanhundar i sig egentligen, utan hanhundar som är på hans revir (som grannhunden Pelle) eller är påträngande, arga eller "dominanta" (eller vad man ska kalla det, såna som är som han och vägrar underkasta sig andra hundar av samma kön).
När vi fick komma in till ett rum hos veterinären blev det väntan och åter väntan på att få träffa en veterinär. Efter en timme (!) kom hon, men man kan kanskte inte kräva så mycket då man kommer oanmälda och dessutom var det faktiskt värt väntan av att få träffa en så bra veterinär. Hon var precis ny där och kom från Norge så det gällde att spetsa öronen när hon pratade. Hon var precis som en veterinär ska vara: trevlig, engagerad, frågade mycket och lyssnade (till och med skrev upp) allt jag sa. Sen berättade hon vad hon trodde och vad hon tänkte göra och istället för att ta hjälp av en sköterska så fick jag hjälpa till med att hålla i lite här och där och det uppskattar jag faktiskt för då känner sig Zsandor tryggare.
Vi har varit mer hos veterinären än de flesta eftersom Zsandor jämt blev sjuk och skadade sig när han var yngre och av alla veterinärer vi träffat så har det bara varit ett par, tre stycken förutom hon idag som har varit bra. Inte sällan är de otrevliga, lyssnar inte, bara brådskar igenom det som ska göras. Som hon som satt i reception när vi kom idag, en ung tjej som verkligen var otrevlig och såg skitsur ut. Är det mitt fel att de inte svarar i telefon så man måste åka dit för att fråga när man är orolig liksom?
Medan vi väntade på veterinären kom jag på att jag även skulle nämna att Zsandor spytt tre gånger förra veckan, en gång var det en bitbit han spydde upp (från ett knotben) samt att han gått ner två kg i vikt sen vi vägde sist innan jul. Då var han lite för rund och jag tänkte att han skulle tappa några hekton men inte såhär mycket. Visst har jag märkt att han blivit lite för smal och tänkte just imorse på att jag måste öka hans mat nu när jag orkar mer och vi rör oss mer båda två, men 2 kg!
Veterinären tog blodprover (som visade att han hade för höga värden röda blodkroppar, annars var det bra), kände ordentligt på magen som var bubblig, kände i analöppningen och där var det ovanligt mycket slem och gjorde det vanliga som att lyssna på hjärta, tog tempen som var normal, kollade hudens elastitet osv. Hon trodde han var uttorkad och han fick injicerat natriumkloridlösning i nacken och på halssidorna sådär så att det blir som pucklar som kroppen sakta suger upp (de är inte borta helt än, han ser jättelöjlig ut). Blodvärdet visade just att han var uttorkad visade det sig sen, och det är ett problem för han dricker sällan vatten, kanske var tredje dag ungefär, kanske för att han äter blötfoder.
Vad gäller magen så trodde hon på tarminfektion och eventuellt att han fått sår i tarmens slemhinnor efter vass benbit (men hon trodde inte det satt fast nån benbit för det skulle antagligen kännas och han skulle ha ont och må mycket dåligt rent allmänt), därav blodet.
Så nu ska han äta antibiotika tio dagar och en slags magsårsmedicin lika länge för såren, dessutom ska han äta specialfoder några veckor, Hills i/d som är bra för matsmältningen. Och jag ska tänka på att få i honom mer vatten, i torrfodret kan jag hälla i vatten och sen när han återgår till sitt färskfoder får jag helt enkelt blanda i mer vatten så han får i sig, för det är ju inte så lätt att tvinga en hund att dricka...
Som om det inte var nog med att tillbringa tre timmar hos veterinären, bli rakad på benet, bli stucken med nålar på fem ställen, bli klämd på magen och få termometer och fingrar instoppade i ändtarmen, så blev middagspromenaden förstörd av att glassbilen kom och skränade.
Men den nya maten mottogs mycket tacksamt, även om det var hans vanliga foder i också nu så tror jag inte det kommer blir några problem för honom att äta torrfoder ett tag, det luktade till och med gott i min näsa!
