Skrev insändare till allehanda om nyår
Inför djurpolis i Sverige!
Mardröm med raketer och smällare
Äntligen är nyår över! Nu hoppas jag bara folk ska sluta smälla så vi kan återgå till ett normalt liv igen. Ända sen jul har det smällt varende kväll hos mamma och pappa, vi har varit ute på dagarna och på kvällarna har Zsandor vägrat gå ut, jag har fått tvinga med honom på en kort promenad sent på kvällen så han får göra sin behov och sen fort in igen. Han har varit som en svans på mig varenda kväll, suttit bredvid mig i soffan, legat bredvid mig när jag har suttit och pluggat, stått med huvudet i mitt knä om vi spelade spel eller när vi åt. Inte vara ensam nånting när det smällde. Då och då har det smällt även under dagtid när vi varit ute och det var som vanligt, han "tappade" svansen och ville bara hem, drog och drog i kopplet. En dag var vi en bit bort, mitt inne i skogen och då gick det bättre, han fick en leksak att bära på och glömde bort smällandet lite grann. Men sen när det smällde igen gick han och grävde ner leksaken, samma sak har hänt nu efteråt när det smällt och han varit i skogen, senast igår grävde han ner en leksak när han blev rädd, sen fick den ligga.
Igår tog vi bilen ut till skogen och gick en stund men vi hörde smällar på avstånd så han kunde inte slappna av alls, när vi skulle ut ur skogen till bilen ville han inte alls, jag fick säga till honom hela tiden att vi skulle till bilen och åka hem för att han inte skulle vända och försöka springa in i skogen igen. Ganska intressant ändå att han känner sig så pass trygg i skogen att han hellre är där när det smäller än i villaområdena.
Kvällen blev jobbig som väntat, han var klängig och gick runt med svansen mellan benen, vi hade musik på. Vid halv åtta fick han en Nozinantablett och gick och la sig. Vid halv tio-tiden gick han upp igen och var då väldigt påverkad, han kunde knappt gå. Han la sig först på mattan under fåtöljen och jag bäddade in honom i hans täcke, lite senare kom han upp och la sig i soffan bredvid mig och låg där över tolvslaget. Vi hade dragit ner persiennerna och satt på hög musik men han hörde ju ändå, låg där och darrade men det var ändå säkert tio gånger bättre med tabletten än vad det skulle varit utan. Men nyår är ändå en lång mardröm men stressad hund och ständig planering av promenader och för att undvika att han ska behöva vara ensam ens en liten stund.
Tänk vad mycket lättare det skulle bli om människor bara kunde följa lagar - det är förbjudet med s.k. smällare (alla ungar springer runt med dem ändå), det är 18-års gräns på allt pyrotekniskt (vet inte hur många småkillar i 10-12 års åldern jag sett med smällare) samt att det faktiskt är förbjudet att smälla i tätbebyggt område alla andra tider än på nyårsaftonskvällen (då det egentligen inte heller är tillåtet men polisen tycker det är okej). Tänkt vad lätt det skulle vara om människor kunde ha lite empati i kroppen, det går inte att missa hur många hundar som är livrädda när det smäller, hur ont hundar kan få av smällarna, och tänker man ett steg längre är det inte svårt att förstå att även andra djur kan bli livrädda. Om människor kunde tänka sig in i andras situation, ex. min i det här fallet så skulle de inte köpa smällare åt sina ungar och låta dem springa runt med dem, om de fick uppleva hur det känns att se sin älskade hunds ögon lysa av ångest och skräck för att några ungar vill ha kul. Om alla smällde runt tolvslaget skulle jag inte klaga, då kan man planera så hunden slipper lida så mycket med hjälp av musik osv, och dessutom skulle man då veta att det snart är över.
För att inte tala om hur mycket skräp som ligger överallt idag, folk smäller iväg raketer och tänker inte en tanke på att städa upp efter sig... tänk om jag skulle låta hundbajset ligga kvar för varje raket eller smällare jag såg på marken, vilket liv det skulle bli.
Ja, jag är upprörd och med all rätt faktiskt. Ibland går människors ignorens och brist på empati mig på nerverna.
Igår tog vi bilen ut till skogen och gick en stund men vi hörde smällar på avstånd så han kunde inte slappna av alls, när vi skulle ut ur skogen till bilen ville han inte alls, jag fick säga till honom hela tiden att vi skulle till bilen och åka hem för att han inte skulle vända och försöka springa in i skogen igen. Ganska intressant ändå att han känner sig så pass trygg i skogen att han hellre är där när det smäller än i villaområdena.
Kvällen blev jobbig som väntat, han var klängig och gick runt med svansen mellan benen, vi hade musik på. Vid halv åtta fick han en Nozinantablett och gick och la sig. Vid halv tio-tiden gick han upp igen och var då väldigt påverkad, han kunde knappt gå. Han la sig först på mattan under fåtöljen och jag bäddade in honom i hans täcke, lite senare kom han upp och la sig i soffan bredvid mig och låg där över tolvslaget. Vi hade dragit ner persiennerna och satt på hög musik men han hörde ju ändå, låg där och darrade men det var ändå säkert tio gånger bättre med tabletten än vad det skulle varit utan. Men nyår är ändå en lång mardröm men stressad hund och ständig planering av promenader och för att undvika att han ska behöva vara ensam ens en liten stund.
Tänk vad mycket lättare det skulle bli om människor bara kunde följa lagar - det är förbjudet med s.k. smällare (alla ungar springer runt med dem ändå), det är 18-års gräns på allt pyrotekniskt (vet inte hur många småkillar i 10-12 års åldern jag sett med smällare) samt att det faktiskt är förbjudet att smälla i tätbebyggt område alla andra tider än på nyårsaftonskvällen (då det egentligen inte heller är tillåtet men polisen tycker det är okej). Tänkt vad lätt det skulle vara om människor kunde ha lite empati i kroppen, det går inte att missa hur många hundar som är livrädda när det smäller, hur ont hundar kan få av smällarna, och tänker man ett steg längre är det inte svårt att förstå att även andra djur kan bli livrädda. Om människor kunde tänka sig in i andras situation, ex. min i det här fallet så skulle de inte köpa smällare åt sina ungar och låta dem springa runt med dem, om de fick uppleva hur det känns att se sin älskade hunds ögon lysa av ångest och skräck för att några ungar vill ha kul. Om alla smällde runt tolvslaget skulle jag inte klaga, då kan man planera så hunden slipper lida så mycket med hjälp av musik osv, och dessutom skulle man då veta att det snart är över.
För att inte tala om hur mycket skräp som ligger överallt idag, folk smäller iväg raketer och tänker inte en tanke på att städa upp efter sig... tänk om jag skulle låta hundbajset ligga kvar för varje raket eller smällare jag såg på marken, vilket liv det skulle bli.
Ja, jag är upprörd och med all rätt faktiskt. Ibland går människors ignorens och brist på empati mig på nerverna.
Annandag jul
Idag var vi hos min morbror och hälsade på hans nya hund, en Holländsk Herdehund på sju månader som heter Sindy. Zsandor och hon hade kul ihop men My var lite irriterad i början, som vanligt.
Igår var vi ute i Runsa fornborg och gick några timmar, det var jättemysigt som vanligt men Zsandor gjorde illa ögat på nån buske så resten av dagen gick han och blundade med höger öga. Jag droppade i koksalt och idag var det bra igen som tur var.
God Jul!
Önskar Zsandor och Sofie (lite i efterskott).
Jagat älg med älghund
Det gick inte att logga in igår så det får bli en liten uppdatering idag istället.
I tisdags var Zsandor med Tessan, Pepsi, Tessans pappa och hans hund Busan i Gullvik. Jag fick vara hemma och vila mig från Zsandor ett tag, första gången på väldigt länge faktiskt. Det kändes mest konstigt, tomt på nåt sätt. Även när han ligger och sover i nåt hörn så är han ju ändå hemma, gör lite ljud, ger mig en blick då och då, kommer smygande när det vankas mat... det är som nån slags liten värme i lägenheten när han är här, när han är borta så blir det tomt och tyst och själsligt kallt. Men så länge det bara handlar om några timmar här och där så gör det ju inget, det kan nog vara nyttigt för oss båda.
Hundarna verkade ha haft jättekul tillsammans, Zsandor gillar alltid att träffa nya tikar som är glada och lekfulla så han njöt säkert i fulla drag. Att få springa med Pepsi i skog med barmark och jaga vilda djur (den här gången var det visst älg, de hade ju en älghund med) är närapå oslagbart för honom bara det.
När han kom hem sov han hela dagen och verkade faktiskt lite mör dagen efter också, då blev det bara en sväng på golfbanan och sen upp runt Hörnsjön.
Idag var hela familjen uppe vid Hamptjärn och gick den felaktiga vägen runt (det är ingen väg, bara en stig första och sista 2/4 av vägen. Zsandor hade täcke på sig ibörjan eftersom det var några minusgrader, men sen när han blivit varm tog jag av det och han blev helt vild! Ska försöka få tag på en stickad sån där tröja till honom för då är han nog lite mer rörlig, täcket gör att han rör sig mycket stelare och blir helt ovig till skillnad från den lilla bergsget han är i vanliga fall.
Inga älgar idag trots att det hann bli mörkt, men vi förde väl för mycket oväsen.
Solig söndag i Själevad
Med Tessan (bakom kameran) och Pepsi.
Ovanligt möte
Igår hann vi bara vara ute en dryg timme i skogen i mörkret föll eftersom jag hade varit i skolan på förmiddagen. Men det gjorde ingenting alls med tanke på vad vi fick vara med om.
Vi gick upp bakom hamptjärn och där träffade vi en man som tittade på älgspår och berättade att han trodde han hade skrämt iväg minst två älgar när han kom, han hade hört det braka till rejält i skogen. Vi pratade om älgar en stund och gick sedan längs med berget där och sen på en liten grusväg ner mot Paddal, sen fick vi vända och gå samma väg tillbaka, Zsandor hittade en sandplätt att leka i. När vi närmade oss vägen ner mot sjön igen såg jag ett par siluetter uppe på en höjd. Det såg ut som två hästar i olika storlek med ljusa mular, men jag tänkte att det måste vara älgar eftersom det inte är såvanligt med lösa hästar i skogen och inte i den gråbruna typiska älgfärgen. Men de stod så stilla! Zsandor sprang i förväg utan att ha sett dem, och jag tänkte att det måste vara ett par buskar, mörkret gör att jag tolkar det som älgar eftersom jag så gärna vill se älgar. När jag kom närmare såg jag att det faktiskt var älgar, en stor och en lite mindre som stod blickstilla och betraktade oss. Zsandor verkade inte alls intresserad så jag väntade med att ropa in honom. När jag var ca 20 meter ifrån såg jag att det inte bara var två - utan fyra älgar. En ko och tre kalvar antar jag av storlek och utseende att döma. De stod så stilla och bara tittade. Så fick Zsandor korn på dem och började gå framåt, jag höjde bara rösten lite och sa åt honom att stanna och han lydde. Älgkon vände på huvudet litegrann och jag ropade in Zsandor så han inte skulle gå för nära och reta upp henne. Han kom tillbaks hur snällt som helst och fortsatte sedan stigen ner mot sjön som jag pekade på att han skulle gå. Älgarna stod kvar och tittade på oss med sina stora mörka ögon, fortfarande utan att röra sig ut fläcken.
Och så står de kanske än idag, vad vet jag. Otroligt häftigt var det i alla fall, första gången jag träffar på så många älgar på samma gång, och även första gången jag träffar på en ko med kalv som inte springer sin väg när man kommer. Nu i efterhand tänker jag att det faktiskt skulle kunna varit lite riskabelt att gå fram mot älgarna, men jag hade inget val eftersom det blev mörkt och jag var tvungen att ta mig tillbaka till bilen. Sen är det väl så att nu är kalvarna lite större och då är kon inte lika vaksam över dem längre. Men hade jag tänkte lite längre så hade jag kopplat upp Zsandor direkt när jag såg att det var älgar, läste en notis i tidningen för bara några dagar sen om en schäfer som blev ihjälsparkad av en älg. Men Zsandor har träffat älg förut flera gånger och vad jag vet så har han så pass mycket respekt att han inte går nära de stora djuren.
Tyvärr är min mobilkamera inte mörkeranpassad, det finns nån inställning men det funkar dåligt, annars hade det kunnat blivit otroligt fina filder på den vackra älgfamiljen!
Vi gick upp bakom hamptjärn och där träffade vi en man som tittade på älgspår och berättade att han trodde han hade skrämt iväg minst två älgar när han kom, han hade hört det braka till rejält i skogen. Vi pratade om älgar en stund och gick sedan längs med berget där och sen på en liten grusväg ner mot Paddal, sen fick vi vända och gå samma väg tillbaka, Zsandor hittade en sandplätt att leka i. När vi närmade oss vägen ner mot sjön igen såg jag ett par siluetter uppe på en höjd. Det såg ut som två hästar i olika storlek med ljusa mular, men jag tänkte att det måste vara älgar eftersom det inte är såvanligt med lösa hästar i skogen och inte i den gråbruna typiska älgfärgen. Men de stod så stilla! Zsandor sprang i förväg utan att ha sett dem, och jag tänkte att det måste vara ett par buskar, mörkret gör att jag tolkar det som älgar eftersom jag så gärna vill se älgar. När jag kom närmare såg jag att det faktiskt var älgar, en stor och en lite mindre som stod blickstilla och betraktade oss. Zsandor verkade inte alls intresserad så jag väntade med att ropa in honom. När jag var ca 20 meter ifrån såg jag att det inte bara var två - utan fyra älgar. En ko och tre kalvar antar jag av storlek och utseende att döma. De stod så stilla och bara tittade. Så fick Zsandor korn på dem och började gå framåt, jag höjde bara rösten lite och sa åt honom att stanna och han lydde. Älgkon vände på huvudet litegrann och jag ropade in Zsandor så han inte skulle gå för nära och reta upp henne. Han kom tillbaks hur snällt som helst och fortsatte sedan stigen ner mot sjön som jag pekade på att han skulle gå. Älgarna stod kvar och tittade på oss med sina stora mörka ögon, fortfarande utan att röra sig ut fläcken.
Och så står de kanske än idag, vad vet jag. Otroligt häftigt var det i alla fall, första gången jag träffar på så många älgar på samma gång, och även första gången jag träffar på en ko med kalv som inte springer sin väg när man kommer. Nu i efterhand tänker jag att det faktiskt skulle kunna varit lite riskabelt att gå fram mot älgarna, men jag hade inget val eftersom det blev mörkt och jag var tvungen att ta mig tillbaka till bilen. Sen är det väl så att nu är kalvarna lite större och då är kon inte lika vaksam över dem längre. Men hade jag tänkte lite längre så hade jag kopplat upp Zsandor direkt när jag såg att det var älgar, läste en notis i tidningen för bara några dagar sen om en schäfer som blev ihjälsparkad av en älg. Men Zsandor har träffat älg förut flera gånger och vad jag vet så har han så pass mycket respekt att han inte går nära de stora djuren.
Tyvärr är min mobilkamera inte mörkeranpassad, det finns nån inställning men det funkar dåligt, annars hade det kunnat blivit otroligt fina filder på den vackra älgfamiljen!
Göra sin hund illa
Igår var vi ute på golfbanan en sväng, husse var med för omväxlings skull så det var ännu roligare än vanligt. Vi passade på att träna lite mer på inkallning och fotgående eftersom det gick så bra i lördags. Sen lekte vi med en ny och en gammal pipleksak. Dessutom träffade Zsandor en av grannhundarna, en liten tik som är blandning mellan dvärgpudel, papillon och lhasa apso (stavas det så?), han blev förtjust i den skuttande, dansande lilla vovven men ville inte leka eftersom han hade täcke på sig.
På kvällen bakade matte lussebullar och julpyntade lite medan Zsandor låg på sitt mysiga täcke i köket och hoppades på att få smaka.
På kvällen gick vi en kort runda och mötte en tjej med schäfer, eller inte mötte egentligen, de gick framför oss. Schäfern vände sig flera gånger mot vårt håll och gnällde lite, varje gång fick den ett rapp av kopplet över ryggen/nacken. Det är så obehagligt att se sånt, och tyvärr är det inte sällan man ser folk som är hårdhänta eller elaka mot sina hundar. Visst, man kan aldrig veta vad deras motiv är, hur många andra sätt de testat osv. men jag tycker aldrig att det ska gå så långt så man gör sin hund illa om det inte handlar självförsvar eller dylikt. Det är svårt att veta hur man ska bete sig när man ser sånt där, min spontana reaktion är att skrika nåt till hundägaren, nåt otrevligt som syftar på att man inte göra illa djur, att det är olagligt eller fråga vad hunden har gjort dem eftersom de gör den illa. Men jag är oftast för feg. Eller så kommer jag på hur jag ska säga precis när de gått för långt bort så de inte skulle höra mig eller nåt liknande, jäkligt irriterande.
Idag var vi en sväng runt Hörnsjön, men Zsandor var inte alls pigg. Dels berodde det nog på vädret men jag tror han passar på att vila när han märker att jag inte mår bra (mensvärk), för han är ofta seg de dagar matte är hängig.
På kvällen bakade matte lussebullar och julpyntade lite medan Zsandor låg på sitt mysiga täcke i köket och hoppades på att få smaka.
På kvällen gick vi en kort runda och mötte en tjej med schäfer, eller inte mötte egentligen, de gick framför oss. Schäfern vände sig flera gånger mot vårt håll och gnällde lite, varje gång fick den ett rapp av kopplet över ryggen/nacken. Det är så obehagligt att se sånt, och tyvärr är det inte sällan man ser folk som är hårdhänta eller elaka mot sina hundar. Visst, man kan aldrig veta vad deras motiv är, hur många andra sätt de testat osv. men jag tycker aldrig att det ska gå så långt så man gör sin hund illa om det inte handlar självförsvar eller dylikt. Det är svårt att veta hur man ska bete sig när man ser sånt där, min spontana reaktion är att skrika nåt till hundägaren, nåt otrevligt som syftar på att man inte göra illa djur, att det är olagligt eller fråga vad hunden har gjort dem eftersom de gör den illa. Men jag är oftast för feg. Eller så kommer jag på hur jag ska säga precis när de gått för långt bort så de inte skulle höra mig eller nåt liknande, jäkligt irriterande.
---
Idag var vi en sväng runt Hörnsjön, men Zsandor var inte alls pigg. Dels berodde det nog på vädret men jag tror han passar på att vila när han märker att jag inte mår bra (mensvärk), för han är ofta seg de dagar matte är hängig.
Zsandor och My
Höst i slutet av novemvber
Jag har varit seg på att skriva, men nu är det dags för en liten uppdatering igen och sen ska jag förhoppningsvis försöka hålla igång tempot igen.
Vintern kom och gick och inga är gladare för det än jag och Zsandor, nog för att snö är mysigt men vi är lyckliga så länge de är barmark så man obehindrat kan röra sig genom skog och mark, lägga blodspår m.m. Och det har vi gjort de senaste veckorna, det var som att den korta perioden med snö påminde mig om att det kommer bli en lång jobbig vinter med frysande hund, isiga vägar och metervis med snö i skogarna så man blir förvisas till trista överbefolkade skoterspår. Så när snön försvann så satte vi igång och göra det allra mesta av den lilla tiden höst vi fick tillbaka, och barmarken höll i sig så vi har haft fullt upp. Vi har varit ute och gått vid Gullvik några gånger och hittat en "ny" stig att gå på, två gånger har vi varit där med Tessan och Pepsi och hundarna har stortrivts. En dag åkte jag och Zsandor ut till Balesudden men det var mörkt och dimmigt och vattnet forsade överallt så vi kom inte långt den dagen. Dessutom har vi hittat en ny skog att gå i, ute i Själevad. Ett spår som är en dryg halvmil med bra terräng. Senast idag var vi där, jag, Zsandor och husse, efteråt åkte vi till stan och gick på djuraffären där Zsandor fick ett nytt träningskoppel och en godisbit.
Vi har varit med Tessan, Örjan och Pepsi på träning i Sörsvejde anordnat av en tollarkennel och det kommer förhoppningsvis bli fler gånger. Zsandor skämde ut mig lite i början genom att fräsa åt en hanhund när vi skulle gå slalom men sen gick det hyfsat bra med tanke på att det var evigheter sen Zsandor tränade med andra hundar sist. Men det är bra för honom, förut när vi bodde i Fresta och Smedby tränade vi ju med andra hundar ett par gånger i veckan och då gick det jättebra, han brydde sig inte om de andra hundarna alls.
Vi har också hunnit med att blodspåra lite, han kan det riktigt bra nu men fortfarande är spåren inte så långa och inte heller avancerade.
Igår var vi uppe vid Hörnsjön med Emmy och Daima och la ut spår, sen gick vi en sväng via golfbanan där hundarna sprang som tokiga och lekte lite grann innan de fick ta spåren. Det gick hur bra som helst! Nu har jag bestämt mig för att hinna lägga så många spår som möjligt innan snön kommer, annars kommer jag ångra mig när det inte längre går.
Vintern kom och gick och inga är gladare för det än jag och Zsandor, nog för att snö är mysigt men vi är lyckliga så länge de är barmark så man obehindrat kan röra sig genom skog och mark, lägga blodspår m.m. Och det har vi gjort de senaste veckorna, det var som att den korta perioden med snö påminde mig om att det kommer bli en lång jobbig vinter med frysande hund, isiga vägar och metervis med snö i skogarna så man blir förvisas till trista överbefolkade skoterspår. Så när snön försvann så satte vi igång och göra det allra mesta av den lilla tiden höst vi fick tillbaka, och barmarken höll i sig så vi har haft fullt upp. Vi har varit ute och gått vid Gullvik några gånger och hittat en "ny" stig att gå på, två gånger har vi varit där med Tessan och Pepsi och hundarna har stortrivts. En dag åkte jag och Zsandor ut till Balesudden men det var mörkt och dimmigt och vattnet forsade överallt så vi kom inte långt den dagen. Dessutom har vi hittat en ny skog att gå i, ute i Själevad. Ett spår som är en dryg halvmil med bra terräng. Senast idag var vi där, jag, Zsandor och husse, efteråt åkte vi till stan och gick på djuraffären där Zsandor fick ett nytt träningskoppel och en godisbit.
Vi har varit med Tessan, Örjan och Pepsi på träning i Sörsvejde anordnat av en tollarkennel och det kommer förhoppningsvis bli fler gånger. Zsandor skämde ut mig lite i början genom att fräsa åt en hanhund när vi skulle gå slalom men sen gick det hyfsat bra med tanke på att det var evigheter sen Zsandor tränade med andra hundar sist. Men det är bra för honom, förut när vi bodde i Fresta och Smedby tränade vi ju med andra hundar ett par gånger i veckan och då gick det jättebra, han brydde sig inte om de andra hundarna alls.
Vi har också hunnit med att blodspåra lite, han kan det riktigt bra nu men fortfarande är spåren inte så långa och inte heller avancerade.
Igår var vi uppe vid Hörnsjön med Emmy och Daima och la ut spår, sen gick vi en sväng via golfbanan där hundarna sprang som tokiga och lekte lite grann innan de fick ta spåren. Det gick hur bra som helst! Nu har jag bestämt mig för att hinna lägga så många spår som möjligt innan snön kommer, annars kommer jag ångra mig när det inte längre går.
Uppdatering
Förra helgen var mina föräldrar och My här och hälsade på för att fira min födelsedag och umgås lite.
Zsandor blev såklart överlycklig över att träffa dem, men verkade inte direkt besviken när de åkte till hotellet på kvällarna heller, tror han tycker det är kul att träffas men när det är läggdags vill han att det ska vara som vanligt med bara flocken.
Vi åkte ut till Skeppsmalen en dag, beredda på snålblåst från havet men det var soligt och varmt som höst förutom lite isigt på klipporna. Lilla My var precis som vanligt, satte sig ner och surade när hon inte ville gå mer och på tillbakavägen bar pappa henne, vilket såklart innebär att hon kommer fortsätta sätta sig ner och vägra gå i fortsättningen. Hon är extremt bortskämd på så sätt, pappa har inte riktigt fattat det här med att hon faktiskt är en hund, utan säger alltid att hon är så liten och fryser och så bär han henne, hon har honom lindad runt lillfingret.
Dagen efter (min födelsedag) gick vi skogen här ovanför, det var soligt då också men även då fick Mysan för sig att det var för jobbigt att gå av och till, speciellt när vi gick på berget. När hon går bakom Zsandor är det inga problem, då försöker hon hänga på, men hon har så korta ben och han är så snabb och smidig så hon sackar efter ganska snabbt och då är det inte kul längre.
Jag köpte en sticka kofta på Rusta till Zsandor förut, det stod att det var medium men det var alldeles för liten, vi prövade den på My och där passade den perfekt i alla fall. Hon såg ut som en liten inslagen julklapp när hon sprang omkring, och det bästa var att hon rörde sig helt obehindrat i tröjan, när hon har stelt täcke på sig blir hon så orörlig och vill ofta inte gå. Det är ofta hon inte vill gå med andra ord. :-)
Zsandor fryser ute nu men verkar ännu tycka snön är okej, förutom när det snöar. Vi var ute på golfbanan en dag och lekte och dagen efter träffade vi Emmy och Daima och så länge han har täcke på sig och rör sig så verkar snön inte bekomma honom. Jag är glad så länge det fortsätter.
Zsandor blev såklart överlycklig över att träffa dem, men verkade inte direkt besviken när de åkte till hotellet på kvällarna heller, tror han tycker det är kul att träffas men när det är läggdags vill han att det ska vara som vanligt med bara flocken.
Vi åkte ut till Skeppsmalen en dag, beredda på snålblåst från havet men det var soligt och varmt som höst förutom lite isigt på klipporna. Lilla My var precis som vanligt, satte sig ner och surade när hon inte ville gå mer och på tillbakavägen bar pappa henne, vilket såklart innebär att hon kommer fortsätta sätta sig ner och vägra gå i fortsättningen. Hon är extremt bortskämd på så sätt, pappa har inte riktigt fattat det här med att hon faktiskt är en hund, utan säger alltid att hon är så liten och fryser och så bär han henne, hon har honom lindad runt lillfingret.
Dagen efter (min födelsedag) gick vi skogen här ovanför, det var soligt då också men även då fick Mysan för sig att det var för jobbigt att gå av och till, speciellt när vi gick på berget. När hon går bakom Zsandor är det inga problem, då försöker hon hänga på, men hon har så korta ben och han är så snabb och smidig så hon sackar efter ganska snabbt och då är det inte kul längre.
Jag köpte en sticka kofta på Rusta till Zsandor förut, det stod att det var medium men det var alldeles för liten, vi prövade den på My och där passade den perfekt i alla fall. Hon såg ut som en liten inslagen julklapp när hon sprang omkring, och det bästa var att hon rörde sig helt obehindrat i tröjan, när hon har stelt täcke på sig blir hon så orörlig och vill ofta inte gå. Det är ofta hon inte vill gå med andra ord. :-)
Zsandor fryser ute nu men verkar ännu tycka snön är okej, förutom när det snöar. Vi var ute på golfbanan en dag och lekte och dagen efter träffade vi Emmy och Daima och så länge han har täcke på sig och rör sig så verkar snön inte bekomma honom. Jag är glad så länge det fortsätter.
Försmak av vintern
Dagen innan den första snön kom så gick Zsandor öra sönder som vanligt, han kände väl på sig att vintern är på väg. Är det nåt jag skulle vilja ändra på honom så är det att öronen inte skulle gå sönder så fort det blir minusgrader, det är en ren plåga. Han är ingen vinterhund, det är i alla fall ett som är säkert. I fredags när det snöade ville han inte vara ute alls, han fick ha på sig sin nya fina regnjacka med resultatet att det tog en kvart innan han ville kissa, och sen snabbt in igen när han kissat och bajsat. Ingen norrlandshund med andra ord. Men sån är jag också, matte och hund passar bra ihop för vi älskar båda värme och sol och vill helst ha sommar året runt.
Förhudsproblemet är fortfarande inte läkt, han slickar inte mycket längre men får ändå ha tratten när han är ensam hemma. Nu ser det ut ungefär som innan veterinärbesöket, det blev ju bättre med salvan men inte tillräckligt. Tänkte avvakta några dagar och sedan ringa igen om det inte förändras.
Nästa helg kommer mina föräldrar och Mysan upp, ska bli kul och Zsandor kommer bli så glad!
Ett av få tillfällen Zsandor och My leker tillsammans
Förhudsproblemet är fortfarande inte läkt, han slickar inte mycket längre men får ändå ha tratten när han är ensam hemma. Nu ser det ut ungefär som innan veterinärbesöket, det blev ju bättre med salvan men inte tillräckligt. Tänkte avvakta några dagar och sedan ringa igen om det inte förändras.
Nästa helg kommer mina föräldrar och Mysan upp, ska bli kul och Zsandor kommer bli så glad!
Ett av få tillfällen Zsandor och My leker tillsammans
Leksakspaket
Jag har varit sjuk flera dagar men försökt aktivera Zsandor så mycket jag orkat, vilket betyder ungefär att jag lägger ner all energi på att gå skogspromenade och leka med honom och är sedan helt slut och mår dåligt resten av dagen, men han är ju nöjd och det är viktigast.
Idag hämtade vi ett stooort paket på posten från Hundliv innehållande en boxerboll, ett Nina Ottosson-spel som heter Dog Turbo och ett regntäcke som var för litet och måste bytas. Dog Turbon var svår, vi har sedan tidigare Dog Bricken och den är inga problem, inte heller Dog Smart som vi lånade av Pepsi för ett tag sen, men det här var snäppet svårare. Jag kom fram till att vi får ta det i omgångar innan han kommer förstå helt och hållet vad han måste göra för att få ut godisarna, men det blir nog inga problem för han brukar vara så smart.
Idag hämtade vi ett stooort paket på posten från Hundliv innehållande en boxerboll, ett Nina Ottosson-spel som heter Dog Turbo och ett regntäcke som var för litet och måste bytas. Dog Turbon var svår, vi har sedan tidigare Dog Bricken och den är inga problem, inte heller Dog Smart som vi lånade av Pepsi för ett tag sen, men det här var snäppet svårare. Jag kom fram till att vi får ta det i omgångar innan han kommer förstå helt och hållet vad han måste göra för att få ut godisarna, men det blir nog inga problem för han brukar vara så smart.
Spår, veterinärbesök och vildmarksäventyr!
Igår kväll la vi ett spår uppe i Svedjeholmen som Zsandor fick ta efter middagen, det hade då legat ungefär 1½ timme. Det var redan mörkt ute så vi tog min nya pannlampa och snubblade fram i mörkret, men varken mörkret eller vätan var något som helst problem för Zsandor, han avvek lite för mycket från spåret vid ett tillfälle men hittade snabbt tillbaka, sen tog han det utan problem och fick bära klöven tillbaka till bilen!
Hård dag för Zsandor idag. På förmiddagen åkte vi till veterinären för att undersöka hans förhud där han haft nån slags irritation i över en vecka, nu ser det mest ut som ett sår. Han uppförde sig som vanligt exemplariskt hos veterinären, stod helt stilla och låg snällt på sidan medan hon undersökte. Hon trodde att han har haft en förhudskatarr och då slickat mycket så det har blivit ett sår. Jag tvivlar eftersom det började med att han var svullen och det var då han började slicka, då hade han inte heller någon flytning från snoppen, det kom senare. Men vem vet, jag är inte veterinär, även om jag känner mig som en ibland efter alla hans sjukdomar och skador. Han fick i alla fall utskrivet en klådstillande gel som innehåller antibiotika som han ska smörjas med två gånger om dagen och så får han fortsätta med tratt när vi är hemma. Men eftersom han är pigg och frisk i övrigt så behöver han ingen specialbehandling för övrigt.
Några timmar senare packade vi matsäck och begav oss till skogen, vi tog bilen upp till Vitsjön (vägen är fixad nu) och gick runt den på ett skidspår där vi bara har gått en gång och då var det vinter. Det visade sig vara en väg som passar bättre på vintern då det är snö och allt vatten är fruset. Men vi är rätt sega så vi kämpade på ändå, vi plumsade genom myrar, fick gå runt en stor tjärn där spåret på vintern går rakt över, och tappade bort oss flera gånger. Men det gör det hela bara ännu mer spännande, i alla fall så länge solen skiner och stövlarna inte läcker. Zsandor åt lingon och verkade allmänt nöjd med livet.
Efter ungefär halva vägen hittade vi det här, som vi ska hänga upp på väggen i vardagsrummet! Hur vackert som helst.
Hård dag för Zsandor idag. På förmiddagen åkte vi till veterinären för att undersöka hans förhud där han haft nån slags irritation i över en vecka, nu ser det mest ut som ett sår. Han uppförde sig som vanligt exemplariskt hos veterinären, stod helt stilla och låg snällt på sidan medan hon undersökte. Hon trodde att han har haft en förhudskatarr och då slickat mycket så det har blivit ett sår. Jag tvivlar eftersom det började med att han var svullen och det var då han började slicka, då hade han inte heller någon flytning från snoppen, det kom senare. Men vem vet, jag är inte veterinär, även om jag känner mig som en ibland efter alla hans sjukdomar och skador. Han fick i alla fall utskrivet en klådstillande gel som innehåller antibiotika som han ska smörjas med två gånger om dagen och så får han fortsätta med tratt när vi är hemma. Men eftersom han är pigg och frisk i övrigt så behöver han ingen specialbehandling för övrigt.
Några timmar senare packade vi matsäck och begav oss till skogen, vi tog bilen upp till Vitsjön (vägen är fixad nu) och gick runt den på ett skidspår där vi bara har gått en gång och då var det vinter. Det visade sig vara en väg som passar bättre på vintern då det är snö och allt vatten är fruset. Men vi är rätt sega så vi kämpade på ändå, vi plumsade genom myrar, fick gå runt en stor tjärn där spåret på vintern går rakt över, och tappade bort oss flera gånger. Men det gör det hela bara ännu mer spännande, i alla fall så länge solen skiner och stövlarna inte läcker. Zsandor åt lingon och verkade allmänt nöjd med livet.
Efter ungefär halva vägen hittade vi det här, som vi ska hänga upp på väggen i vardagsrummet! Hur vackert som helst.
Dags för veterinärbesök
Första soliga höstdagen på länge tillbringade vi såklart i skogen, Zsandor, matte och husse. Vi packade med oss ägg och russinsockerkaka och så klättrade vi uppför berget så vi kom ut på "viltspåret" och sedan vidare till Vitsjöstugan där vi åt och lekte med Zsandor. När vi var på väg därifrån kom en familj med en stor vit lufshund som Zsandor hälsade på. Det var en tik så det borde inte varit några problem men det var det, hon försökte lukta på hans snopp och då blev han förbannad, flera gånger i rad, så vi gick därifrån till sist. Jag tyckte såret såg bättre ut i går men nu såg vi att det droppade nån slags flytning därifrån och att Zsandor blir arg på en tik för att hon luktar honom på snoppen är ett säkert tecken på att något är fel. Han verkar inte ha ont, lite öm var han för några dagar sen men inte när jag tvättar, men eftersom han inte tillåter att en tik luktar där så är det nog nåt som är fel. Jag hade ju lovat mig själv att ringa veterinären i fredags och beställa tid till nästa vecka, för att sedan kunna avboka om det blev bra, men jag gjorde aldrig det. Har väl lärt mig lite efter min tid som hönsmamma när han skadade sig titt som tätt och vi var hos veterinären i snitt en gång i månaden för olika saker, han har haft sin ranson veterinärbesök och jag har lärt mig att jag faktiskt inte behöver springa dit så fort det är nåt, orolig över min älskling som jag alltid var så fort han betedde sig lite annorlunda. Men nu blir det alltså ett besök igen, jag har gett det lite tid och bättre föregå än föregås. Dessutom gillar både jag och Zsandor att åka till veterinär, det är lite spännande och han gillar väl uppmärksamheten.
Hunden styr mitt liv?
Att ha hund innebär för mig att...
- ha frysen full med fryst vom, rådjursklövar och nötblod
- kläder, soffa och säng är fulla med hundhår
- fickor alltid är fulla med frolicsmulor som fastnar under naglarna
- jag aldrig kan vara bort hemifrån en hel dag, kväll eller natt utan att skaffa hundvakt
- ätbara saker måste förvaras där hunden inte når dem, och det är inte bara mat det gäller...
- jag måste ut minst 2-3 timmar varje dag oavsett väder och temperatur
- alltid specialbeställa taxi, tågbiljetter osv.
- jag kan inte ha nära vänner eller pojkvän som inte gillar hundar
- lägga ner minst 500 kr i månaden på hunden (och då är han billig)
- jag måste ha ett sparkonto för oväntade veterinärutgifter
- golvet blir skitigt direkt om jag inte torkar tassarna extremt noggrannt efter varje promenad
- inte kunna ligga kvar i sängen halva dagen, hur trött (eller sjuk) jag än är
- inte kunna stupa i säng på kvällen, för hunden måste ju ut först
- ständigt oroa mig över allt han kan råka ut för
- inte kunna hälsa på hos folk utan att kolla om de är allergiska, har hund själva och isåfall vilket kön hunden är, om de accepterar hundar, om han måste vara kopplad eller kan gå lös, osv.
- jämt måste vara beredd på att avbryta slagsmål när andra hundar springer lösa i närheten
- har ständigt dåligt samvete för att han inte får tillräckligt med tid, aktiviteter, osv.
- ha en knut av ångest i magen inför tanken på att han en dag ska dö
- ha lägenheten full av leksaker, ben, hundbädd, koppel, täcken, bajspåsar...
- jag inte kan handla utan att känna mig tvungen att köpa något till hunden
- få sömnen störd för att han ligger mitt i sängen så jag inte får plats, men jag vill inte flytta honom för han är så mysig och varm och han sover ju så sött
- skrapa upp diarré från gatan efter honom när han är dålig i magen
- golvet ofta är fullt av innanmätet av hans söndertuggade gosedjur
- jag får skämmas ibland när jag är utan hund bland folk och det råkar pipa från en bortglömd leksak i fickan
- andra människor tycker jag är ofri för att jag har hund och inte kan vara lika spontan som de
- duscha bort bajs och döda djur han rullar sig i, eller plocka det ur hans mun
- torka spyor när han har fått i sig något dåligt, även om det är mitt i natten och på bästa mattan
- jag får dåligt samvete för så fort jag nämner min hund inför ointresserade vänner, känner mig tjatig
- få lite förståelse och ibland t.o.m. förakt för att jag sätter min hund främst
- må dåligt när jag ser folk som behandlar sina hundar illa
- alltid behöva vara noggrann med att sopkorgar är stängda så han inte tar skräp, mat och dylikt
- tänka utifrån hans perspektiv på mycket i livet, vad vi gör, hur jag beter mig etc.
- det inte alltför sällan blir fel fast jag försöker så gott jag kan och bara vill hans bästa
- behöva ha koll på honom i alla situationer eftersom jag inte kan lita på honom till 100%
- inte kunna slappna av och må bra om jag inte vet att han också gör det
- ha hela ansvaret för någons liv i mina händer
Men en lycklig blick från honom när han springer i skogen, hittar klöven efter ett spår eller leker med en ny leksak, gör det värt allt detta och mycket mer. Det enda jag har svårt att stå ut med är kloklippningen.
Översvämning
Var ute i skogen idag (som vanligt) trots ösregnet. I skogen var det översvämning, flera av stigarna uppför och nerför berget var som bäckar. Tur att stövlar finns. Zsandor är inte så förtjust i att bli blöt men han kämpade på ändå, sprang runt med sin pipkanin och hittade lite spår i vätan.
"Såret" på hans förhud har blivit lite bättre nu, från början var det som en svullnad som blev större och nästan liknande en utväxt, men nu har jag baddat med alsol och försöker hindra honom från att slicka så det har liksom dragit ihop sig. Men jobbigt är det, igår när vi var i skolan hela dagen fick han gå med tratt på sig och jag vet hur mycket han avskyr det. Imorgon kommer klövarna så sen ska det bli viltspåra av!
"Såret" på hans förhud har blivit lite bättre nu, från början var det som en svullnad som blev större och nästan liknande en utväxt, men nu har jag baddat med alsol och försöker hindra honom från att slicka så det har liksom dragit ihop sig. Men jobbigt är det, igår när vi var i skolan hela dagen fick han gå med tratt på sig och jag vet hur mycket han avskyr det. Imorgon kommer klövarna så sen ska det bli viltspåra av!
Skogspromenad
Såhär ser Zsandor gärna ut efter en dag i skogen. Direkt efter tentan åkte vi hem och fixade mackor och varm choklad, sen gick vi bort till Vitsjöskogen och tog Höga Kusten-leden över berget och ner till Hamptjärn. Zsandor skällde på några människor vi mötte men han har blivit mycket bättre, förr trodde han alltid att han ägde skogen och de få gånger vi mötte folk så skällde han ut dem efter noter, nu var det bara några osäkra skall, sen slank han förbi dem. Inget spårande idag, han gick mest vid matte och husse och lekte med sina leksaker när han fick tillgång till dem. Men han verkar nöjd med det.
Nystart
Bakom golfbanan med två favoritleksaker
Eftersom Zsandors hemsida är ganska kass och jag inte orkar fixa iordning den (och inte kan tillräckligt mycket för att få den så fin som jag skulle vilja) så får han nu en egen blogg istället. Inte bara för att andra ska kunna läsa och bli avundsjuka, utan framförallt för att världens snyggaste hund förtjänar en plats på internet och att jag aldrig orkar skriva dagbok annat än på internet. Jag har försökt hålla igång en vanlig inbunden dagbok över Zsandors dagar för att ha lite koll, men skriver så mycket snabbare på tangenter än för hand så det får bli såhär istället.
