Zsandor

Idag var vi ute och åkte skidor jag och Zsandor, vi var ute i 1.45 så det blev en himla lång tur. Vi åkte till golfklubben och sen runt Hörnsjön och hem samma väg igen. I början var det lite jobbigt för Zsandor var lite tjurig men sen gick det bättre, runt Hörnsjön gick det kanon, perfekt spår i nysnön och inget folk (vill inte träffa på folk när jag åker för det ser inte vackert ut, jag ser nog ut som en väderkvarn eller nåt som jag sprattlar...). Skönt också att det inte var några hundar på vägen, jag har just märkt att Zsandor blivit dålig på hundmöten igen, så går det när man slappat för länge och glömt bort att träna. Men så är det med en pinscher, man kan aldrig bara slappna av och tro att allt ska fortsätta vara bra för då hittar han på nya hyss...  Tror nog det är ett teckan på understimulering, får skärpa till mig lite.

Zsandor har börjat förstå att när jag har midjebältet på mig så ska han dra, även igår kväll när vi var ute en sväng till fots så drog han när jag hade bältet och draglinan, självklart berömde jag för jag vill gärna att han kopplar samman bältet och draglinan med drag, så blir skidåkningen lättare!
Så idag drog han massor på hemvägen och svängen runt Hörnsjön, det blir jättebra när vi får hem dragselen men än så länge måste jag hindra honom lite för det är nog inte så bra att dra så mycket med vanlig sele på misstänker jag, fel belastning och så, dessutom kan han säkert på skavsår, tunnpälsad som han är.

Riktigt så här mörkt var det inte...

Inte så lätt att fota sig själv på skidor!

Jag och Zsandor var ute ca två timmar på dagen, matte var lite småseg pga halsont och mycket skidåkande. Vi gick upp till skogen men det var så mycket snö och inte så många upptrampade stigar så det var mest jobbigt, dessutom har jag haft lite ont i halsen hela dagen så jag ville inte ansträng mig så mycket.

På eftermiddagen gjorde vi något Zsandor älskar, nämligen åkte till djuraffären. För en pinscher som älskar allt ätbart och alla leksaker som piper så är det rena himmelriket där. Inte blir det sämre av att det ligger katter lite här och var som inte är rädda för honom och han alltid blir bjuden på godis av personalen (två av dem har också pinschrar).

Om jag vore rik skulle jag hyra en djuraffär ett par timmar till Zsandor, låsa dörrarna och sen låta honom springa runt och nosa, leka, äta och vara lycklig, ungefär som när man hyr MacDonalds till barnkalas...

Zsandor har gått ner till 16 kg vilket var en besvikelse, nej det är inte fett som försvunnit utan muskler. På sommaren väger han 18 kg men då är han ute och springer i skogen så mycket så han är jättemusklig, nu på vintern rör han sig mycket mycket mindre så det är inte konstigt att musklerna försvinner. Det trista är att han ju inte vill vara ute när det är snö och kallt, många hundar gillar att springa i snön men han är inte sån, tycker bara det är kallt och obehagligt. Han är lite fin i kanten min pojk. Ofta på vintern önskar jag att han inte var sån utan skuttade runt i snön lika glatt som många andra hundar man ser men under sommaren är han perfekt för han blir ju aldrig för varm.

Som en kompensation för en del tråkiga dagar den sista tiden så köpte jag en hel massa saker åt honom, godis, tuggben och leksaker som han fick välja + en till My som fyller år snart.

Vildsvinet blev självklart den nya favoriten, den piper inte utan grymtar, och han skulle nog kunnat leka med den hela kvällen men jag tog bort den efter en stund för det blev för mycket. Och så vill jag ju att den ska hålla ett tag... Det bruna är ett ben doppat i hundchoklad (dvs. inget kakao eftersom det är väldigt farligt för hundar) som Annika i butiken bjöd på.

Film där Zsandor leker med sitt nya vildsvin finns här.

Vi kom inte ut förrän 12. 30 idag.  Men det gjorde inte så mycket, vi hann vara ute i 2½ timme innan vi tröttnade och då var det fortfarande så pass ljust ute att det skulle fungerat en stund till. Det är fördelen med snö!

Vi traskade upp till Hamptjärn, träffade en sheltie-kompis till Zsandor, och en man som påstod att Zsandor måste vara släkt med rådjuren, vilket är förståeligt, speciellt för dem som sett Zsandor studsa fram genom skogen, då är det bara den vita fläcken i rumpan som saknas...

Sen testade vi något nytt, vi följde leden som går från Hamptjärn ner mot Gene fornby. Sedan de märkte upp leden har jag funderat på att gå den då och då men inte kommit mig för, men idag var det perfekt väder för att prova nya saker med växlande molnighet och en temperatur runt 0 grader. Vi gick förbi Nyänget och fram till fornbyn, sen vände vi och gick samma väg tillbaka. Fint, mysigt och alldeles lagom allting, förutom en sak: det var fullt med skotrar i spåret. Jag har ingen emot att möta en och annan hänsynsfull skoterförare, men jag gillar inte när det är så fullt av dem att det fullkomligt stinker avgaser över hela skogen, och när det är en massa tonårsbusar ute och åker så fort att man får kasta sig och hunden ner i diket för att inte bli överkörd... snacka om att förstöra naturupplevelsen!

Zsandor blir rädd varje gång det åker förbi en skoter, dels kanske för att de stinker och låter (i en hundnos måste de lukta nåt förskräckligt!) men framförallt för att många kör så fort och nära. Han tappar ner svansen mellan benen och går så långt in i skogen han kan, stackarn.

Men oftast var han glad, det var ju varmt och lätt att gå. Det skumma är bara att så fort jag skulle fota honom med mobilen så tappade han svansen och såg eländig ut, ungefär som att han vill säga till er som läser att hans matte plågar honom jättemycket:

Jag kan avslöja att två sekunder senare var svansen på topp, mungiporna upp och med bus i blicken letade han efter en pinne att kasta omkring...

Igår klädde jag på oss och plockade fram skidorna, istället för koppel fick Zsandor har en några meter lång lina på sig som jag drog genom alla tre ringar på selen så vikten skulle fördelas lite bättre då han drog mig. Ska förtydliga lite först och främst: det är inte meningen att han ska dra mig som en draghund, dels är han för liten och inte byggd för det och dels har vi bara en vanlig sele (gav bort dragselen till hans bästis Pepsi för några år sen eftersom vi inte använde den). Men eftersom jag binder fast linan runt min midja och han ska springa framför så blir det lite som att han liksom hjälper till att dra ibland, och då har hans smarta sele två extraringar där man kan fästa koppel för att fördela tyngden lite bättre.

Ibörjan gick det lite småsegt, Zsandor är ju van att springa bredvid när jag cyklar så han fattade där här rätt snabbt (det var ju heller inte första gången, men länge sedan sist), men mest berodde det nog på att han inte gillade vädret. Efter bara ett par minuter träffade vi på grannhunden Lisa som han gillar och när de hälsat lite var han på bättre humör och pinnade på ordentligt. Vi åkte ner på golfbanan och runt där en sväng, men snön var lite för djup där så det blev väldigt slitsamt. Sen vände vi hem igen och det var nog i sista stund för jag var verkligen slutkörd när vi kom hem, hade varit ute i över en timme och det är ju första gången jag åker på riktigt i år.

Till nästa gång skulle jag behöva skaffa ett gummiband så det inte rycker till när Zsandor börjar springa och jag inte hinner med, annars fungerade utrustningen fint.

Det tråkiga är att på hemvägen höll det på att gå väldigt galet. Vi mötte en irländsk setterhane som är en av få hundar som Zsandor verkligen avskyr, eftersom den hunden sprungit fram till Zsandor flera gånger när Zsandor varit kopplad och blivit jätteträngd. Har skrivit om den förut för ägaren har den nästan jämt lös trots att den ofta försökt springa fram till oss och det gör mig jättenervös.

Jag kortare upp kopplet och drog in Zsandor bredvid mig så jag stod emellan den hundar och Zsandor, för jag märkte direkt att det inte var någon idé att försöka träna, klickern var hemma och Zsandor var alldeles för blockerad. Men den dumma jäkla gubben till ägare lät sitt långa koppel hänga fritt när de passerade så den hunden sprang fram mot oss och han nästan ända fram, varpå Zsandor gjorde ett morrande utfall (vilket han aldrig gör nuförtiden annars). Jag stod med ryggen till och när Zsandor då drog till i kopplet för att hunden kom så jävla nära så var höll jag på att ramla baklänges med skidor och allt. Det var i sista sekunde jag återfick balansen med hjälp av stavarna och återfick kontrollen över situationen och det var bara ren jäkla tur! Pga att den där idioten till hundägare släppte fram sin hund hade jag kunnat ramla baklänges och gjort mig ordentligt illa, inte minst med tanke på att jag hade skidor på mig som hade kunnat vrida om benen på mig om jag fallit, plus då att jag kanske hade tappat Zsandor som hade rusat på hunden och börjat bråka, medan jag då låg där i en hög och dessutom hade dragits med eftersom Zsandor satt fast runt min midja. Vet inte om jag kan förklara på ett bra sätt, men det hade kunnat gått käpprätt åt helvete.

Jag blir så jävla arg att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Den ägaren har jag svurit över många gånger förut, och han vet att Zsandor inte gillar hans hund, jag har till och med försökt förklara varför en gång men då lyssnade han inte alls utan sa surt att han tyckte hundarna skulle få hälsa och bli kompisar, trots att jag just förklarat att det vore en idiotisk idé och varför. Åh vad jag avskyr vissa hundägare!

En liten liten del av mig kan tom nästan tycka det var synd att jag inte ramlade (utan att göra mig illa förstås och utan att Zsandor hade kommit åt den andra hunden) bara för att jag då skulle fått vråla åt idioten att han är dum i huvet som släpper fram sin hund när han ser att jag försöker undvika närkontakt!

Vad i h*lvete är det för fel på alla hundägare som låter sina hundar gå i långt koppel fast det vet att deras hund springer fram mot andra hundar?

Visst, det är min hund som inte gillar andra hundar, deras kanske bara är snälla och lekfulla men jag tar för sjutton ansvar för min hund och låter honom inte gå fram till andra hundar just därför! Ett par gånger har det hänt att nån hund kommit fram innan jag hunnit stoppa det, varpå Zsandor blivit förbannad och då har jag faktiskt njutit inombords för då får de lära sig att inte bara släppa fram sina hundar hur som helst. Självklart har Zsandor inte bitit någon då eller så men när han fräser till så låter han som ett monster, det lovar jag er... Då kan jag bara lugnt säga till ägaren nåt i stil med "han gillar inte hanhundar, tänk på det nästa gång du släpper fram din hund till en främmande hund utan att fråga".

Fast det är inte kul för varje sån incident förstör kilometervis med träning för oss.

Skidhunden

- - -

Idag var det strålande promenadväder igen, som jag hade hoppats. Tyvärr mådde jag lite halvdåligt, men tvingade mig ändå ut för Z:s skull. Vi gick upp till Vitsjön genom skogen och sen hem via grusvägen som den här gången var lite uppkörd som tur var! Vi träffade på Zsandors nya kompis, jämtehunden Axa 4 mån. Zsandor är inte jätteintresserad av valpar, men jag lovar er, om några månader när hon haft sitt första löp och blivit vuxen kommer hon blir en klar favorit hos honom!  Vi var ute knappt 2½ timme men jag mådde fortfarande lite kymigt så det blev inte roligare än så idag. Han har i alla fall fått springa av sig lite.

Ful bild på världens finaste hund

Vi satt nere i soffan med hundarna med oss, en på var sida hade jag. Vi fikade och hade det helt okej, det var ganska lugnt ute mellan åttatiden och innan elva någon gång. När det började komma igår lite mer så gick Zsandor och la sig i "kojan" jag byggt åt honom bredvid soffan, den bestod av en pläd på golvet och så ett täcke som bildade själva kojan så han kunde krypa in och gömma sig men ändå vara nära mig som satt precis bredvid i soffan. My stannade kvar i soffan fram tills det började smälla ordentligt.

Kvart i tolv fick hundarna varsitt märgben att tugga på, och så hade vi TV:n på väldigt högt där vi satt och tittade på en katastroffilm (= höga ljud). Tolvslaget gick väldigt bra för Zsandor, han gnagde på sitt märgben och verkade helt inne i det (han är ju ett matvrak och att äta är lugnande för hundar). Då och då tittade han upp och såg lite orolig ut men då sa jag bara till honom att fortsätta med benet, vilket han gjorde. För My var det värre, hon lämnade märgbenet och låg och skakade. Efter en stund kröp hon in under soffan där hon låg och darrade och flämtade såsom hon gör när hon har panik, det är läskigt för hon är ju så liten så man undrar ju hur mycket hennes lilla hjärta orkar med (hon fyller 9 nu i januari).

Våra närmaste grannar (som har hundar) smällde inte, men däremot de som bor två hus bort var ute och de stod på den stora gräsmattan/allmänningen utanför, nästan exakt utanför vårt hus. Pappa hade mejlat ut till samfälligheten och bett folk att gå iväg längre bort och smälla men dessa personer hade kanske inte läst det.

Hur som helst, de smällde och smällde och det var verkligen sådär som att huset skakar, när det gått 25 minuter och de fortsatte i samma takt fick jag nog och gick ut. Jag gick fram till dem och vinkade och ropade "hallå" för att få uppmärksamhet. Mannen som bor där nonchalerade mig totalt, men till sist var det en av deras gäster som lyssnade på mig när jag bad dem att lägga av nu för våra hundar är panikslagna där inne och de hade ju hållt på länge nog redan. Jag fick ett snäsigt svar tillbaka att de ändå inte har några raketer kvar nu.

Jaja, tänkte jag, vad bra. Så jag gick in, och bara några minuter senare skjuter de ändå upp ett gäng till! Men sen gick de in i alla fall.

Vi satt uppe till 2, sen gick vi ut med hundarna och då var det helt lugnt ute som tur var. Kom inte i säng förrän vid 3 eftersom jag låg och pluggade(!) en stund, var liksom inte avslappnad nog att sova.

Men strax innan 4 vaknade jag av några öronbedövande smällar, det måste vara grannarna igen, tänkte jag och tittade ut. Jodå, där stod två av männen och sköt iväg fyrverkerier kl 4 på morgonen (de var ju slut?). Jag öppnade fönstret för att ropa åt dem för vid det här laget var jag så förbannad att jag inte brydde mig om vad de tyckte, men de nya fönstrena har nån säkerhetsgrej jag inte fick upp, men just som jag höll på och grejade med fönstret så gick de in igen. Kan tillägga att dessa grannar är totalt hänsynslösa även annars, de är i 35-års åldern men beter sig som omogna 20-åringar, har inte en susning om att man ska visa andra respekt. De har fester långt in på morgontimmarna där de spelar så hög musik att ingen på hela längan kan sova, de har byggt ut huset så att det skymmer soltimmar för grannarna, utan att fråga om det var okej, osv. Visst måste man tåla lite, men folk som inte kan ta hänsyn till andra är bland det värsta jag vet!

Jag gick in till My som sover ensam i min lillebrors gamla rum (mamma och pappa vill inte ha henne i sitt sovrum), hon hade krypit i under sängen där hon låg och darrade, men kom fram när hon såg mig. Jag bar in henne i mitt rum, men då hade Zsandor gått och gömt sig under datorbordet i vår uppehall. Jag stoppade ner My i min säng och försökte locka fram Zsandor som satt och darrade, efter en stund kom han fram och vi gick in till oss igen. Men han ville prompt upp i sängen och sova hos mig, så jag la ner My i hans säng istället, vilket hon verkade helt nöjd med. Så kröp vi ner jag och Zsandor och han ville ligga nära nära mig, då blev det för trångt så det dröjde en evighet innan jag till sist somnade... Puh...

---

Idag åkte vi iväg till Runsa och promenerade. Det har legat en gammal borg där uppe på berget så stället kallas Runsa Fornborg och är ganska populärt. Förutom platsen där borgen legat finns fler fornminnen, bl.a. en skeppsättning. Det är alltid häftigt att vara där och känna historiens vingslag. Sista utgrävningen gjordes 1992 och i samband med det var vi där och tältade med skolan.

Det var rätt kallt idag, ca -5 och vi kom iväg sent så vi var bara ute 1.45. Zsandor fick inte vara lös men han hade fullt upp hela tiden ändå, hans nos gick i ett och han sprang fram och tillbaka och skulle nosa precis överallt, ungefär som han kan göra på nåt ställe det gått en räv. Men här gjorde han de nästan oavbrutet i 1 timme och 45 minuter... så man undrar ju vad det var.

Vad lipar han åt?

Det var tänkt att vi skulle träffa Emmy, Ådi och Daima idag men Ådi är på gång att börja löpa så det blev inställt. Zsandor blir alldeles tokkär när hans tikkompisar löper så det går inte att umgås då, han tänker bara på snusk.  Trots att han är kastrerad...

Vi gick en tur på egen hand istället, det var sol och ett par minusgrader = perfekt väder. Vi gick upp till Vitsjöstugan genom skogen, ett skoterspår fanns men skaren håller inte riktigt så det var lite småjobbigt att gå och jag fick bära Zsandor över på några ställen där det var blött, han vill ju inte blöta ner tassarna!

Efter Vitsjöstugan tänkte jag att vi skulle ta bilvägen ner för den borde ju vara uppkörd, men icke... jag började trampa mig fram i skaren som var 1-2 dm djup, Zsandor den lilla fjärilen sprang lätt ovanpå men jag gick rakt igenom. Det var väldigt jobbigt men jag tänkte att vägen längre ner borde ju vara uppkörd så jag höll ut. Men vägen var inte uppkörd ens borta vid stugorna... så det var bara att välja mellan att fortsätta eller gå tillbaka. Vi fortsatte, så fort det började bli nedförsbacker gick det bättre, men jobbigt var det. 2 km är det från stugan och ner till vägen och hela den sträckan fick jag plumsa i 1-1,5 dm skare, jag var helt slut i benen när vi kom ner på vägen... det är som att gå på såndär tjock matta man hade i gymnastiksalen ungefär. Men bra för ben och rumpa förstås!

Vi var hemma efter tre timmar och då var jag helt slut och väldigt hungrig, Zsandor var nöjd efter att ha gått med långlina nästan hela tiden, sprungit på skaren, busat med leksaker och träffat två gråhundstikar vid två olika tillfällen, en 12 veckors valp och en pigg 10-åring.

Bättre promenad-väder idag, -3 grader men tyvärr mulet. Vi gick bort till Hamptjärn, upp på hygget som är jättebra att gå på nu när de är uppkört med skoter, och till Småtjärnsstugan. Där inne tände vi värmeljus och en liten brasa och satt där en stund, jättemysigt! Zsandor fick ha min kofta på sig utanpå täcket för att hålla sig varm.

Sen gick vi samma väg hem igen, jag var lite kall så jag sprang nerför nästan hela hygget, Zsandor tyckte det var jättekul och jag också! Det är bland det roligaste med vinter att rusa nerför backar i djup snö, det gör ju liksom inte så mycket om man skulle ramla. Fascinerande att det på sommarhalvåret är ganska jobbigt att gå nerför hygget, massa stenar och sånt, men på vintern kan man rusa obehindrat bara för att det ligger några dm snö ovanpå...

Vi var hemma igen efter 2½ timme och väldigt nöjda.

Efter en risgrynsgrötlunch gick vi upp upp i skogen mot Hörnsjön. Det var -9 grader och sol, helt underbart väder. Det är så otroligt vackert när solen lyser på skogen, alla snötyngda träd som börjar gnistra i guldfärger...
Över två timmar var vi ute, men sedan var det nog. Zsandor fryser och hans små tassisar fryser så han får ont i dem efter ett tag. Jag värmer dem i händerna och blåser varm luft på dem så brukar det gå över, men det är inget nöje för honom att vara ute när han fryser så mycket. Såna dagar ska han helst få springa lös så han håller sig varm.


Husse och Zsandor

Härligt vinterväder väntade ute idag, ca -5 och massor av snö, Zsandor fick ha sin overall på sig. Vi gick upp i skogen ovanför Svedje, in i vår glänta där vi fick plumsa och krypa under grenar nedtyngda av snön. Vi tänkte gå upp på berget där men snön var för djup för att Zsandor ska kunna gå ordenligt i det så vi ångrade oss, gick ut på den uppkörda leden igen och sen via grottan till Hamptjärn. Fleeceoverallen är bra men det fastnar snö i den som blir som isklumpar, så den är nog bäst när man bara går ovanpå snön, inte plumsar i den. Men jag har alltid med mig ombyte till Zsandor nuförtiden, så han fick byta till termotäcket efter ett tag.

Åt lite pepparkakor och sen hemåt. På hemvägen gick vi förbi där Teresa, Tomas, Benson och Soccer bor och ringde på för jag skulle låna en bok, men det var ingen hemma. Det var ju inte helt oväntat heller, hade inte alls väntat mig att de skulle vara hemma en så fin dag, men man kan ju chansa ändå när man ändå har vägarna förbi.

Det blev en bra långtur idag också på drygt 2½ timme. Utan snön skulle nog samma promenad tagit halva tiden, men det tar både tid och krafter att gå i snön. Jag blev faktiskt trött efter promenaden, det kändes i benen efter allt plumsande.

Sötnos i sin fina overall

Tvättar bort snön som fastnar i fleecen

Nersnöad stackars vovve

Idag tänkte vi först ge oss ut på en långtur med fika, men vädret var inte lika bra som de lovat på SMHI, utan det var nån plusgrad och kom små skurar ibland med snö eller regn. Så vi höll oss i närheten, gick ner till golfbanan med långlinan på Zsandor, sen upp till Hörnsjön och runt den. Väl uppe vid Hörnsjön började det hagla, som sedan övergick i regn och till sist snö. Vi skyddade oss en stund under vindskyddet, det är inte klokt hur det kan vräka ner! Men ganska mysigt, så länge man kan gömma sig nånstans och inte fryser. 2½ timme blev vi ute, inte dåligt för en dag med kasst väder.

På eftermiddagen blev det pedikyrdags för lille Z, han avskyr att få klorna filade, men egentligen är det nog mest själva principen han avskyr, för när jag väl börjat brukar han nästan somna i mitt knä... ganska mysigt är det, men skönast när det är färdigt!

Idag blev det inte så många Zsandor-bilder, desto fler fina naturbilder men de finns på mattes blogg.

Zsandor och husse busar

Lek med pipisar på golfbanan

Med favoritpipisen

Igår kväll tyckte jag lite synd om Zsandor som bara haft tråkigt på promenaden. Så jag hittade på lite kul med honom inomhus, vi busade lite och tränade, inget seriöst utan tränade mest på att apportera leksaker och att städa upp dem (dvs. lägga dem i leksakskorgen). Efter en timme kom jag på att jag ville ut och fortsätta busa (vi bor ju rätt litet) så jag satte på honom sele och långlina, sen gick vi ut och kastade lite leksaker. Det här med långlinan var en toppenide, den har mest legat i garderoben eftersom den är så jobbig tycker jag, men när det är snö är den perfekt, den fastnar inte och blir inte smutsig. Dessutom är det faktiskt roligare att busa ute när det är snö! Vi hade jättekul ute med busandet och dessutom är det kul med linan för då kan han ju nästan gå lös, men man har en säkerhet om det dyker upp hundar eller katter eller nåt annan spännande.

Så idag hade vi den självklart på igen! Vi gick ner till sjön och sen ut på nedre golfbanan där vi lekte en massa tills vi var helt trötta båda två. Sen gick vi upp på övre delen och lekte lite till eftersom Zsandor fick ett tokryck där uppe. Till sist gick vi genom skogen och hemåt. Jag försökte fota en fin bild till julkorten på honom när han satt i solen bredvid några snöiga granar, men just då plingade det till i elledningarna en bit bort och han ställde sig upp och spände blick och öron, han trodde nog att det var pling från renarnas bjällror och renar är det absolut BÄSTA han vet! Så julbilderna får bli en annan gång, för han vägrade titta på mig, spanade bara in i skogen efter renar som inte finns, tokstollen.

Varför ha en leksak när man kan ha två?

Härligt med snö när solen skiner!

På hemvägen var det så trevligt för Zsandor gick i linan som om han var lös, så jag fick passa på att träna honom bara genom rösten (gillar ju inte att man ska behöva använda koppel egentligen, men han är ibland för intresserad av allt runtomkring för att man ska kunna styra honom bara med rösten). Varje gång vi fick möte så lockade jag på honom, så kom han och gick bredvid mig. Det är ju inget konstigt, men eftersom han inte hade koppel så såg folk så imponerade ut! De kan ju inte veta att han är fullt medveten om att han ändå sitter fast...

Vi var ute 2½ timme och Zsandor hann inte tröttna, men det var nog för att vi mest busade hela tiden...

Idag mår Zsandor bättre efter gårdagens magsjuka men fortfarande vill han inte gå ut, det är för snöigt och kallt tycker han. Jag hade nästan glömt hur illa han tycker om vintern, det är helt sjukt egentligen för den hunden älskar att vara ute i skogen över allt annat så länge det är snöfritt och plusgrader. Men så fort det blir vinter då bara vägrar han gå ut, han blir som en annan hund. På sommarhalvåret när jag frågar honom om vi ska gå ut/åka bilen/ gå till skogen, då kommer han springande på en gång (om det inte regnar) och står vid dörren och gnäller. På vintern om jag frågar så ligger han kvar där han är eller ännu värre, går och gömmer sig (om han anar att täcket är framtaget). Jäkla hund.

Jag tvingade i alla fall ut honom, det var lite blåsigt men på med termotäcket så håller han sig hyfsat varm. Han ville inte alls gå, tills vi kom fram till skogen, då vaknade han till lite. Jag lät honom välja var vi skulle gå och följde till och med efter honom in i skogen när han hittade nåt att nosa på, allt för att han skulle bli glad. Han valde som vanligt att gå till vår glänta, där lekte vi med pipisar en stund innan vi klättrade upp på ett berg, gick sedan via Hamptjärn och hem. Det blev två timmar och det fick räcka, även om jag gärna skulle varit ute en timme till, men det är inte kul med en hund som sätter sig ner och gnäller...

Väl hemma åt jag lite pyttipanna och sen lekte vi. Han är väldigt smart min hund, jag letade efter kongen men hittade den inte. Så då frågade jag honom var "den röda" är (kallar vissa leksaker för dess färg, inbillar mig att han ska lära sig skillnaden då), varpå han gick raka vägen till sängen, tittade ner under den och gnällde. Och mycket riktigt - där låg den röda! Eftersom han har flera leksaker på golvet och den röda har legat under sängen sedan sist (i förrgår) så måste han ju fattat vilken jag menade när jag sa "namnet" på den, om han inte kan läsa mina tankar?

 La upp en film på Zsandor när han leker med kongen, den finns här.