Zsandor

Bilen är på däckverkstan så dagens planer blev ändrade. Jag packade med lite ätbart och sen vandrade jag och Zsandor iväg i riktning mot Granlo. Men så kom jag på att det fanns en plats jag tänka besöka, nämligen Selånger kyrka där det finns en hel del fornlämningar. Så vi gick mot Bergsåker på hyfsat trevliga promenadvägar och några stigar, efter två timmar var vi framme vid kyrkan.
Vi kikade runt där på ruinen, fotade lite och försökte tyda runinskrifterna (speciellt Zsandor tyckte det var intressant!) och sen gick vi ner till St Olofs hamn nedanför som ligger vid Selångersfjärden. Det är förstås ingen hamn längre utan nu "bara" en fin plats som består av åkrar och en liten halvö med torrt gräs. Där stannade vi ungefär en timme och vilade, det var vacker utsikt åt alla håll och helt folktomt. Zsandor kunde springa lös eftersom man såg så långt att det inte kunde dyka upp någon utan att bli avslöjad. Sen gick vi hem igen men då via Selångersån där vi brukar gå ibland, så nu vet jag att det går att gå väldigt långt där, mycket längre än vi testat och det är väldigt fint! Så kul att upptäcka nya fina ställen nära hemmet!
Dagens promenad blev fem timmar sammanlagt, sen var det raka vägen in i duschen för Zsandor eftersom han rullat sig i allt möjligt. Vanligtvis (de senaste dagarna) rullar han sig lyckligt så fort han kommer på torrt gräs, men idag passade han på även vid en åkerkant där det luktade misstänkt likt koskit, antagligen nygödslat. Så nu är han ren och fin och selen har fått en maskintvätt för den var inte så fräsch den heller. Zsandor fick som sagt vara lös när vi var på halvön, en timme ungefär, resten av tiden var i koppel men det var nog tur för så långt som vi gick skulle jag nog fått bära honom sista biten annars, det märks att hans kondition inte är som i höstas för efter en femtimmars tur är han helt slut resten av dagen!


Spanar på en sångsvan som höll oss sällskap på behörigt avstånd


Varför nöja sig med en liten pinne när det finns stockar?


Liten översikt över halvön (hamnen)


Undersöker ett bävergnagt träd (båda matte och hund är imponerade!)

Träningen idag gick verkligen över förväntan! Vi hade laddat upp med ugnstorkade skinkbitar, klicker och en utvilad hund.

Zsandor skulle lära sig att rapportera andra hundar till matte, få en positiv bild av andra hundar. Det gick till så att hundpsykologen Lena var i ena änden av lokalen och jag och Zsandor i andra, så fort Zsandor tittade på den andra hunden och var lugn så klickade jag och gav godis. Zsandor uppförde sig över förväntan, jag hade väntat mig att han skulle bli lite hoppig och skälla nåt eftersom vi var inomhus, men han stirrade bara utan att resa ragg eller nåt, bara gnällde till nåt ibland, men då mer på leksugen-sättet eller för att han ville träna mer då jag var passiv.
Lena började efter en stund röra sig fram och tillbaka med sin hund och det gick lika bra då.
Sen kom nästa steg, Zsandor skulle lära sig att rapportera till mig, nämligen titta på hunden, sen titta på mig innan klicket kom. Han fattade snabbt men glömde bort sig då och då, framförallt när Lena slängde ut godisar till sin egen hund.

Vi tog en paus när han lyckats bra några gånger i rad med att rapportera till mig, sen hämtade Lena sin andra hund som hon sa inte var lika lugn men jag tyckte inte det var så stor skillnad. Zsandor stirrade såklart på den nya hunden också, men nu fattade han fortare när vi började träna. Efter en stund rapporterade han som om han aldrig gjort annat (dvs. titta på hunden, sen titta på matte direkt efteråt och då klick+belöning). Det spelade ingen roll att Lena och hunden gick omkring och försökte vara störning, så vi testade att jag och Zsandor fick gå omkring lite också.
Men då var Zsandor alldeles FÖR duktig, han gick fot med mig och släppte mig inte med blicken trots att vi gick väldigt nära den andra hunden! Man ska såklart inte klaga men meningen var ju att han skulle titta på hunden och inte gå bredvid mig som värsta lydnadschampion. Men jag hade förvarnat om att han brukar bli helt ointresserad av andra hundar när vi tränar och han tycker det är kul, och det är så klart bara positivt! Blev så stolt över honom, dels för att han fattade jättefort hur rapporteringen går till, dels hur fint han skötte sig i närheten av andra hanhundar och inte minst för det sistnämnda.

När jag berättade om våra problem hade jag såklart mest fokuserat på det negativa så Lena hade nog väntat sig att han skulle hetsa upp sig jättemycket i närheten av andra hundar, men riktigt så är det ju inte.

Efter en timmes träning var Zsandor helt slut och vi satt och pratade litegrann innan det var dags att åka. Zsandors dåliga inställning till andra hundar beror på alla dåliga erfarenheter han samlat på hög, dels pga olyckliga omständigheter, en del klantigheter från matte men även dåliga instruktörer som ställt till problem genom sin okunnighet... Men det positiva är att osäkerhet/ilska pga dåliga erfarenheter går att förändra! Ibland har jag tänkt att det är lika bra att acceptera att Zsandor ogillar hanhundar etc. men enligt Lena så är det inga eller väldigt få hundar som blir aggressiva mot andra hundar "biologiskt" så det mesta går att träna bort om man bara vet hur. Däremot att Zsandor har kort stubin och har oerhört känslig kroppszon är inte mycket att göra åt, bara att försöka göra så att den stubinen inte ska behöva tändas... Han ska ju lära sig att matte tar hand om jobbiga situationer, samt att omvärdera vissa situationer som han tyckt var jobbiga förut.

Hon tyckte heller inte att jag behöver oroa mig över Zsandor eftersom han är så himla lugn och snäll jämfört med riktiga problemhundar hon träffar, och det har hon ju rätt i. Han är ingen såndär som gör utfall mot hundar och håller på, även om han kan morra eller fräsa till om nån hanhund kommer för nära. Däremot om han råkar i bråk med någon är han en liten jävel, och hamna i bråk gör han tyvärr "gärna" (även om han inte får så många chanser) som det är nu när han ser andra hanhundar som fiender.

Jag berättade även om allt med Loke, hur Zsandor betedde sig och hur hans humör ändrade sig till att bli liksom passig och deppig när Loke bodde hos oss. Lena förklarade att antagligen hade hela situationen med Zsandors resursaggressivitet att göra, det gäller inte bara mat, ben osv. utan kan även gälla människor. Han såg mig som sin resurs och när Loke kom emellan löste han det på det enda sätt han kunde, nämligen att bitas. Det blev ju också tydligt eftersom Zsandor liksom tappade gnistan litegrann, vissa hundar kan visst förlora livslusten helt och hållet om de får sällskap. Hon menade att det var säkerligen så att Zsandor behöver vara ensamhund för att må bra, och när han brukar tränga sig emellan när jag gosar med andra hundar är också ett tecken på att han ser mig som sin resurs och blir "svartsjuk".

Jag har lärt mig så himla mycket idag! Lena är så jäkla bra, jättekunnig och superbra på att lära ut, har träffat massor av hundmänniskor, psykologer, instruktörer m.m. men ingen som jag verkligen gillat och som det klaffat med såhär mycket! Var också skönt att få en förklaring till Loke-grejen för trots att det gått snart två år så tänker jag på det ibland och blir ledsen, men nu känns det faktiskt bättre när jag förstått ännu bättre varför det blev som det blev!

Jag ska nu träna på det här med rapportering i olika miljöer, tex brukshundklubben, ställen där många hundägare rör sig och senare även på promenader. Men det är otroligt uttröttande så det får bara bli korta träningspass. Hoppas på bra väder nu så det känns ok att vara utomhus, man har ingen större lust att vara stilla och träna ute i det här vädret.

Igår blev matten dålig igen så gårdagen blev trist för Zsandor då matte bara låg i sängen som ett kolli hela eftermiddagen och kvällen. Idag var inte mycket bättre, men vi tog oss alla fall ut på en kortare tur upp til skogen där vi parkerade oss på en backe med torrt gräs i solen. Där var vi i över en timme och solade, myste, tittade på fjärilar och förbipasserande hundar och människor... när Zsandor tröttnade på att ligga utsträckt i gräset och sola (de var varmt!) så gjorde matten ett minispår åt honom med godis som belöning, samt slängde ut lite godisar i gräset som han fick leta efter. På hemvägen lekte vi lite med pinnar men matten orkade inte så mycket. På kvällen fick Zsandor roa sig på egen hand med ett färskt märgben, han verkade ändå ganska nöjd.

Det var en äventyrlig helg för Zsandor eftersom vi var på nya ställen och utforskade.

I lörsdags åkte vi en mil inåt landet till ett ställe som heter Töva, där hade matte sett ut några motionsspår på kartan som vi testade. Vi gick ett spår som var 7 km, men det var inte mycket att hurra över. Vi hade tur eftersom det var tomt på skidåkare där, och spåren gick bra att gå i trots att det var kramsnö. Men rundan var föga upphetsande, man gick som i ett B där långsidan gick längs en 90 väg och kurvorna inne i skogen var helt ok men det gick alldeles för fort att gå runt! Dessutom hade matten ont i huvudet och var inte jättepigg så hon orkade inte utforska skogen runt omkring, och var dessutom lite nojig eftersom det finns björn i närheten och även den upplyste matten blir påverkad av björnattacker och rapporter om att björnarna i länet börjat vakna. Men skam den som ger sig, 7 km-rundan tog bara 1½ timme och det var inte nog så efter att ha gått runt hoppade vi in i bilen igen och åkte bort till Sidsjön, där gick vi längs sjön och sedan upp på spåret bakom och gick ca 1½ timme till. I närheten av Sidsjön finns en skjutbana där det började skjutas, men just som det började smälla träffade vi en gubbe med en norsk buhundstik som Zsandor lekte med en lång stund, och bättre avledning finns inte! Han brydde sig knappt om att det smällde ganska högt i närheten utan var helt betagen i denna söta tik som gärna ville brottas med honom!

Sen åkte vi hem och sov, matten var sjuk hela kvällen sen så Zsandor hade nog rätt tråkigt, men han är bra på att trösta en ledsen och sjuk matte - lägger sig nära och pussas så mycket han bara kan, samt lägger tassen på mattes huvud för att visa hur mycket han bryr sig, sötisen.

I söndags blev en betydligt bättre dag! Matten mådde bra och vädret var helt underbart! Flera plusgrader men strålande sol! Vi åkte bort till Hulistugan i Granloholm, som matten sett ut på karta. Elljusspåret som går runt med utgångspunkt vid stugan var tyvärr inte jättekul heller, inte speciellt långt för skogsmullar som oss... Men vi hittade en lösning som vanligt. Vi gick en sväng ut på en promenadväg nedanför skogen, satt på en bänk och solade en stund och tränade på flera hundmöten. Sen gick vi en genväg genom härligt mossig skog utan snö och hittade så småningom bort mot ett bostadsområde som vi passerade bort mot ett nytt mål matte hittat på kartan. Och det ångrar vi inte en sekund! Bakom bostadsområdet ligger nämligen en liten sjö som man kan gå runt, och efter det kan man fortsätta på gångvägar (inte stigar visserligen, men vad spelar det för roll när solen gassar?) och gå längs ängar/åkrar tills man kommer tillbaka till Hulistugan efter ett tag. Vi stannade och åt matsäck i solen, sen gick vi ut på en snöig äng och lekte med leksaker. Efter en stund fattade Zsandor ett beslut, han tog leksaken i munnen och gick bort till en liten skogsdunge med torrt gräs, där han helt enkelt la sig ner och solade! Det är första gången i år han lägger sig ute och solar, så det är ett säkert vårtecken, nu väntar jag bara på vårrullningen som brukar komma i april. Vi stannade där i dungen en stund, Zsandor låg och bet på sin leksak och spanade på hundar som gick förbi en bit bort och matten bara njöt! Nu längtar vi båda efter ännu mer vår och värme så man kan vara ute hela dagen!

Väl tillbaka vid bilen visade det sig att vi varit ute i nästan tre timmar idag också, det var ju inte riktigt meningen eftersom matten tänkt ta det lugnt, men med tanke på att vi gått sakta och suttit mycket i solen så är det nog ingen fara.