Zsandor

Idag var hundarna kanske lite mer utvilade efter att ha tillbringat natten utan varandra. Det var med stor glädje de hälsade på varandra imorse när Örjan kom och lämnade Pepsi, som jag trodde igår.
Vi åkte nästan direkt bort till Hamptjärn och gick genom skogen och sen bort mot berget vid jaktstugan och kalhygget bakom. Det var lite slött från Zsandors sida i början medan Pepsi hittade pinnar att springa runt med. Efter en stund hittade de lite spår att springa på och stack iväg en bra bit inåt skogen. Sedan var det paus för att dricka och äta lite gräs. Sen bar det av igen på ett spår som faktiskt Zsandor ledde den här gången. Det blev ingen jättelång promenad eftersom jag skulle åka och jobba sen, men på lite över en timme hinner hundarna springa av sig ganska bra i alla fall när de håller den här farten!

Pepsi har vant sig vid hemtjänsten nu, har inte skällt nånting på dem, däremot skällde Zsandor när posten kom, men inte hon!
Nu verkar Pepsi löpande kommit igång lite mer också, Zsandor är väldigt intresserad och igår fick hon faktiskt säga till honom när han blev för påträngande.


"Du måste pussa mig om du vill ha godisen!"
"Jaja tjatmatte men hit med godisen nån gång!"


Pepsi hittade en jättebra pinne att slå mig på benen med!


Måste vila lite men vill inte ge upp pinnen!


Lite suddig bild, men jag gillar hans ansiktsuttryck, han ser ut som ett rovdjur på jakt.


Pepsi är beväpnad, Zsandor håller sig borta.


Hittade faktiskt lite rinnande vatten att dricka som tur var.


Nån som var kossa i sitt förra liv...


En till, se hur hon blundar och njuter av det näringsrika gräset!


Paltkoma?


Pinne till efterrätt.


Lite trötta blev de ändå av promenaden.


Vräker sig i soffan där Pepsi tyvärr inte får vara eftersom hon löper.


På kvällen gick vi ner till sjön, längre hann vi inte innan Örjan ringde och sa att han var på väg för att hämta Pepsi. Det blev en koppelpromenad men vi lite träning fick hundarna också, vi träffade joggare, fotgängare och en skatare och Pepsi brydde sig inte alls. Zsandor blev rädd för glassbilen som tutade när vi bara gått fem minuter eller så, men jag släpade med honom och tänkte att vi kan gå en liten sväng åtminstone och se om rädslan går över, annars får vi gå hem igen. Vi hörde glassbilen igen och Zsandor vägrade gå, men jag drog med honom en bit och sen liksom lossnade det bit för bit. Jag är övertygad om att Pepsis närvaor hade del i det, hon fortsatte gå som om inget hänt (det hade det ju inte heller förutom i hans hjärna), nosa och kissa, och han kunde väl inte motstå utan började följa efter henne och nosa där hon hade varit. Efter några minuter gick han på som vanligt, och nästa gång vi hörde glassbilen så stannade han visserligen och såg lite orolig ut, men jag och Pepsi fortsatte bara gå och då kom han efter och snart var han sitt vanliga jag igen.
Jag är så glad, det här visar att åtminstone den obefogade rädslan faktiskt går att träna bort! Eller det visste jag väl egentligen, men bara inte hur. Nu har jag märkt vid två tillfällen att glassbilen blir mindre läskig om han har andra hundar med sig när han hör den och har han väl kommit över den värsta rädslan går det säkert att träna med hjälp av godis också.

Nu har Pepsi åkt hem och imorgon kommer Tessan hem, det har verkligen passat perfekt att det blev de här dagarna vi skulle passa henne, tre dagar var lediga och idag var jag borta på jobbet tre timmar ungefär. Imorgon ska vi vara i skolan ganska länge så då blir en tråkdag för Zsandor, åtminstone på dan.