Myrpromenad
Idag var jag sugen på något annorlunda, så jag och Zsandor åkte bort till Fälltjärn (F-tjärnen som vi aldrig vet vad den heter), parkerade där och började vandringen upp mot myrarna och Rutbergshotellet.
Ingen älgjakt verkade pågå så Zsandor fick springa lös med sin fina reflexväst. Han hade antingen extremt mycket energi eller så var det väldigt intressanta dofter överallt, för han sprang fram och tillbaka på egna små rundor på ett sätt han sällan gör när det bara är han och jag.
Vi ett tillfälle uppe i skogen fick han nos på något och började markera i luften och följa doften, jag (som är lite nojig efter att ha hittat björnspillning i närheten) kallade in honom men han struntade fullkomligt i mig och sprang in i skogen. En bit in i skogen hörde jag honom skälla upprört på någonting, inte på leksättet som när det är en ekorre eller så, eller det där älgskallet som också är lite åt det lekfulla, retsamma hållet. Det här var högre och mycket mer dovt, ett par skall och sen blev det knäpptyst. Jag ropade men han kom inte tillbaka, och jag vågade inte gå efter och titta. Han var borta i en kvart, tjugo minuter, jag ropade och visslade men hörde inte ett ljud, sen började jag gå åt det håll han sprungit och sen fortsatte jag stigen framåt och ropade lite mer. En stund senare dök han upp i full fart, han hade då varit borta i ca 25-30 minuter. Helt oberörd började han tvätta benen som var blöta, och betedde sig helt vanligt. Jag var lite chockad, sådär länge har han nog inte varit borta från mig på flera år... och inte känns det lättare av att inte veta vad det var han träffade på/jagade bort. Just då tänkte jag såklart "björn" eftersom mitt hjärta bultade så vansinnigt, men det kan ju varit vad som helst. Tyvärr gick det inte att identifiera spåren i närheten eftersom det var så himla blött på marken.
Resten av promenaden gick bra, vi klafsade fram på blöta myrar och jag var glad över mina kängor som höll fötterna torra. Efter drygt tre timmar var vi tillbaka vid bilen och det var en lättnad, promenaden hade varit jobbig, både för ben, fötter och fjärilarna i magen. Nästa gång tar jag nog sällskap när jag ska gå nånstans jag misstänker att det finns björn.
Kisar i soldiset. Eller jag vet inte vad han gör.
Han är så fin med sin väst och selen!
Spanar i skogen.
Den "lilla" myren var ganska blöt...
Zsandor på Stormyran
Ingen älgjakt verkade pågå så Zsandor fick springa lös med sin fina reflexväst. Han hade antingen extremt mycket energi eller så var det väldigt intressanta dofter överallt, för han sprang fram och tillbaka på egna små rundor på ett sätt han sällan gör när det bara är han och jag.
Vi ett tillfälle uppe i skogen fick han nos på något och började markera i luften och följa doften, jag (som är lite nojig efter att ha hittat björnspillning i närheten) kallade in honom men han struntade fullkomligt i mig och sprang in i skogen. En bit in i skogen hörde jag honom skälla upprört på någonting, inte på leksättet som när det är en ekorre eller så, eller det där älgskallet som också är lite åt det lekfulla, retsamma hållet. Det här var högre och mycket mer dovt, ett par skall och sen blev det knäpptyst. Jag ropade men han kom inte tillbaka, och jag vågade inte gå efter och titta. Han var borta i en kvart, tjugo minuter, jag ropade och visslade men hörde inte ett ljud, sen började jag gå åt det håll han sprungit och sen fortsatte jag stigen framåt och ropade lite mer. En stund senare dök han upp i full fart, han hade då varit borta i ca 25-30 minuter. Helt oberörd började han tvätta benen som var blöta, och betedde sig helt vanligt. Jag var lite chockad, sådär länge har han nog inte varit borta från mig på flera år... och inte känns det lättare av att inte veta vad det var han träffade på/jagade bort. Just då tänkte jag såklart "björn" eftersom mitt hjärta bultade så vansinnigt, men det kan ju varit vad som helst. Tyvärr gick det inte att identifiera spåren i närheten eftersom det var så himla blött på marken.
Resten av promenaden gick bra, vi klafsade fram på blöta myrar och jag var glad över mina kängor som höll fötterna torra. Efter drygt tre timmar var vi tillbaka vid bilen och det var en lättnad, promenaden hade varit jobbig, både för ben, fötter och fjärilarna i magen. Nästa gång tar jag nog sällskap när jag ska gå nånstans jag misstänker att det finns björn.
Kisar i soldiset. Eller jag vet inte vad han gör.
Han är så fin med sin väst och selen!
Spanar i skogen.
Den "lilla" myren var ganska blöt...
Zsandor på Stormyran
Kommentarer
Postat av: Tessan
Men Sofie!! Gå inte där själv. Det är ju så långt ifrån "allt".... Roligt att dina kängor höll dig torr i alla fall. Konstigt att det inte var jakt däruppe.. jag tycker det känns lite läskigt att gå i skogen nu. Vi måste kolla upp när det är jaktuppehåll och kanske gå den tur ni gick idag.. eller gå upp från "vårt" håll igen..
Trackback
