Zsandor

Idag gjorde vi något jag längtat efter länge, nämligen åkte ut till havet vid Skagsudde. Vi var "lediga" båda två så det gäller att passa på! Det var några månader sedan sist och med tanke på att det nästan var sommarväder idag så fanns det inget som lockade mer (dessutom blir det kanske sista gången för i år, tror ju inte det här vädret kommer hänga kvar så länge). Vi gick till ett av våra "vanliga" ställen där ute på klipporna, det tar en stund att gå dit och är lite knepigt ibland men jag älskar att hoppa runt på klipporna så det gör inget. Det var faktiskt en till person där ute, en fågelskådare, annars var det tomt som man kan räkna med en höstdag mitt i veckan.
 

Finns det något härligare än klippor och hav när solen värmer?

Vi gick runt lite på klipporna, men mest var vi på "vår" klipp-platå där vi fikade, solade, läste, lekte med Zsandor. Husse och Zsandor busade mest hela tiden med leksaker vi tagit med oss, kul för oss båda att ha med husse för det är inte ofta nuförtiden, han går oftast åt ena hållet med sin kamera för att fota grässtrån och höstlöv, medan vi går åt andra hållet för att ge oss upp på berg och djupt in i skogarna.
 

Vem är starkast? (Zsandor såklart  )

"Matte vad gör du därnere?"

"Vem har satt fast leksaken här uppe? Nu blev det ju jobbigt!"

Zsandor har en riktigt knäpp ovana: leker han med en leksak och det finns ett hål/skreva/brygga eller liknande i närheten så står han gärna precis bredvid/ovanför den och biter på leksaken, för att sedan tappa ner den i hålet/skrevan. Inte minst när det är på riktigt jobbiga ställen. Som idag tappade han ner leksaker rakt ner i en djup skreva där dessutom havsvattnet skvalpar in. Så det var bara för husse att klättra ner och hämta upp leksaken igen. Varpå Zsandor upprepade proceduren. Det är lustigt det där, för han blir jättearg när det händer, när han inte når leksaken, står där och skäller och är frustrerad, men ändå gör han om samma sak igen efter ett par minuter. Är han korkad eller gör han det för att retas?

Husse letar efter leksaken

Efter 4 timmar och en kvart ungefär var vi tillbaka vid bilen och åkte raka vägen hem, Zsandor gick direkt och la sig, alldeles utmattad!

Idag hade jag bestämt att denna lördag skulle vara en "ledig" dag, dvs. inget pluggande. Jag hade också tackat nej till att jobba i helgen pga att jag inte hinner, har en hel del att plugga, men framförallt: hinna med Zsandor, hinna ta det lite lugnt, fixa hemma och vara med Kristofer.

Solen strålade så allt bådade för en lyckad dag i skogen, och det blev det också! Vi gick upp till Vitsjöberget och gick längs bergskammen, fikade vid Hangtjärn och gick så småningom tillbaka till bilen. Det blev en riktig långtur på över fem timmar, men jag tog det ganska lugnt så det kändes liksom inte som att det gick så många timmar.

Bakade en sockerkaka med plommon och sen åkte jag och Zsandor iväg. Hade planerat en långtur och tagit med ordentligt med matsäck, även sockerkaka förstås. Vi åkte till Sandlågan och gick därifrån ut mot Balesudden där jag inte varit på över ett år. Sandlågan är alltid häftigt såhär på hösten när vattnet dragit sig tillbaka och en stor del av havsbottnen är torrlagd...

Vi gick längs strandlinjen ända ut till Bodviken, det är lite trixigt med stenar och klippor men jag hade ett behov av att vara nära vatten, känna doften av tång och salt. Zsandor sprang mest i skogen ovanför, men på sandstränderna passade han på att raca runt och kasta pinnar omkring sig!

I maj gick hela familjen till Sör-balesviken nedanför från Hålviken men vi orkade inte gå ända upp, sedan var det den stora branden på udden i juni (tror jag det var) och efter det har det inte känts lönt faktiskt. Men vägen ut är ju också underbart vacker, det hade jag nästan glömt. Och idag gick vi ut på udden eftersom jag var nyfiken på hur det ser ut efter branden. Men en bit ut satt varningsskyltar som varnade för fallande träd och sköra klippor så då gick vi inte längre.

Stannade och rastade först vid Bodviken och sedan vid sagolikt vackra Balestjärn. Om jag vore en björn eller älg eller kanske ett träd, då skulle jag välja att bo vid Balestjärn, det är så obeskrivligt vackert där!

Efter 4½ timme var vi tillbaka vid bilen, Zsandor hade bråttom in i bilen efter att ha sprungit, busat, spårat och skuttat oavbrutet och har sedan legat i soffan hela kvällen, och även jag kände av promenaden i benen, härligt!

I fredags stack matte och Zsandor till skogen vid tre-tiden, hade tänkt vara ute ca 2 timmar för jag var inte jättesugen egentligen. Men det slutade med att vi blev ute över fyra timmar, eftersom Zsandor var borta över en timme... lite läskigt var det för han brukar inte vara borta mer än ett par minuter om han fått upp nåt spännande spår (räv är mest spännande).
Såhär var det: Zsandor hittade färska delar av en slaktad älg som han visade mig och smakade lite på (hans mage tål det mesta efter alla år som "skogshund" så för mig är det ok). Sen gick vi vidare och  det var en himla fart på lille Z, nog för att han brukar spåra runt lite men han brukar hålla sig vid mig och inte försvinna bort. Igår såg jag honom knappt alls, han dök upp ibland och kollade vad jag gjorde, sen var han borta igen. Jag undrar om älgar, rävar och andra djur rör sig mer oroligt nu under jakten och det därför är mer färska spår överallt? I alla fall var jag väldigt förvånad för Zsandor betedde sig som när han var unghund och tyckte allt var roligare än matte, han sprang kors och tvärs i skogen nästan oavbrutet under de timmar vi var ute.

Klockan närmade sig 18 vilket betydde hem och äta middag. Men Zsandor var borta. Jag ropade, visslade, väntade, gick sakta mot bilen. Men ingen hund dök upp. Var inte orolig eftersom det är väldigt långt till vägar och jag tror inte han skadar sig så lätt i skogen med tanke på att det värsta som hänt under hans sex år som skogsspringande hund är lite hälta och rivsår på magen. Men när det gått en timme och faktiskt börjde mörkna lite smått blev jag lite orolig. Jag tänkte nämligen att han kanske hade sprungit tillbaka till älg"kadavret", men då borde han varit tillbaka redan för länge sedan, för så himla kul verkade han inte tycka det var där, fanns inte så mycket att äta heller. Och Kristofer sa i telefon att jag skulle vara försiktig, det kan ju faktiskt dyka upp björn vid kadaver. Och tänk om Zsandor sprungit dit och träffat på en björn som vaktade sitt fynd...

Trots att min inställning är att hellre en glad lös hund som en vacker dag kanske blir tagen av en björn, än en ledsen kopplad hund som får leva, så trodde jag inte att så var fallet. Just det stället där vi var har jag aldrig sett björnspår på nämligen. Men jag bestämde mig för att gå bort mot älgkadavret och när jag närmade mig samtidigt som solen var på väg ner så slog hjärtat hårt och jag var noga med att göra massor av ljud... när jag närmade mig stället så prasslade det till i buskarna och där dök upp en... pinscher!

En glad och nöjd Zsandor som antagligen haft en mysig stund med köttiga älgben och nu tyckte det var dags att gå hem eftersom matte kom och hämtade. Så jag pustade ut och vi åkte hem och åt middag.

Igår var Zsandor halt efter allt springande så det blev bara en promenad runt Höglandssjön på 1½ timme, vi fick träna en del på hundmöten så det var bra, han var som vanligt jätteduktig! Rapporteringen går enormt bra just nu eftersom jag har klicket med mig nästan jämt och passar på att träna.
Idag var han fortfarande halt så det blev en innedag för honom så han fick vila benet, vi passade på att fixa klorna också, inte så populärt men han var jätteduktig!

Lycklig hund:







Inte lycklig hund:

... har definitivt inte träffat Zsandor! Nog för att han är smart och uträknande på många sätt, så jag vet att hundar visst kan förstå konsekvenser av sitt handlade till en viss gräns... men i alla fall, idag visade det sig att Zsandor har förstått vartenda ord när jag talat om för honom att älgjakten skulle börja idag. För han gjorde precis det man gör denna dag: jagade älg. Sista dagen på koppeltvånget var igår så jag skäms inte, och dessutom kan jag lova att älgarna heller blir jagade av honom än av skjutglada gubbar, för när Zsandor jagar älg dödar han dem inte, han skadar dem inte ens. Han bara irriterar dem lite genom att skutta in i snåren och skrämma bort dem. Men en gång blev en älg arg och skrek åt honom att sticka, då lommade han därifrån och såg ut att skämmas. Jag tror de förstår varandra Zsandor och älgarna.

Vi hade en underbar morgon/förmiddag, gick en sväng i skogen/på bergen i det sköna solskenet, satt och vilade en stund och blickade ut på utsikten, lekte med pinnar, letade nycklar och leksaker. Sen fick Zsandor sola lite på uteplatsen innan matte måste till skolan.