Svedjeberget och ny skog
Sorkjakt och nya kläder
Igår hade Zsandor en mysdag, först hos dagmatte och sen myste vi en massa hemma, blev ingen långpromenad då jag inte orkade.
Zsandor har fått två nya tröjor inför vintern, den här och så en svartvit. Kolla uppsynen, han hatar att ha tröja, i alla fall inomhus, när man väl kommer ut brukar han vara rätt nöjd. :-)
Idag gick vi ut en långtur i över kalhyggen och berg i Svedjeholmen. Zsandor sprang mest hela tiden runt och busade med leksaker och pinnar, eller så sprang han på spår eller jagade sorkar. Det blev en hyfsad promenad på knappa tre timmar och vi var rätt möra allihop efteråt. Speciellt jag som dessutom gjorde illa benet på en stubbe. Har värsta bulan där nu, och det värker, men det gör inget för så mycket som jag springer runt i skogen och klättrar och beter mig så borde jag vara full av skador, men det är väldigt sällan jag gör illa mig.
"Hit med godisen matte, annars river jag dig i magen med mina långa klor!" (Foto Kristofer)
Snygging på klippan. Selen slapp han, men inte reflexen, man vet aldrig nu under älgjakten.
En hel del klättring blev det, och inte sällan fick Zsandor lyftas upp. Den här bilden visar ett av de enklaste ställena, den svåraste biten var kamerorna nerpackade. (Foto Kristofer)
Pinnbusande. (Foto Kristofer)
Zsandor trivs i solen!
"Jag vet att du är där inne!"
Skagen i soluppgång
Det blev en mysig och annorlunda morgon, Zsandor sprang runt lite på stenarna som vanligt, men efter en stund verkade han rastlös. Han ville inte följa med mig på promenad ut mot väderstationen utan stod mest och gnällde och slängde blickar åt andra hållet. Till slut följde jag med honom åt det håll han tittade. Han trippade snabbt iväg över stenarna, stannade ibland och tittade att jag hängde med och fortsatte. Efter en stund var vi framme vid en stor sten med håligheter under, det verkade vara målet för vår utflykt, han tittade nöjt på mig, viftade på svansen och verkade liksom förväntansfull. Jag tittade under stenen med såg ingenting, han tittade också och nosade ivrigt omkring. Efter en stunds undersökande verkade han nöjd, och vi gick en bit till där han hittade nåt ätbart (äckligt såklart) och jag hittade nåt väldigt skumt, det var som en stor klump som var bränd på utsidorna och påminde om en träbit, men när jag petade på den med en pinne var den liksom mjuk och dallrig, som att det var en stor bit av en tjock fisk någon eldat på. Men det luktade inte fisk, däremot stank det av fisk en bit bort så jag nästan blev illamående. Konstigt var det och äckligt, så vi gick därifrån.
Det var så roligt att han verkligen ville visa mig någonting, jag har aldrig varit med om det förut på det där sättet. Han var liksom rastlös och orolig tills vi gick dit och tittade, sedan var han helt nöjd. Jag tror det finns illrar eller något liknande där, så det är möjligt att han såg något djur där tidigare när han var där på egen hand, och sedan ville visa det av någon anledning. Jag är helt förundrad över hans beteende, och glad för det måste vara positivt att han vill visa matte sina fynd!
Zsandor i soluppgången, med sitt fina vindtäta täcke på!
Zsandor och matte fikar
Efter en dryg timme tog vi bilen tillbaka till fiskeläget där vi gick runt och tittade lite. Sen gick vi in i det inhägnade området där det brukar vara marknad osv. och lät Zsandor busa med pinnar och jagade honom. Det var egentligen meningen att han skulle bajsa eftersom han inte gjort det (han gillar inte att bajsa på klippor), men han ville bara busa.
Väl hemma var Zsandor helt utmattad, vi var inte ute så himla länge, kanske 1.45, men på honom verkar det mycket längre, kanske påverkar det att vi var uppe så tidigt?
Lek- och springsugen hund!
Gullvik med matte och husse
När vi kom fram till Gullvik satt den förhatliga "Älgjakt pågår"-skylten uppe men vi beslöt oss för att testa ändå.
Vi svängde höger upp mot Bergtjärn och gick den vägen över bergen, som tyvärr inte var så lätt och skön som jag hade för mig, början av den vägen är lätt och jättemysig men "nedstigningen" är värre. Inte blev det bättre av att vi av någon korkad anledning inte tagit med oss nåt att äta(!) och att jag var jättetrött efter ungefär halva tiden.
Men vi hade kul och trevligt ändå, och väl tillbaka i bilen fanns det lite bilgodis att fylla på krafterna med!
Får jag godis nu?
Vill jättegärna ha leksaken på bordet!
Yes! Nu nådde jag!
Den där leksaken ska jag också ha, det blir inga problem!
Men, vad hände?
Nej, jag misslyckades!
Zsandor bokstavligen flyger fram över stock och sten! Kolla hur högt upp han är!
Matte och husse får aldrig nog av att fota mig när jag ser såhär oskyldig och söt ut!
Alla bilder tagna av husse Kristofer med hans nya braiga systemkamera!
Lightpromenad
Badar tassarna i fjärden
Njuter i en solig glänta
Lite mörk bild men ganska häftig på nåt sätt
Full fart framåt, pinnen och hans huvud är det enda skarpa på bilden, ganska snyggt
Man blir törstig av att springa och busa
Det här skulle föreställa en hund som hoppar över ett träd, men han valde att hoppa upp på trädet istället...
Äventyr i Flärke
Naturen var helt underbar, det är den visserligen på de flesta platser häromkring, men idag var det ännu lite mer speciellt. Först gick vi på ett kalhygge en bit, jag som gillar hyggen eftersom man ser långt, hade inget emot det, men sen blev det ännu bättre. Det var såndär fin skog, lite som i Gullvik där det är glest mellan träden och lätt att gå. Sen kom vi bort till en tjärn vid namn Åktjärn och gick upp på berget bredvid där vi fotade litegrann.
Eftersom stigen var lite otydlig tvekade vi lite men fortsatte sedan längs tjärnen in i skogen, där gick vi sedan en bra stund längs stigen, efter en stund började det gå neråt, men stigen svängde inte åt det håll vi ville så vi funderade efter en stund på att vända och gå tillbaka. Men vi fortsatte framåt ändå och hoppades på att hitta en stig som svängde åt vänster, skogen var så himla fin, lite sådär sagolik med jättemysiga bäckar, så det kändes inte så lockade att vända.
Plötsligt såg vi ett hus, och insåg att vi var tillbaka vid grusvägen vi åkt på vägen. Det var bara det att det var en bra bit att gå längs grusvägen för att komma till bilen, så ungefär halva promenanden (kanske inte riktigt så mycket) blev på grusvägen tillbaka till bilen. Men det var trevligt ändå, vi såg många fina hus där jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo.
Innan vi kom tillbaka till bilen gick vi förbi ett förråd där det låg älgskinn och lite trevligt slaktrester på marken (älghuvud och ben med klövar), som tur var hann vi se det innan Zsandor och kopplade honom. Annars är risken ganska stor (enorm) att han skulle börjat äta på en älgbit och kanske tagit med sig en bit och sprungit iväg (om han hade orkat bära...). Vi kollade lite eftersom det antagligen var platsen där de sett björnspår nyligen, men såg inget, Zsandor var vääldigt sugen på de mysiga älgresterna.
Väl tillbaka vid bilen var vi trötta och nöjda allihopa, det är jobbigt att gå på grusväg, mycket jobbigare än att gå i skogen av någon anledning. Men kul hade vi och hundarna var nog (som vanligt) mer än nöjda med promenaden!
Vovvar i blåsten
Zsandor trippar runt i mossa och lav
Pepsi på väg nerför berget
En ovanlig bild på Pepsi - hon står stilla!
Zsandor posar på berget
Alla utom jag
Jag och Kristofer ska kolla på kartan (det är okej när man är nånstans första gången)
Alva med sin gulliga Laban-mössa
Myrpromenad
Ingen älgjakt verkade pågå så Zsandor fick springa lös med sin fina reflexväst. Han hade antingen extremt mycket energi eller så var det väldigt intressanta dofter överallt, för han sprang fram och tillbaka på egna små rundor på ett sätt han sällan gör när det bara är han och jag.
Vi ett tillfälle uppe i skogen fick han nos på något och började markera i luften och följa doften, jag (som är lite nojig efter att ha hittat björnspillning i närheten) kallade in honom men han struntade fullkomligt i mig och sprang in i skogen. En bit in i skogen hörde jag honom skälla upprört på någonting, inte på leksättet som när det är en ekorre eller så, eller det där älgskallet som också är lite åt det lekfulla, retsamma hållet. Det här var högre och mycket mer dovt, ett par skall och sen blev det knäpptyst. Jag ropade men han kom inte tillbaka, och jag vågade inte gå efter och titta. Han var borta i en kvart, tjugo minuter, jag ropade och visslade men hörde inte ett ljud, sen började jag gå åt det håll han sprungit och sen fortsatte jag stigen framåt och ropade lite mer. En stund senare dök han upp i full fart, han hade då varit borta i ca 25-30 minuter. Helt oberörd började han tvätta benen som var blöta, och betedde sig helt vanligt. Jag var lite chockad, sådär länge har han nog inte varit borta från mig på flera år... och inte känns det lättare av att inte veta vad det var han träffade på/jagade bort. Just då tänkte jag såklart "björn" eftersom mitt hjärta bultade så vansinnigt, men det kan ju varit vad som helst. Tyvärr gick det inte att identifiera spåren i närheten eftersom det var så himla blött på marken.
Resten av promenaden gick bra, vi klafsade fram på blöta myrar och jag var glad över mina kängor som höll fötterna torra. Efter drygt tre timmar var vi tillbaka vid bilen och det var en lättnad, promenaden hade varit jobbig, både för ben, fötter och fjärilarna i magen. Nästa gång tar jag nog sällskap när jag ska gå nånstans jag misstänker att det finns björn.
Kisar i soldiset. Eller jag vet inte vad han gör.
Han är så fin med sin väst och selen!
Spanar i skogen.
Den "lilla" myren var ganska blöt...
Zsandor på Stormyran
Långväga besök
Eftersom matte och Patrick var tillsammans de första åren (året?) av Zsandors liv och sedan varit kompisar, så har de umgåtts mycket och Patrick har ofta hjälpt till att passa Zsandor eller gå ut med honom när det behövts. Så att Zsandor blev glad över besöket är en klar underdrift!
Här busar de med nya leksaken, en svart björn-"handdocka".
Blåsigt vid Gullvik
Fredag och det var dags att ge sig ut på tur med Tessan, Pepsi och Alva igen. Den här gången följde även husse med vilket såklart var uppskattat.
Som vanligt nuförtiden hade vi tur med vädret idag. Det blåste visserligen ganska mycket, men i Gullviksskogen märktes det knappt. Regnet hann vi också undan med några timmar, på eftermiddagen brakade det lös ordentligt med både regn och hårda vindar.
Idag gick vi hela vägen runt, alltså den väg vi gick hela våren och en stor del av vintern. Den andra vägen över berget får vi vänta med tills det bara är jag och Zsandor (och kanske husse), eller tills Alva är större. Den är nämligen ganska jobbig bitvis, även utan en bebis på magen...
Snygging
Höstidyll...
Fina vovvar i full fart (husse har tagit kortet)
Samma vovvar vägrar titta in i kameran
Kristofer leker med vovvarna vid Ögeltjärn
Glömsk matte
Zsandor började strax äta gräs, inget ovanligt, men jag kom plötsligt på att jag inte hade gett honom någon frukost. Jag frågade Kristofer, han hade heller inte gett. Stackars Zsandor, vi hade glömt bort hans frukost!
Anledningen var att jag legat kvar i sängen medan Kristofer både gått ut morgonpromenaden och gjort frukost till mig, rutinerna blev liksom rubbade och Zsandors frukost glömdes bort. Vanligtvis brukar han säga till när han tycker det börjar bli dags, men han glömde kanske bort det själv när han förstod att vi skulle åka iväg någonstans.
Som tur var hade vi för mycket korv med oss så Zsandor fick äta frukost i skogen, bestående av en stor korv och en näve frolic jag tursamt nog hade i väskan. Han verkade inte direkt missnöjd med det.
Vi gick mot den gamla igenväxta stigarna bort mot Hågntjärn, men fortsatte vägen förbi så vi kom till den andra tjärnen där bakom... och sen därifrån över myrar och hyggen och sen genom skog bort till Vitsjön, och sen hem igen. Fyra timmar och en kvart blev det och vi var helt slut allihop när vi kom hem.
Kaxig hund
Zsandor lekte med pinnar och leksaker så fort vi stod stilla
Husse gör eld
Hela flocken på bergsvandring
Zsandor fick ha sin reflexväst på sig för säkerhets skull, ifall vi skulle träffa på jägare
Husse posar i sina nyköpta byxor från Naturcompaniet
Snygg hund med vackert berg i bakgrunden
Husse och matte fotade av... Zsandor?
Lite snett så kanske är det verkligen Zsandor som tagit fotot...?
Glad liten vovve, och varför inte? Solen sken, hela familjen var med och berget är härligt!
På bryggan vid Hamptjärn
Innedag
Däremot har Zsandor fått roa sig med inneaktiviteter han tycker om, ingen träning, men vi har lekt en massa, han har sparkat på godiskongen och öppnat min skokartong med en sprillans ny pipleksak i (som slutade pipa efter ungefär tio minuter). Nu på kvällen ska han få tugga på ett mumsigt märgben.
Såhär deprimerad kan Zsandor se ut om dagen inte börjar med en långpromenad
Zsandor kämpar med kartongen, till slut lyckades han få ut den fula pipsen men det tog tid!
Åter till Gullvik!
Idag var det äntligen dags att åka ut till Gullvik igen! Från att ha gått där nästan en gång i veckan höst, vinter och vår blev det ett abrubt slut inför sommaren. På sommaren är det nämligen ett populärt utflyktsområde, speciellt då sommarstugorna och campingen i området fylls. Nu i sommar har jag varit där två gången, en kväll med mamma och pappa och då var det proppat med folk, en gång ensam (med Zsandor) i augusti, även då en del folk men vi gick långa skogsrundan över berget och där träffade vi inte på någon.
Solen sken och det var varmt jämfört med hur det varit de senaste veckorna så vi stortrivdes såklart! Men när vi just lämnat parkeringen hörde vi hundskall en bit bort som vi tolkade som att det var jakt i området längre bort, och vi höll oss alltså i närheten av berget där jakt är förbjuden.
Så istället för att gå den vanliga vägen gick vi upp på berget där vi bara varit en gång tillsammans, då var det snö. Där uppe hade vi riktigt mysigt, lekte med hundarna, grejade med Alva och experimenterade med kamerorna (se resultat nedan). Sen gick vi ner till tjärnen och därefter till bilen, ingen lång sträcka men hundarna hade sprungit ordentligt och även lekt och verkade lika nöjda som vi människor (även Alva som vid det här laget sov gott efter att ha fått ny blöja och mat).
Tigger av matte som sitter på bordet (undrar var Zsandor fått sin dåliga hyfs från?)
Jag och vovvarna, bilden är tagen av min kamera på egen hand (självutlösare)
Zsandor vill inget hellre än att pussa på Alva men vi försöker hindra det eftersom han pussas så våldsamt, här lyckas han dock komma åt
Leksugen hund
Hundarna har varit på äventyr
Ännu ett kort med självulösare, den här gången med Tessans kamera
Hela gänget!
Dåligheter igen
Nu är det dåliga nyheter på gång, men först det positiva. Zsandor var hos dagmatte idag igen och det gick jättebra även den här gången. Han hade varit lugnare än sist, antagligen för att han visste lite bättre vad det handlade om den här gången, men hade suttit och darrat vid nåt tillfälle. Det kan ju ha varit nåt ljud utifrån han hörde, det är då han brukar bete sig sådär... annars verkar han haft det jättebra, hade till och med fått ligga i Ulrikas säng, under täcket(!) och sova. Tänk att hitta en dagmatte som låter honom sova under täcket, bättre kan det nog inte bli!
Men nu på kvällen när vi tränade lite inne såg jag att hans snopp (förhud) såg konstig ut, kom på att jag tänkte på det för några dagar sedan också och skulle kolla, men glömde bort det konstigt nog (jag brukar ha stenkoll på honom, minsta lilla sår), det är väl all stress över skola och allt. Hur som helst så kollade jag nu och såg att det är samma sak som förra året vid den här tiden. Han är liksom röd och lite svullen på en del av förhuden, ser precis likadant ut som förra hösten. Då slickade han mycket dessutom, det gör han inte nu. Men förra året gick vi till veterinären och de trodde han hade haft en förhudskatarr och svullnaden (som då blivit mer som en sårskorpa) var ett resultat av slickande, och så fick vi en antibiotikagel att smörja med. Det konstiga är att han inte verkar ha haft några förhudsproblem, inga flytningar eller nåt, varken förra året eller nu, och jag trodde förhudskatarr märktes ganska väl? Men jag ska rådfråga veterinären (eller mamma) om jag ska använda samma gel som förra gången och se om det går över. Det är bara så konstigt att det återkommer med nästan exakt ett års mellanrum...
Älgjakten har börjat
Zsandor spårar
Sötnos
Älgstudsare?
Zsandor x4 vid Bergsjön
September och ny vardag
I söndags åkte jag och Zsandor till Moliden och gick på historisk marknad. Vi köpte ingenting utan gick bara runt och tittade lite, Zsandor var jätteduktig trots att det var smockat med folk och en del hundar. Utanför träffade vi Tessan, Örjan, Alva och Ida och gick promenerade med dem hem. Sen åkte jag och Tessan iväg med hundarna till ett ställe vid älven där jag inte varit förut. Det var jättemysigt med härlig natur och hundarna stortrivdes, det fanns massor av djurspår för dem att springa på.
Grävmaskinen
Lycklig hund med suddig matte i bakgrunden
Bästisar!
Zsandor studsar fram i det höga gräset
***
Igår var första skoldagen för oss, vilket innebar att Zsandor hade sin första dag hos dagmatte. Vi lämnade honom vid halv tio och han var jätteglad och ivrig och hälsade glatt på både Ulrika och Krister, gick runt och nosade och skällde några gånger rätt ut i luften av någon anledning. Sen åkte vi.
Vid halv tre-tiden hämtade vi Zsandor igen och det var roligt eftersom han blev så himla glad att se oss! Det är inte ofta han är sådär översvallande lycklig över att "bara" träffa matte eller husse, men nu var han det.
Dagen hade gått bra, första timmarna hade han varit lite gnällig som han ju blir lätt, antagligen var han lite rastlös och orolig, visste inte vad han gjorde där riktigt. Sen hade han sovit ett tag i soffan och verkade accepterat att han skulle vara där. De hade varit ute och kissat två gånger, mest för att hon trodde att han kanske gnällde för att han var kissnödig, men han pratar ju jämt så jag förklarade att det antagligen var oro som fick honom att gnälla.
Det är så skönt att allt gick så bra! Ulrika tyckte han hade varit jättemysig, han hade vairt så sällskapsjuk och ville vara nära och bli klappad väldigt mycket. Och han var trött på kvällen sen, så lite jobbigt var det nog med nya intryck och upplevelser!