Zsandor

Idag träffade vi äntligen Tessan & Pepsi igen, lilla Alva var med också såklart! Hundarna var jätteglada att få träffa varandra igen, det har ju nästan gått två veckor sen sist. Vi gick till vänster om Hamptjärn upp till vindskyddet på klipporna, sen ner på stora stigen bort mot vägen till Utby och sen tillbaka igen. Ingen jättelång promenad men alla fem hade trevligt, även Alva som sov nästan hela vägen, och Pepsi måste ha lite energi till sin agilitykurs ikväll.
Nu ska vi åka ut till stugan, Kristofer och pappa ska fiska och jag har blivit inspirerad av agility så jag tänkte bygga lite hinder till Zsandor och My, My bara älskar att få träna, oavsett vad.


Zsandor var jätteduktig med bebisen idag, fortfarande tycker han det är spännande när hon låter men när hon är tyst är han såhär duktig! Ser iofs lite småsur ut men det var nog för att jag sa åt honom att sitta kvar medan Pepsi låg och myste med en pipleksak och han inte fick vara med.

Zsandor har haft en jobbig vecka, eller snarare 1½ egentligen, vi hann bara vara hemma från Lofsdalen några dagar innan det var dags att åka ut till stugan. Där tog vi det ganska lugnt, gick en promenad upp på berget och en utefter grusvägen, annars var vi mest vid stugan där han busade på den stora gräsmattan eller låg och solade. Han trivdes nog bra men det är ju ändå ansträngande att vara på nya ställen, han kan inte slappna av som vanligt.
Sen kom familjen (- Marie + Faye) upp med My och då vart det ännu jobbigare dagar. Vi har visserligen sovit hemma med tillbringat den mesta tiden i stugan, eller på utflykter. Vi har hunnit med några vanliga skogsvandringar, gått en del i området runt stugan (ganska trist för det är nästan bara grusvägar) och så har vi varit ute vid Rotsidan och vandrat på klipporna en dag, vilket Zsandor fullkomligt älskar.
Dessutom var vi på midsommarfirande i Bredbyn där hundarna var med. Det gick jättebra, båda var lugna och verkade trivas, Zsandor hälsade på både barn och gamla som blev förtjusta i honom, själv brydde han sig knappt vem som klappade på honom (tänk om han kunde vara så tålig och vänlig även inomhus...). Mot slutet när han låg på en dyna var den en liten hund som kom springande fram mot honom eftersom hussen inte hade vett nog att hålla kopplet tillräckligt kort, då blev Zsandor sur, men det skulle jag också blivit om jag vore han.
Förutom alla aktiviteter vi varit på, är det uttröttande för Zsandor bara att vara vid stugan, speciellt när My är där. Han kan inte slappna av så bra när han inte är hemma och när hon är där måste han även ha koll på var hon är hela tiden. Vi spärrade av med kompostnät på kvällen så han kunde slappna av ordentligt, sen den där gången förra sommaren då My av misstag hoppade upp i soffan rakt på honom och det blev lite tjafs så är han väldigt osäker på henne, verkar tro att om hon springer mot hans håll ska hon hoppa på honom eller nåt och då tar han det säkra före det osäkra och morrar, vilket ingen av dem ska behöva utsättas för. Jag tror de går och tänker om varandra nåt i stil med att "den där labila typen kan man inte lita på för fem öre, bäst att vara på sin vakt", och det med all rätt.

Igår fick Zsandor en vilodag från alltsammans, låg mest på uteplatsen och latade sig, och idag gick vi i Svedjeholmen.


Glada hundar i Myckling.


Nej hon solar inte, hon blundar för att kameran är så läskig.


Havskungen.


Matte-&-Zsandor-mys.

Vi har varit i Härjedalen en vecka, ett ställe som heter Lofsdalen där vi bodde i en liten stuga i en stugby. Dagarna ägnades åt fjällvandring och på kvällarna var det vila som gällde, i alla fall för Zsandor. Här tänkte jag skriva om Zsandors upplevelser, mattes (och husses) kommer snart finnas i min blogg.


Första kvällen kollade vi in omgivningen lite, här är vi nere vid Lofssjön, en två mil lång sjö.


Lite senare samma kväll ser Zsandor renar första gången i sitt liv!
Det var även första gången för matte att se vilda renar. Zsandor fick först sitta i bilen men han blev så uppspelt så hela bilen gungade så vi tog ut honom att kolla lite närmare. Renarna var nyfikna på honom och han tyckte det var otroligt spännande, det fanns renspår överallt att nosa på när renarna vandrat vidare, så han yrade omkring som ett oväder och skulle nosa på precis allt.


Vilar vid Stenrutsstugan strax ovanför skogsgränsen.
Nästa dag gick vi första turen, upp till Stenrutsstugan. Det blev drygt en mil fram och tillbaka eftersom vi gick fel väg upp. Istället för att gå genom skogen gick vi skoterleden som var mest en lång och blöt myr full med knott. Men Zsandor verkade nöjd, det var nog svalt och skönt för honom, solen gassade och det var över 25 grader.


Hela familjen!
Fotad med hjälp av en japansk turist som sprang runt på fjället.
Haha, nej med hjälp av stativ såklart, vi träffade inte en enda mänska varken i skogen eller på fjället, härligt nog.


Zsandor och matte spanar efter björn.
Zsandor trivdes inte i den anrika skogen eftersom det var så mycket myror där som bet honom. Vi kollade mest efter björn, speciellt efter att ha hittat både spillning och några fina spår. :-)


Zsandor vid Hågntjärn, med Sömlinghågna i bakgrunden.

Dag tre var den lägsta dagen, vi gick över två mil och det tog över tio timmar inklusive raster. Zsandor var jättetrött efter halva vägen, ändå vilade han inte mer än ett par minuter och kutade som en galning över fjället när vi gick vidare. När vi rastade innan vi skulle gå ett blockpass så var han så trött att han bäddade i en grop mellan några stenar, och la sig sedan där med huvudet på en sten. Men tro inte att han tog det lugnt när vi sedan gick vidare!


Trött hund har just busat med sin leksak.


Svalkar sig i en kall fjällbäck.

På kvällen efter långturen var Zsandor, och vi, dödströtta. Han haltade när han gick ut på både kvällspromenad och morgonen efter, uträttade sina behov och ville sedan snabbt in igen.
Vi tar det lugnt dagen efter, tänkte vi. Gick upp på fjället Hovärken alldeles ovanför stugbyn, efter en stund släppte vi Zsandor och han sprang och nosade lite. Efter ett tag började jag fundera på var han tagit vägen, hade inte sett honom på ett tag och han brukar ju hålla sig i närheten. Vi tog oss upp på fjället och sen upp på en stenig topp där vi hade utsikt, för att kika efter honom.
Efter en stund får vi syn på honom... i full fart springer han över fjället med en liten flock renar framför!
Vi blir lite smått hysteriska, han får ju inte jaga renar! Jag kunde inte tänka mig att det skulle finnas renar här, av någon konstig anledning trodde jag att de gick längre ner. Jag försöker fånga in honom men det är ingen idé att ens försöka, han försvinner iväg runt kröken efter renarna. Efter ett tag kommer de tillbaka, och springer runt där mellan fjällen ett par gånger. Det lustiga är att Zsandor springer allt han kan medan renarna bara travar på helt oberörda, lågt före honom. Varje gång de stannar så stannar han också en bit ifrån. Sen när de börjar röra sig igen så hänger han på. Det ser ut som han vallar. Pinscher har vallblod i sig så helt omöjligt är det ju inte, han går liksom inte i närheten av renarna när han har chansen, är nog lite rädd för dem men tycker såklart det är skitkul när de springer.
Efter ett bra tag, minst en halvtimme efter att han försvann så stannar renarna en bit från oss, Zsandor stannar och eftersom renarna verkar bestämt sig för att inte springa mer så vänder Zsandor och kommer tillbaka mot oss. Han är inställd på att komma till oss, men trots att jag kallar glatt på honom så går han bara sakta, sakta... När jag kommer fram så märker jag varför, han är såklart helt utmattad. Jag törs faktiskt säga att han aldrig i sitt liv tidigare har sprungit så mycket, så långt, så snabbt på en gång. Antagligen har han heller aldrig haft så kul i hela sitt liv heller, det är en överlycklig slutkörd hund som kommer fram och pussar mig med hela ansiktet fullt med dregel. Han orkar knappt gå så jag bär honom tillbaka till platsen där våra väskor ligger. Han dricker lite och vi häller vatten på honom, sen lägger han sig ner. För att bara någon minut senare ställa sig upp och spana på renarna på andra sidan dalen, står sedan resten av tiden vi är där och spanar på renarna (självklart nu kopplad).
Behöver jag tala om att han var trött efter de här två dagarna?


Såhär såg det ut när jag kom bärande på Zsandor.


Jag har nog aldrig sett honom varken lyckligare eller tröttare. Hela han strålade glädje och han ville inte sluta pussas med sin stekheta dregeltunga.


Spanar utöver Sonfjället ifrån Digervålen.
Nästa dag tog vi det lugnt, även Zsandor. Han fick gå i lina och vi gick en tur på bara 5,5 km.

Resterande dagar var även de lite lugnare, vi gick kortare turer, upp på Hovärken igen, denna gång utan renar, Trollstigen där Zsandor skällde på barnens trätroll, och längs sjön. I början hade vi två grannar på vår gata i stugbyn, varav en liten pudeltik som Zsandor busade med, men efter några dagar var det tomt. Det var skönt för Zsandor kunde gå runt i stort sett lös runt stugan, han hade inget intressa alla av att smita iväg. Han låg helst inne på eftermiddagar och kvällar, eller så låg han på verandan och några gånger låg han utanför med lina på sig.
Det blev inte så mycket tränande eller busande på kvällarna, då ville han helst bara vila, sola lite eller kissa utanför huset och sedan gå och lägga sig igen, så trött var han.
Vi hade strålande sol hela veckan förutom lördagkvällen då det kom ett jäkla oväder, störtregn, hagel och åska. Zsandor låg under bordet och varje gång det mullrade gav vi honom godis, och det verkade gå ganska bra då.
På nätterna sov han antingen i soffan som han genast fattade tycke för, eller i min säng.
Han verkade ganska nöjd när vi väl åkte hem, sov i stort sett hela resan utan att klaga. Vi stannade vid Döda fallet och gick en sväng, det var skönt för honom att det inte var så himla varmt på hemresedagen (på ditresan var det stekhett, så vi stannade vid en sjö i Sveg och lät honom bada lite).

Lite olika bilder utan inbördes ordning


Förvånad och glad över att hitta snö på fjället mitt i sommarvärmen. Fick självklart lite fnatt i snön och svalkade tassarna noggrant.


Behöver väl knappast påpeka att detta var en miljö Zsandor stortrivdes i?


Zsandor och husse nakenbadar i Hågntjärn.


Spanar ut över Lofssjön nere vid Bystugan.

Idag var hela familjen ute i solskenet, vi gick från Hamptjärn upp på Brattlandsberget en ganska jobbig väg, och sedan vilade vi vid vårt lägerställe och var tillbaka vid bilen nästan fyra timmar senare. Hade tänkt ta det lite lugnt nu i helgen så jag är pigg på måndag då vi åker till Lofsdalen men den dag jag frivilligt är inne när solen strålar är det nåt riktigt fel. Imorgon blir det vila och packa så då får Zsandor nöja sig med att ligga i solen och gå kortare promenader.


Sen Zsandor lärde känna Pepsi har han blivit mer och mer intresserad av pinnar, framförallt när hon inte är med för då får han ju ha dem ifred.


Vilar sig i halvskugga i lägret.

Strax innan vi kom dit var Zsandor ute på jakt/spår efter något djur, han var borta en bra stund och när han kom tillbaka hängde tungan långt ner på halsen och han flämtade värre än jag nånsin sett honom. Han började till och med leta vatten på klippan innan jag gav honom och när vi kom till lägret, så la han sig i den blöta leran i gropen för att svalka av sig! Jag har aldrig sett nåt liknande, Zsandor som är så petig och inte vill smutsa ner sig la sig i leran som en liten gris. Snacka om att han var varm! :-)


Översikt.


Det är hääärligt ute!


Zsandor och matte slumrar en stund på liggunderlaget, man blir dåsig av att vara i solen.

På hemvägen gick vi förbi Småtjärn och tänkte försöka få Zsandor att bada för att svalka ner sig. Kristofer testade med att kasta en pinne i vattnet, jag trodde aldrig det skulle gå, men han gick ner till stranden och gick försiktigt i vattnet, simmade ut och hämtade pinnen och kom tillbaka med den som en riktig apporthund! Ytterligare något han lärt sig av Pepsi kanske, eller också så var han bara så otroligt varm att han tyckte vattnet lockade.
Zsandor är nämligen en hund som oftast badar för att vi har kastat i en pipis, de gånger han badar så här "frivilligt" kan faktiskt räknas på fingrarna. Några gånger har han simmat ut efter mig eller efter andra hundar, och han går gärna i och klafsar lite med vatten upp till magen, men jag tror jag bara sett honom en enda gång gå ut helt av sig själv för att simma en sväng och komma tillbaka. Tror fortfarande han gjorde det för att chocka oss som var med...


Zsandor har lite speciellt simstil, han simmar högt upp vid vattenytan och ser lite halvt panikslagen ut, men fort går det.


Är det en utter? En bäver? Nej det är en pinscher!


Woho skönt att komma upp och skaka sig ordentligt, för att inte tala om att rulla sig i gräset eller mossan för att få bort vätan.


Ser det inte otroligt skönt ut i vattnet? Man blir badsugen bara av att se på bilden.

Igår var vi på ett oplanerat besök hos Tessan, Örjan, Pepsi och Alva. För Zsandor var det mest jobbigt, han kunde nämligen inte förstå vad Alvabebisen var för något utan betedde sig som om hon var ett litet djur med konstig läte - alltså kunde vi inte låta honom hälsa på henne på nära håll eftersom han var alldeles för uppspelt. Han kan vara så himla våldsam när han är så där stirrig så även om han bara ville nosa och pussa så funkar det inte på en så liten bebis. Han skulle kunna göra henna illa genom att vara för brutal i sitt pussande eller kanske till och med trampa på henne för att han är så hysterisk, så det blir en massa träning och vänjande innan han får nosa första gången. Känns tråkigt, men huvudsaken att Pepsi tagit det så bra med sin nya flockmedlem!

På kvällen igår gick vi till sjön och myste.


Zsandor i sin nya snygga sele! Han ser lite ur som en Iraksoldat men det betyder INTE att vi gillar krig! :-)


Mysigt!