Pepsivakt dag 3
På förmiddagen fick hundarna en tråkig stund då jag var på bilverkstan men efter lunch gick vi ut till skogen ovanför Hållänget. Det började med att en lös hund kom farande bakom ett hörn, Pepsi blev väldigt upprörd och båda hundarna drog för allt de var värda, jag kunde knappt hålla emot och ännu mindre korta in kopplet på hundarna. Men det gick bra som tur var, det var en liten tik som löpte så hon och Zsandor var väldigt intresserade av varandra, Pepsi verkade irriterad på det, eller så var hon bara chockad över det plötsliga uppdykandet.
I skogen fick de springa lösa tills vi såg bilar parkerade vid skogsvägen, och tur var det att jag kopplade upp dem för fem minuter senare träffade vi en räv och hundarna blev såklart tokiga!
Vi fortsatte in på en stig och jag vågade inte släppa dem eftersom de fortfarande var sugna på räven, och sen verkar det som om vi gick på samma stig som räven sprungit iväg på för de spårade som tusan. Då var det heller inte kul att försöka hålla i dem och gå lugnt där bakom... var för sig väger de inte så mycket men tillsammans blir de som en rottis eller nåt.
Efter middagen åkte vi ut till Svedjeholmen och gick ett par timmar i skogen där, även där träffade vi på en lös hund, som ägaren turligt nog hann få tag i, men hundarna blev återigen upprörda och svåra att hålla i när hunden och ägaren gick förbi. Ska man ha två så pass stora hundar måste man nog ha lite bättre pli på dem i vissa situationer... :-)
Resten av promenaden gick bra, hundarna verkade dock lite trötta och sprang inte så mycket som vanligt. Zsandor till och med la sig ner i mossan och bara låg där och tittade. Vi gick upp på ett berg och lekte lite med leksaker, då vaknade de!
På hemvägen hittade de nåt väldigt färskt spår att springa på en stund, sen ville åtminstone Zsandor bara hem. Han sprang så fort han kunde i koppel för att komma till bilen, väntade otåligt på att jag skulle låsa upp och gnällde när vi svängde in i Hörnett. Det gör han bara när han verkligen vill hem. Jag tar det som ett bra tecken att de är trötta och nöjda.
För en stund sen kom Örjan och hämtade Pepsi, han ska sova hemma så då får hon också göra det. Kan nog bli skönt för dem båda att få slippa varandra en natt, imorgon kommer hon tillbaka på dagen och då kommer de säkert bete sig sådär lyckligt som om de inte skulle träffats på en vecka!
(Blev tyvärr inga bilder idag eftersom Kristofer inte var med, min mobilkamera tar inte bra bilder när vädret är lite dassigt.)
Pepsivakt dag 1
Vi tog en ganska lugn promenad idag, Kristofer kände sig inte helt pigg efter gårdagskvällen och jag hade ingen lust att sticka till skogs på utan honom så vi gick här i Hörnett istället.
Först gick vi bort till golfbanan och sen sjön med hundarna i tvillingkoppel och flexi, det var lite bökigt i början eftersom när en stannar och den andra fortsätter gå så dras den stannade hunden med. Speciellt om det är Zsandor som stannar eftersom Pepsi är lite större och starkare än honom. Så när han skulle bajsa så fortsatte Pepsi gå så han inte kunde sitta still stackarn. Vid nästa försök var han beredd, stod bredbent och höll emot när hon drog så han inte rubbades så mycket ur sin ställning.
Här går vi i skogen mellan golfbanan och sjön, vovvarna ser ut som två draghundar.
Ute på bryggan med golfare i bakgrunden, svårt att få hundarna att stå så man kan fota.
Spanar på golfare.
Gosestund.
Sen gick vi vidare upp mot Hörnsjön. På vägen träffade vi golfare, joggare och en barnfamilj, båda hundarna var helt oberörda och verkade mest intresserade av att kissa och lukta på varandras kiss. Zsandor passade på att nosa Pepsi i rumpan så ofta han kom åt eftersom hon är i början av löpet. Tur att han är kastrerad ändå, annars hade det nog inte funkat att ha dem ihop under löpperioden, har hört om hundar som bara står och piper eller ylar när tikar löper i närheten.
Vilopaus. Jag ångrar att jag tog så mycket kläder på mig och Pepsi önskar nog att hon hade tunnare päls.
Hittade en bra plats där hundarna kunde dricka och svalka sig lite i sjön där ingen såg (badförbud).
Synd att det folk där (och badförbud) annars kunde hundarna fått bada på riktigt, men dom var nog rätt nöjda ändå. Jag avundades dem som kunde klafsa i och svalka fötterna.
På hemvägen genom skogen gick vi förbi de som har ett helt gäng golden retrievers, deras gård ligger precis vid stigen men de har stängsel som tur är. Vi blev utskällda av fem golden i olika storlek men inte ett ljud hördes från Pepsi, hon reste lite ragg och fortsatte sedan framåt, Zsandor däremot gnällde lite eftersom han gillar de hundarna.
Nere på vändplan vid Kempis fick Zsandor ett lekryck, tyvärr var de kopplade och finns ingen möjlighet att släppa dem där, men lite kunde de ändå busa.
Zsandor var så leksugen att han glömde bort att han brukar bli brydd och sluta leka när Pepsi lekmorrar, det var bara så typiskt att det var just där de började leka, hade det varit i skogen kunde de fått springa och busa på riktigt!
När vi kom hem var vi trötta alla tre, vi hade ändå varit ute i två timmar och speciellt för Pepsi var det säkert ansträngande med alla människor vi mötte och hundar vi blev utskällda av. Zsandor är ju ändå van att gå här omkring men för henne var det nästan helt nytt och det tar nog på krafterna med alla intryck. Pepsi var hungrig efter promenaden och Zsandor vart lite avundsjuk när han hörde henne tugga, men vi stängde av med kompostgaller så hon kunde ha matskålen framme utan att bli rånad av Zsandor, och då kunde han slappna av bättre och gå och lägga sig.
På kvällen gick vi en runda bland villorna, när vi kom bort till där sankt bernhardshundarna bor så var de tyvärr inte i hundgården utan satt ute i lina som de brukade göra förr. Och som vanligt så kastade sig den stora av dem sig ut i linan och gjorde utfall och det är riktigt obehagligt trots att man vet att han sitter fast. Den där bjässen kan nog slita sig loss om han bara tar i. Pepsi vart lite rädd, tappade ner svansen och sprang några steg bort men sen gaskade hon upp sig när hon märkte att Zsandor inte brydde sig, han är van att bli utskälld av de där bestarna. Stackars hund, den hade halsband och när den kastade sig fram sådär så slog den en volt när linan ryckte till, den kan ju för tusan bryta nacken av det där... kanske dags att ringa djurskyddet igen om deras djurhållning.
Nåväl, vi gick vidare medan de hundarna fortsatte skälla och vråla efter oss och inte blev det bättre när deras matte kom ut och vrålade ännu mer (åt dem). Fick lust att gå tillbaka och fråga om hon tror hundarna tystnar mer ju högre hon skriker och ju mer hon svär...
Deras granne har också en stor hund, en berner sennen och den skällde också, men den är lite lugnare och gör inga utfall. Jag tyckte lite synd om Pepsi som fick ett sånt "första" intryck av att bo i villakvarter men efter bara ett par minuter var svansen i en krok igen och hon verkade smittas av Zsandors lugn.
Återigen skulle hundarna försöka busa i koppel, jag undrar vad det är med Zsandor och koppel, att han oftare börjar busa i koppel än utan. Men det kommer fler chanser. Vi gick förbi lilla powder puffen Cissi också som var ute i trädgården och även denna gång var Pepsi helt oberörd medan Zsandor ville fram och hälsa.
Nu ska de få varsin tuggrej att bita på, Pepsi får ett grisöra men Zsandor får inte äta dem för de hårda kanterna så han får "nöja sig" med grishud som är formad som ett öra. :-)
Sommar och fotande
Idag kändes det som den andra riktiga sommardagen - den första var igår och då var jag och Zsandor ute vid Hamptjärnsberget ett par timmar, såg huggorm igen och hade förutom det en skön promenad där han sprang som en galning på spår och jag tog det lugnt.
Men idag var vi i Gullvik med Tessan & Pepsi igen, väl medvetna om att det kommer bli befolkat där när sommarlovet börjar, det verkar vara ett populärt picnicställe för både turister och infödningar på sommaren, men resten av året är det nästan helt tomt. Vi kommer säkert åka dit några gånger i sommar också, men det är ju inte lika kul när det är folk, eller man vet att risken att det kommer folk är stor. Inte för att jag tror så många går någon av sträckorna runt, de flesta går nog bara upp på berget eller ner till tjärnen, men det räcker. Skog ska vara folktom, om man inte är ute efter att träna på möten.
Promenaden idag gick mest ut på att försöka ta fina bilder på hundarna, Kristofer var med och både han och Tessan ville fota hundar i olika situationer, så jag gjorde mitt bästa för att ordna hopp över nedfallet träd men det är svårt att regissera två yra hundar! Och tur är väl det, för de har ju så kul. Det syns lång väg på dem hur lyckliga de är när de springer fram och tillbaka mellan oss och intressanta skogslukter, hoppar över träd, leker med pinnar och leksaker (även om Zsandor får ett lätt desperat uttryck i ansiktet när pipleksaker är framme), stora leenden på båda två!
Mycket skog och fina bilder
Igår kände jag mig ganska pigg och solen lyste, så jag packade lite matsäck och cyklade bort till skogen i Svedjeholmen med Zsandor springande bredvid.
Vi gick direkt upp till en stig som visserligen är utmärkt med blåa snitslar men som jag aldrig sett nån gå på, så Zsandor kunde springa helt löst och okontrollerat. Annars antog jag att det var ganska mycket folk ute en solig helgdag som det var.
Sedan gick vi några småstigar och rakt igenom skogen på vissa ställen, jag tog det lugnt, vilade mycket medan Zsandor kutade runt som om han skulle inspektera hela skogen.
Till sist gick vi upp till vårat "läger" där jag tänkte äta matsäck, men det var för kallt så jag gick längre ner mot Hamptjärn och åt i en solig lite grop mellan berg och mossa. När vi var tillbaka vid cykeln fyra timmar senare så var vi jättetrött båda två, och Zsandor hade rullat sig i nåt äckligt så han fick duscha igen.
På kvällen var Zsandor pigg igen, då tränade vi lite apportering, hantering och platsliggning i sängen eftersom han ska lära sig att ligga kvar där när det ringer på dörren, och på så vis förhoppningsvis fatta att han inte behöver vakta och ta på sig ansvaret när det kommer folk.
Pustar ut en stund i solen uppe vid lägret där han börjar känna sig hemma
Idag var husse lite piggare så vi gick ner till sjön via golfbanan och fågelutsiktstornet. Zsandor var sådär tonårsaktig, han drog i kopplet, lyssnade knappt och betedde sig ungefär som han inte varit ute på flera dagar.
När vi passerade en hund gick det däremot jättebra, trots att det är en tik som han bara träffat när hon löpte. På golfbanan busade vi lite men han verkade göra det till en grej att inte lyssna på mig, höll på att retas genom att inte lyssna och liksom vilja att jag skulle jaga honom, precis som när han var ung och struntade i vad man sa. Det var ganska kul att få en tillbakablick för då inser jag hur duktig han faktiskt blivit jämfört med för några år sen!
När husse är med blir det fina bilder med hans braiga kamera!
Konstig skogspromenad
Tyvärr träffade vi på en av sommarens stora minus, en huggorm. I vår mysiga glänta! Nu är den förstörd för all framtid, nu kommer jag inte kunna sitta där lutad mot ett träd och slappna av i solen som jag gjort så många gånger förut, medan Zsandor nosar på älgspår och busar med pinnar. Inte med en huggorm ringlande i mossan intill. Jäkla fridstörare.
Det gav mig i alla fall lite eld i baken, jag ska ringa till veterinären och fråga om de kan skriva ut cortisontabletter till oss. Vi kommer ju förhoppningsvis befinna oss långt in i skogen många gånger under sommaren, med flera timmars vandring till närmsta bil. Och veterinären här är ju bara öppen på vardagar så den är ju inte mycket att hänga i granen heller, jourveterinären har varit skitsvår att få tag i de gånger jag behövt honom.
Jag har inget emot ormar rent spontant, har "jobbat" med ormar i djuraffär nästan ett år och det enda som var jobbigt där var när tigerpytonen var på dåligt humör. Mjölksnoken var min favorit och en sån vill jag ha om jag nånsin i framtiden skulle få för mig att ha en orm (kommer troligtvis aldrig inträffa).
Men huggormen är obehaglig, det är möjligt att det ligger i våra instinkter att akta oss för ormar, jag är främst nervös för Zsandor skull såklart. En råttjägare som han har stor risk att bli biten om han ser att det rör sig i gräset och kastar sig på marken. Tur i oturen är då att han använder tassarna när han jagar, hellre att han blir biten i en tass än i nosen eller halsen, hemska tanke!
Vi gick via grottan och bergen till Vitsjöstugan, där kopplade jag honom eftersom jag hörde jag röster. Efter en stund såg jag två joggare ute på myren i full fart. En stund senare skulle jag koppla loss Zsandor igen då jag hörde nåt som kom springande genom skogen, hjärtat slog snabbare och jag var förväntasfull och lite förskräckt, men det var bara en hund. En irländsk setter som sprang fram till Zsandor som såklart morrade när han blir påsprungen sådär, sen stannade hunden upp, såg förvirrad ut en stund och fortsatte sedan ut på myren, efter joggarna. Antagligen deras hund, men himla oansvarigt. De hade nog hunnit en bra bit vid det här laget, och verkade inte bry sig om att deras hund saknades. Hunden hade en såndär gul-organde liten väst på sig så jag funderade på om den arbetade på något sätt, men kom sen på att då ska det stå med tydliga bokstäver vad den har för arbete, just för att mötande ska veta och inte tro att den springer runt i skogen hur som helst.
Just när hunden sprungit iväg hördes ett konstigt läte inifrån skogen där den kommit fram, har ingen aning om vad det kan ha varit. Det lät ganska högt, liksom lite brölgnällande så jag funderade på om det var ett skadat djur, men vågade inte gå tillbaka för att kolla.
Hela promenaden var konstigt och var dödstrött så jag intalar mig att jag hallucinerade.
Favoritleksak
Efter att ha torkat sig grundligt på mattan var han ännu inte speciellt trött, trots intensivt älgspårande i skogen, utan satte igång att leka med sin favoritleksak, pipmattan han fick av Pepsi och hennes familj i födelsedagspresent.
Våraktiviteter
Vi gick stigen in till vänster mot vår nya grillplats och sedan genom skogen bort mot jaktstugan, via "lilla kalhygget" bort till stora och tillbaks till bilen. Vi var ute knappt två timmar och det kändes alldeles för lite men vi hann inte mer än så, eftersom vi skulle bort på kvällen och hade en del att göra innan dess. Zsandor verkade ganska nöjd ändå.
Idag har Zsandor solat lite och nästan hälsat på Stumpen, samt fått kex av spanjorskan. Nu väntar han på att få ta ett spår jag la ut för en dryg timme sen. Det blir sista blodspåret innan jag får de nya klövarna, men de borde komma i slutet av veckan eller början på nästa. Sen ikväll ska vi på hundpromenad med Emmy igen.
Nån som ser kamouflagehunden på bilden?
Skattjakt
Idag hade jag bestämt att jag och Zsandor skulle göra det jag väntat på hela vintern - nämligen gå "off pist", utanför stigarna i den rena vildmarken.
Vi tog bilen upp till Hamptjärn, gick upp via kalhygget (för knappt ett år sen gick vi där och höll på att drunkna i snö, nu fanns inte en fläck!) och svängde där till vänster på en liten stig som snabbt försvinner. Sen gick vi i knepig terräng längs sidan av ett berg, upp på berget där vi tog en paus och sen ned på andra sidan. På väg nedför berget hittade Zsandor en skatt - ett älghorn! Jag plockade självklart med det, det var bara fem taggar så det var inte lika tungt som det vi hittade i höstas... men det var ändå jobbigt att gå och bära på i de två timmar som återstod av promenaden.
Nedanför berget hittade vi en gammal igenväxt väg som vi gått på förut, den går upp mot småtjärnsstugan och går över en myr. Så jag fick göra en till sak jag längtat efter - nämligen gå över en lagom klafsig myr och känner den underbara doften av sommarmyr.
När vi närmade oss småtjärnarna gick vi in mellan dem istället för att fortsätta stigen, på så vis kom vi på baksidan av den stora småtjärnen, ännu en sak jag funderat på att göra ofta när jag suttit vid småtjärnsstugan och tittat över tjärnen. Sen gick vi runt tjärnen, förbi stugan och tillbaka till bilen.
Både jag och Zsandor var helt slut när vi kom hem, inte av att ha varit ute i drygt tre timmar utan av att ha klättrat i berg och trampat runt bland stenar, högt blåbärsris och högar med älgskit.
Zsandor fick massor av beröm för den här fina skatten han hittade till matte!
Snygg hund på berg.
Tar vilopaus med leksaken.
Lek vid Moälven
Idag träffade vi äntligen Tessan och Pepsi igen. Vi hade tänkt åka till Gullvik och gå långa rundan men när hon var på väg hit för att hämta oss blev det snöblandat regn så vi åkte ut till dem i Moliden istället där vädret var bättre.
Vi gick ner till älven, hundarna var alldeles yra av glädje och galopperade runt och fram och tillbaka i världens fart. Vi gick en runda nere på halvön, satt vi vindskyddet där vi lekte med pinnar och Pepsis boll, Zsandor försökte få igång Pepsi att leka men hon hade munnen full med pinne så då vågar han inte riktigt börja leka.
Sen åkte vi till Supergrafik och hälsade på Örjan, samt tog en titt på hans nya bil, innan vi åkte hem till dem för att äta lite. Zsandor passade på att smaka Pepsis mat och ben innan jag tog det ifrån honom eftersom han inte ska äta hårda ben som kan orsaka samma sak som knotbenet tidigare i våras.
Båda hundarna satt fint och försökte se snälla ut medan vi åt, sedan gick de åt varsitt håll när maten var slut.
Ute är det kallt och blåsigt, men man kan ju sola genom fönstret, inne på soffan!
Försenad födelsedagspromenad
Sen tog vi genvägar genom villaområdena hem, jag hade huvudvärk och ont i fötterna och ville bara hem så fort som möjligt. Men Zsandor hade en jätterolig promenad, han fick fnatt flera gånger, det var som om han inte kunde kontrollera sina ben för att han inte fått springa så mycket på över en vecka. Han lekte och rusade fram och tillbaka, sprang på spår och såg allmänt lycklig ut över att få springa fritt och att det var mest barmark under fötterna.
Spanar.
Utsikt från vindskyddet vi hittade.
Vi såg tussilago på flera ställen, nu är det verkligen vår!!
Hanhundsmöte och födelsedagsplanering
Det känns lite jobbigt att jag kommer vara borta över Zsandors födelsedag, nu när jag bokat om resan. Kommer hem vid midnatt på hans födelsedag så vi hinner inte fira nånting. Visserligen har jag hela onsdagen ledigt så då kan vi göra allt som jag tänkt: gå en lång skogspromenad, åka till djuraffären och låta honom välja en superrolig leksak, samt baka tårta och äta. Han vet ju inte när han fyller år så för honom gör det ju inget, men jag får ändå dåligt samvete över det. Meningen är ju att allt detta ska göras den dag han fyller, inte dagen efter... jag har ju firat hans tidigare fyra födelsedagar, men inte den femte... :-(
Som tur är så kan husse hitta på nåt extra kul med honom den dagen, kanske köpa och steka lite lever som är bland det absolut bästa Zsandor vet!
Massa spring!
På eftermiddagen åkte jag till stallet för att promenera med Djákni som blivit stel i benet efter vår långtur förra veckan. Solen visade sig så både Zsandor och husse följde med. Det blev en jättebra promenad för vi kunde gå ner på åkern där snön försvunnit, gick sedan upp en lerig liten väg i skogen och sen tillbaka samma väg. Djákni ville mest äga gräs och Zsandor lekte med pinnar tillsammans med husse, sprang lite på några spår och verkade allmänt nöjd med livet (och underlaget).
Lika som bär och med samma fundersamma blick.
Se så mycket barmark!
Med husse kan man ha dragkamp, han är inte lika stark som Pepsi!
Vågade oss ut till Myckling igen
Invigning av våren!
Nu har Zsandor officiellt invigt våren, igår gjorde han sin årliga Vårrullning (inte vårrulle)! Vi var ute en sväng i skogen innan skolan och såg både hackspett och en räv, vilken han lite senare stack efter på ett spår. Jag funderar på om det är samma räv som han jagade för några veckor sen i närheten, samma räv vi har mött ett par gånger förut och som han spårade tidigare i veckan också. Det är ett ganska litet skogsområde även om Hörnsjöns reservat ligger ovanför och jag har svårt att tro att det skulle krylla av räv just där, utan tror snarare att det är samma räv som helt enkelt håller till där vi ofta går. Hur som helst så hade Zsandor kul med att spåra den, trots att det gått ca 10 min sen den gick där så stack han iväg som en raket när han kände spåret och var nog borta i 10 minuter medan jag stod i solen och väntade.
Jag längtar tills vi kan börja lägga spår igen för han är uppenbarligen sugen på att spåra och det är ju bättre han gör det under kontrollerade former istället för att jaga den stackars räven. Men det är nåt speciellt med räv, man kan tro att han är en JRT ibland istället för rått/gårdshund. Rådjur och harar är väl kul, och framförallt ekorrar men dem skäller han bara på, rävar verkar otroligt kul att jaga och spåra, kanske för att det är en avlägsen släkting.
Hur som helst, rävar är så otroligt vackra, jag förstår inte allt prat om varg, rävar är mycket finare och trevligare ju, och dessutom är de inte svåra att få syn på.
Det var på vägen hem sen, i toppen av den lilla pulkabacken vid lågstadieskolan, som han gjorde sin vårrullning. Den gör han varje år när snön försvunnit och jag ser det som ett tecken på att vinterna är slut.
Idag när Zsandor satt ute och solade så öppnade granntanten fönstret som vetter mot vår uteplats och ropade "hallå", jag gick ut och då höll hon fram en tallrik pannkaka och frågade om Zsandor ville ha, hon har nämligen hemtjänsten som fixar lunch men hon gillade inte maten idag. Det gjorde Zsandor! Det är inte svårt att räkna ut att det var den bästa överraskning han fått på länge, att grannen öppnar fönstret och förser honom med pannkaka och jordgubbssylt! Det är inte första gången hon sticker till honom nåt att äta så han ser till att hålla koll på om hon öppnar fönstret och är snabbt framme när hon gör det.
Efter det cyklade vi ner till golfbanan och parkerade cykeln där innan vi fortsatte upp på banan, husse skulle med men hans jäkla cykel krånglade som vanligt så vi åkte utan honom. Zsandor sprang glatt runt i stora cirklar och vi gick upp på toppen och sen ner igen, ltränade lite, ekte med hans leksaker, pinnar och självklart i hans älskade sandhögar, det går inte att hålla honom därifrån. Sen cyklade vi hem igen och somnade i soffan båda två.
Kutat i skogen
Nåväl, Djánki fick ordenligt med motion, jag njöt och Zsandor hade hur kul som helst, han kutade som en galning, fick fnatt flera gånger och ramlade till och med i en nedförsbacke för att han kom för snabbt. Fast det gjorde honom inget, han reste sig och galopperade vidare. Tror han gillar när jag rider för då går det lite fortare fram... och han får sköta sig själv mest hela tiden, springa, nosa och greja som han vill utan en matte som lägger sig i eller kräver att han ska komma tillbaka utan anledning.
Vi var ute i drygt två timmar och i motion för Zsandor blir det nog som att vara ute i tre-fyra timmar eftersom det som sagt går fortare än när jag går... Zsandor somnade i bilen på vägen hem så han var nog trött. Dessutom hann han med att jaga en katt på en åker.
Och jag såg tre fjärilar!
Tar igen sig i soffan med sin favoritboll
Ögletjärnsberget
Väl uppe på berget så satt vi och solade medan hundarna lekte med pipisar. Trots en relativt kort promenad så hade vovvarna jätteroligt, Zsandor var pigg och leksugen och sprang som en galning även om han inte var så duktig på att lyssna alla gånger.
Såhär bekvämt kan Zsandor sitta i soffan!
Koppelpromenader i solen
Zsandor fick en härlig dag idag: efter morgonpromenad och frukost låg vi i soffan och halvsov nån halvtimme eftersom jag var trött. Sen åkte vi alla tre till skogen och gick i solskenet nån timme, visserligen var han kopplad halva vägen men jag tror han njöt ändå. Medan vi åt lunch låg Zsandor i dörren och solade. Sen åkte vi till skolan ett par timmar och efter det hämtade jag upp Zsandor och åkte ut till stallet. Där tog vi med oss Djákni och gick ner till Höglandssjön och följde ena "stranden" bort till bron som delar sjön i två delar, sen tillbaka samma väg, det tog knappt 1½ timme.
Vi träffade både hundar, joggare och barnvagnar när vi var ute men det gick jättebra. En enda gång morrade Zsandor och det var när en kvinna med finsk spets klappade på Djákni. Annars var han jätteduktig vid alla hundmöten, även när vi skulle iväg och blev utskällda av två hundar som bor där. Den ena av hundarna (en hane) vägrade låta sig infångas av sin matte så ett tag var jag rädd att den skulle komma fram till oss, men varje gång den kom nära så viftade jag med grimskaftet och gjorde nåt ljud så den vände. Det var nog mest för att det var för läskigt att springa fram till en häst.
Hundvakt
De kom hit med henne vid halv elva och då busade vovvarna en stund, (förstår inte varför Zsandor tycker det är skitkul att busa med Pepsi hemma men inte när vi är där eller ute?), sen bar det i väg till skogen. Vi åkte till Sandlågan för att försöka ta oss en bit på Höga Kusten-leden som går mot Balesudden. Det var lättare sagt än gjort.
I början var det barmark varvat med hård snö så det gick jättebra att gå. Sen blev det värre, först lite mer snö, sen mer och mer och dessutom skare. När vi kom upp på första berget där stigen går så var det ett par dm snö och skare som var precis lagom hård för hundarna att springa på och för mig att stå på... och sedan åka igenom. Så medan hundarna hade skitkul, sprang runt med varsin pinne, spårade, fick fnatt (Zsandor) och även jagade varandra litegrann, så kämpade jag igenom skaren med mina gummistövlar. Som tur var hade det sprungit många älgar där ganska nyligen så jag gick mest i deras spår, vilket underlättare betydligt. Tyvärr gick älgarna inte efter leden så efter en stund kände jag inte igen mig och var tvungen att vända och gå tillbaks en bit och sedan plumsa i snön utan älgarnas hjälp. Ju längre jag gick desto värre blev det, snön blev inte bara djupare utan även hårdare, precis sådär att man tror man kan stå på den och sen knakar man igenom. Det måste vara det allra jobbigaste underlaget man överhuvudtaget kan gå på, varje steg är en plåga. Men jag är envis som tusan så jag fullföljde vad jag hade bestämt, att ta mig till raststugan.
På väg neråt mot stugen var det betydligt lättare och även barmark vid ett par ställen. Väl i stugan tände jag en liten eld i vedugnen med fnöske och hushållspapper för att torka mina blöta strumpor. Sen åt jag mina ägg och muffins och satte på mig torra, stekheta strumpor - det var så skönt! Zsandor fick på sig sin tröja som jag hade värmt upp lite också eftersom han var lite blöt, det var snöblandat blaskregn hela vägen till stugan.
På tillbakavägen vägrade jag ge mig upp på det öppna berget med skaren igen så vi gick längs strandkanten. Dum som jag är tänkte jag inte på det innan, nedanför berget finns en sand/stenstrand på sommaren och där var det nu tjocka isblock som vi kunde gå på. Längre ut skulle det nog vara livsfarligt att gå men längs stranden var det ingen fara, dels den jättetjocka isen och dels är det strand under isen, på sin höjd grunt vatten på några ställen. En bit var vi tvungna att gå upp på klippor och då vart det lite jobbigt igen men det var ingenting mot ditvägen. Att gå till stugan tog nästan två timmar, att gå tillbaka tog en dryg timme och då inräknat matpausen.
Väl hemma efter en skumpig biltur på leriga vägar slocknade hundarna direkt, och jag slumrade också till en stund bredvid Zsandor.
Nog kunde promenaden varit trevligare: mindre regn och mer sol, mindre snö och minus den begynnande huvudvärken på tillbakavägen, men kul har vi haft och vovvarna har kutat som tusan och lekt både med varandra och sina leksaker. Zsandor brydde sig inte om regnet utan var jättelycklig hela tiden, han har nog bestämt sig för att det är vår så han förtränger all snö han ser.
Äntligen hittar Zsandor en pinne som Pepsi också kan vara med på!
Vart tog bollen vägen?
Bättre
Zsandor verkar rätt nöjd ändå, idag låg han på förmiddagen i dörröppningen och solade igen. Från att jag öppnar altandörren och lägger dit fällen så ligger han bara där och rör sig knappt ur fläcken. Idag var det så varmt att han inte behövde ha täcke på sig, han var stekhet hela han när jag kände på honom, han lägger sig så han får sol över hela sig men allra viktigast är det att få sol på huvet. Tyvärr skulle vi till skolan vid lunch så då fick han gå in, men då låg han säkert inne där solen sken in och fortsatte sitt "solande".
Angående vädret så är det skönt att det slaskar om det betyder att våren är på väg men det blir så grusigt och Zsandor tycker slasket är jätteäckligt att gå i.
Fortfarande sjuk men nu är våren här!
Sen satte hans mage igång med att bubbla, knirra och sjunga som tusan, värre än jag nånsin hört någons mage låta. Han var orolig, gick fram och tillbaka och kunde inte slappna av, men ville inte äta. Jag rådfrågade mamma sjuksköterska och hon sa att jag skulle massera hans mage lite försiktigt för det kan vara skönt och lindra besvären, jag gjorde det och efter nån dryg timme hade magen tystnat och han kunde slappna av igen.
Sen låg han i altandörröppningen inlindad i sitt täcke och solade ett tag och verkade ha det hur mysigt som helst, han älskar verkligen att sola!
Eftersom han verkade bättre så bestämde jag mig för att åka till stallet en sväng och gick lite med honom innan, då träffade vi grannhunden Tuva och Zsandor blev frisk som en nötkärna så fort han såg henne och ville såklart busa. Jag lät honom busa ett par minuter för att han inte skulle bli besviken innan vi gick hem igen.
När jag kom hem från stallet hade han just spytt igen men verkade rätt okej i alla fall. Jag testade att ringa jourveterinären för säkerhets skull och rådfråga men kom bara till telefonsvarare. Tur att det inte var nåt allvarligt när det inte går att få tag på veterinär...
Sen kokade jag ris till honom som han sen åt i små portioner under eftermiddag och kväll. Efterhand piggnade han till och fick igång aptiten, efter sista promenaden sprang han direkt till köket och ville ha mer ris, inte konstigt med tanke på hur mycket han brukar äta och nu fick han bara små små portioner överkokt ris och avkok.
Inatt sov han bredvid mig nästan hela natten och efter en lång natts sömn utan spyor verkade han må bra igen. Jag är även glad för min skull att han sov hela natten eftersom jag fick feber igår och också behövde sova ut. Är väl att järndosen är minskad plus att jag sovit dåligt i typ en veckas tid sen han blev sjuk. Att oroa sig för dålig hund är ingen höjdare för veka personer som mig.
Idag har Zsandor än så länge ätit lite ris och vilat. Passade såklart på att sola lite när solen var framme och blev väldigt irriterad på matte som stängde altandörren när solen försvann, som att det var mitt fel att han inte kunde fortsätta sola! :-)
Klart man ska sova i matte och husses säng när man är sjuk!
Ser han inte ut att höra hemma mer i en säng med täcke och kudde än på en filt på golvet?
Njuter av solen i dörröppningen!
