För mycket skjutande men bättre sen
Igår när jag var ute morgonpromisen med vovvarna såg det så himla lovande ut, växlande med solglimtar och +1 grad. Tänkte att det skulle bli en toppendag för långpromenad. Men när vi efter många om och men äntligen kom iväg så hade det bildats fler moln... vi åkte till Rosersbergs slott för att vandra runt skogsområdet där och i den fina slottsparken (som visserligen är finare när det är grönt ute), men hann knappt ur bilen förrän det började panga från någon skjutområde i närheten. Vi försökte gå en bit men båda vovvarna vägrade snart gå eftersom det fortsatte att skjutas. Så det var bara att vända och åka därifrån... vi åkte istället till sjön Fysingen vid Löwenströmska som ligger på vägen dit. Där hördes smällarna lite lite men det fick duga ändå, det smällde väldigt sällan. Vi gick ut på Abborrudden eller vad den heter, längs de små vägarna och stigarna som slingrar sig längs med sjön. Vid ett tillfälle tänkte vi gå över ett ställe som var översvämmat, jag var precis på väg över med försiktiga kliv då pappa tänkte vara smart och gå över någon trädstam, men då brast isen och han åkte i och blev blöt upp över vaderna... så vi gav upp den idén och gick en annan väg. Vid det här laget hade solen placerat sig bakom stora moln och trots den lilla plusgraden var det riktigt kallt, sådär ruggigt liksom... så efter att ha lekt med vovvarna ett tag så gick vi tillbaka till bilen, det blev inte ens två timmar men så kan det gå när ursprungsidén för promenaden går åt pipan.
---
Idag var det -2 och sol hela dagen så vi hade lätt kunnat vara ute hur länge som helst, men det fick räcka med dryga tre timmar, sen var vi jättehungriga och gick hem och åt risgrynsgröt. Det var jag, mamma och vovvisarna och vi gick i samma område som vanligt här uppe i Frestaskogarna och trots att det är lördag och soligt var det knappt en människa ute. Konstigt, men skönt för oss förstås, i skogen vill man ju vara ifred. Det första som "hände" var att vi såg två älgar bara 15-20 m ifrån oss, tyvärr hann jag inte få fram kameran innan de hade travat iväg. Zsandor var jätteduktig, han sprang efter dem kanske 20 m innan han stannade, vände sig om och tittade på mig. Självklart fick han massa beröm och kom glatt springande, han verkar tro att det är hans uppgift att jaga iväg älgar från mig. 
Det var en toppendag för både oss och vovvarna, Zsandor kunde vara lös nästan hela promenaden och hann sprang massor på spår och jagade osynliga djur och så busade vi massor. Lite kallt var det så han fick han sin golftröja på sig, men det verkar inte göra honom så mycket.
