Försmak av vintern
Förhudsproblemet är fortfarande inte läkt, han slickar inte mycket längre men får ändå ha tratten när han är ensam hemma. Nu ser det ut ungefär som innan veterinärbesöket, det blev ju bättre med salvan men inte tillräckligt. Tänkte avvakta några dagar och sedan ringa igen om det inte förändras.
Nästa helg kommer mina föräldrar och Mysan upp, ska bli kul och Zsandor kommer bli så glad!
Ett av få tillfällen Zsandor och My leker tillsammans
Leksakspaket
Idag hämtade vi ett stooort paket på posten från Hundliv innehållande en boxerboll, ett Nina Ottosson-spel som heter Dog Turbo och ett regntäcke som var för litet och måste bytas. Dog Turbon var svår, vi har sedan tidigare Dog Bricken och den är inga problem, inte heller Dog Smart som vi lånade av Pepsi för ett tag sen, men det här var snäppet svårare. Jag kom fram till att vi får ta det i omgångar innan han kommer förstå helt och hållet vad han måste göra för att få ut godisarna, men det blir nog inga problem för han brukar vara så smart.
Spår, veterinärbesök och vildmarksäventyr!
Hård dag för Zsandor idag. På förmiddagen åkte vi till veterinären för att undersöka hans förhud där han haft nån slags irritation i över en vecka, nu ser det mest ut som ett sår. Han uppförde sig som vanligt exemplariskt hos veterinären, stod helt stilla och låg snällt på sidan medan hon undersökte. Hon trodde att han har haft en förhudskatarr och då slickat mycket så det har blivit ett sår. Jag tvivlar eftersom det började med att han var svullen och det var då han började slicka, då hade han inte heller någon flytning från snoppen, det kom senare. Men vem vet, jag är inte veterinär, även om jag känner mig som en ibland efter alla hans sjukdomar och skador. Han fick i alla fall utskrivet en klådstillande gel som innehåller antibiotika som han ska smörjas med två gånger om dagen och så får han fortsätta med tratt när vi är hemma. Men eftersom han är pigg och frisk i övrigt så behöver han ingen specialbehandling för övrigt.
Några timmar senare packade vi matsäck och begav oss till skogen, vi tog bilen upp till Vitsjön (vägen är fixad nu) och gick runt den på ett skidspår där vi bara har gått en gång och då var det vinter. Det visade sig vara en väg som passar bättre på vintern då det är snö och allt vatten är fruset. Men vi är rätt sega så vi kämpade på ändå, vi plumsade genom myrar, fick gå runt en stor tjärn där spåret på vintern går rakt över, och tappade bort oss flera gånger. Men det gör det hela bara ännu mer spännande, i alla fall så länge solen skiner och stövlarna inte läcker. Zsandor åt lingon och verkade allmänt nöjd med livet.
Efter ungefär halva vägen hittade vi det här, som vi ska hänga upp på väggen i vardagsrummet! Hur vackert som helst.
Dags för veterinärbesök
Första soliga höstdagen på länge tillbringade vi såklart i skogen, Zsandor, matte och husse. Vi packade med oss ägg och russinsockerkaka och så klättrade vi uppför berget så vi kom ut på "viltspåret" och sedan vidare till Vitsjöstugan där vi åt och lekte med Zsandor. När vi var på väg därifrån kom en familj med en stor vit lufshund som Zsandor hälsade på. Det var en tik så det borde inte varit några problem men det var det, hon försökte lukta på hans snopp och då blev han förbannad, flera gånger i rad, så vi gick därifrån till sist. Jag tyckte såret såg bättre ut i går men nu såg vi att det droppade nån slags flytning därifrån och att Zsandor blir arg på en tik för att hon luktar honom på snoppen är ett säkert tecken på att något är fel. Han verkar inte ha ont, lite öm var han för några dagar sen men inte när jag tvättar, men eftersom han inte tillåter att en tik luktar där så är det nog nåt som är fel. Jag hade ju lovat mig själv att ringa veterinären i fredags och beställa tid till nästa vecka, för att sedan kunna avboka om det blev bra, men jag gjorde aldrig det. Har väl lärt mig lite efter min tid som hönsmamma när han skadade sig titt som tätt och vi var hos veterinären i snitt en gång i månaden för olika saker, han har haft sin ranson veterinärbesök och jag har lärt mig att jag faktiskt inte behöver springa dit så fort det är nåt, orolig över min älskling som jag alltid var så fort han betedde sig lite annorlunda. Men nu blir det alltså ett besök igen, jag har gett det lite tid och bättre föregå än föregås. Dessutom gillar både jag och Zsandor att åka till veterinär, det är lite spännande och han gillar väl uppmärksamheten.
Lyckat spår
Skogstur med Pepsi
Efter skogsturen gick vi hem till dem och fikade medan hundarna gnagde på äckliga tuggsaker. Zsandor verkar tycka att Pepsis hem är paradiset, där finns massvis med leksaker, mjukdjur med pip som han själv inte får så ofta (eftersom han har sönder dem direkt), det ligger alltid smaskiga ben framme och är man snabb så kan man hinna äta lite ur kattens matskål innan den plockas bort.
Igår fick Zsandor dessutom leka med Pepsis "boxboll" som hänger i taket och är fylld med godis som ramlar ut när han puttar på den, han var upptagen med den en lång stund och det var nog en av de bästa uppfinningar han nånsin sett.
Dessutom blir det nog inte sämre av att Pepsi är där, jag tror Zsandor ibland låtsas ignorera henne och liksom inte bry sig men han avslöjar sig när vi kör ner på deras grusväg för då nästan ylar han av lycka... Han har lite svårt att visa kärlek till andra hundar, desto mer pussar får Pepsis matte.
Men när katten Bingo kommer in så blir det lite läskigt, och då var hundarna så trötta att det var dags att åka hem.
Zsandor satt och svajade av trötthet i bilen och gick och la sig direkt när vi kom hem.
Hunden styr mitt liv?
Att ha hund innebär för mig att...
- ha frysen full med fryst vom, rådjursklövar och nötblod
- kläder, soffa och säng är fulla med hundhår
- fickor alltid är fulla med frolicsmulor som fastnar under naglarna
- jag aldrig kan vara bort hemifrån en hel dag, kväll eller natt utan att skaffa hundvakt
- ätbara saker måste förvaras där hunden inte når dem, och det är inte bara mat det gäller...
- jag måste ut minst 2-3 timmar varje dag oavsett väder och temperatur
- alltid specialbeställa taxi, tågbiljetter osv.
- jag kan inte ha nära vänner eller pojkvän som inte gillar hundar
- lägga ner minst 500 kr i månaden på hunden (och då är han billig)
- jag måste ha ett sparkonto för oväntade veterinärutgifter
- golvet blir skitigt direkt om jag inte torkar tassarna extremt noggrannt efter varje promenad
- inte kunna ligga kvar i sängen halva dagen, hur trött (eller sjuk) jag än är
- inte kunna stupa i säng på kvällen, för hunden måste ju ut först
- ständigt oroa mig över allt han kan råka ut för
- inte kunna hälsa på hos folk utan att kolla om de är allergiska, har hund själva och isåfall vilket kön hunden är, om de accepterar hundar, om han måste vara kopplad eller kan gå lös, osv.
- jämt måste vara beredd på att avbryta slagsmål när andra hundar springer lösa i närheten
- har ständigt dåligt samvete för att han inte får tillräckligt med tid, aktiviteter, osv.
- ha en knut av ångest i magen inför tanken på att han en dag ska dö
- ha lägenheten full av leksaker, ben, hundbädd, koppel, täcken, bajspåsar...
- jag inte kan handla utan att känna mig tvungen att köpa något till hunden
- få sömnen störd för att han ligger mitt i sängen så jag inte får plats, men jag vill inte flytta honom för han är så mysig och varm och han sover ju så sött
- skrapa upp diarré från gatan efter honom när han är dålig i magen
- golvet ofta är fullt av innanmätet av hans söndertuggade gosedjur
- jag får skämmas ibland när jag är utan hund bland folk och det råkar pipa från en bortglömd leksak i fickan
- andra människor tycker jag är ofri för att jag har hund och inte kan vara lika spontan som de
- duscha bort bajs och döda djur han rullar sig i, eller plocka det ur hans mun
- torka spyor när han har fått i sig något dåligt, även om det är mitt i natten och på bästa mattan
- jag får dåligt samvete för så fort jag nämner min hund inför ointresserade vänner, känner mig tjatig
- få lite förståelse och ibland t.o.m. förakt för att jag sätter min hund främst
- må dåligt när jag ser folk som behandlar sina hundar illa
- alltid behöva vara noggrann med att sopkorgar är stängda så han inte tar skräp, mat och dylikt
- tänka utifrån hans perspektiv på mycket i livet, vad vi gör, hur jag beter mig etc.
- det inte alltför sällan blir fel fast jag försöker så gott jag kan och bara vill hans bästa
- behöva ha koll på honom i alla situationer eftersom jag inte kan lita på honom till 100%
- inte kunna slappna av och må bra om jag inte vet att han också gör det
- ha hela ansvaret för någons liv i mina händer
Men en lycklig blick från honom när han springer i skogen, hittar klöven efter ett spår eller leker med en ny leksak, gör det värt allt detta och mycket mer. Det enda jag har svårt att stå ut med är kloklippningen.
Översvämning
"Såret" på hans förhud har blivit lite bättre nu, från början var det som en svullnad som blev större och nästan liknande en utväxt, men nu har jag baddat med alsol och försöker hindra honom från att slicka så det har liksom dragit ihop sig. Men jobbigt är det, igår när vi var i skolan hela dagen fick han gå med tratt på sig och jag vet hur mycket han avskyr det. Imorgon kommer klövarna så sen ska det bli viltspåra av!
Skogspromenad
Såhär ser Zsandor gärna ut efter en dag i skogen. Direkt efter tentan åkte vi hem och fixade mackor och varm choklad, sen gick vi bort till Vitsjöskogen och tog Höga Kusten-leden över berget och ner till Hamptjärn. Zsandor skällde på några människor vi mötte men han har blivit mycket bättre, förr trodde han alltid att han ägde skogen och de få gånger vi mötte folk så skällde han ut dem efter noter, nu var det bara några osäkra skall, sen slank han förbi dem. Inget spårande idag, han gick mest vid matte och husse och lekte med sina leksaker när han fick tillgång till dem. Men han verkar nöjd med det.
Viltspår på egen hand
En regnig dag som denna gick vi ut i skogen iklädda regnkläder och stövlar (jag) samt reflexväst (Zsandor) för att få lite motion och naturupplevelse. Vi hann inte gå långt innan Zsandor, som var lös, hittade på något på egen hand. Eftersom han oftast brukar springar i cirklar runt mig för att nosa och greja lite så tänkte jag inte mer på det förrän jag upptäckte att han var borta. Väntade och lyssnade en bra stund innan jag ropade på honom. När han väl kom tillbaka med nosen i backen så kopplade jag upp honom. Uppenbarligen hade han hittat något mycket mer intressant än en matte i regnställ - nämligen ett spår!
Skogshund som han är så är spår sjävklart något av det roligaste Zsandor vet, personspår, viltspår och inte minst djurspår. Men djurspåren brukar inte sysselsätta honom så mycket att han knappt märker mig förrän jag står nån meter framför honom, som i detta fall. Och trots kopplet var han fortfarande väldigt, för att inte säga, extremt intresserad av spåret, så jag tänkte att visst, vi kollar vad det är för nåt då. Tyvärr hade jag inte spårscarfen med, men jag gav honom klartecken, ungefär halva flexilinan (4 meter) och lät honom spåra. Fram och tillbaka och i cirklar öve stock och sten gick det, mer och mer intensivt spårade han, och desto mer nyfiken blev jag. "Såhär brukar han inte spåra efter djur, tänkte jag, så det måste vara nåt speciellt."
Efter en stund såg jag på hans kroppsspåk att vi var nära målet, han var så ivrig att han inte skulle märkt om en smällare brann av i närheten, det kan jag svära på. Så fick jag förklaringen till hela alltet: han nosade upp en älgskank på snöre. Alltså hade någon lagt ut ett långt blodspår som han följt, det förklarar ju hans iver. Men vad gör man när ens hund, som är nybörjade på blodspår, följer ett som jag själva inte lagt ut, klarar av det galant och är superlycklig över sin insats? Jag gjorde det enda jag tyckte var rätt, nämlingen berömde honom jättemycket, lät honom nosa och smaka på skanken (förlåt du som lagt ut det) och gav honom sedan godis. Han var lika lyckliga när vi gick därifrån, men tyckte nog det var konstigt att vi lämnade kvar skanken mitt i skogen (han sneglade bakåt och tittade undrande på mig).
Inte för att jag tvivlade på Zsandors förmåga att spåra, hans nos är helt otrolig, men nu har jag fått bevisat för mig att han nog kan bli en riktig viltspårhund en dag, när han faktiskt självmant hittar spår som någon annan lagt ut i skogen borde han ju också kunna spåra upp skadat vilt nån gång i framtiden.
Nystart
Bakom golfbanan med två favoritleksaker
Eftersom Zsandors hemsida är ganska kass och jag inte orkar fixa iordning den (och inte kan tillräckligt mycket för att få den så fin som jag skulle vilja) så får han nu en egen blogg istället. Inte bara för att andra ska kunna läsa och bli avundsjuka, utan framförallt för att världens snyggaste hund förtjänar en plats på internet och att jag aldrig orkar skriva dagbok annat än på internet. Jag har försökt hålla igång en vanlig inbunden dagbok över Zsandors dagar för att ha lite koll, men skriver så mycket snabbare på tangenter än för hand så det får bli såhär istället.
