Pepsivakt dag 4
Idag var hundarna kanske lite mer utvilade efter att ha tillbringat natten utan varandra. Det var med stor glädje de hälsade på varandra imorse när Örjan kom och lämnade Pepsi, som jag trodde igår.
Vi åkte nästan direkt bort till Hamptjärn och gick genom skogen och sen bort mot berget vid jaktstugan och kalhygget bakom. Det var lite slött från Zsandors sida i början medan Pepsi hittade pinnar att springa runt med. Efter en stund hittade de lite spår att springa på och stack iväg en bra bit inåt skogen. Sedan var det paus för att dricka och äta lite gräs. Sen bar det av igen på ett spår som faktiskt Zsandor ledde den här gången. Det blev ingen jättelång promenad eftersom jag skulle åka och jobba sen, men på lite över en timme hinner hundarna springa av sig ganska bra i alla fall när de håller den här farten!
Pepsi har vant sig vid hemtjänsten nu, har inte skällt nånting på dem, däremot skällde Zsandor när posten kom, men inte hon!
Nu verkar Pepsi löpande kommit igång lite mer också, Zsandor är väldigt intresserad och igår fick hon faktiskt säga till honom när han blev för påträngande.
"Du måste pussa mig om du vill ha godisen!"
"Jaja tjatmatte men hit med godisen nån gång!"
Pepsi hittade en jättebra pinne att slå mig på benen med!
Måste vila lite men vill inte ge upp pinnen!
Lite suddig bild, men jag gillar hans ansiktsuttryck, han ser ut som ett rovdjur på jakt.
Pepsi är beväpnad, Zsandor håller sig borta.
Hittade faktiskt lite rinnande vatten att dricka som tur var.
Nån som var kossa i sitt förra liv...
En till, se hur hon blundar och njuter av det näringsrika gräset!
Paltkoma?
Pinne till efterrätt.
Lite trötta blev de ändå av promenaden.
Vräker sig i soffan där Pepsi tyvärr inte får vara eftersom hon löper.
På kvällen gick vi ner till sjön, längre hann vi inte innan Örjan ringde och sa att han var på väg för att hämta Pepsi. Det blev en koppelpromenad men vi lite träning fick hundarna också, vi träffade joggare, fotgängare och en skatare och Pepsi brydde sig inte alls. Zsandor blev rädd för glassbilen som tutade när vi bara gått fem minuter eller så, men jag släpade med honom och tänkte att vi kan gå en liten sväng åtminstone och se om rädslan går över, annars får vi gå hem igen. Vi hörde glassbilen igen och Zsandor vägrade gå, men jag drog med honom en bit och sen liksom lossnade det bit för bit. Jag är övertygad om att Pepsis närvaor hade del i det, hon fortsatte gå som om inget hänt (det hade det ju inte heller förutom i hans hjärna), nosa och kissa, och han kunde väl inte motstå utan började följa efter henne och nosa där hon hade varit. Efter några minuter gick han på som vanligt, och nästa gång vi hörde glassbilen så stannade han visserligen och såg lite orolig ut, men jag och Pepsi fortsatte bara gå och då kom han efter och snart var han sitt vanliga jag igen.
Jag är så glad, det här visar att åtminstone den obefogade rädslan faktiskt går att träna bort! Eller det visste jag väl egentligen, men bara inte hur. Nu har jag märkt vid två tillfällen att glassbilen blir mindre läskig om han har andra hundar med sig när han hör den och har han väl kommit över den värsta rädslan går det säkert att träna med hjälp av godis också.
Nu har Pepsi åkt hem och imorgon kommer Tessan hem, det har verkligen passat perfekt att det blev de här dagarna vi skulle passa henne, tre dagar var lediga och idag var jag borta på jobbet tre timmar ungefär. Imorgon ska vi vara i skolan ganska länge så då blir en tråkdag för Zsandor, åtminstone på dan.
Pepsivakt dag 3
På förmiddagen fick hundarna en tråkig stund då jag var på bilverkstan men efter lunch gick vi ut till skogen ovanför Hållänget. Det började med att en lös hund kom farande bakom ett hörn, Pepsi blev väldigt upprörd och båda hundarna drog för allt de var värda, jag kunde knappt hålla emot och ännu mindre korta in kopplet på hundarna. Men det gick bra som tur var, det var en liten tik som löpte så hon och Zsandor var väldigt intresserade av varandra, Pepsi verkade irriterad på det, eller så var hon bara chockad över det plötsliga uppdykandet.
I skogen fick de springa lösa tills vi såg bilar parkerade vid skogsvägen, och tur var det att jag kopplade upp dem för fem minuter senare träffade vi en räv och hundarna blev såklart tokiga!
Vi fortsatte in på en stig och jag vågade inte släppa dem eftersom de fortfarande var sugna på räven, och sen verkar det som om vi gick på samma stig som räven sprungit iväg på för de spårade som tusan. Då var det heller inte kul att försöka hålla i dem och gå lugnt där bakom... var för sig väger de inte så mycket men tillsammans blir de som en rottis eller nåt.
Efter middagen åkte vi ut till Svedjeholmen och gick ett par timmar i skogen där, även där träffade vi på en lös hund, som ägaren turligt nog hann få tag i, men hundarna blev återigen upprörda och svåra att hålla i när hunden och ägaren gick förbi. Ska man ha två så pass stora hundar måste man nog ha lite bättre pli på dem i vissa situationer... :-)
Resten av promenaden gick bra, hundarna verkade dock lite trötta och sprang inte så mycket som vanligt. Zsandor till och med la sig ner i mossan och bara låg där och tittade. Vi gick upp på ett berg och lekte lite med leksaker, då vaknade de!
På hemvägen hittade de nåt väldigt färskt spår att springa på en stund, sen ville åtminstone Zsandor bara hem. Han sprang så fort han kunde i koppel för att komma till bilen, väntade otåligt på att jag skulle låsa upp och gnällde när vi svängde in i Hörnett. Det gör han bara när han verkligen vill hem. Jag tar det som ett bra tecken att de är trötta och nöjda.
För en stund sen kom Örjan och hämtade Pepsi, han ska sova hemma så då får hon också göra det. Kan nog bli skönt för dem båda att få slippa varandra en natt, imorgon kommer hon tillbaka på dagen och då kommer de säkert bete sig sådär lyckligt som om de inte skulle träffats på en vecka!
(Blev tyvärr inga bilder idag eftersom Kristofer inte var med, min mobilkamera tar inte bra bilder när vädret är lite dassigt.)
Pepsivakt dag 2
Hundarna pep, ylade och sjöng på vägen, värre ju närmare parkeringen vi kom. När vi kom fram stod det två bilar på parkeringen och vi blev besvikna för det betyder folk i skogen och koppel. Men direkt kom paret som hade den ena bilen och vi bestämde oss för att låta hundarna vara lösa ändå för den andra bilen såg inte ut som någon hundägares bil.
Hundarna sprang som galningar, som vanligt tänkte jag skriva men faktiskt var det värre än vanligt. De var alldeles tokiga av glädje, lekte med pinnar och jagade varandra, sprang på djurspår och klafsade i vattnet på de ställen vi gick längs strandkanten. Varje gång vi kom till en sandstrand så fick Zsandor fnatt och hittade bra grävställen. Även Pepsi grävde vid ett tillfälle, det är nog första gången jag såg henne göra det. Men det var en pinne hon grävde efter så det var inte så konstigt.
När vi närmade oss stugan i Bodviken kopplade vi hundarna ifall det skulle vara någon där, ett par minuter senare träffade vi hon som jag antar var ägaren till den andra bilen. Pepsi skällde på henne, men det var förståeligt, hon dök ju bara upp mitt i skogen, och det är den enda hon skällt på förutom hemtjänsten när de kom till granngubben inatt.
Vi gick ända bort till Balestjärn där vi tog matpaus. Men hundarna tog ingen paus, när vi vilade sprang de runt med varsin pinne eller kollade in andra sidan tjärnen. De vilade inte en minut på de knappt fem timmar vi var ute!
På sista sträckan på tillbakavägen gick vi inte genom skogen utan efter strandkanten, det är mest stenar så det var lite trixigt men mysigt. Hundarna sprang lite före vid ett tillfälle och då såg jag att Pepsi inte syntes (hon håller sig annars nära), och att Zsandor stod och tittade ut över vattnet. Därute simmade Pepsi, mot några fåglar som såklart flög iväg så dem fick hon inte tag i, men hon fortsatte ändå simma en bra bit. Jag skulle just ta upp visselpipan eftersom hon inte lyssnade på mina rop, men då vände hon och kom in igen. När hon klev ur vattnet såg hon faktiskt för första gången trött ut. Tur att hon kom tillbaka så fort, jag hade just börjat fundera på om jag skulle vara tvungen att simma ut och hämta henne...
I bilen på väg hem somnade Pepsi direkt, men Zsandor satt upp som vanligt. Tror ändå han var ovanligt trött för han var väldigt morgonsur imorse och det brukar han vara när han inte fått sova ordentligt. Det är väl inte så lätt att slappna av som vanligt varken för honom eller Pepsi när hon är här, och när hemtjänsten börjat springa på nattbesök. Men det blir nog bättre inatt när Pepsi vant sig vid ljuden lite mer.
Efter middagen kom Örjan förbi en sväng och hundarna blev såklart tokglada, han lämnade en filt från bebisen som Pepsi ska få lukta på för att vänja sig vid bebisens lukt, nu ligger hon och sover på den. :-)
Börjar busa så fort vi kommer ner på första sandstranden!
Zsandor vänder på en femöring, mitt i lekfnattet.
Pepsi simmar efter pinne.
Här kommer ett blötdjur och jag borde tagit av selen kom jag på.
Förutom att få fnatt så älskar Zsandor sand eftersom man kan gräva där!
Pepsis pinne har blivit sandig så hon börjar gräva på den, vill inte ta den i munnen.
Två grävmaskiner förstör stranden...
Pepsi ser ut som en björn :-)
Hm...
Pepsivakt dag 1
Vi tog en ganska lugn promenad idag, Kristofer kände sig inte helt pigg efter gårdagskvällen och jag hade ingen lust att sticka till skogs på utan honom så vi gick här i Hörnett istället.
Först gick vi bort till golfbanan och sen sjön med hundarna i tvillingkoppel och flexi, det var lite bökigt i början eftersom när en stannar och den andra fortsätter gå så dras den stannade hunden med. Speciellt om det är Zsandor som stannar eftersom Pepsi är lite större och starkare än honom. Så när han skulle bajsa så fortsatte Pepsi gå så han inte kunde sitta still stackarn. Vid nästa försök var han beredd, stod bredbent och höll emot när hon drog så han inte rubbades så mycket ur sin ställning.
Här går vi i skogen mellan golfbanan och sjön, vovvarna ser ut som två draghundar.
Ute på bryggan med golfare i bakgrunden, svårt att få hundarna att stå så man kan fota.
Spanar på golfare.
Gosestund.
Sen gick vi vidare upp mot Hörnsjön. På vägen träffade vi golfare, joggare och en barnfamilj, båda hundarna var helt oberörda och verkade mest intresserade av att kissa och lukta på varandras kiss. Zsandor passade på att nosa Pepsi i rumpan så ofta han kom åt eftersom hon är i början av löpet. Tur att han är kastrerad ändå, annars hade det nog inte funkat att ha dem ihop under löpperioden, har hört om hundar som bara står och piper eller ylar när tikar löper i närheten.
Vilopaus. Jag ångrar att jag tog så mycket kläder på mig och Pepsi önskar nog att hon hade tunnare päls.
Hittade en bra plats där hundarna kunde dricka och svalka sig lite i sjön där ingen såg (badförbud).
Synd att det folk där (och badförbud) annars kunde hundarna fått bada på riktigt, men dom var nog rätt nöjda ändå. Jag avundades dem som kunde klafsa i och svalka fötterna.
På hemvägen genom skogen gick vi förbi de som har ett helt gäng golden retrievers, deras gård ligger precis vid stigen men de har stängsel som tur är. Vi blev utskällda av fem golden i olika storlek men inte ett ljud hördes från Pepsi, hon reste lite ragg och fortsatte sedan framåt, Zsandor däremot gnällde lite eftersom han gillar de hundarna.
Nere på vändplan vid Kempis fick Zsandor ett lekryck, tyvärr var de kopplade och finns ingen möjlighet att släppa dem där, men lite kunde de ändå busa.
Zsandor var så leksugen att han glömde bort att han brukar bli brydd och sluta leka när Pepsi lekmorrar, det var bara så typiskt att det var just där de började leka, hade det varit i skogen kunde de fått springa och busa på riktigt!
När vi kom hem var vi trötta alla tre, vi hade ändå varit ute i två timmar och speciellt för Pepsi var det säkert ansträngande med alla människor vi mötte och hundar vi blev utskällda av. Zsandor är ju ändå van att gå här omkring men för henne var det nästan helt nytt och det tar nog på krafterna med alla intryck. Pepsi var hungrig efter promenaden och Zsandor vart lite avundsjuk när han hörde henne tugga, men vi stängde av med kompostgaller så hon kunde ha matskålen framme utan att bli rånad av Zsandor, och då kunde han slappna av bättre och gå och lägga sig.
På kvällen gick vi en runda bland villorna, när vi kom bort till där sankt bernhardshundarna bor så var de tyvärr inte i hundgården utan satt ute i lina som de brukade göra förr. Och som vanligt så kastade sig den stora av dem sig ut i linan och gjorde utfall och det är riktigt obehagligt trots att man vet att han sitter fast. Den där bjässen kan nog slita sig loss om han bara tar i. Pepsi vart lite rädd, tappade ner svansen och sprang några steg bort men sen gaskade hon upp sig när hon märkte att Zsandor inte brydde sig, han är van att bli utskälld av de där bestarna. Stackars hund, den hade halsband och när den kastade sig fram sådär så slog den en volt när linan ryckte till, den kan ju för tusan bryta nacken av det där... kanske dags att ringa djurskyddet igen om deras djurhållning.
Nåväl, vi gick vidare medan de hundarna fortsatte skälla och vråla efter oss och inte blev det bättre när deras matte kom ut och vrålade ännu mer (åt dem). Fick lust att gå tillbaka och fråga om hon tror hundarna tystnar mer ju högre hon skriker och ju mer hon svär...
Deras granne har också en stor hund, en berner sennen och den skällde också, men den är lite lugnare och gör inga utfall. Jag tyckte lite synd om Pepsi som fick ett sånt "första" intryck av att bo i villakvarter men efter bara ett par minuter var svansen i en krok igen och hon verkade smittas av Zsandors lugn.
Återigen skulle hundarna försöka busa i koppel, jag undrar vad det är med Zsandor och koppel, att han oftare börjar busa i koppel än utan. Men det kommer fler chanser. Vi gick förbi lilla powder puffen Cissi också som var ute i trädgården och även denna gång var Pepsi helt oberörd medan Zsandor ville fram och hälsa.
Nu ska de få varsin tuggrej att bita på, Pepsi får ett grisöra men Zsandor får inte äta dem för de hårda kanterna så han får "nöja sig" med grishud som är formad som ett öra. :-)
Expedition: utforska gömda tjärnar
Efter fyra timmar blev jag drabbad av min trötthet och ville bara lägga mig att sova på närmsta gräsplätt, då var det "bara" 1½ timme kvar till bilen...
Zsandor har som vanligt haft en toppendag, han började promenaden med att leka med pinnar och rusa fram och tillbaka som om han hade energi efter flera dagars vilande i kroppen. Men det ångrar han nog i efterhand (om han kan tänka så långt) för den energin borde han sparat till resten av promenaden. När vi stannade för att äta lite frukt i slutet var han så trött att han la sig ner, trots att marken var full av myror så han fick flytta på sig hela tiden. Ändå hade han energi att springa iväg på ett färskt rävspår några minuter senare och vara borta en bra stund.
Ungefär tionnde gången på ett par månader vi går förbi samma ställe vid Småtjärn får han syn på denna högst intressanta pinne som sticker upp ur vattnet och bestämmer sig för att den är jättespännande!
Han står en lång stund och skäller på pinnen och trampar i vattnet, men vågar inte simma ut för att kolla. Lika bra det, för han hade blivit grymt besviken...
Den här läckerbiten ringlade fram över vägen och Kristofer sprang efter för att fota.
Efter en stund tröttnade ormen på honom och väste surt, önskar att jag hade hört också för jag har aldrig hört en huggorm väsa. Detta är för övrigt en hane har jag läst mig till efteråt, ganska liten dock så den är nog inte så gammal.
Solig promenad
Svalkar sig i en bäck.
Två trötta vandrare.
Vill inte bli fotad.
Sommar och fotande
Idag kändes det som den andra riktiga sommardagen - den första var igår och då var jag och Zsandor ute vid Hamptjärnsberget ett par timmar, såg huggorm igen och hade förutom det en skön promenad där han sprang som en galning på spår och jag tog det lugnt.
Men idag var vi i Gullvik med Tessan & Pepsi igen, väl medvetna om att det kommer bli befolkat där när sommarlovet börjar, det verkar vara ett populärt picnicställe för både turister och infödningar på sommaren, men resten av året är det nästan helt tomt. Vi kommer säkert åka dit några gånger i sommar också, men det är ju inte lika kul när det är folk, eller man vet att risken att det kommer folk är stor. Inte för att jag tror så många går någon av sträckorna runt, de flesta går nog bara upp på berget eller ner till tjärnen, men det räcker. Skog ska vara folktom, om man inte är ute efter att träna på möten.
Promenaden idag gick mest ut på att försöka ta fina bilder på hundarna, Kristofer var med och både han och Tessan ville fota hundar i olika situationer, så jag gjorde mitt bästa för att ordna hopp över nedfallet träd men det är svårt att regissera två yra hundar! Och tur är väl det, för de har ju så kul. Det syns lång väg på dem hur lyckliga de är när de springer fram och tillbaka mellan oss och intressanta skogslukter, hoppar över träd, leker med pinnar och leksaker (även om Zsandor får ett lätt desperat uttryck i ansiktet när pipleksaker är framme), stora leenden på båda två!
Mycket skog och fina bilder
Igår kände jag mig ganska pigg och solen lyste, så jag packade lite matsäck och cyklade bort till skogen i Svedjeholmen med Zsandor springande bredvid.
Vi gick direkt upp till en stig som visserligen är utmärkt med blåa snitslar men som jag aldrig sett nån gå på, så Zsandor kunde springa helt löst och okontrollerat. Annars antog jag att det var ganska mycket folk ute en solig helgdag som det var.
Sedan gick vi några småstigar och rakt igenom skogen på vissa ställen, jag tog det lugnt, vilade mycket medan Zsandor kutade runt som om han skulle inspektera hela skogen.
Till sist gick vi upp till vårat "läger" där jag tänkte äta matsäck, men det var för kallt så jag gick längre ner mot Hamptjärn och åt i en solig lite grop mellan berg och mossa. När vi var tillbaka vid cykeln fyra timmar senare så var vi jättetrött båda två, och Zsandor hade rullat sig i nåt äckligt så han fick duscha igen.
På kvällen var Zsandor pigg igen, då tränade vi lite apportering, hantering och platsliggning i sängen eftersom han ska lära sig att ligga kvar där när det ringer på dörren, och på så vis förhoppningsvis fatta att han inte behöver vakta och ta på sig ansvaret när det kommer folk.
Pustar ut en stund i solen uppe vid lägret där han börjar känna sig hemma
Idag var husse lite piggare så vi gick ner till sjön via golfbanan och fågelutsiktstornet. Zsandor var sådär tonårsaktig, han drog i kopplet, lyssnade knappt och betedde sig ungefär som han inte varit ute på flera dagar.
När vi passerade en hund gick det däremot jättebra, trots att det är en tik som han bara träffat när hon löpte. På golfbanan busade vi lite men han verkade göra det till en grej att inte lyssna på mig, höll på att retas genom att inte lyssna och liksom vilja att jag skulle jaga honom, precis som när han var ung och struntade i vad man sa. Det var ganska kul att få en tillbakablick för då inser jag hur duktig han faktiskt blivit jämfört med för några år sen!
När husse är med blir det fina bilder med hans braiga kamera!
Konstig skogspromenad
Tyvärr träffade vi på en av sommarens stora minus, en huggorm. I vår mysiga glänta! Nu är den förstörd för all framtid, nu kommer jag inte kunna sitta där lutad mot ett träd och slappna av i solen som jag gjort så många gånger förut, medan Zsandor nosar på älgspår och busar med pinnar. Inte med en huggorm ringlande i mossan intill. Jäkla fridstörare.
Det gav mig i alla fall lite eld i baken, jag ska ringa till veterinären och fråga om de kan skriva ut cortisontabletter till oss. Vi kommer ju förhoppningsvis befinna oss långt in i skogen många gånger under sommaren, med flera timmars vandring till närmsta bil. Och veterinären här är ju bara öppen på vardagar så den är ju inte mycket att hänga i granen heller, jourveterinären har varit skitsvår att få tag i de gånger jag behövt honom.
Jag har inget emot ormar rent spontant, har "jobbat" med ormar i djuraffär nästan ett år och det enda som var jobbigt där var när tigerpytonen var på dåligt humör. Mjölksnoken var min favorit och en sån vill jag ha om jag nånsin i framtiden skulle få för mig att ha en orm (kommer troligtvis aldrig inträffa).
Men huggormen är obehaglig, det är möjligt att det ligger i våra instinkter att akta oss för ormar, jag är främst nervös för Zsandor skull såklart. En råttjägare som han har stor risk att bli biten om han ser att det rör sig i gräset och kastar sig på marken. Tur i oturen är då att han använder tassarna när han jagar, hellre att han blir biten i en tass än i nosen eller halsen, hemska tanke!
Vi gick via grottan och bergen till Vitsjöstugan, där kopplade jag honom eftersom jag hörde jag röster. Efter en stund såg jag två joggare ute på myren i full fart. En stund senare skulle jag koppla loss Zsandor igen då jag hörde nåt som kom springande genom skogen, hjärtat slog snabbare och jag var förväntasfull och lite förskräckt, men det var bara en hund. En irländsk setter som sprang fram till Zsandor som såklart morrade när han blir påsprungen sådär, sen stannade hunden upp, såg förvirrad ut en stund och fortsatte sedan ut på myren, efter joggarna. Antagligen deras hund, men himla oansvarigt. De hade nog hunnit en bra bit vid det här laget, och verkade inte bry sig om att deras hund saknades. Hunden hade en såndär gul-organde liten väst på sig så jag funderade på om den arbetade på något sätt, men kom sen på att då ska det stå med tydliga bokstäver vad den har för arbete, just för att mötande ska veta och inte tro att den springer runt i skogen hur som helst.
Just när hunden sprungit iväg hördes ett konstigt läte inifrån skogen där den kommit fram, har ingen aning om vad det kan ha varit. Det lät ganska högt, liksom lite brölgnällande så jag funderade på om det var ett skadat djur, men vågade inte gå tillbaka för att kolla.
Hela promenaden var konstigt och var dödstrött så jag intalar mig att jag hallucinerade.
Favoritleksak
Efter att ha torkat sig grundligt på mattan var han ännu inte speciellt trött, trots intensivt älgspårande i skogen, utan satte igång att leka med sin favoritleksak, pipmattan han fick av Pepsi och hennes familj i födelsedagspresent.
Skeppsmaln
Det är så härligt med sommar i skogen!
Zsandor njuter i solen
Igår var vi ute vid Skeppsmalen hela dagen, nu är det dags att börja åka dit oftare för det finns inte många bättre ställen en solig sommardag! Tyvärr var sommaren inte riktigt kommen igår, trots blå himmel så var det kallt och blåsigt, så jag drog på mig ännu en dunderförkylning med svullen hals som straff för att jag inte har vett att hålla mig hemma och vila som jag borde göra lite oftare.
Så idag har Zsandor inte fått göra så mycket, smaka lite macka av spanjorskan, spana på Stumpen och en sväng till Regina´s för att köpa hundmat. Men han är fortfarande helt slut efter igår så han verkar rätt nöjd med att ta det lugnt.
Försommar och älgar
På hemvägen stod bilar parkerade vid utefter vägen och vi var nära att missa varför eftersom vi pratade för mycket, det var nämligen en älgko med två kavlar som stod och betade precis invid vägkanten. Jättefina var de och lät sig villigt fotas!
Tessan lyckades fånga på bild hur Zsandor ser ut när han just ska pussas
Rolig helg
Zsandor har fått en bra helg sen matte blev bättre. Igår gick vi i bergen, promenaden började med att Zsandor jagade en älg uppe på kalhygget. Det var ett tag sen vi träffade älg sist så det var kul att få sen en, att Zsandor jagade den en bit gör ingenting eftersom jag vet att han snabbt kommer tillbaka. Han är inte ute efter att bita älgen i rumpan eller nåt utan bara kolla in vad det är för spännande som springer så fort, när han väl sett vad det är för nåt verkar han fatta att den är lite för stor för honom...
På kvällen busade han lite med Tuva.
Idag var vi ute i skogen igen, i sex timmar! Men den mesta tiden var vi vid vår grillplats, jag skulle inte orkat gå i sex timmar som det är nu, blir trött av bara ett par timmars vandring. Idag började promenaden med att vi såg en räv, och den slutade med att vi såg en hare i halv vinterpäls. Det är den första haren jag sett i Norrland, som tur var så var Zsandor kopplad, harar var hans favoriter att jaga i Sthlm. Strax efteråt träffade vi på killen jag träffade i höstas som sett björn, som har en sibirian husky som Zsandor hade jättekul med. Han kom gående hand i hand med en klasskompis till mig så det vart lite förvirrat till en början. Efter en stund kom även hunden springande, hon hade varit iväg och jagat den där haren vi sett, men efter ett intensivt hälsande orkade varken Zsandor eller hon busa. Zsandor gjorde nåt busryck sen ville han gå vidare till bilen och åka hem. Väl hemma gick han och la sig direkt, vilket är förståeligt efter en hel dag i skogen men massa spring, godisletande, lekande med pipisar och spårande.
Den här "björnen" såg vi igår och fick hjärtat att hoppa över ett slag, innan vi kom närmare och såg att det var en rotvälta. Tur att det inte var mörkt, då hade man nog fått lite panik...
Zsandor i sitt rätta element!
Zsandor har tillbringat två heldagar i skogen med matte och husse. Mer kan läsas på mattes blogg.
Snygg hund som känner sig fri utan halsband eller sele.
Så fort vi stannade under bergsvandring/klättring så var det pinnar eller pussas som gällde.
Pussas med husse är mysigt!
Nu är Zsandor så trött att jag tror han kommer sova flera dagar om han får... Han har ett sår på nosen efter idogt nedgrävande av ben och leksaker (han puttar över jord och kvistar med nosen) och ett sår på ena tassen men bara genom yttre lagret hud så det är ingen fara. Magen är bra igen vilket är en otrolig lättnad, men nu blir det inga mer hårda ben och liknande, han får hålla sig till mjuka ben och den typ av grishudsben jag vet han klarar.
