Zsandor

Vi har varit i Härjedalen en vecka, ett ställe som heter Lofsdalen där vi bodde i en liten stuga i en stugby. Dagarna ägnades åt fjällvandring och på kvällarna var det vila som gällde, i alla fall för Zsandor. Här tänkte jag skriva om Zsandors upplevelser, mattes (och husses) kommer snart finnas i min blogg.


Första kvällen kollade vi in omgivningen lite, här är vi nere vid Lofssjön, en två mil lång sjö.


Lite senare samma kväll ser Zsandor renar första gången i sitt liv!
Det var även första gången för matte att se vilda renar. Zsandor fick först sitta i bilen men han blev så uppspelt så hela bilen gungade så vi tog ut honom att kolla lite närmare. Renarna var nyfikna på honom och han tyckte det var otroligt spännande, det fanns renspår överallt att nosa på när renarna vandrat vidare, så han yrade omkring som ett oväder och skulle nosa på precis allt.


Vilar vid Stenrutsstugan strax ovanför skogsgränsen.
Nästa dag gick vi första turen, upp till Stenrutsstugan. Det blev drygt en mil fram och tillbaka eftersom vi gick fel väg upp. Istället för att gå genom skogen gick vi skoterleden som var mest en lång och blöt myr full med knott. Men Zsandor verkade nöjd, det var nog svalt och skönt för honom, solen gassade och det var över 25 grader.


Hela familjen!
Fotad med hjälp av en japansk turist som sprang runt på fjället.
Haha, nej med hjälp av stativ såklart, vi träffade inte en enda mänska varken i skogen eller på fjället, härligt nog.


Zsandor och matte spanar efter björn.
Zsandor trivdes inte i den anrika skogen eftersom det var så mycket myror där som bet honom. Vi kollade mest efter björn, speciellt efter att ha hittat både spillning och några fina spår. :-)


Zsandor vid Hågntjärn, med Sömlinghågna i bakgrunden.

Dag tre var den lägsta dagen, vi gick över två mil och det tog över tio timmar inklusive raster. Zsandor var jättetrött efter halva vägen, ändå vilade han inte mer än ett par minuter och kutade som en galning över fjället när vi gick vidare. När vi rastade innan vi skulle gå ett blockpass så var han så trött att han bäddade i en grop mellan några stenar, och la sig sedan där med huvudet på en sten. Men tro inte att han tog det lugnt när vi sedan gick vidare!


Trött hund har just busat med sin leksak.


Svalkar sig i en kall fjällbäck.

På kvällen efter långturen var Zsandor, och vi, dödströtta. Han haltade när han gick ut på både kvällspromenad och morgonen efter, uträttade sina behov och ville sedan snabbt in igen.
Vi tar det lugnt dagen efter, tänkte vi. Gick upp på fjället Hovärken alldeles ovanför stugbyn, efter en stund släppte vi Zsandor och han sprang och nosade lite. Efter ett tag började jag fundera på var han tagit vägen, hade inte sett honom på ett tag och han brukar ju hålla sig i närheten. Vi tog oss upp på fjället och sen upp på en stenig topp där vi hade utsikt, för att kika efter honom.
Efter en stund får vi syn på honom... i full fart springer han över fjället med en liten flock renar framför!
Vi blir lite smått hysteriska, han får ju inte jaga renar! Jag kunde inte tänka mig att det skulle finnas renar här, av någon konstig anledning trodde jag att de gick längre ner. Jag försöker fånga in honom men det är ingen idé att ens försöka, han försvinner iväg runt kröken efter renarna. Efter ett tag kommer de tillbaka, och springer runt där mellan fjällen ett par gånger. Det lustiga är att Zsandor springer allt han kan medan renarna bara travar på helt oberörda, lågt före honom. Varje gång de stannar så stannar han också en bit ifrån. Sen när de börjar röra sig igen så hänger han på. Det ser ut som han vallar. Pinscher har vallblod i sig så helt omöjligt är det ju inte, han går liksom inte i närheten av renarna när han har chansen, är nog lite rädd för dem men tycker såklart det är skitkul när de springer.
Efter ett bra tag, minst en halvtimme efter att han försvann så stannar renarna en bit från oss, Zsandor stannar och eftersom renarna verkar bestämt sig för att inte springa mer så vänder Zsandor och kommer tillbaka mot oss. Han är inställd på att komma till oss, men trots att jag kallar glatt på honom så går han bara sakta, sakta... När jag kommer fram så märker jag varför, han är såklart helt utmattad. Jag törs faktiskt säga att han aldrig i sitt liv tidigare har sprungit så mycket, så långt, så snabbt på en gång. Antagligen har han heller aldrig haft så kul i hela sitt liv heller, det är en överlycklig slutkörd hund som kommer fram och pussar mig med hela ansiktet fullt med dregel. Han orkar knappt gå så jag bär honom tillbaka till platsen där våra väskor ligger. Han dricker lite och vi häller vatten på honom, sen lägger han sig ner. För att bara någon minut senare ställa sig upp och spana på renarna på andra sidan dalen, står sedan resten av tiden vi är där och spanar på renarna (självklart nu kopplad).
Behöver jag tala om att han var trött efter de här två dagarna?


Såhär såg det ut när jag kom bärande på Zsandor.


Jag har nog aldrig sett honom varken lyckligare eller tröttare. Hela han strålade glädje och han ville inte sluta pussas med sin stekheta dregeltunga.


Spanar utöver Sonfjället ifrån Digervålen.
Nästa dag tog vi det lugnt, även Zsandor. Han fick gå i lina och vi gick en tur på bara 5,5 km.

Resterande dagar var även de lite lugnare, vi gick kortare turer, upp på Hovärken igen, denna gång utan renar, Trollstigen där Zsandor skällde på barnens trätroll, och längs sjön. I början hade vi två grannar på vår gata i stugbyn, varav en liten pudeltik som Zsandor busade med, men efter några dagar var det tomt. Det var skönt för Zsandor kunde gå runt i stort sett lös runt stugan, han hade inget intressa alla av att smita iväg. Han låg helst inne på eftermiddagar och kvällar, eller så låg han på verandan och några gånger låg han utanför med lina på sig.
Det blev inte så mycket tränande eller busande på kvällarna, då ville han helst bara vila, sola lite eller kissa utanför huset och sedan gå och lägga sig igen, så trött var han.
Vi hade strålande sol hela veckan förutom lördagkvällen då det kom ett jäkla oväder, störtregn, hagel och åska. Zsandor låg under bordet och varje gång det mullrade gav vi honom godis, och det verkade gå ganska bra då.
På nätterna sov han antingen i soffan som han genast fattade tycke för, eller i min säng.
Han verkade ganska nöjd när vi väl åkte hem, sov i stort sett hela resan utan att klaga. Vi stannade vid Döda fallet och gick en sväng, det var skönt för honom att det inte var så himla varmt på hemresedagen (på ditresan var det stekhett, så vi stannade vid en sjö i Sveg och lät honom bada lite).

Lite olika bilder utan inbördes ordning


Förvånad och glad över att hitta snö på fjället mitt i sommarvärmen. Fick självklart lite fnatt i snön och svalkade tassarna noggrant.


Behöver väl knappast påpeka att detta var en miljö Zsandor stortrivdes i?


Zsandor och husse nakenbadar i Hågntjärn.


Spanar ut över Lofssjön nere vid Bystugan.