Dåliga nyheter
Har tänkt ett bra tag att jag ska skriva och berätta om allt kul vi har gjort, resor och utflykter den senaste månaden och framförallt visa alla nya fina bilder på världens finaste hund. Men tiden räcker inte till och när jag nu tar mig tid att skriva (på en kafferast på jobbet) blir det inte lika kul, det är nämligen en dålig nyhet jag måste berätta.
Zsandor har haft ont i ett bakben ett par gånger senaste veckorna, han har skrikit till av smärta när han bara stått still eller legat ner och inte kunnat gå på benet. Visserligen gick det över fort båda gångerna men orolig blev jag ju, speciellt eftersom han även pipit till när jag torkat tassarna på det benet av och till ett bra tag. Så i fredags när han fick ont på morgonen ringde jag veterinären och vi fick komma in samma eftermiddag. Det blev röntgen av ben och höfter och visade sig att min älskling har artros i vänster höft. :-(
Det var inte långt gånget, men har funnits där ett bra tag, så antagligen är det en blandning av den dåliga aveln (att föräldradjuren inte är höftröntgade) och ett hårt liv med allt spring i skogen, bergsklättring m.m. som orsakat det.
Det positiva är ju såklart att det fortfarande "bara" är en mild artros och att han är i bra kondition och form. Men ändå. En hund med dåliga höfter bör ju inte springa runt lös i skogen, hoppa, klättra m.m. och det är ju det som är Zsandors liv.
Det som gäller nu är att han går på smärtstillande en vecka mot den akuta smärtan (fast han verkar inte ha så ont längre) plus att vi har smärtstillande som han ska få då han får ont. Han får kosttillskott i form av omega 3 och glukosamin som är bra för brosket i lederna och även verkar smärtstillande och inflammationshämmande. Nästa måndag ska vi till sjukgymnasten i Falun för att få råd om massage, stretching, motionsformer osv.
Zsandor är precis som vanligt, igår var vi ute i skogen och han sprang glatt runt som han alltid gör. Mitt dilemma nu är vilket liv jag ska välja åt honom, ett liv fullt av skogsspring som han älskar, men med risken att höften slits ut fortare och hans liv då antagligen blir kortare, eller ett lugnt liv med mindre av det roliga för att han ska leva längre. Inte något svårt val förstås, Zsandor är och förblir en skogshund och ska få vara det så länge han vill och orkar.
Åh nej vad ledsamt! Hoppas innerligt att medicinerna hjälper och att han inte kommer lida av det :(
@}--}--
Åh Sofie... jag lider oerhört med både dig och Zsandor. Jag menade det jag sa häromdagen, jag VILL verkligen försöka träffas snart. Kan du tänka dig ylandet och springandet det kommer att bli när våra älskade hundar får träffas igen?
Oj oj oj, så tråkigt att få ett sånt besked!
Det är aldrig lätt att ta såna beslut men du kommer säkert fram till vad som är det bästa.
Lycka till med behandlingen!
Usch då, detta var ingen roligt läsning. Lider med er båda två. Hoppas medicinerna kan ge honom lindring och att behandlingen går bra.
Jag tror nog att Zsandor hjälper dig att fatta ett beslut som är rätt för er båda.
Städkramar / Nilla & Doris
Å, vilket hemskt besked.
Som hundälskare skulle jag direkt välja ett BRA och ROLIGT liv till vovven. Jag håller tummarna för att ni får bra råd och tips om massage och stretching.
Krama vovven lite extra och påminn honom om att han är världens bästa Zsandor.
Ibland när min vovve ligger och "hundsover" brukar jag viska "Du är VÄRLDENS BÄSTA vovve!" då brukar svansen börja vifta. =)
Ojdå, tittade in här igen och ser nu vad tokigt det blev. "Stödkramar" skall det naturligtvis vara, inte "städkramar". :D
Usch då, vilket tråkigt inlägg.. Stackars Zsandor som får ont till och från. Jag skriver som dom andra, hoppas verkligen att medicinering och sjukgymnastens råd hjälper Zsandor att kunna fortsätta vara den skogshund han är! Det finns ett ordspråk som jag tycker är tänkvärt, speciellt för oss som är hundägare; "Fyll inte bara livet med år, fyll även åren med liv".
Jag skickar massa styrkekramar till dig och kryapådig-kramar till finaste Zsandor!
