Zsandor

Idag gick jag, mamma och vovvarna ut ensamma eftersom de andra jobbar. Det var -2 och strålande sol och vi gick bort till vårt numera vanliga skogsområde. Men istället för att gå genom den första mindre fårhagen så gick vi in från ett annat håll och passerade då en stor höbal bredvid en hästhage. Zsandor gillar lukten av hö och brukar gärna dras ditåt, men aldrig nånsin har han gjort som idag, han fick värsta rycket och började rulla sig, stryka sig, gräva, kasta omkring med- och krypa in i höet! Han höll på säkert 5 min och det var så himla kul att se, han betedde sig som en galning! Jag vet inte om det var för att höet kliade skönt eller vad sjutton anledningen var, men det var längesen jag såg något så roligt!

Sen fortsatte vi in i stora fårhagen där Zsandors nya leksak är kvarlämnad, gick runt och letade en lång stund men vi hittade den inte, synd för den var ju ny och väldigt rolig. Zsandor och My hjälpte till så gott de kunde med att springa runt och leta, men frågan är om de visste vad de letade efter?

Vi kastade leksaker ett tag och sen gick vi runt i skogen lite, på hemvägen smälldes det en del så det var inte roligt för nån av oss. Men nästan tre timmar hade vi varit ute så hundarna var nöjda för dagen!

Igår när jag var ute morgonpromisen med vovvarna såg det så himla lovande ut, växlande med solglimtar och +1 grad. Tänkte att det skulle bli en toppendag för långpromenad. Men när vi efter många om och men äntligen kom iväg så hade det bildats fler moln... vi åkte till Rosersbergs slott för att vandra runt skogsområdet där och i den fina slottsparken (som visserligen är finare när det är grönt ute), men hann knappt ur bilen förrän det började panga från någon skjutområde i närheten. Vi försökte gå en bit men båda vovvarna vägrade snart gå eftersom det fortsatte att skjutas. Så det var bara att vända och åka därifrån... vi åkte istället till sjön Fysingen vid Löwenströmska som ligger på vägen dit. Där hördes smällarna lite lite men det fick duga ändå, det smällde väldigt sällan. Vi gick ut på Abborrudden eller vad den heter, längs de små vägarna och stigarna som slingrar sig längs med sjön. Vid ett tillfälle tänkte vi gå över ett ställe som var översvämmat, jag var precis på väg över med försiktiga kliv då pappa tänkte vara smart och gå över någon trädstam, men då brast isen och han åkte i och blev blöt upp över vaderna... så vi gav upp den idén och gick en annan väg. Vid det här laget hade solen placerat sig bakom stora moln och trots den lilla plusgraden var det riktigt kallt, sådär ruggigt liksom... så efter att ha lekt med vovvarna ett tag så gick vi tillbaka till bilen, det blev inte ens två timmar men så kan det gå när ursprungsidén för promenaden går åt pipan.

---

Idag var det -2 och sol hela dagen så vi hade lätt kunnat vara ute hur länge som helst, men det fick räcka med dryga tre timmar, sen var vi jättehungriga och gick hem och åt risgrynsgröt. Det var jag, mamma och vovvisarna och vi gick i samma område som vanligt här uppe i Frestaskogarna och trots att det är lördag och soligt var det knappt en människa ute. Konstigt, men skönt för oss förstås, i skogen vill man ju vara ifred. Det första som "hände" var att vi såg två älgar bara 15-20 m ifrån oss, tyvärr hann jag inte få fram kameran innan de hade travat iväg. Zsandor var jätteduktig, han sprang efter dem kanske 20 m innan han stannade, vände sig om och tittade på mig. Självklart fick han massa beröm och kom glatt springande, han verkar tro att det är hans uppgift att jaga iväg älgar från mig.
Det var en toppendag för både oss och vovvarna, Zsandor kunde vara lös nästan hela promenaden och hann sprang massor på spår och jagade osynliga djur och så busade vi massor. Lite kallt var det så han fick han sin golftröja på sig, men det verkar inte göra honom så mycket.

Nu är vi hemma hos mattes föräldrar i Fresta, Upplands Väsby. Bilade ner i måndags och så fort vi svängde in mot Fresta började Zsandor gnälla och trampa runt, det är häftigt hur väl hundar känner igen sig! Resan gick bra, Zsandor sov mest hela tiden i baksätet nerbäddad i sitt täcke.

På tisdagen gick jag och vovvarna självklart till skogen som jag längtat efter. Zsandor kom springande direkt och lät sig selas, hemma springer han oftast och gömmer sig när jag säger att vi ska gå ut för han vet att det betyder täcke, men här tänkte han nog att det inte är vinter så han var bara ivrig på att komma ut!

Det var runt nollan och blåsigt, men i skogen var det vindstilla. Så underbart det var med barmark! Vi gick till vårt vanliga skogsområde som ligger ganska långt från motionsslingorna, genom en fårhage och sen bakom ett litet naturreservat, där finns åkrar, ängar och härlig skog med små gläntor och kulturminnen i form av gamla stenmurar. Zsandor var som en galning där han rusade runt, han har ju inte sprungit såhär på ett bra tag eftersom det har varit snö hemma ganska länge och då kan han inte springa lika fritt.

Åh vi hade det så härligt, det här var den bästa promenaden på flera månader för både mig och Zsandor.  Solen strålade från en blå himmel och jag det var så mysigt att gå i mina gamla skogar. Jag har saknat den uppländska naturen med alla ängar och gläntor. Frestaskogen är väldigt lättframkomlig dessutom, mossigt och gräsigt med mycket stenar men inga berg och knappt några backar, vilket gör det bekvämt... Skönt också att kunna gå hursomhelst utan att fundera på björnrisken, det värsta man träffar på här är vildsvin eller arga älgar, men det är fel period för arga älgar och vildsvinen har aldrig stört oss.

Det finns väldigt mycket djur på de ställen vi gick så alltså många intressanta dofter för hundarna. De lekte också mycket med varandra vilket var väldigt kul för det gör de inte så ofta, och så självklart lekte vi mycket med stora pinnar för det är Mysans favoritlek. Zsandor jagade iväg efter en älg alldeles i början, jag märkte inte att det var nåt, men strax efter så travade älgen ca 15 m ifrån mig bakom ett snår så då förstod jag. Man hör liksom på ljudet när en älg travar fram...

Vi var ute i över 3 timmar och då var Mysan helt slut och till och med jag och Zsandor var trötta eftersom det var ett intensivt tempo hela promenaden igenom, och vi är ju inte så vana längre att gå sådär.

Härligt att springa på en stor äng!

Busar

Zsandor hoppar över diket

Älsklingsvovvarna i solen

Står på en av de gamla murarna

Mera bus

Letar godis i trädet

Sötvovvar

---
På julafton var vi ute en kortare sväng i skogen på förmiddagen, ca 1½ timme så de fick springa av sig lite, sedan gick en vi sväng på kvällen också. Men på det stora hela var julafton en trist dag för Zsandor eftersom han ju inte kan vara med när det är mat framme och folk han inte känner jättebra.

---

Idag gick vi ut hela familjen (utom mattes syster som är i Karlstad med sin familj), vi gick i samma skogsområde som i förrgår och hade en jättebra och mysig promenad. Synd bara att det var kallare än sist och dimma istället för sol... men det verkade inte bekomma Zsandor som sprang i full galopp hela tiden, spårade, lekte och jagade saker som han trodde var djur men som inte var det. Vi var ute i nästan tre timmar och efter det satt Zsandor med oss och tiggde julmat.

Pappa kastar boll till vovvarna

Springer i full fart

Det var tänkt att vi skulle träffa Emmy, Ådi och Daima idag men Ådi är på gång att börja löpa så det blev inställt. Zsandor blir alldeles tokkär när hans tikkompisar löper så det går inte att umgås då, han tänker bara på snusk.  Trots att han är kastrerad...

Vi gick en tur på egen hand istället, det var sol och ett par minusgrader = perfekt väder. Vi gick upp till Vitsjöstugan genom skogen, ett skoterspår fanns men skaren håller inte riktigt så det var lite småjobbigt att gå och jag fick bära Zsandor över på några ställen där det var blött, han vill ju inte blöta ner tassarna!

Efter Vitsjöstugan tänkte jag att vi skulle ta bilvägen ner för den borde ju vara uppkörd, men icke... jag började trampa mig fram i skaren som var 1-2 dm djup, Zsandor den lilla fjärilen sprang lätt ovanpå men jag gick rakt igenom. Det var väldigt jobbigt men jag tänkte att vägen längre ner borde ju vara uppkörd så jag höll ut. Men vägen var inte uppkörd ens borta vid stugorna... så det var bara att välja mellan att fortsätta eller gå tillbaka. Vi fortsatte, så fort det började bli nedförsbacker gick det bättre, men jobbigt var det. 2 km är det från stugan och ner till vägen och hela den sträckan fick jag plumsa i 1-1,5 dm skare, jag var helt slut i benen när vi kom ner på vägen... det är som att gå på såndär tjock matta man hade i gymnastiksalen ungefär. Men bra för ben och rumpa förstås!

Vi var hemma efter tre timmar och då var jag helt slut och väldigt hungrig, Zsandor var nöjd efter att ha gått med långlina nästan hela tiden, sprungit på skaren, busat med leksaker och träffat två gråhundstikar vid två olika tillfällen, en 12 veckors valp och en pigg 10-åring.

Bättre promenad-väder idag, -3 grader men tyvärr mulet. Vi gick bort till Hamptjärn, upp på hygget som är jättebra att gå på nu när de är uppkört med skoter, och till Småtjärnsstugan. Där inne tände vi värmeljus och en liten brasa och satt där en stund, jättemysigt! Zsandor fick ha min kofta på sig utanpå täcket för att hålla sig varm.

Sen gick vi samma väg hem igen, jag var lite kall så jag sprang nerför nästan hela hygget, Zsandor tyckte det var jättekul och jag också! Det är bland det roligaste med vinter att rusa nerför backar i djup snö, det gör ju liksom inte så mycket om man skulle ramla. Fascinerande att det på sommarhalvåret är ganska jobbigt att gå nerför hygget, massa stenar och sånt, men på vintern kan man rusa obehindrat bara för att det ligger några dm snö ovanpå...

Vi var hemma igen efter 2½ timme och väldigt nöjda.

Efter en risgrynsgrötlunch gick vi upp upp i skogen mot Hörnsjön. Det var -9 grader och sol, helt underbart väder. Det är så otroligt vackert när solen lyser på skogen, alla snötyngda träd som börjar gnistra i guldfärger...
Över två timmar var vi ute, men sedan var det nog. Zsandor fryser och hans små tassisar fryser så han får ont i dem efter ett tag. Jag värmer dem i händerna och blåser varm luft på dem så brukar det gå över, men det är inget nöje för honom att vara ute när han fryser så mycket. Såna dagar ska han helst få springa lös så han håller sig varm.


Husse och Zsandor

Härligt vinterväder väntade ute idag, ca -5 och massor av snö, Zsandor fick ha sin overall på sig. Vi gick upp i skogen ovanför Svedje, in i vår glänta där vi fick plumsa och krypa under grenar nedtyngda av snön. Vi tänkte gå upp på berget där men snön var för djup för att Zsandor ska kunna gå ordenligt i det så vi ångrade oss, gick ut på den uppkörda leden igen och sen via grottan till Hamptjärn. Fleeceoverallen är bra men det fastnar snö i den som blir som isklumpar, så den är nog bäst när man bara går ovanpå snön, inte plumsar i den. Men jag har alltid med mig ombyte till Zsandor nuförtiden, så han fick byta till termotäcket efter ett tag.

Åt lite pepparkakor och sen hemåt. På hemvägen gick vi förbi där Teresa, Tomas, Benson och Soccer bor och ringde på för jag skulle låna en bok, men det var ingen hemma. Det var ju inte helt oväntat heller, hade inte alls väntat mig att de skulle vara hemma en så fin dag, men man kan ju chansa ändå när man ändå har vägarna förbi.

Det blev en bra långtur idag också på drygt 2½ timme. Utan snön skulle nog samma promenad tagit halva tiden, men det tar både tid och krafter att gå i snön. Jag blev faktiskt trött efter promenaden, det kändes i benen efter allt plumsande.

Sötnos i sin fina overall

Tvättar bort snön som fastnar i fleecen

Nersnöad stackars vovve

Idag tänkte vi först ge oss ut på en långtur med fika, men vädret var inte lika bra som de lovat på SMHI, utan det var nån plusgrad och kom små skurar ibland med snö eller regn. Så vi höll oss i närheten, gick ner till golfbanan med långlinan på Zsandor, sen upp till Hörnsjön och runt den. Väl uppe vid Hörnsjön började det hagla, som sedan övergick i regn och till sist snö. Vi skyddade oss en stund under vindskyddet, det är inte klokt hur det kan vräka ner! Men ganska mysigt, så länge man kan gömma sig nånstans och inte fryser. 2½ timme blev vi ute, inte dåligt för en dag med kasst väder.

På eftermiddagen blev det pedikyrdags för lille Z, han avskyr att få klorna filade, men egentligen är det nog mest själva principen han avskyr, för när jag väl börjat brukar han nästan somna i mitt knä... ganska mysigt är det, men skönast när det är färdigt!

Idag blev det inte så många Zsandor-bilder, desto fler fina naturbilder men de finns på mattes blogg.

Zsandor och husse busar

Lek med pipisar på golfbanan

Med favoritpipisen

Idag hade vi planerat en riktig långpromenad med hela familjen. Men ute vräkte snön ner så jag tappade lusten lite grann... men vi klädde på oss och Zsandor fick ha sitt vattenavvisande obtrack på sig, det är inte så varmt men duger när det är runt nollan och när man rör sig hela tiden. Så gick vi iväg bort mot Svedjeholmen, det snöade mer och mer... när vi var framme i skogen så snöade det mer än jag nånsin sett förr, det var verkligen "lapphandskar" som vräkte ner! Så himla mysigt!

Skogen är alldeles vit precis överallt, det är riktig vinter ute nu! När vi kom bort till Hamptjärn så slutade det snöa, vi stannade en stund i vindskyddet och sopade av oss snön. Jag satte på mig torr mössa och torra vantar och bytte till termotäcket på Zsandor. Tror han tyckte det var skönt med ett torrt varmt täcke!

Vinterbild!

Fotspår på Hamptjärn

Sen gick vi runt tjärnen innan det var dags att gå hemåt. Nog för att det var mysigt när det snöade, men när det slutat snöa och bara var så där tjock med snö på marken, då var det härligt! Till och med Zsandor verkade trivas bra, han fick gå i långlina och enda gångerna han klagade var när vi stannade till lite för länge.

Stigen var svår att ta sig fram på ibland för all snö!

Zsandor är glad trots snön

Vi var ute i nästan tre timmar och väl hemma gav jag mig på att skotta vår uteplats. Där har det nämligen rasat ner massa snö från taket så man knappt kan öppna altandörren, Zsandor skällde på mig inifrån lägenheten, han fattade nog inte att det var matte som stökade omkring där ute, tokstollen!

Idag var jag spänd när vaknade, hade ju bokat med Emmy men sist blev det inget pga ösregn och slask. Men jag behövde inte ens gå upp för att veta att vädret var bra, jag hörde nämligen plogbilen här utanför! Det snöade lite igår kväll så vädret var ganska perfekt idag, nån minusgrad och ett litet lager snö ovanpå skaren. Fast helst vill jag faktiskt ha mer snö, det är är lite skumt för jag har alltid hittills föredragit en grön vinter och blivit besviken när snön kommer. Men en dag nu i helgen, det var nog när snön smälte bort och det regnade, då insåg jag plötsligt att jag faktiskt vill ha vinter! Jag vill ha massor av snö så skotrarna kan köra upp bra gåställen (fast sen får de hålla sig borta, gillar inte skotrar i min skog för de låter och luktar och kör för fort), och massor av snö på träden!

Vi åkte bort till Emmy som bor på andra sidan stan, det var länge sedan jag var där så jag höll på att köra fel men det gick bra till slut.

När vi mötte dem på håll började Daima och Ådi att skälla på oss, tror inte Daima kände igen oss. Men Zsandor kände i alla fall igen Emmy som han tycker om väldigt mycket så han blev jätteglad. Och ännu gladare blev han av att hälsa på de två små tikarna! Vi gick upp i skogen mot Åsberget och lät efter en stund hundarna springa lösa. Jag tog av Zsandor täcket så han kunde röra sig mer obehindrat och direkt började han busa med Ådi som bara är 9 månader och då självklart har massor av spring i benen och tyckte det var kul med en ny hundkompis! Daima hängde på ibland men mest var det Zsandor och Ådi som sprang tillsammans. Tyvärr var Zsandor lite för tung för att springa på skaren uppe på berget så han fick titta på medan tjejerna racade runt och jagade varandra där. Men han verkade tycka det var kul också, så länge han är fri att ge sig in i leken tycker han det är okej att titta på när andra hundar leker, men om han själv är kopplad eller ser det genom fönstret blir han jätteupprörd...

Vi gick upp till vindskyddet på Åsberget och sedan ner igen, på hemvägen var det lite lugnare så jag klädde på Zsandor täcket igen så han inte skulle bli kall. Daima hade också kläder på sig, men Ådi, som är en Norsk Lundehund med extra tår och allt, har så pass tjock päls att hon kan vara utan, det är jag avundsjuk på!

Tyvärr blev bilderna inte speciellt bra, det är skitsvårt att fota i snön och speciellt när man ska fota vovvar som inte vill sitta stilla... men håll till godo!

Alla vovvarna på Åsberget

Daima och Zsandor

Full fart i snön

Zsandor och Ådi busar

Tra glada vovvar

Vi pausar en stund och kollar på utsikten

Söta Daima

Lilla charmiga Ådi

Emmy och vovvarna

En annan sak jag är avundsjuk på är Emmys jobb, hon är Dogwalker här i stan så hon jobbar enbart med hundar, det har alltid varit en dröm för mig. Men hon har gått en massa utbildningar, mig skulle nog ingen anlita för jag har bara läst mig till kunskap på egen hand förutom de hundpsykologer och tränare Zsandor haft som lärt mig saker. Fast det finns ju nackdelar med ett sånt jobb också, t.ex. när det är regn ute eller ishalka... Men fördelarna överväger nog ändå, så länge man har kunder så det räcker och går runt!