Zsandor

Igår när jag var ute morgonpromisen med vovvarna såg det så himla lovande ut, växlande med solglimtar och +1 grad. Tänkte att det skulle bli en toppendag för långpromenad. Men när vi efter många om och men äntligen kom iväg så hade det bildats fler moln... vi åkte till Rosersbergs slott för att vandra runt skogsområdet där och i den fina slottsparken (som visserligen är finare när det är grönt ute), men hann knappt ur bilen förrän det började panga från någon skjutområde i närheten. Vi försökte gå en bit men båda vovvarna vägrade snart gå eftersom det fortsatte att skjutas. Så det var bara att vända och åka därifrån... vi åkte istället till sjön Fysingen vid Löwenströmska som ligger på vägen dit. Där hördes smällarna lite lite men det fick duga ändå, det smällde väldigt sällan. Vi gick ut på Abborrudden eller vad den heter, längs de små vägarna och stigarna som slingrar sig längs med sjön. Vid ett tillfälle tänkte vi gå över ett ställe som var översvämmat, jag var precis på väg över med försiktiga kliv då pappa tänkte vara smart och gå över någon trädstam, men då brast isen och han åkte i och blev blöt upp över vaderna... så vi gav upp den idén och gick en annan väg. Vid det här laget hade solen placerat sig bakom stora moln och trots den lilla plusgraden var det riktigt kallt, sådär ruggigt liksom... så efter att ha lekt med vovvarna ett tag så gick vi tillbaka till bilen, det blev inte ens två timmar men så kan det gå när ursprungsidén för promenaden går åt pipan.

---

Idag var det -2 och sol hela dagen så vi hade lätt kunnat vara ute hur länge som helst, men det fick räcka med dryga tre timmar, sen var vi jättehungriga och gick hem och åt risgrynsgröt. Det var jag, mamma och vovvisarna och vi gick i samma område som vanligt här uppe i Frestaskogarna och trots att det är lördag och soligt var det knappt en människa ute. Konstigt, men skönt för oss förstås, i skogen vill man ju vara ifred. Det första som "hände" var att vi såg två älgar bara 15-20 m ifrån oss, tyvärr hann jag inte få fram kameran innan de hade travat iväg. Zsandor var jätteduktig, han sprang efter dem kanske 20 m innan han stannade, vände sig om och tittade på mig. Självklart fick han massa beröm och kom glatt springande, han verkar tro att det är hans uppgift att jaga iväg älgar från mig.
Det var en toppendag för både oss och vovvarna, Zsandor kunde vara lös nästan hela promenaden och hann sprang massor på spår och jagade osynliga djur och så busade vi massor. Lite kallt var det så han fick han sin golftröja på sig, men det verkar inte göra honom så mycket.

Nu är vi hemma hos mattes föräldrar i Fresta, Upplands Väsby. Bilade ner i måndags och så fort vi svängde in mot Fresta började Zsandor gnälla och trampa runt, det är häftigt hur väl hundar känner igen sig! Resan gick bra, Zsandor sov mest hela tiden i baksätet nerbäddad i sitt täcke.

På tisdagen gick jag och vovvarna självklart till skogen som jag längtat efter. Zsandor kom springande direkt och lät sig selas, hemma springer han oftast och gömmer sig när jag säger att vi ska gå ut för han vet att det betyder täcke, men här tänkte han nog att det inte är vinter så han var bara ivrig på att komma ut!

Det var runt nollan och blåsigt, men i skogen var det vindstilla. Så underbart det var med barmark! Vi gick till vårt vanliga skogsområde som ligger ganska långt från motionsslingorna, genom en fårhage och sen bakom ett litet naturreservat, där finns åkrar, ängar och härlig skog med små gläntor och kulturminnen i form av gamla stenmurar. Zsandor var som en galning där han rusade runt, han har ju inte sprungit såhär på ett bra tag eftersom det har varit snö hemma ganska länge och då kan han inte springa lika fritt.

Åh vi hade det så härligt, det här var den bästa promenaden på flera månader för både mig och Zsandor.  Solen strålade från en blå himmel och jag det var så mysigt att gå i mina gamla skogar. Jag har saknat den uppländska naturen med alla ängar och gläntor. Frestaskogen är väldigt lättframkomlig dessutom, mossigt och gräsigt med mycket stenar men inga berg och knappt några backar, vilket gör det bekvämt... Skönt också att kunna gå hursomhelst utan att fundera på björnrisken, det värsta man träffar på här är vildsvin eller arga älgar, men det är fel period för arga älgar och vildsvinen har aldrig stört oss.

Det finns väldigt mycket djur på de ställen vi gick så alltså många intressanta dofter för hundarna. De lekte också mycket med varandra vilket var väldigt kul för det gör de inte så ofta, och så självklart lekte vi mycket med stora pinnar för det är Mysans favoritlek. Zsandor jagade iväg efter en älg alldeles i början, jag märkte inte att det var nåt, men strax efter så travade älgen ca 15 m ifrån mig bakom ett snår så då förstod jag. Man hör liksom på ljudet när en älg travar fram...

Vi var ute i över 3 timmar och då var Mysan helt slut och till och med jag och Zsandor var trötta eftersom det var ett intensivt tempo hela promenaden igenom, och vi är ju inte så vana längre att gå sådär.

Härligt att springa på en stor äng!

Busar

Zsandor hoppar över diket

Älsklingsvovvarna i solen

Står på en av de gamla murarna

Mera bus

Letar godis i trädet

Sötvovvar

---
På julafton var vi ute en kortare sväng i skogen på förmiddagen, ca 1½ timme så de fick springa av sig lite, sedan gick en vi sväng på kvällen också. Men på det stora hela var julafton en trist dag för Zsandor eftersom han ju inte kan vara med när det är mat framme och folk han inte känner jättebra.

---

Idag gick vi ut hela familjen (utom mattes syster som är i Karlstad med sin familj), vi gick i samma skogsområde som i förrgår och hade en jättebra och mysig promenad. Synd bara att det var kallare än sist och dimma istället för sol... men det verkade inte bekomma Zsandor som sprang i full galopp hela tiden, spårade, lekte och jagade saker som han trodde var djur men som inte var det. Vi var ute i nästan tre timmar och efter det satt Zsandor med oss och tiggde julmat.

Pappa kastar boll till vovvarna

Springer i full fart

Idag hade vi planerat en riktig långpromenad med hela familjen. Men ute vräkte snön ner så jag tappade lusten lite grann... men vi klädde på oss och Zsandor fick ha sitt vattenavvisande obtrack på sig, det är inte så varmt men duger när det är runt nollan och när man rör sig hela tiden. Så gick vi iväg bort mot Svedjeholmen, det snöade mer och mer... när vi var framme i skogen så snöade det mer än jag nånsin sett förr, det var verkligen "lapphandskar" som vräkte ner! Så himla mysigt!

Skogen är alldeles vit precis överallt, det är riktig vinter ute nu! När vi kom bort till Hamptjärn så slutade det snöa, vi stannade en stund i vindskyddet och sopade av oss snön. Jag satte på mig torr mössa och torra vantar och bytte till termotäcket på Zsandor. Tror han tyckte det var skönt med ett torrt varmt täcke!

Vinterbild!

Fotspår på Hamptjärn

Sen gick vi runt tjärnen innan det var dags att gå hemåt. Nog för att det var mysigt när det snöade, men när det slutat snöa och bara var så där tjock med snö på marken, då var det härligt! Till och med Zsandor verkade trivas bra, han fick gå i långlina och enda gångerna han klagade var när vi stannade till lite för länge.

Stigen var svår att ta sig fram på ibland för all snö!

Zsandor är glad trots snön

Vi var ute i nästan tre timmar och väl hemma gav jag mig på att skotta vår uteplats. Där har det nämligen rasat ner massa snö från taket så man knappt kan öppna altandörren, Zsandor skällde på mig inifrån lägenheten, han fattade nog inte att det var matte som stökade omkring där ute, tokstollen!

Idag var jag spänd när vaknade, hade ju bokat med Emmy men sist blev det inget pga ösregn och slask. Men jag behövde inte ens gå upp för att veta att vädret var bra, jag hörde nämligen plogbilen här utanför! Det snöade lite igår kväll så vädret var ganska perfekt idag, nån minusgrad och ett litet lager snö ovanpå skaren. Fast helst vill jag faktiskt ha mer snö, det är är lite skumt för jag har alltid hittills föredragit en grön vinter och blivit besviken när snön kommer. Men en dag nu i helgen, det var nog när snön smälte bort och det regnade, då insåg jag plötsligt att jag faktiskt vill ha vinter! Jag vill ha massor av snö så skotrarna kan köra upp bra gåställen (fast sen får de hålla sig borta, gillar inte skotrar i min skog för de låter och luktar och kör för fort), och massor av snö på träden!

Vi åkte bort till Emmy som bor på andra sidan stan, det var länge sedan jag var där så jag höll på att köra fel men det gick bra till slut.

När vi mötte dem på håll började Daima och Ådi att skälla på oss, tror inte Daima kände igen oss. Men Zsandor kände i alla fall igen Emmy som han tycker om väldigt mycket så han blev jätteglad. Och ännu gladare blev han av att hälsa på de två små tikarna! Vi gick upp i skogen mot Åsberget och lät efter en stund hundarna springa lösa. Jag tog av Zsandor täcket så han kunde röra sig mer obehindrat och direkt började han busa med Ådi som bara är 9 månader och då självklart har massor av spring i benen och tyckte det var kul med en ny hundkompis! Daima hängde på ibland men mest var det Zsandor och Ådi som sprang tillsammans. Tyvärr var Zsandor lite för tung för att springa på skaren uppe på berget så han fick titta på medan tjejerna racade runt och jagade varandra där. Men han verkade tycka det var kul också, så länge han är fri att ge sig in i leken tycker han det är okej att titta på när andra hundar leker, men om han själv är kopplad eller ser det genom fönstret blir han jätteupprörd...

Vi gick upp till vindskyddet på Åsberget och sedan ner igen, på hemvägen var det lite lugnare så jag klädde på Zsandor täcket igen så han inte skulle bli kall. Daima hade också kläder på sig, men Ådi, som är en Norsk Lundehund med extra tår och allt, har så pass tjock päls att hon kan vara utan, det är jag avundsjuk på!

Tyvärr blev bilderna inte speciellt bra, det är skitsvårt att fota i snön och speciellt när man ska fota vovvar som inte vill sitta stilla... men håll till godo!

Alla vovvarna på Åsberget

Daima och Zsandor

Full fart i snön

Zsandor och Ådi busar

Tra glada vovvar

Vi pausar en stund och kollar på utsikten

Söta Daima

Lilla charmiga Ådi

Emmy och vovvarna

En annan sak jag är avundsjuk på är Emmys jobb, hon är Dogwalker här i stan så hon jobbar enbart med hundar, det har alltid varit en dröm för mig. Men hon har gått en massa utbildningar, mig skulle nog ingen anlita för jag har bara läst mig till kunskap på egen hand förutom de hundpsykologer och tränare Zsandor haft som lärt mig saker. Fast det finns ju nackdelar med ett sånt jobb också, t.ex. när det är regn ute eller ishalka... Men fördelarna överväger nog ändå, så länge man har kunder så det räcker och går runt!

Idag blev det en tur i vår egen skog, efter de senaste dagarnas promenader vid Bergsjön och Svarttjärn. Vi tog bilen upp till Vitsjön för att få lite variation, det är bra för då slipper man börja med att gå uppåt, uppåt, uppåt. Jag och Zsandor gick iväg åt ena hållet och Kristofer åt andra hållet bort mot Vitsjöstugan, han skulle fota och ville inte följa med oss upp i bergen. Efter en stund tittat jag efter Zsandor och märker att han är borta. Hör att Kristofer ropar något långt bort, så det är bara att vända och gå tillbaka, där kommer Kristofer gående med en glad liten Zsandor som visst hade större lust att följa med husse idag än matte. Zsandor är ganska van att vi går åt varsitt håll och brukar titta efter husse men ge sig efter en stund och följa med mig, men den här dagen var han väl extra husse-kär.

Vi gick upp i bergen och var där i 3½ timme, jättehärligt var det med strålande solsken. Zsandor blev varm av springandet och fick springa runt "naken", kanske för sista gången den här säsongen... Snart blir det så kallt att han jämt måste ha kläder på sig. Kristofer hade pratat med en gubbe som sa att han träffat flera personer som sett björn i Vitsjöområdet, själv hade han bott i närheten 35 år men aldrig sett till nån. Jag såg i alla fall inga spår idag, skönt.


Bergakungen Zsandor


Bra utsikt här uppe


Matte har kastat upp leksaken i ett träd (vi fick ner den sen)


Passar på att sola lite

Idag var det härligt väder ute, kepsväder till och med! Vi gick upp på vårt berg där vi inte varit på flera veckor (känns det som i alla fall). Det är liksom inte kul att gå just på berget när det är mulet tycker jag, men en dag när solen skiner finns inte mycket jag hellre vill!

Tyvärr grusades mitt goda humör ganska fort, vi hade inte mer än kommit upp på berget förrän jag såg att Zsandor liksom strök sig mot lite torr mossa, gick och kollade och såg då att han var helt blodig på kinden. Örat hade gått upp. Såhär är det, pinscheröron är väldigt tunna och fladdriga, många pinschrar har problem med att öronlapparna  går sönder längst ut. Och blir det en gång sår så läker de ofta inte ihop på riktigt utan man får dras med det. Zsandor slog upp ena örat när han var runt året, och inte bara slog upp utan det blev ett litet jack i örat. Det var inget bråk eller så, han sprang lite i skogen en bit ifrån mig och så bara hände något, jag vet inte vad det kan har varit. Detta lilla jack kunde veterinären inte göra något åt mer än att ge oss salvor som inte fungerade. Så varje vinter går åtminstone högerörat med jacket sönder och blodar en massa. Ofta går även andra örat sönder men det är inte lika känsligt. Under sommaren läker öronen ihop ganska bra, men aldrig helt, det är alltid en liten sårskorpa längst ut. Och med så tunna öron som har har så blir de lätt stela vid kyla, så springer han och öronen fladdrar, och slås upp igen. Suck.

Som tur är har jag funnit en tejp på apoteket som sitter som berg, så jag tejpar när såren kommer eller är på väg att komma, en tejp kan sitta i veckor. Men innan jag fann denna fantastiska tejp var det ett rent h*lvete, det gick inte att gå ut med honom på vintern utan att öronen började blöda. De tejper jag hittade satt bara kvar nån eller ett par timmar och oftast for de iväg när han skakade på sig, så det var bara att tejpa, tejpa, tejpa. Även mössa på honom testade jag, inte populärt.

Idag hade jag inte räknat med att örat skulle gå upp (det brukar bli framåt vintern, inte när det är plusgrader), så jag hade ingen tejp med mig. Men fann på råd: jag torkade blodet med vitmossa och sedan kladdade jag på lypsyl (!) som ett skyddande lager och det funkade ganska bra! Det kom några bloddroppar till men vi slapp åtminstone vända hem direkt!

Vi var ute i drygt 4 timmar och väl hemma var det rakt in i duschen för att tvätta bort de blodstänk som blivit, sedan på med tejp innan Zsandor torkade sig på mattan. Bara tanken på att låta honom springa runt inne med blödande öra ger mig magont, jag vet inte hur många timmar jag ägnat åt att tvätta saker som blivit blodiga, både sängkläder, mina kläder, väggar och golv...