Zsandor

Så var det dags för en uppdatering om Zsandor senaste veckor. Av olika anledningar har det inte blivit något skrivande, matte har varit sjuk och haft fullt upp efter det.

Julen
tillbringades som vanligt hos mattes familj i Upplands Väsby, dit reste vi med buss och tåg eftersom bilen inte fungerade bra. Zsandor är bra på att åka buss, men tåget är han livrädd för. Han vägrade gå på så jag fick släpa honom, som tur var hade vi sällskap av en trevlig labradortik och hennes trevliga matte så vi sökte lite stöd hos dem och då gick det lite lättare. Väl på tåget gick det bra, Zsandor fick eget säte där han låg mest hela tiden, som tur är så reagerar han med att ligga still och darra lite och inte få panik och vilja springa iväg. Ibörjan hyperventilerade han lite och det var lite läskigt men gick över ganska fort.

Väl hemma i Fresta var Zsandor jättelycklig över att träffa alla, det märks att han fortfarande trivs jättebra där fast vi inte bott där på fyra(?) år.

På julafton fick jag den bästa julklappen av Zsandor, vi var nämligen ute en sväng i skogen på morgonen och träffade på tre irländska settrar, varav två av dem är gamla lekkompisar till Zsandor som senare blev fiender. Så fort han ser dem brukar han morra, han har verkligen hatat dem de senaste åren. Nu var han lös och plötsligt dök de upp: tre hanhundar i samma ålder som han. Men det gick jättebra! Zsandor sa ifrån när en blev lite närgången, sedan kom de alla fyra springande bort till mig och deras husse som stod och pratade och vi gick åt varsitt håll. Det roliga var också att jag såg verkligen på Zsandor hur skönt han tyckte det var att det gick bra, han var sådär jättelycklig när vi gick iväg såsom han brukar vara om han träffat nån tik och lekt lite med.

Däremot blev kvällen lite mindre lyckad, Zsandor fick vara på övervåningen när vi hade gäster eftersom han inte klarar av mycket folk, framförallt som han inte känner. På kvällen skulle jag ta ut honom i trädgården för att kissa och i hallen när vi är på väg nerför trappan står en släkting i mörkret och gör något. När Zsandor kommer nedför trappen så vänder sig han om, lutar sig över Zsandor (han är över 1.90 lång) och börjar ruska om Zsandor på huvudet, Zsandor blir direkt förbannad och biter honom i tummen. Som tur var blev det bara ett litet sår, men desto jobbigare blev det såklart känslomässigt. Men nu var det faktiskt helt och hållet mannens fel, och mitt kanske eftersom jag borde varit förutseende och sett till att det inte hände. Det jobbiga är att jag vid ett flertal tillfällen talat om för släktingarna om hur Zsandor är och senaste gången var bara ett par timmar tidigare, så jag var helt övertygad om att de efter vad jag sagt skulle låtit Zsandor vara ifred, men tydligen förstod i alla fall den här mannen inte att jag menade allvar. Att Zsandor gjorde som han gjorde har jag full förståelse för: han är "hemma" i sitt revir, går nedför trappen där en stoor främmande människa står i mörkret och plötsligt vänder sig om och anfaller honom genom att ruska om hans huvud. En bra hund skulle såklart inte gjort det men att Zsandor reagerar så skulle jag kunnat förutse, däremot kunde jag inte förutse att släktingen skulle agera som han gjorde efter alla mina förklaringar. Men det blev okej efteråt, vi pratade om det och han bad om ursäkt och sa att det var han som gjort fel, att han borde tänkt sig för.

Dagarna runt jul var matte som sagt sjuk men det blev ändå många långpromenader för Zsandor, utan matte några gånger men de flesta dagar släpade jag mig ut, det var ju så härligt med plusgrader och barmark! Vi passade på att gå i storskogen där de satt upp naturreservat, där gick jag ofta när jag bodde hemma och det är ett sånt där ställe som folk inte verkar veta om, kanske för att det är för djupt in i skogen. Inga älgar såg vi den här gången, däremot ett rådjur bland villorna en kväll och en räv när vi var ute och gick i skogen där syrran bor.


Mamma, jag och hundarna var ute dan för dan före dopparedan, härligt med grön jul!


Glada hundar i full fart i fårhagen, i bakgrunden ser man skogen där vildsvin har hållit till 


Lilla My hatar att bli fotad, men här lyckades jag!

Nyår
brukar vara den värsta perioden i Zsandors liv men i år var det faktiskt lite bättre. Dagarna innan var det lite tråkigt eftersom matte jobbade, men på nyår tog vi bilen iväg till skogen (ville inte gå genom områdena eftersom det smälls så mycket så vi körde ända fram till skogen). Vi gick upp på Hamptjärnsberget och sedan tillbaka över ett översnöat kalhygge, det var en ganska jobbig promenad för mig men Zsandor tog sig lätt fram som vanligt. Det kom några höga smällar som Zsandor reagerade på, men så länge vi var i skogen så var det ingen större fara. Det verkar som han känner sig tryggare i skogen för där brukar han tåla smällar bättre.

På kvällen blev det värre, jag hade bestämt att inte ge honom Nozinan eftersom det är så obehagligt när han är drogad, han ramlar omkring och kan inte styra över benen, men verkar lika rädd ändå. Jag läste att Nozinan inte är att rekommendera för skotträdda hundar eftersom kroppen blir påverkad men de kan vara nästan lika vakna och alerta i huvudet som vanligt, och då blir ångesten mycket värre när det smäller, eftersom kroppen inte fungerar som den ska.

Det gick hyfsat bra i början av kvällen, men sen blev det värre. Vi lekte med pipisar och Zsandor fick goda oxhudspinnar att tugga på, men när det började smälla mer på allvar gick han och la sig under bordet där jag hade bäddat åt honom med ett mjukt täcke så han skulle slippa ligga på golvet. Vid elva lyckades jag släpa ut honom och han både kissade och bajsade fast han var livrädd, jag var så glad när vi kom in för nu skulle vi slippa tänka på att gå ut nåt mer. Vid 12-slaget hade vi hög musik på och lekte med högljudda pipisar under det värsta smällandet, det funkade bra den första kvarten, sen gick han och la sig under sängbordet en stund, men när vi sedan gick och la oss vid ett så la han sig i sin egen säng. Summa summarum så gick det mycket bättre än förväntat, dels verkar Zsandor blivit lite lite mindre rädd och dels tror jag det var mycket bättre för honom att få vara vaken och nykter när det smällde. En annan viktig sak är nog att vi undvikit att gå promenader där det kan tänkas smälla, kortrundorna har vi såklart gått men då kan man snabbt gå hem om det smäller, långrundorna har vi gått i skogen där det som sagt inte är någon fara, och då verkar han blivit lite tåligare.

De senaste dagarna har vi haft fullt upp de dagar matte varit ledig, långa skogspromenader samt lite stadsvandring har det blivit. Igår tumlade vi runt i snön på bergen i Svedjeholmen och på kvällen tog vi bussen till stan för att gå och möta husse i Gullänget, det blev väldigt många timmars promenerande sammanlagt. Idag lämnade vi bilen på verkstad och gick därifrån via skogen och sedan hem, träffade en liten griffonvalp på vägen som Zsandor blev förtjust i, sammanlagt tog det knappt tre timmar och Zsandor är verkligen helt slut nu, jag också efter att ha gått många kilometer på asfalt och plumsat i snö i skogen nästan lika många km.