Zsandor

Idag kände jag mig lite piggare på eftermiddagen så efter att ha filat ner de jädrans klorna åkte vi bort till skogen. Gissa om det var härligt att komma ut igen, det liksom kliar i kropp och själ av att inte få gå ut på flera dagar. Vi åkte bort mot samma ställe som sist, Kärrgruvan heter området, men nu tog vi en annan väg än sist. När vi går i skogen "här hemma" så brukar vi ju gå upp till en sjö som heter Ålsjön, ca 2 timmar hemifrån, och nu kom vi till den sjön fast från andra sidan, det var häftigt att få vidga vyerna lite på så vis för jag har såklart undrat vad som finns på andra sidan den stora sjön...
Vi gick längs med hela Ålsjön och kikade på ett väldigt litet gammalt gruvområde och en gammal hytta där det bara var en bäck kvar, och några skyltar med ritningar, men kul ändå för matte som är historieintresserad, Zsandor brydde sig nog inte. Vi var ute i drygt två timmar, skulle gärna gått längre men jag har ju varit sjuk så det är dumt att utmana ödet. Men vi åker garanterat tillbaka dit snart igen för det var fantastiskt fint och inte blir det sämre av att det växer otroliga mängder smultron längs vägarna!


Mysigt på väg ner mot sjön


Dricker lite vatten efter allt springande


Spanar på en roddbåt.


Där på andra sidan brukar vi stå, har foton därifrån från tidigare i somras!

Nu ligger sötisen bredvid mig i soffan, tassarna rycker och han snarkar högt. :-)

Igår var vi på uteplatsen hela dagen, gick en runda i Myckling på kvällen men det var inte mycket att hurra för. Rundan som brukar ta drygt två timmar tog nu bara ca 1.45 eftersom vi hörde åskmuller en bit bort och Zsandor blev orolig. Då sa jag åt honom att vi skulle gå tillbaka till bilen, varpå han sprang i förväg och antagligen sprang hela vägen bort till bilen. När jag kom tillbaka till motionsspåret där vi parkerat stod han och väntade på mig, han hade nog gått till bilen och väntat där och sedan kommit på att han måste hämta mig. Just som jag såg honom stå där kom ett par joggare med hund, de stannade till och jag ropade till dem att det var min hund (han stod framför dem och jag kom i skogen bakom). Zsandor var jätteduktig, han stod kvar och väntade på mig utan att göra en min av att springa fram till joggarna och hunden, när jag kom fram till honom blev han jätteglad och sprang iväg mot bilen igen, ville bara in och åka hem.

Idag mådde jag fortfarande inte bra, trots att jag tagit det lugnt flera dagar. Jag vilade lite på förmiddagen och sen efter lunch fick jag nog och tänkte att jag måste få gå upp i bergen en sista gång (vi åker hemåt imorgon), jag kan inte åka härifrån utan att få besöka mitt älskade berg en sista gång... Men för att förenkla lite tog vi bilen upp till Vitsjön istället för att gå vägen via Hamptjärn, på så vis slipper vi den värsta vandringen uppåt och vi kan gå upp på berget direkt. Vägen upp var helt okej som tur var, jag var lite nervös att åka där med nya bilen eftersom den vägen är helt trasig ibland.
Vi gick längs Vitsjön och sedan upp på Vitsjöberget, första timmen var det fint med sol, men sen började molnen komma och vi hörde lite åskmuller från sydväst. Tyvärr hängde detta avlägsna åskmuller med under hela tiden vi var där uppe så det var inte så lätt att slappna av, Zsandor blev orolig varje gång det mullrade. Men vi gick ändå längs bergskammen en bra bit, innan vi vände och gick ner mot sjön igen och satte oss där i solen som då kommit fram och fikade. Zsandor badade lite och busade med sina leksaker, sen hade det plötsligt gått fyra timmar och det var dags att åka hem och äta middag. Och just som vi satte oss i bilen tornade åskmolnen upp sig och det började regna...

Lite besviken är jag över att det inte var fint väder så vi kunde bara sitta på vår favoritplats uppe på berget och njuta, men ändå glad över att få tagit en sista bergstur här uppe, för mina berg är det jag kommer sakna absolut mest med Övik... Får hoppas på att jag är frisk nästa gång vi ska hit om några veckor så vi hinner vara ute mer!








Vitsjön uppifrån berget




Hangtjärn på baksidan av berget, här brukade vi sitta och lyssna på ropen från rovfåglar och spana efter björn




Zsandor klättrar i berg, varför munnen är öppen vet jag inte :-)


Lyssnar lite oroligt mot åskmullret

Vi fortsätter att göra utflykter till alla våra gamla ställen som matte har saknat (och antagligen Zsandor också, med tanke på hur han låter när han vi närmar oss...), igår var vi ut till naturreservatet Balesudden, även Kristofer följde med den här gången. Men nej, vi gick inte ända ut på udden, dels för att det tar tid och är jobbigt (4 timmar när jag går ensam och fort utan att rasta) och dels för att udden ju brann förra sommaren och inte är säker att gå ut på. Vi startade vid Sandlågan, rastade i Bodviken, gick förbi Mellan-Balesviken och rastade lite mer i vackra Sör-Balesviken, innan vi vände hemåt igen. Zsandor fick mest vara kopplad eftersom det är naturreservat en stor del av området och vi mötte en del och hundar, men trött blev han ändå. Och vi människor också, vi var ute i nästan fem timmar och av den tiden så gick väl ungefär 3½ timme åt att gå, och det är rätt jobbig väg att gå, många höjder man ska upp på, stenar och rötter på stigen och vissa stigar var översvämmade. Det är faktiskt en såndär vandring som mest är jobbig medan man går, men väl värt mödan när man ser den fina trollskogen, vattenfallen, de långa sandstränderna och framförallt kommer fram till de vackra havsvikarna! Sol hade vi också större delen av tiden och skulle gärna stannat kvar ute i Sör-Balesviken några timmar till och ätit middag, om det inte vore för att man måste gå samma väg hemåt igen också. Synd på så vis att det inte går att ta sig dit annat än med båt eller till fots, men samtidigt väldigt skönt förstås för annars hade det ju varit tråkigt med en överbefolkad och nedskitad strand... 


Sandlågan hade högt vatten denna dag, annars brukar man kunna gå på sanddynorna


Sötisar i trollskogen


Full fart på My på stranden i Bodviken


Och då kommer förstås Zsandor också


Får lite "stryk" (lek) av storesyrran My...


... som sedan jagar iväg honom!


My var plötsligt väldigt förtjust i att bada, hon fick kopplas så hon inte simmade iväg...


Träffade på en familj i segelbåt som Kristofer hjälpte att dra in, Zsandor tyckte det var väldigt intressant (vi andra också)


Vackert längs vägen


Zsandor busar i sanden


Söta tassisarna


Försöker fiska upp en godis i vattnet med tassen


My har en "bättre" teknik, nämligen att dyka efter dem. Första hunden jag sett som dyker...

På kvällen åkte vi ut till Gullvik där mattes föräldrar står med husvagnen, vi grillade och åt middag där och hade väldigt trevligt, hundarna låg mest och sov efter dagens äventyr.

Idag hade vi riktigt sommarväder så matte och Zsandor låg mest på uteplatsen på dagen, på kvällen åkte vi hela gänget ut till Skeppsmalen och Skagsudde, ännu en efterlängtad plats! Vi hade med oss mat och satt där på klipporna vid havet och åt en massa gott, tyvärr försvann solen och ersattes av grötliknande moln så efter bara 1½ timme begav vi oss hemåt igen och tog kvällsfikat hemma i lägenheten. Nu har mattes föräldrar och My åkt nedåt, känns trist men vi får roa oss på egen hand jag och Zsandor (finns en massa skog kvar att uppleva) och förhoppningsvis träffa några hundkompisar i veckan!

Matte har ju varit lite ledsen över att det inte blir någon fjällvandring i år. Men idag har vi kommit så nära fjällvandring man kan komma här ute vid Norrlandskusten - nämligen Nätra fjällskog. Det är ett stort skogsområde med flera gamla fäbodar som binds ihop av leder på sammanlagt 3,5 mil. Större delen av vandringen går man i skog och över myrar, men uppe på berget, Västanåhöjden, ser det precis ut som fjällskog. Det är så likt att man verkligen väntar sig komma upp på kalfjället efter nästa krön. Lite besviken blev jag ju förstås just därför, älskar ju att gå på fjällen och hoppades nog att vi plötsligt skulle befinna oss där av nån oförklarlig anledning. Nåja, det är himla fascinerande att det finns sån fjäll-aktig skog här, många mil från fjällen.
Vi hade en jättebra tur, jag, mamma, pappa, Zsandor och My. När vi gick var det uppehåll men efter nån timme satte regnet igång så vi svidade om till regnkläder (Zsandor fick ha sitt obtrack på sig) och sen var det inga problem att det regnade och blåste en del av och till, förutom att vi blev blöta om fötterna efter ett tag. Jag undrar varför jag inte åker oftare till Nätra fjällskog, det är helt underbar natur, lättvandrat och så vackert med fjäll-känslan och utsikten uppifrån toppen. Dessutom älskar jag ju de gamla fäbodarna... men det är en bit att åka och inget ställe man gärna åker själv till eftersom jag inte hittar så bra där och det finns en del björn. Dock såg vi inga spår alls och båda vovvarna var lösa precis hela tiden utan problem. Det blev en nätt liten tur på 4½ timme inklusive en kortare fikatur i regnet, trötta vovvar efteråt såklart och jag är imponerad över att lilla My orkade så bra som hon gjorde och inte klagade nånting, hon är väldigt tuff och uthållig för att vara så liten (hon väger 6 kg...)!
En rolig liten anekdot var att i en av fäbodarna fanns en gästbok som var daterad tillbaka till 1981! Kul att läsa hälsningar folk skrev samma år som jag föddes (1982), dock fanns ingen hälsning i oktober men väl i september.


Vacker trollskog


Söt-My


Två lyckliga hundar


Min vackre prins


Spanar på nåt i skogen... (My spanar på oss)


Fjällskogen


Fjällkänsla här...


Fortfarande full fart


Mamma och pappa i regnkläder


Vackrare utsikt får man leta efter...


Blötvovve


Fullt ös när vi kom ut på grusvägen nästan tillbaka vid bilen (efter 4½ timmes spring...)


... och Zsandor fick tokfnatt eftersom det var lite sand på vägen...

Idag var det äntligen dags, vi vandrade upp till Vitsjöberget där vi inte varit sedan förra hösten. Åh vad jag har längtat efter att få klättra upp på mitt fina berg! Vi tillbringade ju massor av timmar där förra sommaren och hösten (tills snön kom så det blev omöjligt att ta sig upp), gick runt på berget, lekte, satt och solade, fikade, hade det fantastiskt mysigt. Nu var det dags igen!
Jag hade tänkt vänta till en varm och solig dag men kunde inte hålla mig längre, trots att det var kallt, blåsigt och molnigt. Men när vi väl börjat närma oss så sprack himlen upp, och en dryg timme så var himlen så gott som klarblå med enstaka molntussar, så vi fick vår sol på Vitsjöberget! Det var en helt underbar bergstur, vi gick inte så långt alls utan bara upp på berget (tar ca 1 timme från bilen) och en bit längs bergskammen, sedan slog vi läger ett bra tag, fikade, solade, lekte med pipisar, innan det var dags att gå hemåt. En fyra-timmars-tur blev det och det räckte inte på långa vägar, jag skulle gärna stannat kvar några timmar till, antingen bara suttit där eller också fortsatt längs bergskammen för det är ett stort berg så man kan gå långt och det finns mycket vacker utsikt att titta på - åt ena hållet ser man Domsjöfabriken och stan, åt andra hållet havet och åt övriga håll bara skogar och berg... Men eftersom mina föräldrar var på väg så hade vi inte så mycket val, det vara bara att åka hemåt och laga mat till dem. Men inte sörjer vi över det, nu har vi ju det bästa kvar till nästa gång, nämligen resten av berget och den riktiga vildmarken som börjar på andra sidan... Zsandor blev inte trött alls trots att han höll igång hela tiden, matte däremot är visserligen vältränad men inte längre van att gå uppåt uppåt uppåt... Hemma i Smedjebacken är det en del berg, men inte i närheten av de berg vi har här, så jag är inte längre van vid allt uppåtstigande innan man kommer upp i den riktiga skogen...


Vackra Småtjärn när vi är halvvägs upp med Vitsjöbergets fot i bakgrunden


Småtjärnsstugan skymtar bak i bilden


Höga Kusten-leden över myren


Zsandor mördar en pinne


Min lilla bergakung


Underbar utsikt mot kusten


Ståtliga berg men svåra att fota


Äntligen uppe! Mattes skadade knä tyckte inte om klättringen...


Man ser faktiskt havet i bakgrunden, men det syns inte så bra på bild


Zsandor blir inte trött alls, van bergshund som han är


"Jag vet att du har leksaken bakom ryggen"


"Men kasta då, ret-matte!"


"Oj där flög leksaken förbi"


"Yes! Min, bara min"


På hemvägen var det för många myror på stigen tyckte Zsandor och vad gör man då? Jo sätter sig i strandkanten och svalkar av tassarna från myrbetten. Min smarta hund har kommit på det alldeles själv.


Tillbaka nere vid Hamptjärn och bilen, Zsandor passar på att dricka innan hemfärd

Imorgon blir det förhoppningsvis en ny utflykt med mattes föräldrar och Mysan!

Ja då är vi hemma i Övik på semester. Kom hit i lördagskväll, på söndagen tog vi det mest lugnt på dagen, åkte ut till kvarnen vid Forsån och gick lite, sen behövde matte vila för det var grillparty på kvällen och matte var ju inte helt kry.
Idag är matte lite piggare, vi har varit uppe i bergen ca tre timmar, helt underbart var det trots bara 15 grader och molnigt. Zsandor var överlycklig när vi närmade oss Hamptjärn, han satt och småskrek i bilen och matte var minst lika glad och förväntansfull. Vi har ju inte varit uppe i bergen på riktigt sen i höstas innan snön kom (sist vi var här i slutet av april/början av maj var det fortfarande snö kvar på bergen). Vi parkerade vid Hamptjärn, gick bakom Hamptjärnsberget bort mot Paddal, där har det skövlats en hel del, trist att se. På Brattlandsberget som var vårat mål ska det också skövlas men dit har de inte hunnit ännu vilket jag är tacksam för. Vi gick längs med Brattlandsberget och sen tillbaka över Hamptjärnsberget, så härligt att få se alla våra gamla hemtama ställen... Men det bästa av allt - Vitsjöberget - sparar vi till en varm och solig dag för det är en av mattes och Zsandors favoritplatser i hela världen och där behöver vi hela dagen...










Skövlat ovanför Paddal, Bäckfjärden (havsvik) i bakgrunden




Myren på Brattlandsberget var helt torr!


Inte så vackert kanske men bland det bästa jag vet... höga majestätsiska berg med låg barrskog och doft av ljung och varma berghällar... det saknar jag i Dalarna!