Vardag i Sundsvall
I måndags var matte på praktikjobbet så Zsandor fick vara ensam hemma, matte kom hem på lunchen och gick en sväng, och sen efter jobbet gick vi bort till Sidsjön. Det hann bli mörkt innan vi kom fram men det gjorde inget eftersom det är ordentligt upplyst hela sjön runt och på parkvägarna. Det var en jättemysig promenad, trots mörkret var det en hel del folk och hundar ute så vi fick träna på hundmöten. Sjön är ganska stor men det tar bara ca 40 min att gå runt, det är lite trist, man har ju ingen större lust att gå flera varv. Men vi var ändå ute i två timmar så vi var ganska nöjda ändå när vi kom hem.
Igår kom matte hem tidigt eftersom vi skulle haft utbildning i datorsystemet, men det fungerade inte som det skulle. Så vi gick iväg till skogen och hittade en ny liten slinga att gå där Zsandor fick springa lös. På de lite större stigarna är det rätt mycket folk och hundar så där får han än så länge vara kopplad. Matte var jättetrött så vi var bara ute två timmar denna dag också, sen på kvällen blev matte sjuk så det var nog inte så smart att vara ute så länge trots alls.
Idag är matte sjuk så Zsandor har haft en innedag med mycket sovande och tråkande, men en hel del lek med aktivitetleksaker också. Matte har kommit på en jättebra grej - att lägga vitkålsbitar i den blå kuben, vitkålen är lite svårare att få ut än vanliga godisbitar, men mycket nyttigare och Zsandor gillar dem!
Fortsatt utforskning av omgivningarna!
På lördagen gick vi parkvägen upp mot Sidsjöns naturreservat och sedan runt sjön, det blev riktigt varmt i solen och det var massor av folk ute, jättemysigt! Husse passade såklart på att fota en massa, bland annat den fina Sidsjöbäcken med vattenfall, och ankorna nere vid sjön. På vägen runt sjön mötte vi massor av människor, skidåkare och hundar, Zsandor skötte sig jättebra! Sedan satt vi i solen och fikade medhavd matsäck, till och med Zsandor verkade tycka det var skönt att sitta i mattes knä och sola.
Efter nästan tre timmar var vi hemma igen och då var Zsandor trött!
Zsandor och husse gosar i sängen
Zsandor tycker husse är tråkig som stannar och fotar hela tiden
Bus med leksaker på ängen (gissa om de andra hundarna där var avundsjuka!)
Fikapaus vid Sidsjön
Zsandor berättar fula vitsar för oss :-)
---
Idag var husse uppe tidigt för att fota bäcken i lugn och ro, sedan gick vi till skogen alla tre. På väg till skogen träffade vi en kvinna med en pinscher från samma kennel som Zsandor, en hanhund tyvärr så de fick inte hälsa. Jag blev förvånad för den var väldigt olik Zsandor, låg och väldigt bred/kraftig på ett mindre fint sätt, samt väldigt mörk i färgen. Zsandor är mycket snyggare. :-P
Vi gick samma väg som jag och Zsandor gick i torsdags, upp till Orrberget. Idag var det en del folk ute så Zsandor fick vara kopplad i början i skogen, och det blåste ganska ordentligt uppe på berget så det blev lite kallt. Uppe på berget lekte vi en massa med pipisar och husse tog en massa bilder. Sen gick vi ner så vi kom ut på motionsslingan som går bort till Sidsjö och hem via parkvägarna. Även idag blev det en lång tur på över tre timmar, på kvällen gick vi ner med husse till busstationen och lämnade honom, sedan gick vi hem via parkvägen vid ån. Det är fint att gå där på kvällen när det lyser överallt och Zsandor börjar också tycka det är okej att gå på vägarna häromkring, det känns jättebra. Det beror väl dels på att han bott in sig, men kanske mest på att han förstått att det finns roliga skogar och områden här också dit vi kan gå, plus att jag hittat bättre vägar så vi slipper trottoarer för det mesta.
Lekbilder
(foto husse Kristofer-foto.se)
Orrberget
Efter att ha kollat på kartan hittade jag ett nytt ställe där det såg ut som skog och inte var så långt bort, det tog ca 20 min fram tills att skogen började och till det här området kunde man, märkte jag på hemvägen, gå en riktigt hyfsad väg där man i stort sett slipper gå på trånga trottoarer och med bilarna rusandes förbi. För det är ju inte bara närheten till skogen som är viktig, minst lika viktigt är trevlighet på vägen till skogen, att gå bredvid en väg där bilarna kör fort är både läskigt och obehagligt för Zsandor och för mig. Att gå bredvid höghuslängor är heller inte så trevligt, men nu hittade jag alltså ett sätt att gå där det är parkvägar i början, över E14, parkväg igen och sen genom villakvarter och det är helt okej.
Vad jag blev positivt överraskad! Det som på kartan möjligtvis såg ut som nåt som påminde om ett skogsområde visade sig vara ett stooort område med berg, leder och alltihop! Jag utgick från ett motionsspår och därifrån hittade jag mindre stigar/leder som gick upp i skogen. Kartan gick bara fram till området, så inte hade jag väntat mig detta eldorado! Vi följde en skylt som sa "Klissberget 3.6". Efter en stund var det inte längre upptrampat men det gjorde inte så mycket för det var inte så mycket snö, så det gick bra att gå ändå. Efter en timme var vi uppe på ett berg som hette Orrberget, därifrån kunde man fortsätta mot Böle eller det där Kliss. Eftersom jag som sagt inte hade en aning om vad Kliss var eller hur långt det var hem därifrån valde jag att gå mot Böle eftersom det är inte jättelångt hemifrån. Men på vägen vek vi av på en finare stig och så var vi efter ett tag tillbaka på en stig där vi redan gått och gick alltså tillbaka ungefär samma väg.
På hemvägen träffade vi en kvinna med en shetland sheepdog hane, kastrerad, som Zsandor lekte med. Först förvånade Zsandor mig genom att direkt komma på inkallning när vi upptäckt kvinnan och hunden, då blev jag så glad att jag frågade om hundarna fick leka. Men det var mest Zsandor som lekte, den andra stackars hunden verkade tycka han var knäpp som han skuttade runt med benen spretande åt alla håll!
Jag måste säga att jag är imponerad av Zsandor, sen vi kom ner hit har han varit som en ängel vid hundmöten, ett par tikar har han fått träffa och då har han såklart lekt, men förutom det så går han fot vid min sida när vi möter hundar, både i skogen och på trånga trottoarer. Han är helt underbar, tittar knappt på de mötande hundarna! :-)
Zsandor på Orrberget
Spårar efter rävspår, tror räven stack precis när vi kom för jag tyckte jag hörde den
Det här var ett riktigt bra ställe, på eniro såg jag sedan att skogsområdet fortsätter långt långt med berg, myrar och allt sånt jag gillar, det känns verkligen jättebra att ha det området relativt nära!
Hundshopping
På lunchen gick vi en promenad längs ån, det var lite sol idag också men Zsandor var inte så sugen på att gå, det var ganska kallt ute idag.
Ny stad
Men det bästa tycker Zsandor såklart är att vara i skogen. Vilket det inte blivit så mycket med... i söndags försökte vi gå upp i skogen här på Norra Stadsberget, men det är brant och det är som sagt tokhalt med all isen så det gick inte så bra. Idag gjorde vi ett nytt försök eftersom matte fick sluta innan lunch.
Solen strålade för tredje dagen på rad så vi hade bra förutsättningar. Vi gick på trottoar bort förbi villorna och sedan kom en väldigt mysig parkväg bredvid Sidsjöbäcken - som inte gick att gå på överhuvudtaget eftersom den inte sandas. Efter en halvtimme kom vi i alla fall fram till Sidsjön (det tar nog en dryg kvart när isen är borta och man kan gå normalt), där vi började gå runt sjön.
Förutom det halkiga underlaget var det rätt okej, lite i stil med att gå runt Höglandssjön: fin sjö, fin omgivning, en hel del folk. Föga upphetsande, men som sagt helt okej i jämförelse med trottoarer. På andra sidan sjön ligger en skidbacke med lift, där vek vi av upp i skogen och det gick riktigt hyfsat att gå en bra bit upp i skogen, barmark och jättefin skog. Men sen kom det en massa snö som inte var så lätt att gå på, och då började det ändå blir dags att bege sig hemåt så vi gick tillbaka samma väg, men passade på att leka och träna lite på väg ner.
Zsandor tyckte liftarna var lite läskiga och ville först inte gå, men det släppte vilket jag är glad för... slalomåkarna tyckte han var väldigt intressanta där de kom rutschande ned för backen, inte intressanta så att han ville jaga dom, mer som att han undrade om det verkligen var människor.
Vi gick sedan hem via villaområden med blixthalkiga backar, det tog tid.
Toppendag!
Jag går bekvämt med två draghundar till hjälp!
Sedan när vi kom hem åt jag lunch medan jag funderade på om det skulle gå att cykla ute (hade sett en man cykla med sin flatte från bilfönstret) men kom fram till att det nog inte var så smart för jag har ingen hjälm. Men jag ville ut en stund till eftersom det var så härligt väder, så jag släpade ut Zsandor (som inte alls förstod varför vi gick ut igen när vi nyss kommit in...) och så gick vi till skogen vid Hållänget. Zsandor fick springa lös och vi gick utanför stigarna rakt uppåt i skogen, upp mot Hörnsjön, det var barmark av och till och jag såg verkligen hur Zsandor älskade att skutta runt bland mossa och rötter!
Vi gick ut på golfbanan en sväng och sedan la jag ut ett spår (årets första spår - i januari!) till honom på det gamla hygget bredvid golfbanan. Eftersom klövarna är slut och jag hällde ut blodet när vintern kom så hade jag tagit med mig ett märgben av älg som Zsandor fått av dagmatte. Jag låtsades helt enkelt att benet var ett färskt ben med päls, klöv och hela kittet, band fast ett snöre runt och släpade det runt i spåret som man gör med klöven. Det var väldigt lyckat! Zsandor spårade som ett proffs, lyfte knappt nosen ur backen överhuvudtaget! Slutet blev såklart ännu bättre än vanligt, tänk att hitta ett smarrigt ben i slutet av spåret, som faktiskt är till för att tuggas på, istället för de där klövarna som matte tar ifrån en ganska snabbt för att hon påstår att de är så äckliga...
På hemvägen fick Zsandor bära benet i munnen, ett uppdrag han tog på största allvar kan jag lova... sen när vi kommit hem klädde jag av honom och sedan fick han gnaga rent benet. :-)
Efter det kurade han ihop sig i vår säng och slocknade på en gång, nöjdare hund får man leta efter!
Imorgon flyttar vi till Sundsvall så det blir bussåkande igen, tur att Zsandor är van att åka buss och gillar det! Ska bli intressant att se hur han reagerar på nya lägenheten också... tror han kommer vara lite rastlös i början, men sen när Kristofer och Örjan kommer med våra grejer, hans säng m.m. så blir det nog bättre.
Äntligen sol!
Vad har vi sysslat med de senaste veckorna då? De dagar det varit slaskigt/isigt har vi mest hållt oss inne, lekt, tränat och hittat på lite av varje. En hel del lydnadsträning har det blivit och en massa nya tricks, de flesta helt onödiga men vansinnigt roliga, däremot håller vi på att tränar in ett moment vi kan ha nytta av, nämligen att städa upp leksakerna och lägga dem i leksakskorgen.
Självklart har det blivit en del långa skogspromenader också, dessutom har vi gått en del i stan för att träna lite på att promenera bland folk och bilar, och ett par Pepsiträffar med älgjakt, busande och massa spring.
Igår gick vi hela familjen ut i Svedjeskogen, husse fotade och jag och Zsandor busade och njöt av att se blå himmel och lite lite sol bakom molnen för första gången på flera veckor. Zsandor hittade sin gris som varit "försvunnen" sen november(?) (den har legat uppe i ett träd så vi fick inte ner den), gissa om han blev lycklig!
Det blev en lång promenad igår på nästan fyra timmar så det var en trött hund och matte som kom hem sen, själv hade jag jobbat kvällen innan och jourat på natten så jag var helt slut...
Idag strålade solen över hela Övik så vi gick upp mot Hörnsjön och tänkte träna lite på att möta hundar, men det var nästan inga ute trots det alldeles underbara vädret. Vi gick ner till golfbanan på hemvägen där Zsandor rusade runt som skjuten av en kanon över nästan hela banan, snacka om lycklig hund! Berodde nog dels på vädret, men även på att matte var på toppenhumör eftersom det var sol. :-)
På lördag flyttar vi som sagt till Sundsvall där jag ska göra min praktik på socialtjänsten, jag och Zsandor ska bo i en liten studentlägenhet mitt i stan, men ändå verkar det vara rätt nära till skogen. Husse bor kvar hemma och vi har bestämt att ses i stort sett varje helg. Jag och Zsandor kommer komma hem till Övik ungefär varannan helg har vi bestämt och då måste vi såklart passa på att träffa bästisen Pepsi och hennes familj så mycket som möjligt, de är ju bortskämda med att ses ungefär en gång i veckan så det kommer bli väldigt tomt annars. I Sundsvall har vi anmält oss till en problembeteendekurs där vi ska vara 5-6 st och träna på saker vi har problem med, det låter jättebra, frågan är bara när kursen kommer igång... jag hoppas det inte dröjer alltför länge, för det är ju just nu när det är snö som vi behöver aktivera oss mer med kurser, sen när det blir vår, ljust och barmark är det inte några problem med aktivering...
Lycklig över sin upphittade gris
Sötnos som är godissugen
Rast i småtjärnsstugan, Zsandor insvept i mattes fleecetröja för att inte frysa (foto husse)
Pyjamasmonstret! (foto husse)
Zsandors jul och nyår
Så var det dags för en uppdatering om Zsandor senaste veckor. Av olika anledningar har det inte blivit något skrivande, matte har varit sjuk och haft fullt upp efter det.
Julen
tillbringades som vanligt hos mattes familj i Upplands Väsby, dit reste vi med buss och tåg eftersom bilen inte fungerade bra. Zsandor är bra på att åka buss, men tåget är han livrädd för. Han vägrade gå på så jag fick släpa honom, som tur var hade vi sällskap av en trevlig labradortik och hennes trevliga matte så vi sökte lite stöd hos dem och då gick det lite lättare. Väl på tåget gick det bra, Zsandor fick eget säte där han låg mest hela tiden, som tur är så reagerar han med att ligga still och darra lite och inte få panik och vilja springa iväg. Ibörjan hyperventilerade han lite och det var lite läskigt men gick över ganska fort.
Väl hemma i Fresta var Zsandor jättelycklig över att träffa alla, det märks att han fortfarande trivs jättebra där fast vi inte bott där på fyra(?) år.
På julafton fick jag den bästa julklappen av Zsandor, vi var nämligen ute en sväng i skogen på morgonen och träffade på tre irländska settrar, varav två av dem är gamla lekkompisar till Zsandor som senare blev fiender. Så fort han ser dem brukar han morra, han har verkligen hatat dem de senaste åren. Nu var han lös och plötsligt dök de upp: tre hanhundar i samma ålder som han. Men det gick jättebra! Zsandor sa ifrån när en blev lite närgången, sedan kom de alla fyra springande bort till mig och deras husse som stod och pratade och vi gick åt varsitt håll. Det roliga var också att jag såg verkligen på Zsandor hur skönt han tyckte det var att det gick bra, han var sådär jättelycklig när vi gick iväg såsom han brukar vara om han träffat nån tik och lekt lite med.
Däremot blev kvällen lite mindre lyckad, Zsandor fick vara på övervåningen när vi hade gäster eftersom han inte klarar av mycket folk, framförallt som han inte känner. På kvällen skulle jag ta ut honom i trädgården för att kissa och i hallen när vi är på väg nerför trappan står en släkting i mörkret och gör något. När Zsandor kommer nedför trappen så vänder sig han om, lutar sig över Zsandor (han är över 1.90 lång) och börjar ruska om Zsandor på huvudet, Zsandor blir direkt förbannad och biter honom i tummen. Som tur var blev det bara ett litet sår, men desto jobbigare blev det såklart känslomässigt. Men nu var det faktiskt helt och hållet mannens fel, och mitt kanske eftersom jag borde varit förutseende och sett till att det inte hände. Det jobbiga är att jag vid ett flertal tillfällen talat om för släktingarna om hur Zsandor är och senaste gången var bara ett par timmar tidigare, så jag var helt övertygad om att de efter vad jag sagt skulle låtit Zsandor vara ifred, men tydligen förstod i alla fall den här mannen inte att jag menade allvar. Att Zsandor gjorde som han gjorde har jag full förståelse för: han är "hemma" i sitt revir, går nedför trappen där en stoor främmande människa står i mörkret och plötsligt vänder sig om och anfaller honom genom att ruska om hans huvud. En bra hund skulle såklart inte gjort det men att Zsandor reagerar så skulle jag kunnat förutse, däremot kunde jag inte förutse att släktingen skulle agera som han gjorde efter alla mina förklaringar. Men det blev okej efteråt, vi pratade om det och han bad om ursäkt och sa att det var han som gjort fel, att han borde tänkt sig för.
Dagarna runt jul var matte som sagt sjuk men det blev ändå många långpromenader för Zsandor, utan matte några gånger men de flesta dagar släpade jag mig ut, det var ju så härligt med plusgrader och barmark! Vi passade på att gå i storskogen där de satt upp naturreservat, där gick jag ofta när jag bodde hemma och det är ett sånt där ställe som folk inte verkar veta om, kanske för att det är för djupt in i skogen. Inga älgar såg vi den här gången, däremot ett rådjur bland villorna en kväll och en räv när vi var ute och gick i skogen där syrran bor.
Mamma, jag och hundarna var ute dan för dan före dopparedan, härligt med grön jul!
Glada hundar i full fart i fårhagen, i bakgrunden ser man skogen där vildsvin har hållit till 
Lilla My hatar att bli fotad, men här lyckades jag!
Stor och liten
Mysan och Zsandor i bakgrunden, tyvärr kom solen fram först när vi var på väg hem
---
Nyår
brukar vara den värsta perioden i Zsandors liv men i år var det faktiskt lite bättre. Dagarna innan var det lite tråkigt eftersom matte jobbade, men på nyår tog vi bilen iväg till skogen (ville inte gå genom områdena eftersom det smälls så mycket så vi körde ända fram till skogen). Vi gick upp på Hamptjärnsberget och sedan tillbaka över ett översnöat kalhygge, det var en ganska jobbig promenad för mig men Zsandor tog sig lätt fram som vanligt. Det kom några höga smällar som Zsandor reagerade på, men så länge vi var i skogen så var det ingen större fara. Det verkar som han känner sig tryggare i skogen för där brukar han tåla smällar bättre.
På kvällen blev det värre, jag hade bestämt att inte ge honom Nozinan eftersom det är så obehagligt när han är drogad, han ramlar omkring och kan inte styra över benen, men verkar lika rädd ändå. Jag läste att Nozinan inte är att rekommendera för skotträdda hundar eftersom kroppen blir påverkad men de kan vara nästan lika vakna och alerta i huvudet som vanligt, och då blir ångesten mycket värre när det smäller, eftersom kroppen inte fungerar som den ska.
Det gick hyfsat bra i början av kvällen, men sen blev det värre. Vi lekte med pipisar och Zsandor fick goda oxhudspinnar att tugga på, men när det började smälla mer på allvar gick han och la sig under bordet där jag hade bäddat åt honom med ett mjukt täcke så han skulle slippa ligga på golvet. Vid elva lyckades jag släpa ut honom och han både kissade och bajsade fast han var livrädd, jag var så glad när vi kom in för nu skulle vi slippa tänka på att gå ut nåt mer. Vid 12-slaget hade vi hög musik på och lekte med högljudda pipisar under det värsta smällandet, det funkade bra den första kvarten, sen gick han och la sig under sängbordet en stund, men när vi sedan gick och la oss vid ett så la han sig i sin egen säng. Summa summarum så gick det mycket bättre än förväntat, dels verkar Zsandor blivit lite lite mindre rädd och dels tror jag det var mycket bättre för honom att få vara vaken och nykter när det smällde. En annan viktig sak är nog att vi undvikit att gå promenader där det kan tänkas smälla, kortrundorna har vi såklart gått men då kan man snabbt gå hem om det smäller, långrundorna har vi gått i skogen där det som sagt inte är någon fara, och då verkar han blivit lite tåligare.
De senaste dagarna har vi haft fullt upp de dagar matte varit ledig, långa skogspromenader samt lite stadsvandring har det blivit. Igår tumlade vi runt i snön på bergen i Svedjeholmen och på kvällen tog vi bussen till stan för att gå och möta husse i Gullänget, det blev väldigt många timmars promenerande sammanlagt. Idag lämnade vi bilen på verkstad och gick därifrån via skogen och sedan hem, träffade en liten griffonvalp på vägen som Zsandor blev förtjust i, sammanlagt tog det knappt tre timmar och Zsandor är verkligen helt slut nu, jag också efter att ha gått många kilometer på asfalt och plumsat i snö i skogen nästan lika många km.
