Zsandor

Idag testade vi något nytt: en del av Arnäsleden. Det var nämligen så att Kristofer ville ha skjuts ut till motorbanan i Klingre för att fotografera enduro-träning och jag kör helst inte i "onödan" någonstans, så jag tänkte först åka bort till Nävertjäl och Rutbergsterrängen, men när jag kollade på kartan såg jag att Arnäsleden går bredvid motorbanan så då var valet inte svårt. Vi har bara gått en del av Arnäsleden förut och det var tre år sedan och ute i Arnäsvall, längre inåt landet har vi aldrig gått den.
Så vi parkerade vi motorbanan och traskade iväg. Solen gassade och det var verkligen hett, till slut gick jag i bara linne (okej jag hade byxor och kängor nertill också...). Det var en bra led, ordentligt utmärkt och så gick den ganska plant, skönt att slippa gå uppför och nerför som vi jämt får göra när vi går i skogarna här hemma! Det var omväxlande natur också, dels gick man djupt ner i den skuggiga skogen med fullt av höstlöv på stigen, dels var det ganska öppet och ibland var det nästan lite fjällskogslikt med låga björkar, gräsmark och kullar.





Efter nästan 1½ timme var vi framme vid Ytter Rötjärn, en stor väldigt vacker tjärn med myrmark på ena sidan och berg på andra sidan, den hade allt med andra ord! Där rastade vi ett tag, fikade och busade lite. Zsandor fick vara lös vid tjärnen, annars fick han gå kopplad eftersom leden går hyfsat nära väg 352 (90-väg) och det finns björn i området.











Sedan vände vi och gick tillbaka, det gick fortare än jag trodde, men så är det ju alltid när man går på nya ställen. Vi skulle gärna fortsatt nån timme till minst för det var så underbart väder och leden var så lättsam, men Kristofer väntade ju borta vid motorbanan så det var bara att vända och traska tillbaka. Vi blev ändå ute 3 timmar så det får väl duga.
Väl hemma låg Zsandor och solade på uteplatsen medan matte rensade rabatter och skrapade bort mossa mellan plattor.