Apan
Igår var jag ledig, men passade på att storstäda på förmiddagen så Zsandor fick ha lite tråkigt, men han låg mest ute i solen så jag tror han var rätt nöjd ändå. På eftermiddagen cyklade vi bort till Svedje, allt var frid och fröjd fram tills någon idiot smällde av en raket nånstans i närheten. Det var en riktig med fyrverkeri, jag fattar inte varför nån bara smäller av en sån hur som helst. Zsandor blev såklart jätterädd, gnydde och ville bara hem hem hem. Men jag cyklade vidare och tvingade honom på så sätt att springa efter och efter en liten stund verkade han faktiskt släppa rädslan! Jag tror att det var för att vi cyklade, hade vi promenerat och jag hade fortsatt gå och dragit med honom skulle han bara satt tassarna i marken och vägrat som han brukar göra, men nu när han springer bredvid cykeln blir det annorlunda på nåt sätt. Jag tror han ser det som han jobbar på något sätt då, för han reagerar ofta annorlunda på saker när vi cyklar jämfört när vi går, ungefär på samma sätt som om vi tränar med något annat. Han får ju någonting att koncentrera sig på och kan inte fokusera på rädslan på samma sätt som när han bara "är" eller när vi bara går.
Så vi cyklade en extra sväng runt på småvägarna för att han skulle lugna ner sig innan vi gick in i skogen. Vi gick upp till gläntan och lekte med leksaker en stund, passade på att träna lite uppletande, godissök och inkallning. Det är så kul att växla mellan ställen att gömma saker på för han är alltid inne på tidigare sätt jag gömt saker. Som tex när jag gömt på marken under mossa etc. och sedan gömde på några trädgrenar, bara strax över hans ögonhöjd, och han gick rakt fram mot det men såg ingenting eftersom han var helt inställd på att den skulle finnas på marken. Sen klättrade vi uppför berget och plockade lite blåbär innan vi cyklade hem igen.
Idag hade vi planerat en långpromenad med husse eftersom vi är lediga båda två, men det har regnat hela dagen så vi tappade lusten alla tre. Jag och husse åkte på second hand och köpte som vanligt en present till Zsandor där, en apa som han nu roar sig med för fullt.
Två nya smultronställen!
Idag blev det en ännu mer ansträngade - men rolig! - dag för oss båda. Vi åkte till Tessan och därifrån åkte hon, jag, Pepsi, Zsandor och såklart Alva, till några fäbodar en bit bort som ligger i utkanten av Rutbergsterrängen. Det var spännande av flera anledningar, dels för att jag gärna ville gå på något nytt ställe, dels för att jag gjort ett par tappra försök tidigare att gå i det skogsområdet (med en annan utgångspunkt) men inte kommit så långt utan mest planerat det, och sist men inte minst för att vi försökte gå där i höstas med då var det så blött att vi ångrade oss (jag hade dåliga skor).
Med samma skor, men torrare underlag, begav vi oss iväg efter att ha kollat in de olika lederna på kartan. Den första biten var en gammal skogsväg som ibland var nästan helt obefintlig, men det var bra ändå för hundarna kunde springa som de ville. Efter ett par km började det regna, vi gömde oss under några granar för Alvas skull och hundarna (mest Zsandor) passade på att vila efter en energikrävande jakt de just varit ute på, och Tessan ammade Alva. När regnet avtog gick vi vidare och kom efter ett tag ut på en grusväg där vi kunde välja mellan vägen till Huggsjöstugan eller vägen till Rutbergshotellet. Vi valde det senare.
Efter en lång, men förvånansvärt lättgången, uppförsbacke kom vi in i skogen igen en halv km och sen var vi framme. Något hotell var det inte direkt, några stugor med dass och en storstuga där man inte fick ha med hundar eller övernatta. Där fikade vi medan hundarna vilade.... eller borde vilat snarare, de hade inte alls tid med vilande utan bytte leksaker med varandra så mycket de bara kunde. Har Pepsi sin leksak och Zsandor sin så blir de avundsjuka på varandra och byter, för att sedan upprepa proceduren ett oräkneligt antal gånger till.
Tessan passade på att amma Alva igen och byta blöja, Zsandor var jätteduktig när han sett bredvid och tittade på. Han är fortfarande väldigt intresserad och jag törs inte låta honom gå ända fram, men han verkar börja fatta att hon är ett barn och inget annat.
Sen gick vi vidare och kom ut på Stormyran, som är precis som det låter. En gigantisk myr som tursamt nog var ganska torr. Otroligt vackert var det, påminner lite om att vara i fjällen. Efter myren kom en lång nedförsbacke tillbaka till fäbodarna där bilen stod, och den sista biten kom regnet igen vilket då bara var skönt eftersom vi var så svettiga. Det var två trötta hundar som ville in i bilen efter en jobbig men helt underbar och rolig vandring på fyra timmar.
Här kommer lite bilder, tagna av mig och Tessan med hennes kamera, och tillfixade av henne:
Dricker vatten ur en bäck.
Två lyckliga hundar.
Paus vid Rutbergshotellet.
Zsandor och Pepsi på Stormyran.
Zsandor vilar ett par minuter och väntar in oss innan vi ger oss ut på myren.
Jag och vovvarna.
Trolla
Knappt hade vi kommit in i skogen förrrän Zsandor var borta. Och förblev borta. I ca tio minuter. Som en hämnd (tror jag) för att han fått gå mycket i koppel de senaste dagarna satte han genast nosen i backen och försvann på ett spår när jag släppt honom. Jag blir lika förvånad varje gång det händer, för det händer så himla sällan nuförtiden. Men han kom tillbaka hel och lycklig med tungan långt utanför munnen så jag är glad ändå.
Vi gick till gläntan där vi lekte med leksaker, men framförallt fick han leta efter leksaker som jag gömde. Riktigt svårt några gånger så han fick jobba länge, svansen gick som en propeller hela tiden. :-)
Sen plockade vi lite blåbär (Zsandor åt upp de han plockade), klättrade upp på berget, spanade på en stor orre och gick sedan ner igen på den lilla blåsnitslade slingan som nu på sommaren är nästan helt igenväxt. Zsandor passade på att rulla sig ordentligt på den nyklippta gräsmatten också innan vi cyklade hem.
Nu till nåt annat. Faye har fått hem sin lilla papillontik nu så jag tänkte lägga upp ett par bilder på den otroligt gulliga marsvinsliknande bebisen.
Lilla Trolla.
Sjukt söt....
Sommarpromenad
Idag tog vi det lite lugnare än igår, förmiddagen tillbringades på uteplatsen i solen. Men Zsandor hade lite svårt att bestämma om han skulle vara ute eller inne, är han ute vill han in och tvärtom. Det var nog lite för varmt till och med för honom i solen.
På eftermiddagen gick vi en riktig sommarpromenad upp till Hörnsjön via Högakusten-leden. Vi stannade vid sjön och lekte lite, kastade leksaker i vattnet som Zsandor sedan grävde ner i sanden och slog på. Jag badade ben och fötter, det var jätteskönt! Sen gick vi runt sjön och spåret genom skogen på hemvägen. Vi stannade på vägen och lekte lite, tränade, samt gjorde en sökruta med ostbitar, han var jätteduktig såklart och förstod att han skulle hålla sig inom rutan. Det var en skön och lugn promenad utan hundmöten, vilket visserligen är skönt att slippa men behövs eftersom vi behöver träna mer på det i hemområdet (hans revir).
Sen satt vi ute i solen en stund innan middagen, grannens katt Diva som varit borta några dygn har kommit hem igen, jag är glad för hennes skull.
Nix inga bilder på världens finast hund idag heller. (Jo han är faktiskt finast, har fått höra det inte mindre än två gånger idag av främlingar. Inte konstigt att han är så självgod så många komplimanger han får så fort han sticker trynet utanför dörren...)
Bergstur
Vi lekte med pipisar och tränade lite uppletande av leksaker som han var väldigt duktig på, som vanligt. Sen gick vi tillbaka till bilen och det hände inte så mycket mer spännande än så, men Zsandor somnade som en stock när vi kom hem (vilket inte är så konstigt efter tre timmars springande på bergen), och jag ska nog sova en stund också snart.
Det var skönt att låta honom springa ordentligt igen, det blir liksom lite mindre sånt när jag jobbar, speciellt nu när jag har tappat energin och bara är trött efter/innan jobbet. Igår var vi ute och cyklade en sväng, och i förrgår hann vi med en skogspromenad med ett kort spår innan jobbet, men annars har det varit lite segt. Vi har tränat ganska mycket inomhus istället, olika tricks, apportering, touching med klicker och godissök.
Tyvärr inga bilder idag heller eftersom husse inte var med och jag inte orkar släpa på den stora kameran.
Spår i regnet
Nåväl, vi gick över bergen tillbaka ner, då fick Zsandor springa lös och det uppskattades! Efter en stund började det dugga, några minuter senare regnade det ordentligt. När vi var tillbaka vid spåret var vi dyblöta båda två utom jag upptill eftersom jag hade varit smart nog att ta med regnjacka, men tyvärr varken byxor, vattentäta skor eller regntäcke till Zsandor. Spåret gick i alla fall skitbra för honom, det var väl 200 m och med två mjuka svängar. Jag gjorde inget blodupphåll eller så eftersom det var första gången på ett tag nu och jag ville inte utmana ödet. En gång tappade han bort sig lite men då stannade jag bara och han hittade tillbaka ganska snabbt, när han väl hittade klöven under mossan blev han jätteglad och ville ogärna byta den mot trista frolicar som var det enda jag hade med mig.
Sen cyklade vi hem i ösregn och efter att ha torkat/rullat sig på mattan var han mer än nöjd, bäddade ner sig under täcket och somnade.
Klippvandring
Sen gick vi tillbaka till husse och fikade, Zsandor la sig på klippan och vilade, sen satt vi där ganska länge och solade och hade det skönt medan Zsandor låg och myste mellan oss.
Trasig i benet
Det visade sig att han har vad som ser ut som ett skärsår på höger bakben, precis på hasen. Det var ganska stort så det blödde rejält. Precis när vi kommit hem kom mamma och Marie för de skulle hämta hundmat på väg in till stan, så mamma sjuksköterska fick ta en titt på såret. Hon tyckte inte det var någon fara men talade om hur jag skulle plåstra om honom.
Sen kom den jobbiga biten, jag var stressad till jobbet, och Zsandor kom på att det gjorde ont när han ställde sig upp och var bandagerad. Han haltade runt i vardagsrummet och skrek några gånger, av smärta antar jag, men det är inte omöjligt att han tyckte det gjorde ännu ondare för att han var omplåstrad och hade tratt på sig...
Nu är problemet, förutom att han verkar ha ont, att han knappt kan gå på bakbenet, dels haltar han för att det gör ont, och dels för att såret sitter precis på hasen så med bandaget på kan han inte böja benet som vanligt.
Det finns verkligen inte mycket värre än att se sin älskade hund lida, speciellt när man är tvungen att lämna honom och åka till jobbet. :-( Som tur var så var husse bara borta några timmar och de kommande tre dagarna behöver han inte vara ensam nåt.
Men det var väl så väl dags nu, han har ju varit så frisk och oskadd länge nu, vanligtvis så går det i en jämn ström med skador och sjukdomar på "liten" (smeknamnen kommer såklart fram när det är synd om honom).
Nätra Fjällskog med spännande inslag
Vi gick en dryg mil över myr, genom fjällskog och vanlig skog. Tyvärr, eller hur jag ska säga, så fick Zsandor inte vara lös mer än i början, på slutet och när vi stannade vi de olika bodarna. Vi hittade nämligen tre högar med björnspillning, så jag vågade inte låta honom springa lös av rädsla för att han skulle leta upp en björn att reta upp. Men han var nog lika nöjd ändå, vi var ute i fem timmar lite drygt och båda hundarna var helt slut när vi kom tillbaka till stugan.
Fortfarande fullt upp
Lägger upp två fina bilder från midsommarfirandet som jag har fått av pappa.
Vilar ut i husses famn, jobbigt med alla intryck
Det var så hett att till och med Zsandor föredrog skuggan emellanåt
