Zsandor

Sen gick vi ut i solen, ute var det såklart inte lika varmt, runt 3 grader tror jag, men det räckte gott och väl.

Här ser man lite mer av hur vi bor, hembygdsgården till vänster, "vårt" hus till höger och så berget och skogen bakom

Sen gick vi genom villakvarter och till sist upp i skogen, vi hittade ett bra skoterspår som gick upp på något som liknade ett gammalt kalhygge, där fick Zsandor springa lös och busa en massa. Sen gick vi hemåt, inte för att vi ville utan för att vi skulle åka och hämta husse i Luvika (1½ mil från Smedjebacken). Det blev en tur på 2 timmar och en kvart så det fick duga så länge. Sista timmen var det tyvärr inte sol utan något konstigt väder som växlade mellan molnigt, snö och sol.

Och här är uppifrån skogen med sjön nedanför, inte så fin bild men ville visa hur det ser ut

Zsandor plumsar efter intressanta dofter

Vi hämtade husse som ska vara här tills på söndag, och väl hemma igen så gick vi ut en sväng till, Kristofer ville ju se sig om lite och fota lite. Vi gick ner längs sjön och kikade lite närmare på alla byggnader som hör till hembygdsgården.

En hage med shettisar fanns där också, Zsandor hälsade på en av hästarna och gjorde faktiskt lekinviter mot dem, antagligen för att de var så små, inte mycket större än han själv.

Zsandor har bott hemma hos mattes föräldrar i Väsby några dagar, medan matte varit på utbildning. Men onsdag, torsdag har matte varit hemma så det har blivit två långt skogsturer de dagarna. Igår sken solen från en nästan helt blå himmel och de var jätteskönt ute, matte hade matsäck med sig ut för första gången i år som vi delade på i en solig glänta. Vi var ute i 3½ timme och kunde fortsatt om det inte vore för att matte skulle på bort på middag på kvällen.

Idag var det lite sämre väder, mest molnigt och därför lite kallare så vi nöjde oss med drygt 3 timmar. Snart flyttar vi upp till snön igen så jag hoppas Zsandor har sprungit av sig ordentligt de här dagarna, det kommer dröja innan vi får sånhär fin barmark i vårt nya hem...


Vovvar på spaningsuppdrag


Ser nästan ut som vår...


Zsandor hittade en ny hö-hög!


Värmande sol och torrt gräs = vår tycker Zsandor (-2 grader...)


Så här fint log Zsandor i bilresan ner från norrland, kanske för att han tänkte på de härliga skogarna som väntade honom - utan snö?

I söndags var jag ute med vovvarna 3½ timme på dagen, det var grått och småregnigt men skönt ändå. Det var full fart på Zsandor som vanligt, han levde verkligen livet där nere med plusgrader och massa barmark, tror han helst skulle stanna där nere tills snön är borta hemma i Övik om han fick bestämma.

På kvällen var jag och Zsandor hos mattes ex Patrick, var även förbi hans mamma och hälsade på, hon och Zsandor har inte träffats på över ett år så det var ett kärt återseende.

Jag hade ju planerat ännu en riktig långtur med vovvarna igår, men tyvärr var vädret inte riktigt på vår sida... det snöade för fullt, blötsnö dessutom och var 2 grader varmt. Men vi skulle ju ut så självklart gick vi ändå. Vi gick genom skogen bort mot åkrarna längst bort där vi gått förra gången och hittat några nya ställen, men det var dumt att gå där eftersom vädret självklart var värre ute på öppna åkrar än inne i skogen. Tänkte just vända tillbaka till skogen då det small någonstans en bit bort, lät som ett skott, så båda hundarna blev såklart rädda. Det var bara för mig att traska vidare, jag kan ju inte vända just när det smällt så hundarna tror att jag måste fly. Så jag forsatte framåt med två rädda hundar bakom mig, det var nästan lite kul för de gick på led bakom mig och om jag gick i en sväng så gick de i samma sväng, lite som "följa John". Men efter en stund såg vi bilvägen så det var bara att vända och när vi kommit in i skogen igen så blev det full fart på vovvarna igen. Jag märkte också att det var ju mycket bättre inne i skogen, där snöade det knappt alls (även om det istället då ramlade blötsnö från träden...) och marken var nästan bar. Så där inne i skogen gick vi runt ett bra tag, det är ett ganska stort område men jag hittar rätt bra. Därför blev det väldigt pinsamt det som hände... men jag ska såklart berätta ändå, så ni får skratta åt mig lite!

Jag gick där i skogen och hade stenkoll på vart vi var och hur vi skulle gå för att komma dit jag tänkt. Då såg jag plötsligt fotspår på marken, de var lite översnöade så det måste gått nån där för kanske ½ timme -1 timme sen. Lite fundersam blev jag allt eftersom det är ovanligt med folk där och framförallt i det skitvädret... men jaja, det var bara att knata på. Så kom vi till ett ställe med en stor sten och ett gammalt jakttorn som ligger i en fin glänta, och jag blev väldigt förvånad för det gick vi förbi tidigare, precis i början av promenaden i den delen av skogen... jag tittade lite närmare på fotspåren och jo! det var ju mina gamla fotspår! Pinsamt... tur att jag var själv och inte hade med mig familjen som jag brukar skryta för hur bra jag alltid hittar i skogar...

Nästa roliga grej var att jag fick syn på ett rådjur som sprang förbi kanske 20 meter bort bakom träden, efter det såg jag Zsandor springa efter. Jaja tänkte jag, han brukar ju inte jaga dem mer än kanske 50 m om ens så länge. Jag stod och kikade efter Zsandor och rådjuret när jag hörde en hund skaka på sig bakom mig. Det var inte My, utan Zsandor! Det var alltså två rådjur som sprang förbi och inte ett rådjur och en Zsandor, så lika kan de vara när man bara ser dem snabbt! Zsandor hade alltså återigen varit superduktig och inte sprungit iväg efter rådjuren, utan bara skuttat mot dem några meter och sedan stannat! Han är så himla duktig! För några år sedan kunde han jaga rådjur hur länge som helst, nu är det bara rävar han blir galen på och som får honom att kuta som en galning.

Efter exakt tre timmar var vi hemma igen, då hade det slutat snöa och jag hade gärna stannat ute en timme till om det inte var för att både jag och hundarna var dyblöta och jag skulle iväg på eftermiddagen.

Så var den efterlängtade dagen här - nämligen den helt lediga dagen då jag planerat en lååång tur i skogen. Och glad blev jag imorse när jag såg att det var nollgradigt ute och nog åkte termometern upp på nån plusgrad senare på dagen, det kändes i alla fall varmt ute! Tyvärr ingen sol men å andra sidan så betyder ju sol ofta kallare luft (även om solen faktiskt värmer ordenligt nu!). Vi gick iväg vid 10 och tyvärr hade en skolklass samma planer som vi, så vi var tvungna att passera ett tiotal smågrupper med lågstadieelever som alla frågade om de fick klappa hundarna, alla utom en ensam liten tjej som jag hoppas inte var utstött (hon var således den enda jag hälsade glatt på). Zsandor tycker barn är rätt kul, ungefär i 20 sekunder, men bara om han får hoppa upp och pussa dem i ansiktet. Jag lät de första tre tjejerna klappa honom men sen fick det vara nog. Det här är baksidan med att ha söta hundar, alla barn säger "Åååh" när man går förbi, och i många fall säger de inte mer än så utan de tycker man ska förstå av det att de gärna vill klappa. Sen så är det lite smått irriterande att behöva förklarar för alla barn ungefär tusen gånger att de inte får klappa och varför inte. På slutet sa jag bara nej och gick vidare, uppfattades säkert som otrevlig, men vadå, om två ungar frågar om de får klappa och får ett nej med en bra förklaring att vi har bråttom/hundarna inte vill/whatever så ska ändå nästa grupp barn som går ungefär två meter längre fram fråga samma sak, fast de givetvis redan hört mitt svar...

Och Zsandor är ingen bra barnhund, han är ingen sån som barn kan stå och klappa på och som njuter av det, han vill gå vidare och är barnen för framfusiga eller omringar honom för tätt så blir han osäker.

Vad gäller My så brukar jag ofta säga att hon är lite rädd (för det är hon ju) och idag frågade några av tjejerna varför. Då förklarade jag att hennes förra ägare där hon bodde i flera år inte var snälla mot henne, och därför är hon lite rädd för främmande människor. Funderade sedan på om det var dumt, men sen kom jag fram till att det var bra, för barnen måste ju få lära sig att det finns människor som är dumma mot djur. Och om de då någon gång ser en människa vara dum mot en hund så kanske de tänker på den här söta lilla vovven som blev rädd för att folk varit dumma mot henne... det kanske kan så ett frö till att de själva inte är dumma mot djur och säger ifrån om någon annan är det.

Nåja, när vi väl skakat av oss barnaskaran så blev det bättre. Men just inne i skogen längst bort så kom en stor flattehane springande, jag höll bort Zsandor och hunden nosade på My istället som nosade tillbaka. Men sen märkte hunden att hon löpte så han blev lite för närgången och shit vad arg lilla My blev! Hon fräste åt den mycket större hunden så han backade, sedan gick han försiktigt fram igen men då fräste hon ännu mer så han faktiskt gick iväg. Vid det laget hade ägaren hört och ropade på sin hund som sprang iväg. Men det var kul att se hur arg My kan bli, även om den andra hunden är enormt mycket större än hon. Självklart berömde jag henne för hon har all rätt i världen att säga ifrån om andra hundar är ohyfsade mot henne!

Sen gick vi i vår vanliga stora skog men fortsatte ännu längre bort än vanligt på små ridvägar. Vi hittade helt underbara ställen jag skulle vilja bo på, det låg fina hus med stallar och hagar just vid skogen, långt ifrån stora vägar.

My sprang mycket i början men efter ett par timmar började hon nog bli trött och gick mest vid mig, Zsandor däremot sprang i full galopp hela tiden. Han nosade, spårade, jagade in i skogen efter ingenting och en gång stack han faktiskt iväg och var borta säkert 10 min, vilket är ovanligt. Han rusade iväg över en stoooor åker och sen vet jag inte vad han sysslade med.

Vi var trötta på hemvägen, My såg helt förstörd ut och Zsandor hade väldigt bråttom hem, men det var inte så konstigt för vi var ute i fyra timmar! Helt underbart, så här länge har vi inte varit ute på flera månader, inte sen i höstas. Och eftersom vi gick och gick hela tiden så har varken jag eller hundarna fått såhär mycket motion på flera månader, gissa om hundarna har sovit sen!

"Vadå stora stenen, jag trodde du menade att jag skulle hoppa upp på den här lilla stenen..."

My var duktig och hoppade upp på rätt sten

Den här mängden snö är okej även för oss!

Så här ser februari ut i Uppland, perfekt tycker Zsandor

Zsandor hittade sin älskade höbal igen, den har krympt men dög ändå!

My är på gång att börja löpa så hon och Zsandor är ovanligt förtjusta i varandra. De brukar inte leka mycket vanligtvis, eftersom My inte är så intresserad av sånt, men när det är löp på gång så leker de för fullt. Brottas till och med, vilket de aldrig gör annars. Det är så kul att se, för båda lägger sig till med så lustiga uttryck: bak med öronen, upp med mungiporna och drar ihop kroppen så de halvsitter ner, och sen skuttar de runt varandra med små ryckiga rörelser och själva brottningen går nästan inte alls, pga storleksskillnaden. När Zsandor lägger tassarna på My hoppar hon undan för han är så stor och när hon ska brottas på honom så står hon liksom och kramar hans ben och vet inte riktigt hur hon ska göra. :-)

På eftermiddagen gick vi en tur i skogen på ca 1½ timme. Det började mörkna när vi gick och efter ett tag var det svårt att se, vi gick i skogen så hundarna kunde springa och hade det inte varit för snötäcket så hade jag inte sett nånting. På väg hemåt träffade vi en tjej som tappat sin flatte som sprungit efter ett rådjur och sedan inte kommit tillbaka. Så jag och vovvarna tog en extrasväng i skogen på motionsslingan för att se om hunden dök upp, men det gjorde den inte. Det var så mörkt att jag skulle nog inte ens märkt om den stod vid sidan av stigen och tittade på oss (men hundarna skulle förstås märkt det). Vi träffade också på ett gäng rådjur men både "mina" vovvar var så duktiga, de tittade bara på dem och gick sedan vidare, Zsandor gjorde inte en min av att springa efter! :-)

Imorgon har jag inget inplanerat annat än en lååång skogstur, så jag hoppas på sol och varmt!

Har inte tid att skriva så mycket, bara en liten snabb uppdatering. Helgen har varit bra, igår var jag och Zsandor ute ett par timmar i skogen och eftermiddagen ägnades åt träning och klofilning. Jag håller på att lära honom att lägga sig på rygg och det är så kul för jag blir påmind om hur intelligent han är. Han förstod nästan direkt vad jag ville och jag är dessutom imponerad av att han tillåter att jag drar över honom på rygg när han lägger sig på sidan, för han är ju så känslig för sånt.

Idag var vi ute tillsammans med Kristofer som var ledig, vi gick en lugn promenad på ca 2 timmar, det var underbar strålande sol och blå himmel,  men väldigt kallt och blåste rejält på slutet.

Imorgon åker vi hem till mamma och pappa, jag och Zsandor. Jag lovar att skriva mer en annan dag, och läsa era bloggar så fort jag får tid!