Zsandor

Åkte först ut till Skagsudde för Kristofer skulle fota lite vid havet innan solen går upp, men tyvärr började det snöa blötsnö där ute och det var helt grått så vi stannade inte en lång stund. Det var tråkigt också för Zsandor skulle gärna sprungit lite i skogen där intill, det var nämligen bara ett tunt snölager på marken, vilket skulle varit kul för honom, att kunna springa obehindrat.
Istället åkte jag och Zsandor ut till Gullvik när solen gått upp, det ligger också vid havet (även om det inte är öppet hav just där) och gissa om jag blev glad när vi kom fram och jag såg att det var ganska lite snö där också!  Inte lika tunt lager som vid första stället, men tunt nog för Zsandor att kunna springa runt i skogen (utanför stigarna) utan problem! Han fick springa lös direkt från bilen och vi hade så kul ute! Zsandor var i full galopp hela tiden, rusade hit och dit och var helt yr av glädje över att kunna röra sig obehindrat. Det var så härligt att se, finns inget som väcker sån varm lycka i bröstet hos mig som att se Zsandor riktigt glad.  Han är glad när han träffar kompisar, busar med leksaker, träffar familjen, tränar och mycket mer, men det som gör honom lyckligast av allt är att få springa runt i skogen!

När vi kom upp på berget var det mer snö och lite jobbigare att gå, men Zsandor verkade inte bry sig utan skuttade glatt vidare i den "djupa" snön (ca 1 dm bara).

Vi var ute över två timmar och det var fullt ös hela tiden, så jag känner mig riktigt nöjd efteråt. Att få springa runt lös i skogen, jaga efter spårlöpor, busa och bara skutta runt ger så mycket mer stimulans än en koppelpromenad som är dubbelt så lång, men det blir ju inte så mycket lösspringande nu på vintern annars.

Efter 9 var vi framme vid Fälltjärn i Nävertjäl där Rutbergsterrängen tar vid. Min plan var att ta en riktig långtur på skidor och därborta är det alltid bra spår och stora mängder snö. Tyvärr var Zsandor inte lika pigg på att skida som jag, så första halvtimmen eller nåt så var han sur och motvillig, jag fick dra honom i kopplet alternativt ha honom framför mig och tjata på att han skulle gå framåt...

Först är det en lång och skön raksträcka, sen börjar det gå uppåt, men förutom att mitt skavsår på hälen gjorde ont så var det inte alls jobbigt att åka uppåt! Jag tror faktiskt det beror på att jag åkt så mycket sista veckan att min kondis blivit lite bättre, och min teknik så klart!

När vi väl kom upp på den första av de stora myrarna vaknade Zsandor till, han kanske kände igen sig, vad vet jag. Eftersom han ändå inte ville dra så fick han springa lös, då blev det fart på honom!

Det var så sagolikt vackert uppe på myren, det var mulet först men med ett fantastiskt ljus och sedan sprack himlen upp lite av och till. Jag bara njöt, dels av skidfärden (det är så kul och mycket bekvämare än att gå!) och dels av den fantastiska naturen. Att en myr kan vara så vacker även på vintern har jag inte tänkt på förut.

Vi fikade lite vid vindskyddet som ligger ett par km från Rutbergshotellet (det är inget hotell utan en värmestuga) eftersom hundar ändå inte får vara där inne. Sen vände vi tillbaka igen, vilket mest berodde på att skavsåret inte kändes bra. Men jag skulle lätt kunnat vara ute flera timmar till, det var så härligt och perfekt väder/temperatur för att skida!

På vägen tillbaka till bilen gick det i full galopp, efter myrarna var det ju en lång lång nedförsbacke... för några veckor sen skulle jag inte vågat åka så fort nedför men nu har jag blivit säkrare så jag bara lät tyngdlagen göra jobbet. Zsandor hade så himla kul, han rusade i full fart nerför backarna, det var ett under att han inte gjorde en kullerbytta i snön! Sen stannade han och väntade och när han såg att jag kom åkande i full fart så satte han iväg igen så snön sprutade runt honom. Jag hade aldrig vågat åka så fort med honom i koppel men när han är lös kan han ju sköta sig själv och han är smart nog att förstå att han inte ska stå i vägen för mig.

Vi var ute i två timmar och hade då åkt drygt 1 mil, men som sagt, hade mina hälar känts bättre och Zsandor velat så hade jag gärna åkt en mil till!

Det enda som är lite synd, är de sura typer som finns i spåren då och då. Som en gubbe vi träffade nu som bara var tvungen att tala om för mig att hundar inte fick vara lösa (Zsandor störde inte honom för fem öre utan kom till mig direkt på inkallning när vi såg gubben komma) samt att de inte fick springa i spåren. Alltså, jag förstår ju vad han menar, men om jag har min hund lös och han inte stör någon annan och det knappt är några folk ute alls, vad spelar det då för roll? Det är vinter nu och inga djur som har ungar eller så. Och vad gäller spåren förstår jag vad han menar, men Zsandor sprang mest bredvid spåren och då han sprang ner i spåren så åkte jag bakom och då försvann hans spår. Jag fattar ju att man inte kan ha stora hundar som förstör skidspåren, men jag kollade ju först att det inte blev nån skada på spåren och Zsandor väger så pass lite att det inte blir nån större skada än att den repar sig när jag skidar bakom.

Så länge jag inte förstör nåt tycker jag de där sura gubbarna kan hålla tyst, tror många av dem bara vill säga sådär för att ha nåt att klaga på.

- - -

Vi hade mycket tid att fördriva och vädret var härligt så efter skidturen styrde jag kosan mot Myckling där vi tog en liten promenad på 50 min. Jag hade massor av energi trots att jag bara sovit drygt 3 timmar på natten(!). Zsandor tyckte inte alls det var konstigt att vi skulle ut igen även fast vi just skidat en mil, kanske hade han glömt det?

Vi busade lite med pinnar och lufsade runt i sakta mak. Då träffade vi på ännu en surgubbe, den här gången var den en gubbe som inte tyckte vi skulle gå bredvid spåret (bredvid skidspåret var det en skotrad "väg" på kanske 2 m) eftersom han menade att även den delen av stigen var till för skidåkare. Hallå, var sjutton ska jag gå då?  Dessutom var han en såndär som låter sin hund springa i lång lina och inte har nån koll alls, hunden sprang fram mot oss trots att gubben stod på skidor flera meter bort, så jag var tvungen att backa för att hans jäkla hund sprang fram. Suck, i såna fall önskar jag att jag vore en sån som inte bryr sig, då skulle jag skrikit till honom att min hund är sjuk så han måste hålla i sin egen. Zsandor var i alla fall jätteduktig, trots att det var en hanhund.

- - -

Efter en sväng på Naturcompaniet där jag kollade på skidbyxor så åkte vi och hämtade Kristofer på jobbet och sedan tillbaka till stan och in i ett p-hus igen. Zsandor blev omstoppad med min dunjacka så han äntligen kunde få vila, medan vi gjorde ärenden på stan. Jag köpte ett par "hundbyxor" som jag kallar dem. Har nämligen inga bra enkla byxor att ta på mig när jag ska gå ut med Zsandor, m.m., utan jag väljer mellan termobyxor, mjukisbyxor och fjällrävenbyxor. De sistnämnda är lite hårda och obekväma, mer till för avancerade skogsturer, vandring m.m. Så nu köpte jag mig ett par braiga byxor som är lite som träningsbyxor men i mer "hårt" material, tunna så de funkar på sommaren men även nu på vintern med underställ under. Anledningen att jag kallar dem hundbyxor är för att de ska vara till för hundaktiviteter: promenader, rastningar, skidåkning, cykling, hundträning, m.m. Och snygga var de så jag är sååå nöjd!

Väl hemma behöver jag nog inte tala om att Zsandor slocknade?

Idag var vi ute och åkte skidor jag och Zsandor, vi var ute i 1.45 så det blev en himla lång tur. Vi åkte till golfklubben och sen runt Hörnsjön och hem samma väg igen. I början var det lite jobbigt för Zsandor var lite tjurig men sen gick det bättre, runt Hörnsjön gick det kanon, perfekt spår i nysnön och inget folk (vill inte träffa på folk när jag åker för det ser inte vackert ut, jag ser nog ut som en väderkvarn eller nåt som jag sprattlar...). Skönt också att det inte var några hundar på vägen, jag har just märkt att Zsandor blivit dålig på hundmöten igen, så går det när man slappat för länge och glömt bort att träna. Men så är det med en pinscher, man kan aldrig bara slappna av och tro att allt ska fortsätta vara bra för då hittar han på nya hyss...  Tror nog det är ett teckan på understimulering, får skärpa till mig lite.

Zsandor har börjat förstå att när jag har midjebältet på mig så ska han dra, även igår kväll när vi var ute en sväng till fots så drog han när jag hade bältet och draglinan, självklart berömde jag för jag vill gärna att han kopplar samman bältet och draglinan med drag, så blir skidåkningen lättare!
Så idag drog han massor på hemvägen och svängen runt Hörnsjön, det blir jättebra när vi får hem dragselen men än så länge måste jag hindra honom lite för det är nog inte så bra att dra så mycket med vanlig sele på misstänker jag, fel belastning och så, dessutom kan han säkert på skavsår, tunnpälsad som han är.

Riktigt så här mörkt var det inte...

Inte så lätt att fota sig själv på skidor!

Jag och Zsandor var ute ca två timmar på dagen, matte var lite småseg pga halsont och mycket skidåkande. Vi gick upp till skogen men det var så mycket snö och inte så många upptrampade stigar så det var mest jobbigt, dessutom har jag haft lite ont i halsen hela dagen så jag ville inte ansträng mig så mycket.

På eftermiddagen gjorde vi något Zsandor älskar, nämligen åkte till djuraffären. För en pinscher som älskar allt ätbart och alla leksaker som piper så är det rena himmelriket där. Inte blir det sämre av att det ligger katter lite här och var som inte är rädda för honom och han alltid blir bjuden på godis av personalen (två av dem har också pinschrar).

Om jag vore rik skulle jag hyra en djuraffär ett par timmar till Zsandor, låsa dörrarna och sen låta honom springa runt och nosa, leka, äta och vara lycklig, ungefär som när man hyr MacDonalds till barnkalas...

Zsandor har gått ner till 16 kg vilket var en besvikelse, nej det är inte fett som försvunnit utan muskler. På sommaren väger han 18 kg men då är han ute och springer i skogen så mycket så han är jättemusklig, nu på vintern rör han sig mycket mycket mindre så det är inte konstigt att musklerna försvinner. Det trista är att han ju inte vill vara ute när det är snö och kallt, många hundar gillar att springa i snön men han är inte sån, tycker bara det är kallt och obehagligt. Han är lite fin i kanten min pojk. Ofta på vintern önskar jag att han inte var sån utan skuttade runt i snön lika glatt som många andra hundar man ser men under sommaren är han perfekt för han blir ju aldrig för varm.

Som en kompensation för en del tråkiga dagar den sista tiden så köpte jag en hel massa saker åt honom, godis, tuggben och leksaker som han fick välja + en till My som fyller år snart.

Vildsvinet blev självklart den nya favoriten, den piper inte utan grymtar, och han skulle nog kunnat leka med den hela kvällen men jag tog bort den efter en stund för det blev för mycket. Och så vill jag ju att den ska hålla ett tag... Det bruna är ett ben doppat i hundchoklad (dvs. inget kakao eftersom det är väldigt farligt för hundar) som Annika i butiken bjöd på.

Film där Zsandor leker med sitt nya vildsvin finns här.

Vi kom inte ut förrän 12. 30 idag.  Men det gjorde inte så mycket, vi hann vara ute i 2½ timme innan vi tröttnade och då var det fortfarande så pass ljust ute att det skulle fungerat en stund till. Det är fördelen med snö!

Vi traskade upp till Hamptjärn, träffade en sheltie-kompis till Zsandor, och en man som påstod att Zsandor måste vara släkt med rådjuren, vilket är förståeligt, speciellt för dem som sett Zsandor studsa fram genom skogen, då är det bara den vita fläcken i rumpan som saknas...

Sen testade vi något nytt, vi följde leden som går från Hamptjärn ner mot Gene fornby. Sedan de märkte upp leden har jag funderat på att gå den då och då men inte kommit mig för, men idag var det perfekt väder för att prova nya saker med växlande molnighet och en temperatur runt 0 grader. Vi gick förbi Nyänget och fram till fornbyn, sen vände vi och gick samma väg tillbaka. Fint, mysigt och alldeles lagom allting, förutom en sak: det var fullt med skotrar i spåret. Jag har ingen emot att möta en och annan hänsynsfull skoterförare, men jag gillar inte när det är så fullt av dem att det fullkomligt stinker avgaser över hela skogen, och när det är en massa tonårsbusar ute och åker så fort att man får kasta sig och hunden ner i diket för att inte bli överkörd... snacka om att förstöra naturupplevelsen!

Zsandor blir rädd varje gång det åker förbi en skoter, dels kanske för att de stinker och låter (i en hundnos måste de lukta nåt förskräckligt!) men framförallt för att många kör så fort och nära. Han tappar ner svansen mellan benen och går så långt in i skogen han kan, stackarn.

Men oftast var han glad, det var ju varmt och lätt att gå. Det skumma är bara att så fort jag skulle fota honom med mobilen så tappade han svansen och såg eländig ut, ungefär som att han vill säga till er som läser att hans matte plågar honom jättemycket:

Jag kan avslöja att två sekunder senare var svansen på topp, mungiporna upp och med bus i blicken letade han efter en pinne att kasta omkring...

Igår klädde jag på oss och plockade fram skidorna, istället för koppel fick Zsandor har en några meter lång lina på sig som jag drog genom alla tre ringar på selen så vikten skulle fördelas lite bättre då han drog mig. Ska förtydliga lite först och främst: det är inte meningen att han ska dra mig som en draghund, dels är han för liten och inte byggd för det och dels har vi bara en vanlig sele (gav bort dragselen till hans bästis Pepsi för några år sen eftersom vi inte använde den). Men eftersom jag binder fast linan runt min midja och han ska springa framför så blir det lite som att han liksom hjälper till att dra ibland, och då har hans smarta sele två extraringar där man kan fästa koppel för att fördela tyngden lite bättre.

Ibörjan gick det lite småsegt, Zsandor är ju van att springa bredvid när jag cyklar så han fattade där här rätt snabbt (det var ju heller inte första gången, men länge sedan sist), men mest berodde det nog på att han inte gillade vädret. Efter bara ett par minuter träffade vi på grannhunden Lisa som han gillar och när de hälsat lite var han på bättre humör och pinnade på ordentligt. Vi åkte ner på golfbanan och runt där en sväng, men snön var lite för djup där så det blev väldigt slitsamt. Sen vände vi hem igen och det var nog i sista stund för jag var verkligen slutkörd när vi kom hem, hade varit ute i över en timme och det är ju första gången jag åker på riktigt i år.

Till nästa gång skulle jag behöva skaffa ett gummiband så det inte rycker till när Zsandor börjar springa och jag inte hinner med, annars fungerade utrustningen fint.

Det tråkiga är att på hemvägen höll det på att gå väldigt galet. Vi mötte en irländsk setterhane som är en av få hundar som Zsandor verkligen avskyr, eftersom den hunden sprungit fram till Zsandor flera gånger när Zsandor varit kopplad och blivit jätteträngd. Har skrivit om den förut för ägaren har den nästan jämt lös trots att den ofta försökt springa fram till oss och det gör mig jättenervös.

Jag kortare upp kopplet och drog in Zsandor bredvid mig så jag stod emellan den hundar och Zsandor, för jag märkte direkt att det inte var någon idé att försöka träna, klickern var hemma och Zsandor var alldeles för blockerad. Men den dumma jäkla gubben till ägare lät sitt långa koppel hänga fritt när de passerade så den hunden sprang fram mot oss och han nästan ända fram, varpå Zsandor gjorde ett morrande utfall (vilket han aldrig gör nuförtiden annars). Jag stod med ryggen till och när Zsandor då drog till i kopplet för att hunden kom så jävla nära så var höll jag på att ramla baklänges med skidor och allt. Det var i sista sekunde jag återfick balansen med hjälp av stavarna och återfick kontrollen över situationen och det var bara ren jäkla tur! Pga att den där idioten till hundägare släppte fram sin hund hade jag kunnat ramla baklänges och gjort mig ordentligt illa, inte minst med tanke på att jag hade skidor på mig som hade kunnat vrida om benen på mig om jag fallit, plus då att jag kanske hade tappat Zsandor som hade rusat på hunden och börjat bråka, medan jag då låg där i en hög och dessutom hade dragits med eftersom Zsandor satt fast runt min midja. Vet inte om jag kan förklara på ett bra sätt, men det hade kunnat gått käpprätt åt helvete.

Jag blir så jävla arg att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Den ägaren har jag svurit över många gånger förut, och han vet att Zsandor inte gillar hans hund, jag har till och med försökt förklara varför en gång men då lyssnade han inte alls utan sa surt att han tyckte hundarna skulle få hälsa och bli kompisar, trots att jag just förklarat att det vore en idiotisk idé och varför. Åh vad jag avskyr vissa hundägare!

En liten liten del av mig kan tom nästan tycka det var synd att jag inte ramlade (utan att göra mig illa förstås och utan att Zsandor hade kommit åt den andra hunden) bara för att jag då skulle fått vråla åt idioten att han är dum i huvet som släpper fram sin hund när han ser att jag försöker undvika närkontakt!

Vad i h*lvete är det för fel på alla hundägare som låter sina hundar gå i långt koppel fast det vet att deras hund springer fram mot andra hundar?

Visst, det är min hund som inte gillar andra hundar, deras kanske bara är snälla och lekfulla men jag tar för sjutton ansvar för min hund och låter honom inte gå fram till andra hundar just därför! Ett par gånger har det hänt att nån hund kommit fram innan jag hunnit stoppa det, varpå Zsandor blivit förbannad och då har jag faktiskt njutit inombords för då får de lära sig att inte bara släppa fram sina hundar hur som helst. Självklart har Zsandor inte bitit någon då eller så men när han fräser till så låter han som ett monster, det lovar jag er... Då kan jag bara lugnt säga till ägaren nåt i stil med "han gillar inte hanhundar, tänk på det nästa gång du släpper fram din hund till en främmande hund utan att fråga".

Fast det är inte kul för varje sån incident förstör kilometervis med träning för oss.

Skidhunden

- - -

Idag var det strålande promenadväder igen, som jag hade hoppats. Tyvärr mådde jag lite halvdåligt, men tvingade mig ändå ut för Z:s skull. Vi gick upp till Vitsjön genom skogen och sen hem via grusvägen som den här gången var lite uppkörd som tur var! Vi träffade på Zsandors nya kompis, jämtehunden Axa 4 mån. Zsandor är inte jätteintresserad av valpar, men jag lovar er, om några månader när hon haft sitt första löp och blivit vuxen kommer hon blir en klar favorit hos honom!  Vi var ute knappt 2½ timme men jag mådde fortfarande lite kymigt så det blev inte roligare än så idag. Han har i alla fall fått springa av sig lite.

Ful bild på världens finaste hund

Vi satt nere i soffan med hundarna med oss, en på var sida hade jag. Vi fikade och hade det helt okej, det var ganska lugnt ute mellan åttatiden och innan elva någon gång. När det började komma igår lite mer så gick Zsandor och la sig i "kojan" jag byggt åt honom bredvid soffan, den bestod av en pläd på golvet och så ett täcke som bildade själva kojan så han kunde krypa in och gömma sig men ändå vara nära mig som satt precis bredvid i soffan. My stannade kvar i soffan fram tills det började smälla ordentligt.

Kvart i tolv fick hundarna varsitt märgben att tugga på, och så hade vi TV:n på väldigt högt där vi satt och tittade på en katastroffilm (= höga ljud). Tolvslaget gick väldigt bra för Zsandor, han gnagde på sitt märgben och verkade helt inne i det (han är ju ett matvrak och att äta är lugnande för hundar). Då och då tittade han upp och såg lite orolig ut men då sa jag bara till honom att fortsätta med benet, vilket han gjorde. För My var det värre, hon lämnade märgbenet och låg och skakade. Efter en stund kröp hon in under soffan där hon låg och darrade och flämtade såsom hon gör när hon har panik, det är läskigt för hon är ju så liten så man undrar ju hur mycket hennes lilla hjärta orkar med (hon fyller 9 nu i januari).

Våra närmaste grannar (som har hundar) smällde inte, men däremot de som bor två hus bort var ute och de stod på den stora gräsmattan/allmänningen utanför, nästan exakt utanför vårt hus. Pappa hade mejlat ut till samfälligheten och bett folk att gå iväg längre bort och smälla men dessa personer hade kanske inte läst det.

Hur som helst, de smällde och smällde och det var verkligen sådär som att huset skakar, när det gått 25 minuter och de fortsatte i samma takt fick jag nog och gick ut. Jag gick fram till dem och vinkade och ropade "hallå" för att få uppmärksamhet. Mannen som bor där nonchalerade mig totalt, men till sist var det en av deras gäster som lyssnade på mig när jag bad dem att lägga av nu för våra hundar är panikslagna där inne och de hade ju hållt på länge nog redan. Jag fick ett snäsigt svar tillbaka att de ändå inte har några raketer kvar nu.

Jaja, tänkte jag, vad bra. Så jag gick in, och bara några minuter senare skjuter de ändå upp ett gäng till! Men sen gick de in i alla fall.

Vi satt uppe till 2, sen gick vi ut med hundarna och då var det helt lugnt ute som tur var. Kom inte i säng förrän vid 3 eftersom jag låg och pluggade(!) en stund, var liksom inte avslappnad nog att sova.

Men strax innan 4 vaknade jag av några öronbedövande smällar, det måste vara grannarna igen, tänkte jag och tittade ut. Jodå, där stod två av männen och sköt iväg fyrverkerier kl 4 på morgonen (de var ju slut?). Jag öppnade fönstret för att ropa åt dem för vid det här laget var jag så förbannad att jag inte brydde mig om vad de tyckte, men de nya fönstrena har nån säkerhetsgrej jag inte fick upp, men just som jag höll på och grejade med fönstret så gick de in igen. Kan tillägga att dessa grannar är totalt hänsynslösa även annars, de är i 35-års åldern men beter sig som omogna 20-åringar, har inte en susning om att man ska visa andra respekt. De har fester långt in på morgontimmarna där de spelar så hög musik att ingen på hela längan kan sova, de har byggt ut huset så att det skymmer soltimmar för grannarna, utan att fråga om det var okej, osv. Visst måste man tåla lite, men folk som inte kan ta hänsyn till andra är bland det värsta jag vet!

Jag gick in till My som sover ensam i min lillebrors gamla rum (mamma och pappa vill inte ha henne i sitt sovrum), hon hade krypit i under sängen där hon låg och darrade, men kom fram när hon såg mig. Jag bar in henne i mitt rum, men då hade Zsandor gått och gömt sig under datorbordet i vår uppehall. Jag stoppade ner My i min säng och försökte locka fram Zsandor som satt och darrade, efter en stund kom han fram och vi gick in till oss igen. Men han ville prompt upp i sängen och sova hos mig, så jag la ner My i hans säng istället, vilket hon verkade helt nöjd med. Så kröp vi ner jag och Zsandor och han ville ligga nära nära mig, då blev det för trångt så det dröjde en evighet innan jag till sist somnade... Puh...

---

Idag åkte vi iväg till Runsa och promenerade. Det har legat en gammal borg där uppe på berget så stället kallas Runsa Fornborg och är ganska populärt. Förutom platsen där borgen legat finns fler fornminnen, bl.a. en skeppsättning. Det är alltid häftigt att vara där och känna historiens vingslag. Sista utgrävningen gjordes 1992 och i samband med det var vi där och tältade med skolan.

Det var rätt kallt idag, ca -5 och vi kom iväg sent så vi var bara ute 1.45. Zsandor fick inte vara lös men han hade fullt upp hela tiden ändå, hans nos gick i ett och han sprang fram och tillbaka och skulle nosa precis överallt, ungefär som han kan göra på nåt ställe det gått en räv. Men här gjorde han de nästan oavbrutet i 1 timme och 45 minuter... så man undrar ju vad det var.

Vad lipar han åt?