Zsandor

Igår kväll tyckte jag lite synd om Zsandor som bara haft tråkigt på promenaden. Så jag hittade på lite kul med honom inomhus, vi busade lite och tränade, inget seriöst utan tränade mest på att apportera leksaker och att städa upp dem (dvs. lägga dem i leksakskorgen). Efter en timme kom jag på att jag ville ut och fortsätta busa (vi bor ju rätt litet) så jag satte på honom sele och långlina, sen gick vi ut och kastade lite leksaker. Det här med långlinan var en toppenide, den har mest legat i garderoben eftersom den är så jobbig tycker jag, men när det är snö är den perfekt, den fastnar inte och blir inte smutsig. Dessutom är det faktiskt roligare att busa ute när det är snö! Vi hade jättekul ute med busandet och dessutom är det kul med linan för då kan han ju nästan gå lös, men man har en säkerhet om det dyker upp hundar eller katter eller nåt annan spännande.

Så idag hade vi den självklart på igen! Vi gick ner till sjön och sen ut på nedre golfbanan där vi lekte en massa tills vi var helt trötta båda två. Sen gick vi upp på övre delen och lekte lite till eftersom Zsandor fick ett tokryck där uppe. Till sist gick vi genom skogen och hemåt. Jag försökte fota en fin bild till julkorten på honom när han satt i solen bredvid några snöiga granar, men just då plingade det till i elledningarna en bit bort och han ställde sig upp och spände blick och öron, han trodde nog att det var pling från renarnas bjällror och renar är det absolut BÄSTA han vet! Så julbilderna får bli en annan gång, för han vägrade titta på mig, spanade bara in i skogen efter renar som inte finns, tokstollen.

Varför ha en leksak när man kan ha två?

Härligt med snö när solen skiner!

På hemvägen var det så trevligt för Zsandor gick i linan som om han var lös, så jag fick passa på att träna honom bara genom rösten (gillar ju inte att man ska behöva använda koppel egentligen, men han är ibland för intresserad av allt runtomkring för att man ska kunna styra honom bara med rösten). Varje gång vi fick möte så lockade jag på honom, så kom han och gick bredvid mig. Det är ju inget konstigt, men eftersom han inte hade koppel så såg folk så imponerade ut! De kan ju inte veta att han är fullt medveten om att han ändå sitter fast...

Vi var ute 2½ timme och Zsandor hann inte tröttna, men det var nog för att vi mest busade hela tiden...

Idag mår Zsandor bättre efter gårdagens magsjuka men fortfarande vill han inte gå ut, det är för snöigt och kallt tycker han. Jag hade nästan glömt hur illa han tycker om vintern, det är helt sjukt egentligen för den hunden älskar att vara ute i skogen över allt annat så länge det är snöfritt och plusgrader. Men så fort det blir vinter då bara vägrar han gå ut, han blir som en annan hund. På sommarhalvåret när jag frågar honom om vi ska gå ut/åka bilen/ gå till skogen, då kommer han springande på en gång (om det inte regnar) och står vid dörren och gnäller. På vintern om jag frågar så ligger han kvar där han är eller ännu värre, går och gömmer sig (om han anar att täcket är framtaget). Jäkla hund.

Jag tvingade i alla fall ut honom, det var lite blåsigt men på med termotäcket så håller han sig hyfsat varm. Han ville inte alls gå, tills vi kom fram till skogen, då vaknade han till lite. Jag lät honom välja var vi skulle gå och följde till och med efter honom in i skogen när han hittade nåt att nosa på, allt för att han skulle bli glad. Han valde som vanligt att gå till vår glänta, där lekte vi med pipisar en stund innan vi klättrade upp på ett berg, gick sedan via Hamptjärn och hem. Det blev två timmar och det fick räcka, även om jag gärna skulle varit ute en timme till, men det är inte kul med en hund som sätter sig ner och gnäller...

Väl hemma åt jag lite pyttipanna och sen lekte vi. Han är väldigt smart min hund, jag letade efter kongen men hittade den inte. Så då frågade jag honom var "den röda" är (kallar vissa leksaker för dess färg, inbillar mig att han ska lära sig skillnaden då), varpå han gick raka vägen till sängen, tittade ner under den och gnällde. Och mycket riktigt - där låg den röda! Eftersom han har flera leksaker på golvet och den röda har legat under sängen sedan sist (i förrgår) så måste han ju fattat vilken jag menade när jag sa "namnet" på den, om han inte kan läsa mina tankar?

 La upp en film på Zsandor när han leker med kongen, den finns här.

Idag blev det en tur i vår egen skog, efter de senaste dagarnas promenader vid Bergsjön och Svarttjärn. Vi tog bilen upp till Vitsjön för att få lite variation, det är bra för då slipper man börja med att gå uppåt, uppåt, uppåt. Jag och Zsandor gick iväg åt ena hållet och Kristofer åt andra hållet bort mot Vitsjöstugan, han skulle fota och ville inte följa med oss upp i bergen. Efter en stund tittat jag efter Zsandor och märker att han är borta. Hör att Kristofer ropar något långt bort, så det är bara att vända och gå tillbaka, där kommer Kristofer gående med en glad liten Zsandor som visst hade större lust att följa med husse idag än matte. Zsandor är ganska van att vi går åt varsitt håll och brukar titta efter husse men ge sig efter en stund och följa med mig, men den här dagen var han väl extra husse-kär.

Vi gick upp i bergen och var där i 3½ timme, jättehärligt var det med strålande solsken. Zsandor blev varm av springandet och fick springa runt "naken", kanske för sista gången den här säsongen... Snart blir det så kallt att han jämt måste ha kläder på sig. Kristofer hade pratat med en gubbe som sa att han träffat flera personer som sett björn i Vitsjöområdet, själv hade han bott i närheten 35 år men aldrig sett till nån. Jag såg i alla fall inga spår idag, skönt.


Bergakungen Zsandor


Bra utsikt här uppe


Matte har kastat upp leksaken i ett träd (vi fick ner den sen)


Passar på att sola lite

Idag var det härligt väder ute, kepsväder till och med! Vi gick upp på vårt berg där vi inte varit på flera veckor (känns det som i alla fall). Det är liksom inte kul att gå just på berget när det är mulet tycker jag, men en dag när solen skiner finns inte mycket jag hellre vill!

Tyvärr grusades mitt goda humör ganska fort, vi hade inte mer än kommit upp på berget förrän jag såg att Zsandor liksom strök sig mot lite torr mossa, gick och kollade och såg då att han var helt blodig på kinden. Örat hade gått upp. Såhär är det, pinscheröron är väldigt tunna och fladdriga, många pinschrar har problem med att öronlapparna  går sönder längst ut. Och blir det en gång sår så läker de ofta inte ihop på riktigt utan man får dras med det. Zsandor slog upp ena örat när han var runt året, och inte bara slog upp utan det blev ett litet jack i örat. Det var inget bråk eller så, han sprang lite i skogen en bit ifrån mig och så bara hände något, jag vet inte vad det kan har varit. Detta lilla jack kunde veterinären inte göra något åt mer än att ge oss salvor som inte fungerade. Så varje vinter går åtminstone högerörat med jacket sönder och blodar en massa. Ofta går även andra örat sönder men det är inte lika känsligt. Under sommaren läker öronen ihop ganska bra, men aldrig helt, det är alltid en liten sårskorpa längst ut. Och med så tunna öron som har har så blir de lätt stela vid kyla, så springer han och öronen fladdrar, och slås upp igen. Suck.

Som tur är har jag funnit en tejp på apoteket som sitter som berg, så jag tejpar när såren kommer eller är på väg att komma, en tejp kan sitta i veckor. Men innan jag fann denna fantastiska tejp var det ett rent h*lvete, det gick inte att gå ut med honom på vintern utan att öronen började blöda. De tejper jag hittade satt bara kvar nån eller ett par timmar och oftast for de iväg när han skakade på sig, så det var bara att tejpa, tejpa, tejpa. Även mössa på honom testade jag, inte populärt.

Idag hade jag inte räknat med att örat skulle gå upp (det brukar bli framåt vintern, inte när det är plusgrader), så jag hade ingen tejp med mig. Men fann på råd: jag torkade blodet med vitmossa och sedan kladdade jag på lypsyl (!) som ett skyddande lager och det funkade ganska bra! Det kom några bloddroppar till men vi slapp åtminstone vända hem direkt!

Vi var ute i drygt 4 timmar och väl hemma var det rakt in i duschen för att tvätta bort de blodstänk som blivit, sedan på med tejp innan Zsandor torkade sig på mattan. Bara tanken på att låta honom springa runt inne med blödande öra ger mig magont, jag vet inte hur många timmar jag ägnat åt att tvätta saker som blivit blodiga, både sängkläder, mina kläder, väggar och golv...