Zsandor

Zsandor har haft några tråkiga dagar nu, matte tentapluggar, blötsnö vräker ner och själv får han ta det lite lugnt för att vila upp sig från sjukdomen. Inatt spydde han inte vilket jag är jätteglad och lättad över, han fick sista tabletten av magsårsmedicinen igår morse så jag funderar på om det är därför, den var nämligen illamåendeframkallande. Däremot är han gasis i magen, ligger och fiser äckligt hela tiden även fast han just har bajsat. Men det är väl foderbytet och veterinären sa att han var bubblig i magen redan då.
Det jobbiga är att han vägrar bajsa på kvällarna, i förrgår kväll vad jag ute ca 40 min innan han bajsade, vanligtvis går vi 10 min på kvällen. Igår var vi ute 1 timme och han bajsade inte fast jag såg på honom att det var på gång hela tiden. Och inte blir det bättre av att han bara vill gå rundan runt hyreslängorna på kvällen, (det tar max 10 min om man går sakta) och vägrar gå åt andra håll då, nåt nytt han har lagt sig till med. Så vi gick den rundan ett par gånger och sen släpade jag med honom åt andra hållet medan han satte alla fyra tassar i marken och stretade emot de första 20 metrarna.

Men usch jag har så dåligt samvete över att han har så tråkigt, även om det kanske är bäst för honom själv att få vila och han inte gillar det här vädret. Han ligger i soffan och ser så uttråkad ut och jag bara pluggar. :-/

Imorse spydde Zsandor upp sin mat igen, precis som igår. Och nu på kvällen var han på gång att spy igen men kom av sig eftersom jag flyttade på honom (han stod olägligt till). Nu ligger han i soffan och darrar lite och verkar inte alls pigg. Jag ska ringa veterinären imorgon och höra efter om jag ska komma in igen. Lite orolig :-(

Idag var en mindre lyckad dag.
Det började med att Kristofer gick ut morgonpromenaden med Zsandor medan jag åt frukost. Plötsligt ringde han från mobilen och sa att Zsandor bajsade blod och bad mig komma ut och titta, så jag lämnade min halvätna frukost och sprang ut och tittade. Bajset såg normalt ut men simmade i en sörja av slem och blod, men Zsandor verkade inte påverkad utan skuttade glatt omkring som vanligt. Väl inne försökte jag få tag på veterinären som hade telefontid men inget svar, vi hamnade bara i telefonkö. Jag ringde Tessan och rådfrågade och hon tyckte vi skulle åka in.
Väl framme fick vi vänta en halvtimma på att de skulle ha en lucka till oss, som tur var så träffade vi på Emmy som var där med sin inackorderingshund. Så medan vi väntade så promenerade vi en stund vid Höglandssjön med henne, Daima och goldenhannen hon tar hand om. Zsandor blev såklart glad att träffa Daima sådär oväntat men vi lät inte honom och goldenhannen hälsa på varandra. Det gick över förväntan, när Zsandor förstått att han inte fick hälsa så ignorerade han mest den andra hunden och den gjorde ungefär likadant. Enligt Emmy så var den väldigt lugn och godtrogen så kanske var det därför Zsandor var så lugn och snäll, det han har problem med är inte hanhundar i sig egentligen, utan hanhundar som är  på hans revir (som grannhunden Pelle) eller är påträngande, arga eller "dominanta" (eller vad man ska kalla det, såna som är som han och vägrar underkasta sig andra hundar av samma kön).

När vi fick komma in till ett rum hos veterinären blev det väntan och åter väntan på att få träffa en veterinär. Efter en timme (!) kom hon, men man kan kanskte inte kräva så mycket då man kommer oanmälda och dessutom var det faktiskt värt väntan av att få träffa en så bra veterinär. Hon var precis ny där och kom från Norge så det gällde att spetsa öronen när hon pratade. Hon var precis som en veterinär ska vara: trevlig, engagerad, frågade mycket och lyssnade (till och med skrev upp) allt jag sa. Sen berättade hon vad hon trodde och vad hon tänkte göra och istället för att ta hjälp av en sköterska så fick jag hjälpa till med att hålla i lite här och där och det uppskattar jag faktiskt för då känner sig Zsandor tryggare.
Vi har varit mer hos veterinären än de flesta eftersom Zsandor jämt blev sjuk och skadade sig när han var yngre och av alla veterinärer vi träffat så har det bara varit ett par, tre stycken förutom hon idag som har varit bra. Inte sällan är de otrevliga, lyssnar inte, bara brådskar igenom det som ska göras. Som hon som satt i reception när vi kom idag, en ung tjej som verkligen var otrevlig och såg skitsur ut. Är det mitt fel att de inte svarar i telefon så man måste åka dit för att fråga när man är orolig liksom?

Medan vi väntade på veterinären kom jag på att jag även skulle nämna att Zsandor spytt tre gånger förra veckan, en gång var det en bitbit han spydde upp (från ett knotben) samt att han gått ner två kg i vikt sen vi vägde sist innan jul. Då var han lite för rund och jag tänkte att han skulle tappa några hekton men inte såhär mycket. Visst har jag märkt att han blivit lite för smal och tänkte just imorse på att jag måste öka hans mat nu när jag orkar mer och vi rör oss mer båda två, men 2 kg!

Veterinären tog blodprover (som visade att han hade för höga värden röda blodkroppar, annars var det bra), kände ordentligt på magen som var bubblig, kände i analöppningen och där var det ovanligt mycket slem och gjorde det vanliga som att lyssna på hjärta, tog tempen som var normal, kollade hudens elastitet osv. Hon trodde han var uttorkad och han fick injicerat natriumkloridlösning i nacken och på halssidorna sådär så att det blir som pucklar som kroppen sakta suger upp (de är inte borta helt än, han ser jättelöjlig ut). Blodvärdet visade just att han var uttorkad visade det sig sen, och det är ett problem för han dricker sällan vatten, kanske var tredje dag ungefär, kanske för att han äter blötfoder.
Vad gäller magen så trodde hon på tarminfektion och eventuellt att han fått sår i tarmens slemhinnor efter vass benbit (men hon trodde inte det satt fast nån benbit för det skulle antagligen kännas och han skulle ha ont och må mycket dåligt rent allmänt), därav blodet.
Så nu ska han äta antibiotika tio dagar och en slags magsårsmedicin lika länge för såren, dessutom ska han äta specialfoder några veckor, Hills i/d som är bra för matsmältningen. Och jag ska tänka på att få i honom mer vatten, i torrfodret kan jag hälla i vatten och sen när han återgår till sitt färskfoder får jag helt enkelt blanda i mer vatten så han får i sig, för det är ju inte så lätt att tvinga en hund att dricka...

Som om det inte var nog med att tillbringa tre timmar hos veterinären, bli rakad på benet, bli stucken med nålar på fem ställen, bli klämd på magen och få termometer och fingrar instoppade i ändtarmen, så blev middagspromenaden förstörd av att glassbilen kom och skränade.
Men den nya maten mottogs mycket tacksamt, även om det var hans vanliga foder i också nu så tror jag inte det kommer blir några problem för honom att äta torrfoder ett tag, det luktade till och med gott i min näsa!

Idag var det dag för Gullvik med Tessan och Pepsi igen. Trots två lata mattar hade hundarna roligt, Pepsi yrade med pinnar och Zsandor trippade försiktigt i snön. När vi nästan kommit ut på vägen stack Zsandor fram till en gubbe med hund, pinsamt och ursäkten att "det brukar aldrig vara folk där" duger inte på långa vägar. Pepis var så duktig så och kom tillbaka till matte men Zsandor stod och tittade en stund innan han bestämde sig för att matte är trist sak jämfört med mötande hund. Det var en hanhund men det gick jättebra, när jag kom fram lekte de nästan men jag märkte på Zsandor att han blev lite spänd när jag var nära så då vände jag och kallde in honom och kopplade. Gubben var bara glad och trevlig och sa att det är härligt för hundarna att få springa fritt.
Vi gick ned till vändplanen och lekte med Zsandors svanspipisar som båda hundarna är galna i och på tillbakavägen träffade vi gubben med hunden igen, men nu var hundarna kopplade och Zsandor var jätteduktig.

Idag efter fyra timmars föreläsning kändes det ungefär som jag hade blivit överkörd av en ångvält, ville bara sova. Men Zsandor måste ut åtminstone nån timme även när jag inte orkar. Och idag skötte han sin motionering ganska bra på egen hand. Han brukar sällan jaga vilda djur, ibland springer han efter en bit och liksom jagar iväg djuret (rådjur, hare, fågel) men oftast är det älg vi träffar och de bryr han sig inte så mycket om. Det finns dock två undantag och det är om han har en kompis med sig, då blir det mycket roligare att jaga, eller om det är räv det handlar om.
När vi gick i skogspartiet nere vid sjön så började han plötsligt nosa ivrigt på stigen, gick en sväng in i skogen, ut igen, in igen, runt runt och jag blev glad att han sprang runt och nosade som om det nästan inte var snö, fast det var en hel del. Så bara satte han iväg som skjuten ur en kanon, vrooom! Ni som har snabba hundar vet hur det ser ut när hunden bara sticker iväg som ett streck och är borta innan man hinner reagera... och då är det ändå en lång raksträcka med bra sikt vi gick på. Jag lät honom springa eftersom jag blev så paff och förstod att det måste varit nåt vilt, för andra hundars skull beter han sig inte sådär. Så jag gick och funderade på vad det kan ha varit när jag såg honom komma tillbaka i full galopp, jag lockade och väntade på att han skulle komma fram som vanligt. Men han stannade och tittade misstänksamt på mig en bra bit bort, sen vände han och sprang in mot skogen och då såg jag: det var inte Zsandor, det var en räv! Det är inte första gången jag misstar en räv för att vara honom på långt håll, det är ju inte det första man väntar sig att få se komma tillbaka när man väntar på sin hund... och i nästan samma färg dessutom. Det kunde vart en blandning mellan Zsandor och Pepsi (nu vet jag hur deras valpar skulle se ut!) men det var uppenbarligen en räv.
Efter en stund kom en vilt flåsande hund i världens fart, sprang fram mot mig men jag lät honom fortsätta för räven var säkerligen långt borta vid det här laget, så Zsandor vände och nosade upp spåret där räven sprungit in i skogen. Jag hörde honom springa runt därinne i skogen fram och tillbaka några gånger, sen kom han ut på stigen igen och rusade iväg åt samma håll som första gången, klart förvirrad efter att ha tappat spåret. Efter en stund kallade jag in honom och han kom fram direkt, hade väl gett upp hoppet om sin nya, om än ofrivilliga kompis. Vi gick en bit till och jag släppte honom efter en stund och lekte lite med pinnar, men är så tacksam över att han sprunigt av sig ordentligt och haft kul fast hans tråkiga matte inte orkar göra så mycket. Låter säkert oansvarigt men det är långt bort från bilvägar och jag är 100% säker på att han aldrig skulle göra räven illa, och även säker på att han inte kan komma ikapp en springande räv. Däremot om han stötte på en i nån buske skulle det kunna bli läskigt, vet inte hur rävar reagerar på hundar men jag antar att de kan bita ifrån om de känner sig hotade. De enda djur jag är orolig för när Zsandor är i farten är såna djur han är gjord för att jaga/döda, nämligen gnagare.
Kom faktiskt på att han har dödat en näbbmus i ett naturreservat i somras, men då var han faktiskt kopplad, dök bara ner i mossan och bet ihjäl den stackars musen innan nån han fatta. Jag fattade inte förrän jag av en händelse kollade vad han letat efter och såg musen. Men han hade inte en tanke på att äta upp den (de luktar visst väldigt speciellt, han gillar att rulla sig på dem), han bara gick vidare som om inget hänt. Och just det där beteendet: kasta sig ner på marken med tassarna före som en katt, har jag sett honom göra massvis med gånger så jag undrar hur många möss han har skickat till himlen...

De senaste dagarna har varit ganska lugna, men Zsandor har ändå hunnit med att skälla på dåraktiga skoterförare i skogen, busa med nya granntiken, trassla in sig i alldeles för stora pinnar och jaga katter. Jag försöker tänka att det faktiskt är okej om han får en riktig långpromenad varannan dag när jag varken haft tid eller ork för det varje dag. Han verkar ganska nöjd ändå, verkar ha tröttnat på vinter och snö ordentligt för han har varit lite låg sista tiden, vill liksom inte gå ut. När man väl kommer ut och busar är det bättre men jag tror han, precis som jag, tänker att det är lika bra att vila fram tills våren då man kan börja leva på riktigt igen, slippa skotrarna, kunna ta sig fram vart man vill och vara ute hela dagen utan att det blir kallt/blött/trist. Kunna gå rakt in i skogen efter en liten stig, äta lite matsäck i en glänta, nosa på alla hundratals djurdofter, ligga på mossan eller gräset och sola...

Har inte orkat/hunnit skriva på några dagar nu så jag får väl ge en liten uppdatering.
I fredags var vi i Gullvik med Tessan och Pepsi igen, det var en väldigt trevlig promenad, Zsandor var gladare och skuttigare än vanligt, antagligen eftersom det var ganska milt väder. Han sprang in i skogen flera gånger, visserligen var det inte djup snö på de flesta ställena men han brukar oftast hålla sig på stigarna ändå. Vi träffade på en lös hund mitt på vägen som våra olydiga hundar sprang fram till, sen stack den hunden till skogs och vi såg att den tillhörde en jägare som gick en bit upp i skogen. Eftersom hundarna redan kollat in den mötande hunden tänkte vi att de inte längre var intresserade av den så vi kopplande inte våra hundar, men där hade vi fel. Hunden rusade mot sin husse och det såg ju skitroligt ut så Pepsi satte av efter och då även Zsandor. Men det gick bra, jägaren viftade bort dem och de kom lika glatt tillbaka till oss. Dock var Zsandor "naken" när han kom tillbaka, han hade på något mystiskt sätt lyckas ta av sig sin relativt nya stickade tröja. Jag grubblar fortfarande över hur han fick av sig den. Alternativen är dessa:
* Han fastnade i en gren och drog sig ur den bakåt. Fast allt gick så fort så det förstår jag inte hur han skulle hunnit, och då borde vi ju sett att han stannade till.
* Jägaren passade på att sno åt sig tröjan när hundarna var framme vid honom, han kanske tyckte att hans jakthund behövde lite kläder.
* Zsandor övertalade Pepsi att hjälpa honom av med tröjan, och så passade de på medan de sprang på det snåriga kalhygget så att jag inte skulle få för mig att leta upp den igen.

Det sista är faktiskt mest troligt *nickar*. Men tji fick Zsandor för redan samma dag skulle matte och husse till Rusta för att köpa ny dörrmatta... så självklart köpte vi en ny tröja till honom, nästan likadan. Synd bara att den var en storlek mindre än den förra så jag sörjer den fortfarande, den satt verkligen perfekt på honom, den nya är lite för trång.


I lördags släpade vi med husse till Hamptjärn, gick därifrån upp över kalhygget, rastade i Småtjärnsstugan, gick ner Höga Kusten-leden och sen via grottan tillbaka till bilen. Det var en jättemysig promenad, lagom temperatur och så snöade det lite. Zsandor sprang som en galning och var väldigt trött efteråt.

I söndags gick vi runt Hörnsjön, sen orkade jag inte mer och igår blev en tråkdag, vi var i skolan länge och sen helt slut eftersom vi just börjat ny kurs så det är mycket att ta in. Zsandor fick nöja sig med korta promenader och ett knotben att tugga på.
Men det tog vi igen idag. Jag och Zsandor åkte till stallet, han fick sitta kvar i bilen medan jag fixade häst och stall och sedan gick vi ut alla tre. Fast jag gick inte så långt utan hoppade upp på hästen och red barbacka medan Zsandor sprang framför. Efter några minuter träffade vi på en skogshuggare nere i skogen som Zsandor tyckte var i behov av en utskällning. Jag pratade lite med gubben som just var på väg hem och ledde Djákni förbi traktorn han hade med sig. Zsandor var bara feg och tog en stor omväg runt. Han är så konstig, träffar han folk ute på gångvägar eller i skogar där det brukar vara folk så bryr han sig inte eller hälsar gärna och glatt. Träffar han folk i skogar där vi inte brukar möta folk skäller han på dem om jag inte hinner kalla in, men går inte fram förrän jag säger att det är okej och lugnar honom. Träffar vi nån som han ser inne i själva skogen eller som beter sig skumt ur hans synvinkel så törs han inte gå i närheten av dem. Fast skulle personen betett sig likadant eller ännu konstigare nån annanstans där det brukar vara folk så skulle han inte blir rädd för den personen. Jag försöker lista ut hur det hänger ihop.
Nåväl, vi fortsatte sedan framåt, efter ca en timme vände vi och red samma väg tillbaka.

Ungefär en kvarts väg från stallet träffade vi tre älgar. Jag hade bara fem minuter tidigare tänkt att det skulle vara kul att se älg på lite avstånd, det var några veckor sen sist. Och så såg vi dom, tre fjolårskalvar antar jag. Djánki stannade och jag lät honom titta och slappnade bara av i hela kroppen eftersom jag inte riktigt vet hur han skulle reagera. Men det gick hur bra som helst, älgarna sprang vidare och vi fortsatte framåt. En bit framför stod Zsandor och tittade åt älgarnas håll men verkade inte jätteintresserad. Jag ropade lite på honom ändå, inte för att kalla in utan mest för att älgarna skulle höra att vi var där och det känns dumt att ropa utan anledning (om nån människa skulle höra). :-)
Märkligt hur van han verkar vara vid älgar, men med tanke på hur ofta vi träffat älg och att då tänka sig att han säkert ser älg ännu oftare som jag inte hinner se, så blir det ju en hel del. En älg som springer är säkert kul att springa efter (inte jaga, det är för stora), speciellt om man har hundkompisar med sig. Men älgar som travar eller står stilla och titta är inte intressanta, mer än att titta på och nosa lite efter. Men det är klart, de är stora som hus och rör sig lite sävligt. Dessutom verkar många älgar vana vid, eller inte bry sig om honom, en älg har ju skriat åt honom när han kom för nära, utan att göra nåt läskigt som att jaga honom, bara säga ifrån liksom. Och för ett par månader sen träffade vi ju en hel älgfamilj som bara stod och kikade på oss. De är väl som inventarier i skogen för Zsandor vid det här laget.
Det är roligare att jaga rådjur och rävar som springer snabbt och är lite mindre.

Sen red vi hem, jag hoppade av och kopplade upp Zsandor när vi närmade oss stallet. Vi var ute i nästan två timmar sammanlagt och var trötta alla tre efteråt, även fast det bara var Zsandor som höll igång ordentligt.
Det är så skönt att det går bra att rida och ha Zsandor med, för honom verkar det inte vara så stor skillnad om jag leder hästen eller sitter på, den stora skillnaden är bara att hästen är med. Det enda är att han har lite svårt att gå förbi hästen när jag rider, står jag bredvid kan jag locka honom på ett annat sätt. Men det är iofs bara sunt att han aktar sig lite för det stora djuret. Skönt att kunna rida ut och motionera Zsandor på det viset en dag som idag när jag är trött och det har kommit mer snö och är lite jobbigt att gå i skogen. Dessutom är det himla mysigt att vara ute alla tre och kul att gå på nya ställen, det är stor skog bakom stallet och liten risk att träffa folk, speciellt på dagtid. Jag längtar till våren då vi kan rida upp mer i skogen på småstigar och upp på berget, så kan man slappna av helt och hållet eftersom risken att stöta på folk eller fordon då är minimal.

Idag var vi på vintermarknad i Gene Fornby, Zsandor var med förstås precis som förra året. Men nu var vi lite mer förberedda på kylan, det kändes kallt även fast det bara var ca -10, det blir ju kallare om man inte rör sig som vi annars gör när vi är utomhus.
Vi hade en trevlig förmiddag på fornbyn, inte minst Zsandor som spanade på en nordsvensk, hälsade på en irländsk varghund på nio månande och en gammal goldentik. Varghunden var dock lite för lekfull (påflugen enligt Zsandor) så han fick sig en liten utskällning, men jag klandrar inte Zsandor för det, inte så kul att bli lekutmanad av en hund som väger nästan tre gånger så mycket när man är kopplad. :-)
När det blev kallt gick vi in i långstugan och lyssnade på sagotanten medan vi värmde oss vid glöden efter brasan. Vi satt där ett bra tag och Zsandor låg i mitt knä och halvsov större delen av tiden, han verkade lika fascinerad som jag av den järnåldersklädda tanten som berättade historier om rådjur och rävar för barnen. Kanske var det hennes lugnande röst, kanske var det värmen från brasan, kanske var det att han tyckte det var intressant med historier om djur han själv är intresserad av, vad det än var så blev jag överraskad över hans förmåga att slappna av på det sättet. Vi satt säkert 30 - 40 min och han låg i min famn nästan hela tiden och gnällde bara lite försiktigt de första minuterna medan han funderade på vad vi gjorde i det konstiga huset. Sen blev han såklart stolt över att få vara lite huvudperson i sagotantens berättelser också, hon började berätta om hur människorna förr tog sig hunddjur som husdjur, tex rävungar och vargvalpar som blivit föräldralösa. När hon fick barnen att gnälla som rävungar lyfte Zsandor inte ens på ögonbrynen, men sen visade han med en utdragen suck-gnällning hur de verkligen lät. Klart han var fascinerad av att höra sina förfäders historia precis som jag av att höra mina förfäders historia!

Det är alltid bra socialträning på såna ställen, ganska mycket folk och en del hundar, men Zsandor visade inte intresse för något annat än de olika stånden - det kan ju finnas mat på såna ställen, det har han minsann snappat upp! Många kommentarer fick han angående sina kläder (han hade sin fina svartvita tröja på sig) och folk var imponerade av hur lugnt han låg i mitt knä som en liten bebis. Folk tror väl att han är en liten knähund av accessoartyp när han har fina hundkläder och ligger sådär, dom skulle bara veta... :-)
Men efter den trevliga förmiddagen mådde jag inte alls bra, så det blev till att tillbringa resten av dagen i soffan. Och samvetet blir inte bättre av att Zsandor nu verkar vant sig vid kortare promenader och lek inomhus. Jag tröstar mig med att han inte gillar att vara ute när han fryser och att det blir bättre till våren.

Idag åkte vi till Gullvik igen med Tessan och Pepsi, skillnaden vad att den här gången var även husse Kristofer med även om han inte var jättepigg pga. ögonproblem. Det var kallt och lite blåsigt men en trevlig promenad ändå med pipleksaker, hundar som inte riktigt ville lyssna alla gånger och förfrusna fingrar. Idag känner jag mig lite piggare, har inte sovit något på eftermiddagen som jag brukar vara tvungen till, förhoppningsvis är jag på bättringsvägen nu när jag väl har tagit mig till läkaren!

Idag kom vi äntligen iväg på en riktig promenad igen, jag mådde lite bättre och det känns bra i kroppen att ha gått några timmar även om jag är helt slut fortfarande.
Vi var lite lata idag och gick bara en kort väg genom skogen, sen höll vi oss mest till plogade bilvägar (det är i stort sett ingen trafik där och bilarna kör i 40/25 så det är ingen fara). Zsandor var nöjd med att gå på vägen, i skogen gick han mest bakom och tryckte, tyckte det var jobbigt att gå i snön. Pepsi tog några lovar efter spår och jagade upp en katt i ett träd, annars var det ganska lugnt. Men smarta och vällokaliserade som vi är tänkte vi ta en "genväg" tillbaka till parkeringen, slippa gå i skogen och istället följa bilvägen runt, en väg vi inte gått förut men som vi ansåg borde finnas och gå hela vägen runt. Det gjorde den inte så det vara bara att vända och gå samma väg tillbaka. Det blev en ganska rejäl extrasväng men det var nog inte nån som hade nåt emot det egentligen, och nu vet vi ju att det inte är så stor idé att gå där om man inte vill beundra alla fina hus.
Zsandor rispade sig på insidan av låret såg jag när han låg hemma och rullade sig på mattan, ganska ironiskt eftersom jag just berättat för Tessan att han alltid brukar göra det i början av våren när det är snöfritt och han kan springa obehindrat i skogen. Nu har han bevisat för mig att han faktiskt kan göra det även på vintern. :-)

Zsandor har haft ganska tråkiga dagar i helgen, igår gick vi ner till sjön och lekte med leksaker på dan, på kvällen hittade vi på lite bus och träning inne. Idag gick vi runt Hörnsjön ett enda varv och kastade lite leksaker och sen har vi haft klomanikyr ordentligt och filat ner klorna så mycket som jag bara orkade.
Det är trist när man är sjuk just för att hunden blir drabbad, visst kan husse gå ut istället för mig men han orkar inte gå så långt och kan inte släppa Zsandor heller. Men men det blir förhoppningsvis bättre om några dagar.

Igår var vi ute på Höglandssjön med Emmy och Daima, någon hade plogat upp ett långt spår på isen som vi gick ett par varv på. Vanligtvis går jag inte gärna på isen sådär, men när de har kört med plogbil och det är mycket folk ute så känns det tryggt, igår mötte vi visserligen bara en av Emmys kunder med en söt liten schipperkepojk som Zsandor vart förjust i, men hon hade redan gått där samma dag och det brukade visst vara folk ute. Det var lustigt att se Zsandor och schipperken busa, nu har jag ju nyligen fått reda på att Nelson inte lever längre men kunde ändå inte låt bli att undra hur det skulle vara om de två fått träffats. De hade säkert slagits iofs eftersom Nelson också hade lite problem med hanhundar och var rätt kaxig, i alla fall när han var ung, men ändå. Den vi träffade var visserligen bara ett halvår men ändå så liten, Nelson var ju ganska hög, lite för hög för rasstandarden så mellan honom och Zsandor skulle det bara skiljt en dryg decimeter.
Zsandor och Daima hade kul på isen, de sprang och jagade varandra, men efter två varv hade Zsandor fått nog av blåsten och sprang upp på "land" igen. Sen när vi kom hem var han helt slut trots att vi bara gått ungefär 1½ timme, men jag tror det beror på att han lekt så mycket på förmiddagen och att han höll sig vaken medan vi var och handlade, eftersom han fick en rolig leksak innan vi åkte.

Idag får Zsandor en lite trist dag, jag är sjuk och han ville inte gå ut på långpromenad med husse för det blåser så mycket. Vi var ute och kastade lite leksaker och sen fick han ett dubbelt paket med pipisar och godiskorvar i och dessutom fick vi äntligen tag på färska märgben igår så han får nog en bra dag ändå.

Zsandor kämpar på i snön och idag när det återigen var sådär svinigt kallt (-15) hade han både stickad tröja och fleeceoverall på sig och verkade rätt nöjd med det. Tyvärr så fryser han även om tassarna, det gör säkert alla vovvar nu, men det är nog inte mycket att göra åt även om han ser för ynklig ut ibland.
Idag drog vi med Tessan och Pepsi till Vitsjöstugan, uppförsbacke dit och nedförsbacke hem och det skulle varit alldeles underbart om det bara varit några grader varmare... men med strålande sol över Vitsjön och glada busiga hundar så är det inte svårt att glömma bort kylan en stund och njuta. Men nog var det skönt för oss båda att komma hem sen, in i värmen. Zsandor hade ett väldigt sjå med att tvätta tassarna efteråt, tror det är för att de blir så kalla så han måste ha ordentlig fotvård efteråt för att reparera, söt som tusan är han i alla fall när han ligger och håller i en tass med en annan och ser helt koncentrerad ut i sitt tvättande.

Pyjamasmannen :-)

Idag åkte vi till Nävertjäl och gick en knapp mil i Rutbergsterrängen, det är säkert helt underbart på sommarhalvåret, men nu var det lite småtrist med en massa snö som var jobbig att gå i. Men motion har vi fått i alla fall!

Igår var vi ute i Gullvik med Tessan och Pepsi, det börjar bli en trevlig vana nu att åka dit ut. Vore det inte för oss skulle väl stigarna växa igen. ;-)
Sen var vi en sväng på Reginas eftersom Pepsi skulle klippa klor, jag passade på att köpa en ny klicker till Zsandor, en lyxversion med inställning för klickvolym och med snöre på så jag kan ha den runt handleden, jättepraktiskt! Testade att träna lite och fast klicket låter lite annorlunda så är den jättebra, det är bara att "klicka in" Zsandor på det nya ljudet och det var gjort på nån minut.

Idag var det utomhusträning men vi gick inte på den, alldeles för kallt för Zsandor att träna ute nu. Vi gick upp till skogen istället, så länge han springer i skogen räcker det med den stickade tröjan på honom men när han är mer stilla måste han även ha det hemsa täcket. Jag fick släpa honom större delen av vägen till skogen, han tyckte nog dels att täcket var jobbigt och så var det ju så kallt, men när vi kom in i skogen blev det bättre. Knappt hade vi börjat gå förrän han stannade till och markerade nånting, jag trodde det var människor eller hundar men plötsligt kom tre älgar springande på rad bara ca 15 m från oss. Jag undrar om det inte var samma älgar som vi såg för nån månad sen men denna gång utan kon, det såg ut som fjolårskalvar och så många älgfamiljer kan det väl inte finnas så nära varandra?
Träffade en gubbe och en tant strax efteråt som jag berättade om älgarna för, de blev besvikna för att de inte sett dem fast de kom från samma håll, gubben sa att det syntes på Zsandor att han varit med om en stor upplevelse som sett älgar. Jag höll bara med men tänkte inom mig att "du skulle bara veta, han har nog träffat flera älgar det senaste året än du sett och kommer se i hela ditt liv, dessutom varit närmare än du nånsin vart, och han är faktiskt så van vid älgar att han kan gå lös förbi dem utan att bry sig nämnvärt". Men det sa jag inte.
En stund senare när Zsandor var lös kom en collie springande, en hanhund som vi träffat förut för över ett år sedan, jag minns det för att situationen var ganska lustig: de fick syn på varann och sprang emot varandra i ilfart, för att sedan tvärstanna och märka att den andra bara var en tråkig hanhund, sedan vände dig sig och sprang tillbaks åt de håll de kom ifrån, inte ett gruff från nån av dem. Men sen när Zsandor var kopplad kom colliens hundkompis fram och var jobbig så då blev Zsandor lite småsur eftersom han var kopplad och ville vara ifred. Det gick lika bra den här gången, jag höll visserligen i Zsandor för jag ville inte riskera något (speciellt när jag inte ens såg ägaren i närheten), sa till collien att stanna och gå därifrån och den vände snart och gick sin väg och Zsandor brydde sig inte nämnvärt utan verkade mest glad för att jag berömde honom så mycket.
Sen gick vi upp till Vitsjön och lyssnade på isen, Zsandor hittade nåt spännande att jaga på väg till Småtjärn men var jätteduktig på inkallning när vi närmade oss leden igen trots att han hörde att det var både människor och hundar en bit fram. Sen gick vi via Småtjärnsstugan som vi inte kom in i, ner till Hamptjärn där en massa barn åkte skridskor, och sen hem lagom till att mörkret fallit.