Zsandor

Att ha hund innebär för mig att...

• ha frysen full med fryst vom, rådjursklövar och nötblod
• kläder, soffa och säng är fulla med hundhår
• fickor alltid är fulla med frolicsmulor som fastnar under naglarna
• jag aldrig kan vara bort hemifrån en hel dag, kväll eller natt utan att skaffa hundvakt
• ätbara saker måste förvaras där hunden inte når dem, och det är inte bara mat det gäller...
• jag måste ut minst 2-3 timmar varje dag oavsett väder och temperatur
• alltid specialbeställa taxi, tågbiljetter osv.
• jag kan inte ha nära vänner eller pojkvän som inte gillar hundar
• lägga ner minst 500 kr i månaden på hunden (och då är han billig)
• jag måste ha ett sparkonto för oväntade veterinärutgifter
• golvet blir skitigt direkt om jag inte torkar tassarna extremt noggrannt efter varje promenad
• inte kunna ligga kvar i sängen halva dagen, hur trött (eller sjuk) jag än är
• inte kunna stupa i säng på kvällen, för hunden måste ju ut först
• ständigt oroa mig över allt han kan råka ut för
• inte kunna hälsa på hos folk utan att kolla om de är allergiska, har hund själva och isåfall vilket kön hunden är, om de accepterar hundar, om han måste vara kopplad eller kan gå lös, osv.
• jämt måste vara beredd på att avbryta slagsmål när andra hundar springer lösa i närheten
• har ständigt dåligt samvete för att han inte får tillräckligt med tid, aktiviteter, osv.
• ha en knut av ångest i magen inför tanken på att han en dag ska dö
• ha lägenheten full av leksaker, ben, hundbädd, koppel, täcken, bajspåsar...
• jag inte kan handla utan att känna mig tvungen att köpa något till hunden
• få sömnen störd för att han ligger mitt i sängen så jag inte får plats, men jag vill inte flytta honom för han är så mysig och varm och han sover ju så sött
• skrapa upp diarré från gatan efter honom när han är dålig i magen
• golvet ofta är fullt av innanmätet av hans söndertuggade gosedjur
• jag får skämmas ibland när jag är utan hund bland folk och det råkar pipa från en bortglömd leksak i fickan
• andra människor tycker jag är ofri för att jag har hund och inte kan vara lika spontan som de
• duscha bort bajs och döda djur han rullar sig i, eller plocka det ur hans mun
• torka spyor när han har fått i sig något dåligt, även om det är mitt i natten och på bästa mattan
• jag får dåligt samvete för så fort jag nämner min hund inför ointresserade vänner, känner mig tjatig
• få lite förståelse och ibland t.o.m. förakt för att jag sätter min hund främst
• må dåligt när jag ser folk som behandlar sina hundar illa
• alltid behöva vara noggrann med att sopkorgar är stängda så han inte tar skräp, mat och dylikt
• tänka utifrån hans perspektiv på mycket i livet, vad vi gör, hur jag beter mig etc.
• det inte alltför sällan blir fel fast jag försöker så gott jag kan och bara vill hans bästa
• behöva ha koll på honom i alla situationer eftersom jag inte kan lita på honom till 100%
• inte kunna slappna av och må bra om jag inte vet att han också gör det
• ha hela ansvaret för någons liv i mina händer

Men en lycklig blick från honom när han springer i skogen, hittar klöven efter ett spår eller leker med en ny leksak, gör det värt allt detta och mycket mer. Det enda jag har svårt att stå ut med är kloklippningen.