Zsandor

Idag var det dag för Gullvik med Tessan och Pepsi igen. Trots två lata mattar hade hundarna roligt, Pepsi yrade med pinnar och Zsandor trippade försiktigt i snön. När vi nästan kommit ut på vägen stack Zsandor fram till en gubbe med hund, pinsamt och ursäkten att "det brukar aldrig vara folk där" duger inte på långa vägar. Pepis var så duktig så och kom tillbaka till matte men Zsandor stod och tittade en stund innan han bestämde sig för att matte är trist sak jämfört med mötande hund. Det var en hanhund men det gick jättebra, när jag kom fram lekte de nästan men jag märkte på Zsandor att han blev lite spänd när jag var nära så då vände jag och kallde in honom och kopplade. Gubben var bara glad och trevlig och sa att det är härligt för hundarna att få springa fritt.
Vi gick ned till vändplanen och lekte med Zsandors svanspipisar som båda hundarna är galna i och på tillbakavägen träffade vi gubben med hunden igen, men nu var hundarna kopplade och Zsandor var jätteduktig.

Idag efter fyra timmars föreläsning kändes det ungefär som jag hade blivit överkörd av en ångvält, ville bara sova. Men Zsandor måste ut åtminstone nån timme även när jag inte orkar. Och idag skötte han sin motionering ganska bra på egen hand. Han brukar sällan jaga vilda djur, ibland springer han efter en bit och liksom jagar iväg djuret (rådjur, hare, fågel) men oftast är det älg vi träffar och de bryr han sig inte så mycket om. Det finns dock två undantag och det är om han har en kompis med sig, då blir det mycket roligare att jaga, eller om det är räv det handlar om.
När vi gick i skogspartiet nere vid sjön så började han plötsligt nosa ivrigt på stigen, gick en sväng in i skogen, ut igen, in igen, runt runt och jag blev glad att han sprang runt och nosade som om det nästan inte var snö, fast det var en hel del. Så bara satte han iväg som skjuten ur en kanon, vrooom! Ni som har snabba hundar vet hur det ser ut när hunden bara sticker iväg som ett streck och är borta innan man hinner reagera... och då är det ändå en lång raksträcka med bra sikt vi gick på. Jag lät honom springa eftersom jag blev så paff och förstod att det måste varit nåt vilt, för andra hundars skull beter han sig inte sådär. Så jag gick och funderade på vad det kan ha varit när jag såg honom komma tillbaka i full galopp, jag lockade och väntade på att han skulle komma fram som vanligt. Men han stannade och tittade misstänksamt på mig en bra bit bort, sen vände han och sprang in mot skogen och då såg jag: det var inte Zsandor, det var en räv! Det är inte första gången jag misstar en räv för att vara honom på långt håll, det är ju inte det första man väntar sig att få se komma tillbaka när man väntar på sin hund... och i nästan samma färg dessutom. Det kunde vart en blandning mellan Zsandor och Pepsi (nu vet jag hur deras valpar skulle se ut!) men det var uppenbarligen en räv.
Efter en stund kom en vilt flåsande hund i världens fart, sprang fram mot mig men jag lät honom fortsätta för räven var säkerligen långt borta vid det här laget, så Zsandor vände och nosade upp spåret där räven sprungit in i skogen. Jag hörde honom springa runt därinne i skogen fram och tillbaka några gånger, sen kom han ut på stigen igen och rusade iväg åt samma håll som första gången, klart förvirrad efter att ha tappat spåret. Efter en stund kallade jag in honom och han kom fram direkt, hade väl gett upp hoppet om sin nya, om än ofrivilliga kompis. Vi gick en bit till och jag släppte honom efter en stund och lekte lite med pinnar, men är så tacksam över att han sprunigt av sig ordentligt och haft kul fast hans tråkiga matte inte orkar göra så mycket. Låter säkert oansvarigt men det är långt bort från bilvägar och jag är 100% säker på att han aldrig skulle göra räven illa, och även säker på att han inte kan komma ikapp en springande räv. Däremot om han stötte på en i nån buske skulle det kunna bli läskigt, vet inte hur rävar reagerar på hundar men jag antar att de kan bita ifrån om de känner sig hotade. De enda djur jag är orolig för när Zsandor är i farten är såna djur han är gjord för att jaga/döda, nämligen gnagare.
Kom faktiskt på att han har dödat en näbbmus i ett naturreservat i somras, men då var han faktiskt kopplad, dök bara ner i mossan och bet ihjäl den stackars musen innan nån han fatta. Jag fattade inte förrän jag av en händelse kollade vad han letat efter och såg musen. Men han hade inte en tanke på att äta upp den (de luktar visst väldigt speciellt, han gillar att rulla sig på dem), han bara gick vidare som om inget hänt. Och just det där beteendet: kasta sig ner på marken med tassarna före som en katt, har jag sett honom göra massvis med gånger så jag undrar hur många möss han har skickat till himlen...

Istället för att bara klippa klorna brukar jag klippa en bit och sedan fila med en såndär speciell klofil, det går inget vidare men man får bort de skarpa kanterna i alla fall. Idag testade jag nåt nytt, hade införskaffat en rejäl fotfil från apoteket som verkade bättre. Och det gick jättebra! Filen är så pass grov att den tar ordentligt för varje drag man gör, så det gick mycket fortare än vanligt och klorna har aldrig varit så korta förut! Dessutom var han helt nöjd, satt och halvsov i mitt knä och bråkade ingenting. Det känns så himla skönt att ha hittat en "lösning" på det eviga kloklippningsproblemet, om jag filar litegranna nån gång i veckan så de håller sig korta och jag slipper klippa. Ett av problemen har ju varit själva ångesten runt klippandet eftersom han också hatar det, och då stressar jag upp honom och det blir svårt att ens lyfta upp honom och börja. Nu kan jag bara sätta mig på golvet bredvid honom och fila där han ligger, det går inte med klippning för då blir han sådär "gnagig" och visar tänderna, även om han inte bits så är det jobbigt, men filandet reagerar han inte så mycket på. Vill ju helst göra det själv, inte ta hjälp av djuraffär eller veterinär, dels av ekonomiska skäl och dels för att jag vill ha det ordenligt gjort. Nu gäller det bara att inte glömma bort att fila lite då och då så jag kan hålla klorna nere. :-)

De senaste dagarna har varit ganska lugna, men Zsandor har ändå hunnit med att skälla på dåraktiga skoterförare i skogen, busa med nya granntiken, trassla in sig i alldeles för stora pinnar och jaga katter. Jag försöker tänka att det faktiskt är okej om han får en riktig långpromenad varannan dag när jag varken haft tid eller ork för det varje dag. Han verkar ganska nöjd ändå, verkar ha tröttnat på vinter och snö ordentligt för han har varit lite låg sista tiden, vill liksom inte gå ut. När man väl kommer ut och busar är det bättre men jag tror han, precis som jag, tänker att det är lika bra att vila fram tills våren då man kan börja leva på riktigt igen, slippa skotrarna, kunna ta sig fram vart man vill och vara ute hela dagen utan att det blir kallt/blött/trist. Kunna gå rakt in i skogen efter en liten stig, äta lite matsäck i en glänta, nosa på alla hundratals djurdofter, ligga på mossan eller gräset och sola...

Har inte orkat/hunnit skriva på några dagar nu så jag får väl ge en liten uppdatering.
I fredags var vi i Gullvik med Tessan och Pepsi igen, det var en väldigt trevlig promenad, Zsandor var gladare och skuttigare än vanligt, antagligen eftersom det var ganska milt väder. Han sprang in i skogen flera gånger, visserligen var det inte djup snö på de flesta ställena men han brukar oftast hålla sig på stigarna ändå. Vi träffade på en lös hund mitt på vägen som våra olydiga hundar sprang fram till, sen stack den hunden till skogs och vi såg att den tillhörde en jägare som gick en bit upp i skogen. Eftersom hundarna redan kollat in den mötande hunden tänkte vi att de inte längre var intresserade av den så vi kopplande inte våra hundar, men där hade vi fel. Hunden rusade mot sin husse och det såg ju skitroligt ut så Pepsi satte av efter och då även Zsandor. Men det gick bra, jägaren viftade bort dem och de kom lika glatt tillbaka till oss. Dock var Zsandor "naken" när han kom tillbaka, han hade på något mystiskt sätt lyckas ta av sig sin relativt nya stickade tröja. Jag grubblar fortfarande över hur han fick av sig den. Alternativen är dessa:
* Han fastnade i en gren och drog sig ur den bakåt. Fast allt gick så fort så det förstår jag inte hur han skulle hunnit, och då borde vi ju sett att han stannade till.
* Jägaren passade på att sno åt sig tröjan när hundarna var framme vid honom, han kanske tyckte att hans jakthund behövde lite kläder.
* Zsandor övertalade Pepsi att hjälpa honom av med tröjan, och så passade de på medan de sprang på det snåriga kalhygget så att jag inte skulle få för mig att leta upp den igen.

Det sista är faktiskt mest troligt *nickar*. Men tji fick Zsandor för redan samma dag skulle matte och husse till Rusta för att köpa ny dörrmatta... så självklart köpte vi en ny tröja till honom, nästan likadan. Synd bara att den var en storlek mindre än den förra så jag sörjer den fortfarande, den satt verkligen perfekt på honom, den nya är lite för trång.


I lördags släpade vi med husse till Hamptjärn, gick därifrån upp över kalhygget, rastade i Småtjärnsstugan, gick ner Höga Kusten-leden och sen via grottan tillbaka till bilen. Det var en jättemysig promenad, lagom temperatur och så snöade det lite. Zsandor sprang som en galning och var väldigt trött efteråt.

I söndags gick vi runt Hörnsjön, sen orkade jag inte mer och igår blev en tråkdag, vi var i skolan länge och sen helt slut eftersom vi just börjat ny kurs så det är mycket att ta in. Zsandor fick nöja sig med korta promenader och ett knotben att tugga på.
Men det tog vi igen idag. Jag och Zsandor åkte till stallet, han fick sitta kvar i bilen medan jag fixade häst och stall och sedan gick vi ut alla tre. Fast jag gick inte så långt utan hoppade upp på hästen och red barbacka medan Zsandor sprang framför. Efter några minuter träffade vi på en skogshuggare nere i skogen som Zsandor tyckte var i behov av en utskällning. Jag pratade lite med gubben som just var på väg hem och ledde Djákni förbi traktorn han hade med sig. Zsandor var bara feg och tog en stor omväg runt. Han är så konstig, träffar han folk ute på gångvägar eller i skogar där det brukar vara folk så bryr han sig inte eller hälsar gärna och glatt. Träffar han folk i skogar där vi inte brukar möta folk skäller han på dem om jag inte hinner kalla in, men går inte fram förrän jag säger att det är okej och lugnar honom. Träffar vi nån som han ser inne i själva skogen eller som beter sig skumt ur hans synvinkel så törs han inte gå i närheten av dem. Fast skulle personen betett sig likadant eller ännu konstigare nån annanstans där det brukar vara folk så skulle han inte blir rädd för den personen. Jag försöker lista ut hur det hänger ihop.
Nåväl, vi fortsatte sedan framåt, efter ca en timme vände vi och red samma väg tillbaka.

Ungefär en kvarts väg från stallet träffade vi tre älgar. Jag hade bara fem minuter tidigare tänkt att det skulle vara kul att se älg på lite avstånd, det var några veckor sen sist. Och så såg vi dom, tre fjolårskalvar antar jag. Djánki stannade och jag lät honom titta och slappnade bara av i hela kroppen eftersom jag inte riktigt vet hur han skulle reagera. Men det gick hur bra som helst, älgarna sprang vidare och vi fortsatte framåt. En bit framför stod Zsandor och tittade åt älgarnas håll men verkade inte jätteintresserad. Jag ropade lite på honom ändå, inte för att kalla in utan mest för att älgarna skulle höra att vi var där och det känns dumt att ropa utan anledning (om nån människa skulle höra). :-)
Märkligt hur van han verkar vara vid älgar, men med tanke på hur ofta vi träffat älg och att då tänka sig att han säkert ser älg ännu oftare som jag inte hinner se, så blir det ju en hel del. En älg som springer är säkert kul att springa efter (inte jaga, det är för stora), speciellt om man har hundkompisar med sig. Men älgar som travar eller står stilla och titta är inte intressanta, mer än att titta på och nosa lite efter. Men det är klart, de är stora som hus och rör sig lite sävligt. Dessutom verkar många älgar vana vid, eller inte bry sig om honom, en älg har ju skriat åt honom när han kom för nära, utan att göra nåt läskigt som att jaga honom, bara säga ifrån liksom. Och för ett par månader sen träffade vi ju en hel älgfamilj som bara stod och kikade på oss. De är väl som inventarier i skogen för Zsandor vid det här laget.
Det är roligare att jaga rådjur och rävar som springer snabbt och är lite mindre.

Sen red vi hem, jag hoppade av och kopplade upp Zsandor när vi närmade oss stallet. Vi var ute i nästan två timmar sammanlagt och var trötta alla tre efteråt, även fast det bara var Zsandor som höll igång ordentligt.
Det är så skönt att det går bra att rida och ha Zsandor med, för honom verkar det inte vara så stor skillnad om jag leder hästen eller sitter på, den stora skillnaden är bara att hästen är med. Det enda är att han har lite svårt att gå förbi hästen när jag rider, står jag bredvid kan jag locka honom på ett annat sätt. Men det är iofs bara sunt att han aktar sig lite för det stora djuret. Skönt att kunna rida ut och motionera Zsandor på det viset en dag som idag när jag är trött och det har kommit mer snö och är lite jobbigt att gå i skogen. Dessutom är det himla mysigt att vara ute alla tre och kul att gå på nya ställen, det är stor skog bakom stallet och liten risk att träffa folk, speciellt på dagtid. Jag längtar till våren då vi kan rida upp mer i skogen på småstigar och upp på berget, så kan man slappna av helt och hållet eftersom risken att stöta på folk eller fordon då är minimal.

Idag passade jag på att ta med Zsandor till stallet igen eftersom jag skulle tentaplugga och inte skulle ha tid att gå nån långpromenad med honom annars, och hade lovat att ta hand om Djákni idag eftersom hans ägare är bortrest. Så jag satte koppel på Zsandor och grimma på Djákni och så gick vi ut i skogen. Tyvärr hittar jag inte så bra där än och har inget lokalsinne att skryta med så vi kom lite "vilse" som jag oftast gör på nya ställen, men vi hittade tillbaka till slut, det var ingen större fara men promenaden vart lite längre än tänkt, vi var ute nästan två timmar sammanlagt och jag hade tänkt mig lite drygt en. Men det gör inget, det var underbart väder och vi hade kul alla tre.

Idag har Zsandor fått en ny kompis, och nej det är inte den trevliga schäfertiken som bor i huser intill, utan en häst. Jag tog nämligen med mig Krisofer och Zsandor till stallet för att hälsa på min medryttarhäst Djákni. Det gick mycket bättre än väntat, Zsandor var lite rädd och avvaktande i början i stallet men då är han ju trängd så det är inte konstigt. När jag och husse stod i boxen och borstade Djákni stod Zsandor och kikade in genom en springa i boxen och när hästen kom nära så gjorde han nåt konstigt ljud som lät som en blandning mellan gnällande och morrande. Han förstod väl inte hur man talar med såna konstiga djur som hästar, som dessutom inte svarar utan bara tittar med stora ögon. Jobbig situation.
Men när vi gick ut på promenad gick det mycket bättre, först vad Zsandor kopplad men sen när vi kommit in i skogen fick han springa lös framför och han verkade tycka det var jättekul och spännande att vara ute och gå med en häst. Han skuttade och lekte med pinnar och hästbajs han hittade och slängde omkring sig. Efter en stund var han knappt rädd alls längre, även om han höll ett betryggande avstånd. Men det var inga problem att gå förbi hästen, eller att gå nära. Vid ett par tillfällen nosade de på varandra men Zsandor tyckte nog det blev för mycket för han började med sina lekinviter. Hade Djákni inte varit så lugn och hundvan så hade jag inte vågat ta med Zsandor och ha honom lös.
Efter en promenad på ca 45 min så gick vi till ridplanen så jag kunde träna lite, Zsandor och husse satt i mitten av planen och tittade. Zsandor verkade ganska nöjd, han satt på en halsduk i solen. Enda gången det blev jobbigt var när vi kom för nära om det gick fortare än skritt, Djákni ville väldigt gärna gå fram till Zsandor så ofta som möjligt. Sen fixade vi iordning i stallet och maten och släppte ut hästen i hagen till sina kompisar och åkte hem. Zsandor var nöjd och trött efter sina äventyr i stallet.

Jag är jätteglad att det gick så himla bra med Zsandor, han har ju träffat hästar många gånger men tycker de är läskiga om de kommer för nära. Det här var perfekt träning och efter några gånger kommer han nog vara lika avslappnad som många andra hundar jag brukar se i stallet. Vi hoppas ju på att kunna köpa egen häst i framtiden och då måste ju Zsandor vara van. Dessutom är det perfekt om man kan ta med Zsandor de gånger jag bara ska promenera med Djákni, det blir som att gå med två hundar i koppel. :-) En bit från stallet finns underbara ridvägar och stor skog som Zsandor kan springa i och ju varmare det blir desto lättare att ta med honom i stallet.

Idag var vi på vintermarknad i Gene Fornby, Zsandor var med förstås precis som förra året. Men nu var vi lite mer förberedda på kylan, det kändes kallt även fast det bara var ca -10, det blir ju kallare om man inte rör sig som vi annars gör när vi är utomhus.
Vi hade en trevlig förmiddag på fornbyn, inte minst Zsandor som spanade på en nordsvensk, hälsade på en irländsk varghund på nio månande och en gammal goldentik. Varghunden var dock lite för lekfull (påflugen enligt Zsandor) så han fick sig en liten utskällning, men jag klandrar inte Zsandor för det, inte så kul att bli lekutmanad av en hund som väger nästan tre gånger så mycket när man är kopplad. :-)
När det blev kallt gick vi in i långstugan och lyssnade på sagotanten medan vi värmde oss vid glöden efter brasan. Vi satt där ett bra tag och Zsandor låg i mitt knä och halvsov större delen av tiden, han verkade lika fascinerad som jag av den järnåldersklädda tanten som berättade historier om rådjur och rävar för barnen. Kanske var det hennes lugnande röst, kanske var det värmen från brasan, kanske var det att han tyckte det var intressant med historier om djur han själv är intresserad av, vad det än var så blev jag överraskad över hans förmåga att slappna av på det sättet. Vi satt säkert 30 - 40 min och han låg i min famn nästan hela tiden och gnällde bara lite försiktigt de första minuterna medan han funderade på vad vi gjorde i det konstiga huset. Sen blev han såklart stolt över att få vara lite huvudperson i sagotantens berättelser också, hon började berätta om hur människorna förr tog sig hunddjur som husdjur, tex rävungar och vargvalpar som blivit föräldralösa. När hon fick barnen att gnälla som rävungar lyfte Zsandor inte ens på ögonbrynen, men sen visade han med en utdragen suck-gnällning hur de verkligen lät. Klart han var fascinerad av att höra sina förfäders historia precis som jag av att höra mina förfäders historia!

Det är alltid bra socialträning på såna ställen, ganska mycket folk och en del hundar, men Zsandor visade inte intresse för något annat än de olika stånden - det kan ju finnas mat på såna ställen, det har han minsann snappat upp! Många kommentarer fick han angående sina kläder (han hade sin fina svartvita tröja på sig) och folk var imponerade av hur lugnt han låg i mitt knä som en liten bebis. Folk tror väl att han är en liten knähund av accessoartyp när han har fina hundkläder och ligger sådär, dom skulle bara veta... :-)
Men efter den trevliga förmiddagen mådde jag inte alls bra, så det blev till att tillbringa resten av dagen i soffan. Och samvetet blir inte bättre av att Zsandor nu verkar vant sig vid kortare promenader och lek inomhus. Jag tröstar mig med att han inte gillar att vara ute när han fryser och att det blir bättre till våren.

Idag åkte vi till Gullvik igen med Tessan och Pepsi, skillnaden vad att den här gången var även husse Kristofer med även om han inte var jättepigg pga. ögonproblem. Det var kallt och lite blåsigt men en trevlig promenad ändå med pipleksaker, hundar som inte riktigt ville lyssna alla gånger och förfrusna fingrar. Idag känner jag mig lite piggare, har inte sovit något på eftermiddagen som jag brukar vara tvungen till, förhoppningsvis är jag på bättringsvägen nu när jag väl har tagit mig till läkaren!

Idag kom vi äntligen iväg på en riktig promenad igen, jag mådde lite bättre och det känns bra i kroppen att ha gått några timmar även om jag är helt slut fortfarande.
Vi var lite lata idag och gick bara en kort väg genom skogen, sen höll vi oss mest till plogade bilvägar (det är i stort sett ingen trafik där och bilarna kör i 40/25 så det är ingen fara). Zsandor var nöjd med att gå på vägen, i skogen gick han mest bakom och tryckte, tyckte det var jobbigt att gå i snön. Pepsi tog några lovar efter spår och jagade upp en katt i ett träd, annars var det ganska lugnt. Men smarta och vällokaliserade som vi är tänkte vi ta en "genväg" tillbaka till parkeringen, slippa gå i skogen och istället följa bilvägen runt, en väg vi inte gått förut men som vi ansåg borde finnas och gå hela vägen runt. Det gjorde den inte så det vara bara att vända och gå samma väg tillbaka. Det blev en ganska rejäl extrasväng men det var nog inte nån som hade nåt emot det egentligen, och nu vet vi ju att det inte är så stor idé att gå där om man inte vill beundra alla fina hus.
Zsandor rispade sig på insidan av låret såg jag när han låg hemma och rullade sig på mattan, ganska ironiskt eftersom jag just berättat för Tessan att han alltid brukar göra det i början av våren när det är snöfritt och han kan springa obehindrat i skogen. Nu har han bevisat för mig att han faktiskt kan göra det även på vintern. :-)