Zsandor

Zsandor har haft ganska tråkiga dagar i helgen, igår gick vi ner till sjön och lekte med leksaker på dan, på kvällen hittade vi på lite bus och träning inne. Idag gick vi runt Hörnsjön ett enda varv och kastade lite leksaker och sen har vi haft klomanikyr ordentligt och filat ner klorna så mycket som jag bara orkade.
Det är trist när man är sjuk just för att hunden blir drabbad, visst kan husse gå ut istället för mig men han orkar inte gå så långt och kan inte släppa Zsandor heller. Men men det blir förhoppningsvis bättre om några dagar.

Igår var vi ute på Höglandssjön med Emmy och Daima, någon hade plogat upp ett långt spår på isen som vi gick ett par varv på. Vanligtvis går jag inte gärna på isen sådär, men när de har kört med plogbil och det är mycket folk ute så känns det tryggt, igår mötte vi visserligen bara en av Emmys kunder med en söt liten schipperkepojk som Zsandor vart förjust i, men hon hade redan gått där samma dag och det brukade visst vara folk ute. Det var lustigt att se Zsandor och schipperken busa, nu har jag ju nyligen fått reda på att Nelson inte lever längre men kunde ändå inte låt bli att undra hur det skulle vara om de två fått träffats. De hade säkert slagits iofs eftersom Nelson också hade lite problem med hanhundar och var rätt kaxig, i alla fall när han var ung, men ändå. Den vi träffade var visserligen bara ett halvår men ändå så liten, Nelson var ju ganska hög, lite för hög för rasstandarden så mellan honom och Zsandor skulle det bara skiljt en dryg decimeter.
Zsandor och Daima hade kul på isen, de sprang och jagade varandra, men efter två varv hade Zsandor fått nog av blåsten och sprang upp på "land" igen. Sen när vi kom hem var han helt slut trots att vi bara gått ungefär 1½ timme, men jag tror det beror på att han lekt så mycket på förmiddagen och att han höll sig vaken medan vi var och handlade, eftersom han fick en rolig leksak innan vi åkte.

Idag får Zsandor en lite trist dag, jag är sjuk och han ville inte gå ut på långpromenad med husse för det blåser så mycket. Vi var ute och kastade lite leksaker och sen fick han ett dubbelt paket med pipisar och godiskorvar i och dessutom fick vi äntligen tag på färska märgben igår så han får nog en bra dag ändå.

Zsandor kämpar på i snön och idag när det återigen var sådär svinigt kallt (-15) hade han både stickad tröja och fleeceoverall på sig och verkade rätt nöjd med det. Tyvärr så fryser han även om tassarna, det gör säkert alla vovvar nu, men det är nog inte mycket att göra åt även om han ser för ynklig ut ibland.
Idag drog vi med Tessan och Pepsi till Vitsjöstugan, uppförsbacke dit och nedförsbacke hem och det skulle varit alldeles underbart om det bara varit några grader varmare... men med strålande sol över Vitsjön och glada busiga hundar så är det inte svårt att glömma bort kylan en stund och njuta. Men nog var det skönt för oss båda att komma hem sen, in i värmen. Zsandor hade ett väldigt sjå med att tvätta tassarna efteråt, tror det är för att de blir så kalla så han måste ha ordentlig fotvård efteråt för att reparera, söt som tusan är han i alla fall när han ligger och håller i en tass med en annan och ser helt koncentrerad ut i sitt tvättande.

Pyjamasmannen :-)

Idag var det inomhusträning igen i Sörsvedje, det var väldigt skönt att vara inomhus när vinden ven utanför knutarna måste jag säga. Det har snöat två dygn nu och idag var det dessutom blåsigt som tusan så att aktivera sin hund inomhus blev perfekt. Det gick rätt så bra, vi tränade mest på inkallning och att kunna gå vid sidan och ha kontakt med matte i närheten av andra hundar. Fotgåendet går inte så bra, Zsandor tittar inte på mig eller så tittar han men då halkar han ut åt sidan. Men det är ju inte hela världen, jag är inte intresserad av att han ska utföra några perfekta lydnadsmoment längre, vet ju att han kan det om vi bara tränar tillräckligt men jag har tröttnat på sånt. Jag vill träna för att han ska kunna slappna av runt andra hundar som han kunde förr, för att ha roligt och för att han ska komma ihåg lite grejer från lydnadsprogrammet eller för att lära nya saker. Men kanske främst just nu för att han ska kunna vara i närheten av hanhundar han inte gillar utan att bry sig, vilket vi fick en bra chans till idag då en berner sennen han ogillar var där. Det ultimata vore egentligen att träna med ett antal hanhundar han redan bildat sig en negativ åsikt om (för att uttrycka det lite fint) och då med hjälp av klicker och godis träna in att gå förbi nära dem, att de får gå förbi nära honom utan att han bryr sig osv. Jag märkte att det var jobbigt för honom med träningen, dels för att det var längesen sist och det tar på krafterna att träna på ett relativt okänt ställe med andra hundar på och dels för att vi tränade en del runt den hanhunden och det tog nog på hans krafter. Han försökte stirra ut den några gånger men jag lyckades få hans uppmärksamhet, dock inte helt odelad.
Till nästa gång ska jag nog fundera ut ett lite bättre "schema", det gjorde jag ofta förr när vi tränade utan tränare och det hjälper, jag tycker om att planera så jag inte står där sen och är helt oorganiserad och vilsen. Men det var lättare när man hade ett program att träna efter, nu måste jag fundera ut vad i vardagslydnaden jag vill han ska bli bättre på och hur jag ska gå tillväga, samt vilka lydnadsmoment jag vill träna på och då hur noggrann jag ska vara. Ska man inte tävla behöver det ju inte vara perfekt men samtidigt känns det dumt att slarva när han har kunnat allt nästan "perfekt". Jag måste ta ställning till hur jag ser på det så jag inte förvirrar honom i onödan, han har en nog förvirrad matte ändå i vissa situationer :-)

Efter träningen åkte vi till Tessan och Pepsi, fikade (Zsandor fikade nog mest av alla) och gick sen ut en sväng i snöstormen. Tvärtemot vad jag trott så hade Zsandor jättekul! De sprang på spår och verkade tom jaga nåt djur att döma av den fart de hade och förutom det så sprang han runt och busade och gjorde lite lekinviter här och där. Trots snön och blåsten. Hoppas det håller i sig.
Väl hemma var det faktiskt inte sovdags direkt utan passa på att leka med en pipis han hittat i bilen, innan han tog tag i sitt fina täcke, drog ut det på mattan, skakade på det och till sist lade sig till rätta och somnade.

Idag åkte vi till Nävertjäl och gick en knapp mil i Rutbergsterrängen, det är säkert helt underbart på sommarhalvåret, men nu var det lite småtrist med en massa snö som var jobbig att gå i. Men motion har vi fått i alla fall!

Igår var vi ute i Gullvik med Tessan och Pepsi, det börjar bli en trevlig vana nu att åka dit ut. Vore det inte för oss skulle väl stigarna växa igen. ;-)
Sen var vi en sväng på Reginas eftersom Pepsi skulle klippa klor, jag passade på att köpa en ny klicker till Zsandor, en lyxversion med inställning för klickvolym och med snöre på så jag kan ha den runt handleden, jättepraktiskt! Testade att träna lite och fast klicket låter lite annorlunda så är den jättebra, det är bara att "klicka in" Zsandor på det nya ljudet och det var gjort på nån minut.

Idag var det utomhusträning men vi gick inte på den, alldeles för kallt för Zsandor att träna ute nu. Vi gick upp till skogen istället, så länge han springer i skogen räcker det med den stickade tröjan på honom men när han är mer stilla måste han även ha det hemsa täcket. Jag fick släpa honom större delen av vägen till skogen, han tyckte nog dels att täcket var jobbigt och så var det ju så kallt, men när vi kom in i skogen blev det bättre. Knappt hade vi börjat gå förrän han stannade till och markerade nånting, jag trodde det var människor eller hundar men plötsligt kom tre älgar springande på rad bara ca 15 m från oss. Jag undrar om det inte var samma älgar som vi såg för nån månad sen men denna gång utan kon, det såg ut som fjolårskalvar och så många älgfamiljer kan det väl inte finnas så nära varandra?
Träffade en gubbe och en tant strax efteråt som jag berättade om älgarna för, de blev besvikna för att de inte sett dem fast de kom från samma håll, gubben sa att det syntes på Zsandor att han varit med om en stor upplevelse som sett älgar. Jag höll bara med men tänkte inom mig att "du skulle bara veta, han har nog träffat flera älgar det senaste året än du sett och kommer se i hela ditt liv, dessutom varit närmare än du nånsin vart, och han är faktiskt så van vid älgar att han kan gå lös förbi dem utan att bry sig nämnvärt". Men det sa jag inte.
En stund senare när Zsandor var lös kom en collie springande, en hanhund som vi träffat förut för över ett år sedan, jag minns det för att situationen var ganska lustig: de fick syn på varann och sprang emot varandra i ilfart, för att sedan tvärstanna och märka att den andra bara var en tråkig hanhund, sedan vände dig sig och sprang tillbaks åt de håll de kom ifrån, inte ett gruff från nån av dem. Men sen när Zsandor var kopplad kom colliens hundkompis fram och var jobbig så då blev Zsandor lite småsur eftersom han var kopplad och ville vara ifred. Det gick lika bra den här gången, jag höll visserligen i Zsandor för jag ville inte riskera något (speciellt när jag inte ens såg ägaren i närheten), sa till collien att stanna och gå därifrån och den vände snart och gick sin väg och Zsandor brydde sig inte nämnvärt utan verkade mest glad för att jag berömde honom så mycket.
Sen gick vi upp till Vitsjön och lyssnade på isen, Zsandor hittade nåt spännande att jaga på väg till Småtjärn men var jätteduktig på inkallning när vi närmade oss leden igen trots att han hörde att det var både människor och hundar en bit fram. Sen gick vi via Småtjärnsstugan som vi inte kom in i, ner till Hamptjärn där en massa barn åkte skridskor, och sen hem lagom till att mörkret fallit.

Äntligen är nyår över! Nu hoppas jag bara folk ska sluta smälla så vi kan återgå till ett normalt liv igen. Ända sen jul har det smällt varende kväll hos mamma och pappa, vi har varit ute på dagarna och på kvällarna har Zsandor vägrat gå ut, jag har fått tvinga med honom på en kort promenad sent på kvällen så han får göra sin behov och sen fort in igen. Han har varit som en svans på mig varenda kväll, suttit bredvid mig i soffan, legat bredvid mig när jag har suttit och pluggat, stått med huvudet i mitt knä om vi spelade spel eller när vi åt. Inte vara ensam nånting när det smällde. Då och då har det smällt även under dagtid när vi varit ute och det var som vanligt, han "tappade" svansen och ville bara hem, drog och drog i kopplet. En dag var vi en bit bort, mitt inne i skogen och då gick det bättre, han fick en leksak att bära på och glömde bort smällandet lite grann. Men sen när det smällde igen gick han och grävde ner leksaken, samma sak har hänt nu efteråt när det smällt och han varit i skogen, senast igår grävde han ner en leksak när han blev rädd, sen fick den ligga.
Igår tog vi bilen ut till skogen och gick en stund men vi hörde smällar på avstånd så han kunde inte slappna av alls, när vi skulle ut ur skogen till bilen ville han inte alls, jag fick säga till honom hela tiden att vi skulle till bilen och åka hem för att han inte skulle vända och försöka springa in i skogen igen. Ganska intressant ändå att han känner sig så pass trygg i skogen att han hellre är där när det smäller än i villaområdena.
Kvällen blev jobbig som väntat, han var klängig och gick runt med svansen mellan benen, vi hade musik på. Vid halv åtta fick han en Nozinantablett och gick och la sig. Vid halv tio-tiden gick han upp igen och var då väldigt påverkad, han kunde knappt gå. Han la sig först på mattan under fåtöljen och jag bäddade in honom i hans täcke, lite senare kom han upp och la sig i soffan bredvid mig och låg där över tolvslaget. Vi hade dragit ner persiennerna och satt på hög musik men han hörde ju ändå, låg där och darrade men det var ändå säkert tio gånger bättre med tabletten än vad det skulle varit utan. Men nyår är ändå en lång mardröm men stressad hund och ständig planering av promenader och för att undvika att han ska behöva vara ensam ens en liten stund.
Tänk vad mycket lättare det skulle bli om människor bara kunde följa lagar - det är förbjudet med s.k. smällare (alla ungar springer runt med dem ändå), det är 18-års gräns på allt pyrotekniskt (vet inte hur många småkillar i 10-12 års åldern jag sett med smällare) samt att det faktiskt är förbjudet att smälla i tätbebyggt område alla andra tider än på nyårsaftonskvällen (då det egentligen inte heller är tillåtet men polisen tycker det är okej). Tänkt vad lätt det skulle vara om människor kunde ha lite empati i kroppen, det går inte att missa hur många hundar som är livrädda när det smäller, hur ont hundar kan få av smällarna, och tänker man ett steg längre är det inte svårt att förstå att även andra djur kan bli livrädda. Om människor kunde tänka sig in i andras situation, ex. min i det här fallet så skulle de inte köpa smällare åt sina ungar och låta dem springa runt med dem, om de fick uppleva hur det känns att se sin älskade hunds ögon lysa av ångest och skräck för att några ungar vill ha kul. Om alla smällde runt tolvslaget skulle jag inte klaga, då kan man planera så hunden slipper lida så mycket med hjälp av musik osv, och dessutom skulle man då veta att det snart är över.
För att inte tala om hur mycket skräp som ligger överallt idag, folk smäller iväg raketer och tänker inte en tanke på att städa upp efter sig... tänk om jag skulle låta hundbajset ligga kvar för varje raket eller smällare jag såg på marken, vilket liv det skulle bli.
Ja, jag är upprörd och med all rätt faktiskt. Ibland går människors ignorens och brist på empati mig på nerverna.