Vintermarknad ur hundperspektiv
Idag var vi på vintermarknad i Gene Fornby, Zsandor var med förstås precis som förra året. Men nu var vi lite mer förberedda på kylan, det kändes kallt även fast det bara var ca -10, det blir ju kallare om man inte rör sig som vi annars gör när vi är utomhus.
Vi hade en trevlig förmiddag på fornbyn, inte minst Zsandor som spanade på en nordsvensk, hälsade på en irländsk varghund på nio månande och en gammal goldentik. Varghunden var dock lite för lekfull (påflugen enligt Zsandor) så han fick sig en liten utskällning, men jag klandrar inte Zsandor för det, inte så kul att bli lekutmanad av en hund som väger nästan tre gånger så mycket när man är kopplad. :-)
När det blev kallt gick vi in i långstugan och lyssnade på sagotanten medan vi värmde oss vid glöden efter brasan. Vi satt där ett bra tag och Zsandor låg i mitt knä och halvsov större delen av tiden, han verkade lika fascinerad som jag av den järnåldersklädda tanten som berättade historier om rådjur och rävar för barnen. Kanske var det hennes lugnande röst, kanske var det värmen från brasan, kanske var det att han tyckte det var intressant med historier om djur han själv är intresserad av, vad det än var så blev jag överraskad över hans förmåga att slappna av på det sättet. Vi satt säkert 30 - 40 min och han låg i min famn nästan hela tiden och gnällde bara lite försiktigt de första minuterna medan han funderade på vad vi gjorde i det konstiga huset. Sen blev han såklart stolt över att få vara lite huvudperson i sagotantens berättelser också, hon började berätta om hur människorna förr tog sig hunddjur som husdjur, tex rävungar och vargvalpar som blivit föräldralösa. När hon fick barnen att gnälla som rävungar lyfte Zsandor inte ens på ögonbrynen, men sen visade han med en utdragen suck-gnällning hur de verkligen lät. Klart han var fascinerad av att höra sina förfäders historia precis som jag av att höra mina förfäders historia!
Det är alltid bra socialträning på såna ställen, ganska mycket folk och en del hundar, men Zsandor visade inte intresse för något annat än de olika stånden - det kan ju finnas mat på såna ställen, det har han minsann snappat upp! Många kommentarer fick han angående sina kläder (han hade sin fina svartvita tröja på sig) och folk var imponerade av hur lugnt han låg i mitt knä som en liten bebis. Folk tror väl att han är en liten knähund av accessoartyp när han har fina hundkläder och ligger sådär, dom skulle bara veta... :-)
Men efter den trevliga förmiddagen mådde jag inte alls bra, så det blev till att tillbringa resten av dagen i soffan. Och samvetet blir inte bättre av att Zsandor nu verkar vant sig vid kortare promenader och lek inomhus. Jag tröstar mig med att han inte gillar att vara ute när han fryser och att det blir bättre till våren.
Vi hade en trevlig förmiddag på fornbyn, inte minst Zsandor som spanade på en nordsvensk, hälsade på en irländsk varghund på nio månande och en gammal goldentik. Varghunden var dock lite för lekfull (påflugen enligt Zsandor) så han fick sig en liten utskällning, men jag klandrar inte Zsandor för det, inte så kul att bli lekutmanad av en hund som väger nästan tre gånger så mycket när man är kopplad. :-)
När det blev kallt gick vi in i långstugan och lyssnade på sagotanten medan vi värmde oss vid glöden efter brasan. Vi satt där ett bra tag och Zsandor låg i mitt knä och halvsov större delen av tiden, han verkade lika fascinerad som jag av den järnåldersklädda tanten som berättade historier om rådjur och rävar för barnen. Kanske var det hennes lugnande röst, kanske var det värmen från brasan, kanske var det att han tyckte det var intressant med historier om djur han själv är intresserad av, vad det än var så blev jag överraskad över hans förmåga att slappna av på det sättet. Vi satt säkert 30 - 40 min och han låg i min famn nästan hela tiden och gnällde bara lite försiktigt de första minuterna medan han funderade på vad vi gjorde i det konstiga huset. Sen blev han såklart stolt över att få vara lite huvudperson i sagotantens berättelser också, hon började berätta om hur människorna förr tog sig hunddjur som husdjur, tex rävungar och vargvalpar som blivit föräldralösa. När hon fick barnen att gnälla som rävungar lyfte Zsandor inte ens på ögonbrynen, men sen visade han med en utdragen suck-gnällning hur de verkligen lät. Klart han var fascinerad av att höra sina förfäders historia precis som jag av att höra mina förfäders historia!
Det är alltid bra socialträning på såna ställen, ganska mycket folk och en del hundar, men Zsandor visade inte intresse för något annat än de olika stånden - det kan ju finnas mat på såna ställen, det har han minsann snappat upp! Många kommentarer fick han angående sina kläder (han hade sin fina svartvita tröja på sig) och folk var imponerade av hur lugnt han låg i mitt knä som en liten bebis. Folk tror väl att han är en liten knähund av accessoartyp när han har fina hundkläder och ligger sådär, dom skulle bara veta... :-)
Men efter den trevliga förmiddagen mådde jag inte alls bra, så det blev till att tillbringa resten av dagen i soffan. Och samvetet blir inte bättre av att Zsandor nu verkar vant sig vid kortare promenader och lek inomhus. Jag tröstar mig med att han inte gillar att vara ute när han fryser och att det blir bättre till våren.
Kommentarer
Postat av: Therése
Det låter som en jättetrevligt vintermarknad! Vad duktig Zsandor var som kunde ligga stilla och vila så länge bland allt folk.
Försök att inte ha så dåligt samvete över att han får kortare promenader ett tag (fast jag vet hur svårt det är!), han är ju i jättefin kondition och så fort du mår bättre kommer ni ju att återgå till era långa promenader och en massa aktiviteter. Och snart kommer våren/sommaren som han ju tycker bättre om!
Trackback
