Kvällspromenad
Svalkar tassarna
Åh typiskt, godisen är för djupt ner för att man ska kunna ta den med munnen...
Zsandor med sin gosedjurshög!
Dagmatte
Dagmatte Ulrika bor en liten bit bort från universitetet, men det gör inte mig nåt, så länge Zsandor har det bra kör jag gärna en sväng extra. Hon bor med sin sambo i en fin liten två på markplan (vilket ju alltid underlättar) i ett jättemysigt område. Vi hade "pratat" en hel del innan via mejl så hon visste en del om hur Zsandor är, vilka problem han har, vilka situationer han inte klarar av osv. så hon skulle vara lite förberedd. Hon började med att bete sig sådär som man egentligen alltid ska göra mot hundar, framförallt mot nya hundar, nämligen att ignorera. Och det blev effekt, vanligtvis när folk hälsar och visar intresse så ska han hälsa, hoppa och pussa (eller morra om han tycker personen är jobbig), nu fick han ingen respons när han försökte hälsa utan lugnade ner sig ganska fort och var inte sådär jobbigt gåpåig han kan vara.
Det här sättet att hälsa, eller snarare inte hälsa, verkade funka jättebra på honom, då slipper han ju en hälsningsprocess som faktiskt kan vara ganska jobbig eftersom den innebär att avgöra om personen är farlig eller snäll, samt fundera ut hur han ska bete sig. Eftersom han har lite svårt för att träffa nya människor så är det bra att veta att det här sättet funkar så bra! (Jag är så trött efter lite sömn och jobbig arbetsdag att jag inte orkar spinna vidare så mycket som jag skulle vilja just nu).
När vi sedan satt i hennes soffa så klättrade han på henne och skulle pussas, då var hon liksom "godkänd". För många hundar blir ju personer som inte visar intresse för dem extra spännande och så var det nog i det här fallet.
Vi satt och pratade och det visade sig att hon och jag hade massor att prata om, men flera gemensamma intressen osv! Zsandor satt/låg med oss i soffan eller gick runt och nosade. Han var jätteduktig, jag tror hennes lugn smittade av sig på honom, annars blir han lätt lite rastlös på nya ställen då han inte har något att göra.
Hon fick också se lite av hans (pinscher)egenskaper, det här med att kela med honom på hans villkor, när man tar i honom på fel sätt eller vid fel tidpunkt så blir han lite morrig och vill vara ifred. Många som inte känner honom (eller rasen) skulle ha åsikter om att hundar inte får morra eftersom de då försöker sätta sig över en, osv. men hon var vettig och förstod hela grejen med att hundar ska få säga ifrån när de vill vara ifred och att han faktiskt inte morrar av "dominans" eller nåt sånt, utan av osäkerhet i de allra flesta situationer.
Det är ju en sak att jag inte bryr mig om hans morrande utan fortsätter (gosa med honom eller vad det nu rör sig om) ändå, men sånt vill jag inte att en dagmatte ska "träna" på, det är upp till mig som känner honom utan och innan och kan läsa av honom helt och hållet. Dessutom tycker jag han har rätt att säga ifrån försiktigt när han vill vara ifred eller när han känner sig trängd. Hellre det än en hund som lider utan att säga nåt, eller ännu värre, inte säger något utan en vacker dag hugger till för att den fått nog.
Säga vad man vill om Zsandor och hans problem, jag kan i alla fall tolka hans minsta signal och förstå varför, och hur situationer ska lösas, det är det allra viktigaste.
Nåja, efter ett par timmar ringde Kristofer och undrade var vi höll hus, vi hade så trevligt att jag glömde bort tiden. Det kändes verkligen jättebra, jag tror inte jag skulle hitta nån bättre dagmatte åt Zsandor! Och Ulrika verkade nöjd hon också och sa att hon gärna ville ha Zsandor hos sig. Vi ska åka upp en gång till nästa vecka antagligen så han känner sig lite mer hemma när vi väl börjar skolan, men i stort så verkar det vara klart med dagmatte åt Zsandor!
Ombytligt väder
Men plötsligt började det regna, inte lite heller, snart vräkte regnet ner. Jag hade som tur var tagit med mig regnjackan men ingen av de andra två hade något sånt med sig (okej, Zsandors regnjacka är mitt ansvar). Zsandor låg kvar med sin leksak så jag la över honom min skjorta i början, men efter en stund när det öste på rejält kröp han in under en gran och gömde sig. Det såg så himla kul ut där han låg och tryckte under den lilla granen med världens olyckligaste uppsyn! Tyvärr hade jag glömt kameran hemma...
Efter en stund blev det sol igen så vi plockade klart, men sedan tornade åskmolnen upp sig så då skyndade vi oss hem igen. Det blev lite åska en stund efter att vi kommit hem, men inget jätteoväder. Och nu är det som sagt sol igen. Mysigt.
Imorgon bär det av till Umeå för att hälsa på dagmatte Ulrika, det ska bli spännande!
Så här skönt hade Zsandor på förmiddagen i solen!
Hallonplockning
Många inlägg på samma dag, men jag får passa på när jag är ledig.
Idag fick Zsandor först följa med in till stan, vi skulle på biblioteket, apoteket och systemet så han fick en stadspromenad och fick stå med en av oss utanför och vänta där vi skulle utföra ärenden. Varje gång vi åker in till stan så drar han jättemycket i kopplet när vi börjar gå, han vill till djuraffären! Jag tänkte vara snäll och låta honom gå dit och köpa nåt litet bara för att det var längesen, men då var det stängt när vi kom fram. Zsandor är jätteduktig på att gå på stan, men han försökte kissa på en vägg och då var jag tvungen att säga till honom.
På eftermiddagen cyklade vi bort till golfklubben, gick upp i skogen bakom och plockade hallon. Husse och Zsandor lekte mest medan jag plockade hallonen, fick ihop en liter.
Zsandor leker med sin leksak i en lerpöl... mysigt.
Matte plockar hallon.
Husse tar igen sig på en stubbe.
Nu på kvällen hjälpte Zsandor mig att rensa hallonen, han åt de fula jag rensade bort. :-)
Sommarfrukost
Sånhär mumsig frukost fick Zsandor imorse - vom med hjortron och blåbärstopping
Behöver jag säga att han blev sugen?
Mycklingskogen
Det var en bra promenad, lagom jobbig terräng och trots att det var mulet så var det varmt. Hundarna var pigga och sprang runt som vanligt, en del utflykter in i skogen blev det och när vi tog bull- och amningspaus vid Svarttjärn lekte vovvarna med varandra en lång stund! Det är inte ofta så det var jättekul att se!
Efter ca 2½ timme var vi tillbaka vid bilen igen och det var en trött och nöjd hund jag tog med mig hem.
Vi lyckas få upp hundarna på en sten så vi kan fota, ganska snyggt va?
Zsandor i det gröna
Pepsi i det gröna
Zsandor rullar sig på nåt äckligt (som tur är så badade han lite i tjärnen på slutet)
Bra nyheter
Två bra nyheter har vi också idag, Zsandor har fått en stor kudde av min arbetskamrat Ingrid. Jag stod och övervägde att köpa den då hon generöst nog köpte den åt mig (Zsandor), inte ofta man får såna oväntade gåvor! Behöver väl knappast påpeka att vi är tacksamma både jag och Z...
Den andra nyheten är att vi har en dagmatte på gång uppe i Umeå, hittills verkar allt helt perfekt och jag hoppas vi kan åka upp och hälsa på henne snart. Känns helt fantastiskt bra om det skulle funka!
Här är den snygga kudden, det syns inte riktigt på bilden men den är gigantisk!
Zsandor med leksak på bryggan vid Veckefjärden
Förmiddag vid sjön
Vi hittade en fin klippa nere vid vattnet där vi satt, Zsandor badade och simmade efter leksaker.
Bergsklättring och tankar om träning
Vi gick vidare upp på Svedjeberget, jag har inte varit däruppe sen hösten för snart två år sedan av någon konstig anledning. Det är jättefin utsikt där uppe, man ser ändå bort till Ögletjärnsberget.
Vi åt lite matsäck och klättrade sedan ner för berget till Vitsjöstugan. Plaskade lite i vattnet och gick sedan hem över bergen i ganska jobbig terräng.
Idag var det riktigt varmt ute så denna "promenad" på knappt tre timmar var mer än nog tyckte både jag och Zsandor.
Jag funderade lite när vi var ute över hur livet har ändrats för Zsandor. Är övertygad om att han trivs bättre i Norrland än i Stockholm som jag skrivit om förut. Mycket större skogar, närmare till härliga platser att gå på, lugnare område att bo i osv., och inte minst att vi har bil och kan åka till massa roliga ställen!
Hemma i sthlm var livet lite annorlunda, vi hade två "stora" skogar hyfsat nära, även om det inte kommer i närheten av hur det är här. När vi bodde hos mamma och pappa gick vi mest i skogen där och den är rätt stor, fast det blir samma rundor så man tröttnar snabbt. Sen när vi flyttade hemifrån hade vi Runbyskogen på hyfsat avstånd också, tog väl 45 minuter att gå dit, och där kunde man gå ganska långt. Men det är samma sak där, man tröttnade ju på att gå samma rundor. Det blev väl längre promenader (över två timmar) ca två gånger i veckan, annars gick vi i skogen utanför lägenheten där man visserligen kunde gå en dryg timme på olika stigar, men det var bara motionsspår och alldeles för nära vägar och bebyggelse för att kunna ha honom lös.
Skillnaden var att på båda ställena vi bodde i Väsby hade vi nära till hundklubbar och gick på olika träningar regelbundet. Hos mamma och pappa är det drygt fem minuters gångväg till brukshundklubben, och förutom det gick vi på träning och hundpromenader två gånger i veckan.
Sen när vi bodde i Smedby var det ännu mer aktiviteter, samma avstånd till hundklubben, nu Smedby Hundklubb där vi var väldigt engagerade. Vi hade lydnadsträning två gånger i veckan där också, hundpromenader på helgerna, nån liten prova-på-kurs då och då. I hundhagen vi förfogade över fanns agilityhinder vi tränade på, och överhuvudtaget var det ett jättebra ställe att träna allt möjligt där hunden skulle vara lös. Flera gånger i veckan träffade vi hundkompisar i hagen att leka med, Zsandor hade massor av tikkompisar. Dessutom träffade vi vänner med deras hundar ofta för att promenera tillsammans. Det var fullt upp, åtminstone så länge snön höll sig undan.
Jag saknar hundklubben på många sätt, dels alla vänner och Zsandors vänner, dels alla aktiviteter och träningar som anordnades, men framförallt att det var så lättillgängligt. Det fanns nästan alltid nån hundkompis i hagen för Zsandor att leka med om jag var jättetrött och inte orkade gå så långt, och att promenera några hundra meter till träningsplan eller hundhagen (på vintern var vi inomhus i en bandyhall, varmt och stooort!) för att träna var så himla bra och enkelt.
Det är därför det blivit så lite med träning nu, att sätta sig i bilen och köra långt för att gå på träning är inte alls lika lockande. Fast ok, hade det varit till min gamla hundklubb jag skulle köra hade det såklart varit något helt annat. För det första är det självklart inte lika lockande på en klubb där jag knappt känner någon, och framförallt så trivs jag inte så bra på brukshundklubben. Vet inte hur det är här, men på många klubbar är det så elitistiskt, vissa raser räknas inte (de som inte är bruksraser dvs.), nykomlingar tittas snett på, och allt är inställt på prestation. Det gillar jag inte riktigt, visst andra får tävla och greja hur mycket de vill, men det ska inte vara så att man känner sig utanför för att man inte vill tävla.
Jag tränar inte alls för att tävla, har inget intresse för sånt för fem öre och har inget behov av att "visa upp" någonting. Enda anledningen jag kan tänka mig till något liknande är tex. att göra anlagsprov för att man vill ha sin hund till eftersökshund eller så. Och det är ingen hemlighet att det tittas snett på personer som bara tränar för att det är kul och givande utan en tanke på tävling. Vet inte hur många gånger jag fått kommentarer om att jag inte är intresserad av att tävla. Värst var när Zsandor var två och vi skulle börja någon fortsättningskurs i lydnad, och jag fick höra av en tränare på SBK att "Zsandor är ju två år, då ska han vara färdig med lydnadsklass I redan", för när hennes hundar var två år hade de minsann redan tävlat i både ena och andra. Fy sjutton för såna människor som känner att de måste trycka ner andra, men det är väl inte konstigt att såna även finns i hundvärlden egentligen.
Nej, träningen på vår klubb var inte lika dödsallvarlig, även om många tävlade framgångsrikt. Alla låg på olika nivåer och det var mycket vardagslydnad, och den tävlingslydnad vi hade gjorde vi på så roliga sätt som möjligt, både för oss och hunden. Aldrig ett ord om att man "måste" tävla, eller prestera, aldrig någon som tittade snett. Alla hundar var välkomna, oavsett nivå och vi hjälpte varandra. Det som var i fokus var att ha kul och stimulera hunden, oavsett vad vi hittade på, inte att vara bäst. Mycket mer avslappnat.
Men förutom att jag saknar hundklubbslivet och inte är lockad av att träna här på en främmande brukshundklubb, så är ju allt såklart bättre här. Skogar, ängar och berg överallt för Zsandor att springa i, och därmed massvis med ställen att träna på, även om det inte blir lika konventionellt som på en träningsplan. Sen spelar det såklart in också att jag är less på lydnad, det var roligast i början såklart att lära in alla moment och få ihop det, nu känns det bara som ett nötande på saker som han kan, inte perfekt men hyfsat. Och ska man inte tävla, vad spelar det då för roll om han går fot snett eller inte vill ligga plats när det är blött? Lydnaden är ju bra att ha, i alla fall vissa saker, och bra förslag på aktiviteter också, men hur kul är det egentligen på en skala jämfört med tex. spårning och agility? För en rastlös och självständig pinscher är spår, uppletande och sånt mycket mer passande än lydnad, och agility skulle jag gärna träna med honom om det funkade att ha honom lös bland andra hundar, samt om han gillade det. Kanske beror det på mig, men han har aldrig varit speciellt intresserad av agiliytbanan, hur mycket jag än försökt att göra det roligt. Det är kul nåt hinder och nån runda, sen tröttnar han. Som det anstår en pinscher visserligen, men jobbigt för den som ska försöka motivera.
Ojojoj vad jag skriver, det blir så när jag börjar på nåt ämne jag har mycket funderingar kring. Och lite sugen är jag ibland på att starta upp en "amatör" hundklubb, såsom Smedby Hundklubb, en klubb som inte går under SBH och som, tja, inte är så himla seriös och prestigeinriktad. Det får bli i framtiden när jag hittat min plats att bo på.
På tal om klubben borde jag kanske tala om att jag inte ska sitta kvar i styrelsen för Smedby Hundklubb längre eftersom jag inte planerar att flytta tillbaka. Hm...
Avslutar med en fin bild på Zsandor från igår:
Zsandor
Ni kan ju gissa att min haka blev lång... det är alltså det som är förklaringen till hans vaktbeteende, varje gång jag säger hans namn så hör han att jag säger "Försvara människa!" och lydig som han är sätter han såklart igång med att försvara mig mot allt möjligt!
:-)
Lägg då till djurprataren vi var hos som sa att han ser sig själv som nån som tar hand om, ungefär som en doktor. Det är ett hårt liv för en hund att både försvara och ta hand om sin matte och husse, men han gör minsann skäl för det också så noga som han tvättar mina myggbett.
Apan
Igår var jag ledig, men passade på att storstäda på förmiddagen så Zsandor fick ha lite tråkigt, men han låg mest ute i solen så jag tror han var rätt nöjd ändå. På eftermiddagen cyklade vi bort till Svedje, allt var frid och fröjd fram tills någon idiot smällde av en raket nånstans i närheten. Det var en riktig med fyrverkeri, jag fattar inte varför nån bara smäller av en sån hur som helst. Zsandor blev såklart jätterädd, gnydde och ville bara hem hem hem. Men jag cyklade vidare och tvingade honom på så sätt att springa efter och efter en liten stund verkade han faktiskt släppa rädslan! Jag tror att det var för att vi cyklade, hade vi promenerat och jag hade fortsatt gå och dragit med honom skulle han bara satt tassarna i marken och vägrat som han brukar göra, men nu när han springer bredvid cykeln blir det annorlunda på nåt sätt. Jag tror han ser det som han jobbar på något sätt då, för han reagerar ofta annorlunda på saker när vi cyklar jämfört när vi går, ungefär på samma sätt som om vi tränar med något annat. Han får ju någonting att koncentrera sig på och kan inte fokusera på rädslan på samma sätt som när han bara "är" eller när vi bara går.
Så vi cyklade en extra sväng runt på småvägarna för att han skulle lugna ner sig innan vi gick in i skogen. Vi gick upp till gläntan och lekte med leksaker en stund, passade på att träna lite uppletande, godissök och inkallning. Det är så kul att växla mellan ställen att gömma saker på för han är alltid inne på tidigare sätt jag gömt saker. Som tex när jag gömt på marken under mossa etc. och sedan gömde på några trädgrenar, bara strax över hans ögonhöjd, och han gick rakt fram mot det men såg ingenting eftersom han var helt inställd på att den skulle finnas på marken. Sen klättrade vi uppför berget och plockade lite blåbär innan vi cyklade hem igen.
Idag hade vi planerat en långpromenad med husse eftersom vi är lediga båda två, men det har regnat hela dagen så vi tappade lusten alla tre. Jag och husse åkte på second hand och köpte som vanligt en present till Zsandor där, en apa som han nu roar sig med för fullt.
Trolla
Knappt hade vi kommit in i skogen förrrän Zsandor var borta. Och förblev borta. I ca tio minuter. Som en hämnd (tror jag) för att han fått gå mycket i koppel de senaste dagarna satte han genast nosen i backen och försvann på ett spår när jag släppt honom. Jag blir lika förvånad varje gång det händer, för det händer så himla sällan nuförtiden. Men han kom tillbaka hel och lycklig med tungan långt utanför munnen så jag är glad ändå.
Vi gick till gläntan där vi lekte med leksaker, men framförallt fick han leta efter leksaker som jag gömde. Riktigt svårt några gånger så han fick jobba länge, svansen gick som en propeller hela tiden. :-)
Sen plockade vi lite blåbär (Zsandor åt upp de han plockade), klättrade upp på berget, spanade på en stor orre och gick sedan ner igen på den lilla blåsnitslade slingan som nu på sommaren är nästan helt igenväxt. Zsandor passade på att rulla sig ordentligt på den nyklippta gräsmatten också innan vi cyklade hem.
Nu till nåt annat. Faye har fått hem sin lilla papillontik nu så jag tänkte lägga upp ett par bilder på den otroligt gulliga marsvinsliknande bebisen.
Lilla Trolla.
Sjukt söt....
Sommarpromenad
Idag tog vi det lite lugnare än igår, förmiddagen tillbringades på uteplatsen i solen. Men Zsandor hade lite svårt att bestämma om han skulle vara ute eller inne, är han ute vill han in och tvärtom. Det var nog lite för varmt till och med för honom i solen.
På eftermiddagen gick vi en riktig sommarpromenad upp till Hörnsjön via Högakusten-leden. Vi stannade vid sjön och lekte lite, kastade leksaker i vattnet som Zsandor sedan grävde ner i sanden och slog på. Jag badade ben och fötter, det var jätteskönt! Sen gick vi runt sjön och spåret genom skogen på hemvägen. Vi stannade på vägen och lekte lite, tränade, samt gjorde en sökruta med ostbitar, han var jätteduktig såklart och förstod att han skulle hålla sig inom rutan. Det var en skön och lugn promenad utan hundmöten, vilket visserligen är skönt att slippa men behövs eftersom vi behöver träna mer på det i hemområdet (hans revir).
Sen satt vi ute i solen en stund innan middagen, grannens katt Diva som varit borta några dygn har kommit hem igen, jag är glad för hennes skull.
Nix inga bilder på världens finast hund idag heller. (Jo han är faktiskt finast, har fått höra det inte mindre än två gånger idag av främlingar. Inte konstigt att han är så självgod så många komplimanger han får så fort han sticker trynet utanför dörren...)
Bergstur
Vi lekte med pipisar och tränade lite uppletande av leksaker som han var väldigt duktig på, som vanligt. Sen gick vi tillbaka till bilen och det hände inte så mycket mer spännande än så, men Zsandor somnade som en stock när vi kom hem (vilket inte är så konstigt efter tre timmars springande på bergen), och jag ska nog sova en stund också snart.
Det var skönt att låta honom springa ordentligt igen, det blir liksom lite mindre sånt när jag jobbar, speciellt nu när jag har tappat energin och bara är trött efter/innan jobbet. Igår var vi ute och cyklade en sväng, och i förrgår hann vi med en skogspromenad med ett kort spår innan jobbet, men annars har det varit lite segt. Vi har tränat ganska mycket inomhus istället, olika tricks, apportering, touching med klicker och godissök.
Tyvärr inga bilder idag heller eftersom husse inte var med och jag inte orkar släpa på den stora kameran.
Klippvandring
Sen gick vi tillbaka till husse och fikade, Zsandor la sig på klippan och vilade, sen satt vi där ganska länge och solade och hade det skönt medan Zsandor låg och myste mellan oss.
Trasig i benet
Det visade sig att han har vad som ser ut som ett skärsår på höger bakben, precis på hasen. Det var ganska stort så det blödde rejält. Precis när vi kommit hem kom mamma och Marie för de skulle hämta hundmat på väg in till stan, så mamma sjuksköterska fick ta en titt på såret. Hon tyckte inte det var någon fara men talade om hur jag skulle plåstra om honom.
Sen kom den jobbiga biten, jag var stressad till jobbet, och Zsandor kom på att det gjorde ont när han ställde sig upp och var bandagerad. Han haltade runt i vardagsrummet och skrek några gånger, av smärta antar jag, men det är inte omöjligt att han tyckte det gjorde ännu ondare för att han var omplåstrad och hade tratt på sig...
Nu är problemet, förutom att han verkar ha ont, att han knappt kan gå på bakbenet, dels haltar han för att det gör ont, och dels för att såret sitter precis på hasen så med bandaget på kan han inte böja benet som vanligt.
Det finns verkligen inte mycket värre än att se sin älskade hund lida, speciellt när man är tvungen att lämna honom och åka till jobbet. :-( Som tur var så var husse bara borta några timmar och de kommande tre dagarna behöver han inte vara ensam nåt.
Men det var väl så väl dags nu, han har ju varit så frisk och oskadd länge nu, vanligtvis så går det i en jämn ström med skador och sjukdomar på "liten" (smeknamnen kommer såklart fram när det är synd om honom).
Fortfarande fullt upp
Lägger upp två fina bilder från midsommarfirandet som jag har fått av pappa.
Vilar ut i husses famn, jobbigt med alla intryck
Det var så hett att till och med Zsandor föredrog skuggan emellanåt
Pepsiträff
Nu ska vi åka ut till stugan, Kristofer och pappa ska fiska och jag har blivit inspirerad av agility så jag tänkte bygga lite hinder till Zsandor och My, My bara älskar att få träna, oavsett vad.
Zsandor var jätteduktig med bebisen idag, fortfarande tycker han det är spännande när hon låter men när hon är tyst är han såhär duktig! Ser iofs lite småsur ut men det var nog för att jag sa åt honom att sitta kvar medan Pepsi låg och myste med en pipleksak och han inte fick vara med.
Bebisbesök
På kvällen igår gick vi till sjön och myste.
Zsandor i sin nya snygga sele! Han ser lite ur som en Iraksoldat men det betyder INTE att vi gillar krig! :-)
Mysigt!
Pepsivakt dag 4
Idag var hundarna kanske lite mer utvilade efter att ha tillbringat natten utan varandra. Det var med stor glädje de hälsade på varandra imorse när Örjan kom och lämnade Pepsi, som jag trodde igår.
Vi åkte nästan direkt bort till Hamptjärn och gick genom skogen och sen bort mot berget vid jaktstugan och kalhygget bakom. Det var lite slött från Zsandors sida i början medan Pepsi hittade pinnar att springa runt med. Efter en stund hittade de lite spår att springa på och stack iväg en bra bit inåt skogen. Sedan var det paus för att dricka och äta lite gräs. Sen bar det av igen på ett spår som faktiskt Zsandor ledde den här gången. Det blev ingen jättelång promenad eftersom jag skulle åka och jobba sen, men på lite över en timme hinner hundarna springa av sig ganska bra i alla fall när de håller den här farten!
Pepsi har vant sig vid hemtjänsten nu, har inte skällt nånting på dem, däremot skällde Zsandor när posten kom, men inte hon!
Nu verkar Pepsi löpande kommit igång lite mer också, Zsandor är väldigt intresserad och igår fick hon faktiskt säga till honom när han blev för påträngande.
"Du måste pussa mig om du vill ha godisen!"
"Jaja tjatmatte men hit med godisen nån gång!"
Pepsi hittade en jättebra pinne att slå mig på benen med!
Måste vila lite men vill inte ge upp pinnen!
Lite suddig bild, men jag gillar hans ansiktsuttryck, han ser ut som ett rovdjur på jakt.
Pepsi är beväpnad, Zsandor håller sig borta.
Hittade faktiskt lite rinnande vatten att dricka som tur var.
Nån som var kossa i sitt förra liv...
En till, se hur hon blundar och njuter av det näringsrika gräset!
Paltkoma?
Pinne till efterrätt.
Lite trötta blev de ändå av promenaden.
Vräker sig i soffan där Pepsi tyvärr inte får vara eftersom hon löper.
På kvällen gick vi ner till sjön, längre hann vi inte innan Örjan ringde och sa att han var på väg för att hämta Pepsi. Det blev en koppelpromenad men vi lite träning fick hundarna också, vi träffade joggare, fotgängare och en skatare och Pepsi brydde sig inte alls. Zsandor blev rädd för glassbilen som tutade när vi bara gått fem minuter eller så, men jag släpade med honom och tänkte att vi kan gå en liten sväng åtminstone och se om rädslan går över, annars får vi gå hem igen. Vi hörde glassbilen igen och Zsandor vägrade gå, men jag drog med honom en bit och sen liksom lossnade det bit för bit. Jag är övertygad om att Pepsis närvaor hade del i det, hon fortsatte gå som om inget hänt (det hade det ju inte heller förutom i hans hjärna), nosa och kissa, och han kunde väl inte motstå utan började följa efter henne och nosa där hon hade varit. Efter några minuter gick han på som vanligt, och nästa gång vi hörde glassbilen så stannade han visserligen och såg lite orolig ut, men jag och Pepsi fortsatte bara gå och då kom han efter och snart var han sitt vanliga jag igen.
Jag är så glad, det här visar att åtminstone den obefogade rädslan faktiskt går att träna bort! Eller det visste jag väl egentligen, men bara inte hur. Nu har jag märkt vid två tillfällen att glassbilen blir mindre läskig om han har andra hundar med sig när han hör den och har han väl kommit över den värsta rädslan går det säkert att träna med hjälp av godis också.
Nu har Pepsi åkt hem och imorgon kommer Tessan hem, det har verkligen passat perfekt att det blev de här dagarna vi skulle passa henne, tre dagar var lediga och idag var jag borta på jobbet tre timmar ungefär. Imorgon ska vi vara i skolan ganska länge så då blir en tråkdag för Zsandor, åtminstone på dan.
