Zsandor

Matte och Zsandor har varit hemma i Fresta över helgen. Det var helt underbart väder så vi har självklart varit ute mycket! I fredags var vi ute i 3½ timme på eftermiddag/kväll, matte hade verkligen saknat vår gamla skog så här på sommaren så det blev en lite längre tur än jag tänkt mig. My haltade lite på hemvägen så det blev nog lite för mycket för henne, men hon tar det rätt lugnt ändå, går mest med mig medan Zsandor är ute på äventyr.

På lördagen var vi ute ett par timmar på förmiddagen, ungefär halva tiden låg vi och myste på en äng, lekte lite och så. Det var så varmt att My nog inte skulle orkat springa så mycket så jag tyckte det var bäst att ta det lugnt. Sen åkte matte iväg till Marie och Rickards nya hus och var barnvakt åt lilla Kristian, hundarna fick vara hemma. På kvällen var vi ute en timme till i skogen, då det blivit lite svalare.

Och igår började vi dagen med en långtur på drygt tre timmar, men även idag blev en ganska lång rast eftersom My behövde vila. Hon är inte så värst gammal, 9 år (inte så gammalt på en så liten hund) men vi funderar på om hennes hjärta kanske inte är det bästa för hon blir lätt flåsig och då blir det förstås mycket värre när det är varmt. Jag borstade bort två fästingar från Zsandor och en från My, sen hade pappa hittat ännu en på henne. Var ju dum som glömde det nya fästinghalsbandet hemma, måste komma ihåg det nästa gång vi åker ner för det verkar krylla av fästingar nu. Själv fick jag inte en enda på mig, trots att jag låg i det höga gräset ute på ängarna (väl hemma så var det av med kläderna direkt och in i duschen för säkerhets skull). På hemvägen blev det lite jobbigt, strax nedanför fotbollsplanen hittade jag en skadad eller sjuk hare som låg under en buske. Jag hörde ett gnällande läte och gick och kikade, tänkte att det kunde vara en hund eller kanske en skabbräv. Men det var alltså en hare, den låg på sidan och började sprattla när jag kom fram, försökte springa iväg, men det gick inte. Jag blev helt förstörd såklart, naturen är hård men det gör inget så länge jag slipper se det. Att se djur (eller barn) lida är det hemskaste jag vet... jag borde väl haft ihjäl den stackars haren men sånt klarar jag bara inte av. En skadad skata har jag haft ihjäl, det var jobbigt nog. Så den fick ligga, hoppas den slapp lida så länge till. Hundarna var inte alls intresserade, vilket jag tycker vad lite konstigt, kanske ett tecken på att den var sjuk?

Sen på eftermiddagen kom Marie och Kristian och lillebrorsan för att fira pappa. Zsandor fick vara med ute ett tag men sitta bakom kompostgaller, dels för att han inte ska puss-attackera Kristian eller hamna i en dum situation som han inte klarar av, och dels för att grannens schäferhanne var ute på andra sidan staketet. Trist att det ska vara så men det är inte mycket att göra, Zsandor var nöjd med att ligga och sola och verkar känna sig tryggare när han är bakom gallret.


Zsandor älskar gröna ängar, precis som matte


Bus mellan vovvarna


Mina fina älsklingar...


Zsandor vilar i gräset...


... och matte också



Lilla My


Hittat bra pinne!


Perfekt morgon för matte: sol, frukost, DN, Zsandor



Måste ju ha med en gullig bild på Kristian som inspekterar min nya bil! (Han sprang typ fem varv runt och slog på den överallt där det blänkte - verkar godkänd)

Vi var hemma i Övik i helgen, åkte upp i torsdags och var kvar till söndag runt lunch. På valborg smällde det såklart, men det var faktiskt inte så farligt vad jag hörde. Dock höll sig Zsandor inne mest.
På fredagen gick vi upp i skogen. En del snö var det kvar men det gick bra ändå, det var varmt och skönt ute. Uppe vid Småtjärn fikade vi i solen och tittade på tre tranor som flög runt och uppvaktade varandra, häftigt att se så stora fåglar landa på lilla Småtjärnen! Efter 3½ timme var vi hemma igen, och på kvällen gjorde vi nåt jag längtat efter länge... nämligen åkte ut till Skagsudde, en av mina (och Zsandors tror jag!) absoluta favoritplatser här i världen. Som tur var så blåste det knappt där ute utan var riktigt skönt, Kristofer fotade medan jag och Zsandor mest skuttade runt på klipporna. Efter en dryg timme fick vi nog, åkte förbi Varvsberget på hemvägen och kikade på utsikten över stan innan det var dags att åka hem.

På lördagen gick vi en sväng på stan på förmiddagen, och satt sen och slappade på den soliga uteplatsen några timmar. Zsandor verkade rätt nöjd att bara ligga där och slöa, han var väl trött efter fredagen. Efter middagen åkte matte och husse till några kompisar så Zsandor fick vara ensam hemma. Igår tog vi lite sovmorgon och efter frukost gick vi en liten tur upp till Hörnsjön. Det blev bara dryga timmen men sen var vi tvungna att packa bilen och åka för det tar ju sex timmar hem igen...

Idag har vi tagit premiärturen med cykeln, vi var ute i 45 min innan vi fick nog, matte pga trötthet och Zsandor pga att han hört både smällare och glassbilen och ville hem igen. Men det var kul att cykla igen!

Ja idag tog vi alltså en lite kortare skogstur, på "bara" lite drygt tre timmar. Det räckte nog bra för Zsandor har varit helt slut hela dagen efter det (han är nog trött från gårdagen).

Nu är det så pass varmt att Zsandor går och inte bara dricker i bäckar utan även svalkar tassarna!

Fulöra

Zsandor passar in i skogen

En sak jag kom på idag är att jag verkligen gillar skogarna häromkring. Visst saknar jag bergen där hemma, för bergen här är mest skogsklädda och inte heller så höga. Jag saknar att kunna klättra upp på ett högt berg och sitta där på karga berg och titta ut över allt det vackra, här är utsikten mycket mer begränsad pga alla träd. Men, idag insåg jag att skogarna här är bättre på ett sätt, det är mycket glesare än "hemma" i norrland. Det är mossigt överallt och mest en massa höga tallar som står glest så man ser långt omkring sig. Det är bra, för jag gillar inte när man inte ser framåt, speciellt inte i skogar där det finns björnar och sånt.

Så här fin skog har vi i Dalarna!

Idag hade jag tänkt att vi skulle vara ute lite kortare, ca 3 timmar och sedan ligga på balkongen och läsa resten av tiden. Men eftersom jag inte hittar så bra i skogen ännu så bidde det inte riktigt så... 5 ½ timme blev vi ute innan vi helt slut släpade oss in genom dörren här hemma. Så länge har vi nog inte varit ute sen i augusti när vi var i Hemavan. Men härligt hade vi, vi började gå genom skogen där jag hittar hyfsat bra, sen hittade vi en stig jag trodde skulle gå till en liten tjärn vi hittade tidigare i veckan, men den stigen gick åt ett annat håll så vi hamnade mycket längre bort än planerat, vid Lilla Ålsjön där vi var några gånger i vintras. Där fikade vi nere vid sjön, satt och lyssnade på vågorna och lommen och sedan fortsatte vi hemåt.

Rullar sig i det varma gräset

Varför gå till en agilitybana när det finns skog?

Sötdjuret

Vår fikaplats

Härligt i solen med leksak

Tröttdjuret

På lördagen var vi uppe i skogen, gick en bra bit och hittade en mysig glänta där vi var ganska länge, fyra timmar var vi ute även denna dag och på kvällen gick vi en sväng ner till sjön, men det smällde lite långt bort så Zsandor ville hem igen efter en stund.

Och igår gick vi återigen till naturreservatet, var ute över fyra timmar på dagen och gick en halvtimmes promenad på kvällen nere vid sjön.
Zsandor har även bekantat sig med våra grannhundar, vi har vad jag vet fyra andra hundar i vårt hus (ingen i vår port) och alla är tikar! Zsandor har redan blivit kompis med tre av dem (även om ett av mötena var lite olyckligt i början) och piper nu förväntansfullt när han ser dem. Det blir nog mycket bus framöver!

Varenda dag har det varit sommarvärme och strålande sol, men idag är det sämre väder, molnigt och bara 12 grader varmt. Vi gick en sväng i Ludvika innan Kristofer skulle med tåget hem. Jag funderade på en tur i skogen på eftermiddagen men Zsandor-hunden verkar helt slut så jag kanske låter honom vila idag och kör på imorgon istället, det skulle visst bli fint väder igen imorgon.

Lite bilder från helgen

Idag skulle det vara sämre väder, men när vi gick till skogs vid halv elva så var det strålande sol och blå himmel precis som igår, någon grad kallare var det nog dock. Och vilken syn som mötte oss när vi kom fram till skogen... grönt grönt grönt!!! Visst är det en hel del snö kvar i skogen, men på södersluttningarna är det nästan helt barmark! Vi gjorde något både jag och Zsandor längtat efter i flera månader, nämligen vika av från stigen och gå rakt in i skogen, gå över mossa och ris sådär som vi älskar att göra. Lite blött var det på sina ställen eftersom vårbäckarna rinner överallt och är väldigt översvämmade men jag hade mina kängor så det gjorde inget, och Zsandor verkade inte ens märka det i sin iver att utforska den nya vårskogen! Han hade fullt upp precis hela tiden, med att spåra, nosa, titta, skutta och springa överallt. Han såg så himla lycklig ut och det är klart jag var det också, det här är ju vad jag väntat på i flera månader, att äntligen kunna vara i skogen igen! Det går inte att beskriva hur härligt det var, för att göra en opassande jämförelse så kände jag mig ungefär som en narkoman som fått sin första dos på flera månader. Gud vad jag har längtat efter det här, jag behöver få vara i skogen!

Zsandor försvann bort en stund så jag satte mig i mossan och bara njöt, tänk att kunna sitta sådär igen, att få vara ett med naturen... Zsandor hade så mycket att göra, det var så kul att se, det var verkligen som att han måste ta igen allt skogsspring- och nosande som han missat. Han kom och kollade till mig ibland, men alltid med en väldigt upptagen min i ansiktet, ungefär som att han sa "matte du får klara dig själv just nu för jag har så mycket att göra".

Vi gick ganska långt ner i skogen i början, sen gick vi uppåt och korsade den stora stig som vi brukar gå på, och sedan uppåt på ett berg. Där hittade vi en jättemysig plats där vi var en stund och myste. Bara jag och Zsandor, trädens susande och fåglarna som kvittrade, och en värmande sol. Kan det blir bättre?

Fast lite snö fick vi plumsa i trots allt för att kunna ta oss hem igen, men fortsätter det i samma takt som nu så är den nog borta till påsk. Snön här utanför på ängarna har försvunnit vips på bara ett par tre dagar.

Efter exakt fyra timmar var vi hemma igen, ibland är jag bra på att passa tiden för jag hade satt fyra timmar som maximum eftersom det var en del städande och annat att ta itu med efteråt.

Zsandor har bott hemma hos mattes föräldrar i Väsby några dagar, medan matte varit på utbildning. Men onsdag, torsdag har matte varit hemma så det har blivit två långt skogsturer de dagarna. Igår sken solen från en nästan helt blå himmel och de var jätteskönt ute, matte hade matsäck med sig ut för första gången i år som vi delade på i en solig glänta. Vi var ute i 3½ timme och kunde fortsatt om det inte vore för att matte skulle på bort på middag på kvällen.

Idag var det lite sämre väder, mest molnigt och därför lite kallare så vi nöjde oss med drygt 3 timmar. Snart flyttar vi upp till snön igen så jag hoppas Zsandor har sprungit av sig ordentligt de här dagarna, det kommer dröja innan vi får sånhär fin barmark i vårt nya hem...


Vovvar på spaningsuppdrag


Ser nästan ut som vår...


Zsandor hittade en ny hö-hög!


Värmande sol och torrt gräs = vår tycker Zsandor (-2 grader...)


Så här fint log Zsandor i bilresan ner från norrland, kanske för att han tänkte på de härliga skogarna som väntade honom - utan snö?

I söndags var jag ute med vovvarna 3½ timme på dagen, det var grått och småregnigt men skönt ändå. Det var full fart på Zsandor som vanligt, han levde verkligen livet där nere med plusgrader och massa barmark, tror han helst skulle stanna där nere tills snön är borta hemma i Övik om han fick bestämma.

På kvällen var jag och Zsandor hos mattes ex Patrick, var även förbi hans mamma och hälsade på, hon och Zsandor har inte träffats på över ett år så det var ett kärt återseende.

Jag hade ju planerat ännu en riktig långtur med vovvarna igår, men tyvärr var vädret inte riktigt på vår sida... det snöade för fullt, blötsnö dessutom och var 2 grader varmt. Men vi skulle ju ut så självklart gick vi ändå. Vi gick genom skogen bort mot åkrarna längst bort där vi gått förra gången och hittat några nya ställen, men det var dumt att gå där eftersom vädret självklart var värre ute på öppna åkrar än inne i skogen. Tänkte just vända tillbaka till skogen då det small någonstans en bit bort, lät som ett skott, så båda hundarna blev såklart rädda. Det var bara för mig att traska vidare, jag kan ju inte vända just när det smällt så hundarna tror att jag måste fly. Så jag forsatte framåt med två rädda hundar bakom mig, det var nästan lite kul för de gick på led bakom mig och om jag gick i en sväng så gick de i samma sväng, lite som "följa John". Men efter en stund såg vi bilvägen så det var bara att vända och när vi kommit in i skogen igen så blev det full fart på vovvarna igen. Jag märkte också att det var ju mycket bättre inne i skogen, där snöade det knappt alls (även om det istället då ramlade blötsnö från träden...) och marken var nästan bar. Så där inne i skogen gick vi runt ett bra tag, det är ett ganska stort område men jag hittar rätt bra. Därför blev det väldigt pinsamt det som hände... men jag ska såklart berätta ändå, så ni får skratta åt mig lite!

Jag gick där i skogen och hade stenkoll på vart vi var och hur vi skulle gå för att komma dit jag tänkt. Då såg jag plötsligt fotspår på marken, de var lite översnöade så det måste gått nån där för kanske ½ timme -1 timme sen. Lite fundersam blev jag allt eftersom det är ovanligt med folk där och framförallt i det skitvädret... men jaja, det var bara att knata på. Så kom vi till ett ställe med en stor sten och ett gammalt jakttorn som ligger i en fin glänta, och jag blev väldigt förvånad för det gick vi förbi tidigare, precis i början av promenaden i den delen av skogen... jag tittade lite närmare på fotspåren och jo! det var ju mina gamla fotspår! Pinsamt... tur att jag var själv och inte hade med mig familjen som jag brukar skryta för hur bra jag alltid hittar i skogar...

Nästa roliga grej var att jag fick syn på ett rådjur som sprang förbi kanske 20 meter bort bakom träden, efter det såg jag Zsandor springa efter. Jaja tänkte jag, han brukar ju inte jaga dem mer än kanske 50 m om ens så länge. Jag stod och kikade efter Zsandor och rådjuret när jag hörde en hund skaka på sig bakom mig. Det var inte My, utan Zsandor! Det var alltså två rådjur som sprang förbi och inte ett rådjur och en Zsandor, så lika kan de vara när man bara ser dem snabbt! Zsandor hade alltså återigen varit superduktig och inte sprungit iväg efter rådjuren, utan bara skuttat mot dem några meter och sedan stannat! Han är så himla duktig! För några år sedan kunde han jaga rådjur hur länge som helst, nu är det bara rävar han blir galen på och som får honom att kuta som en galning.

Efter exakt tre timmar var vi hemma igen, då hade det slutat snöa och jag hade gärna stannat ute en timme till om det inte var för att både jag och hundarna var dyblöta och jag skulle iväg på eftermiddagen.

Så var den efterlängtade dagen här - nämligen den helt lediga dagen då jag planerat en lååång tur i skogen. Och glad blev jag imorse när jag såg att det var nollgradigt ute och nog åkte termometern upp på nån plusgrad senare på dagen, det kändes i alla fall varmt ute! Tyvärr ingen sol men å andra sidan så betyder ju sol ofta kallare luft (även om solen faktiskt värmer ordenligt nu!). Vi gick iväg vid 10 och tyvärr hade en skolklass samma planer som vi, så vi var tvungna att passera ett tiotal smågrupper med lågstadieelever som alla frågade om de fick klappa hundarna, alla utom en ensam liten tjej som jag hoppas inte var utstött (hon var således den enda jag hälsade glatt på). Zsandor tycker barn är rätt kul, ungefär i 20 sekunder, men bara om han får hoppa upp och pussa dem i ansiktet. Jag lät de första tre tjejerna klappa honom men sen fick det vara nog. Det här är baksidan med att ha söta hundar, alla barn säger "Åååh" när man går förbi, och i många fall säger de inte mer än så utan de tycker man ska förstå av det att de gärna vill klappa. Sen så är det lite smått irriterande att behöva förklarar för alla barn ungefär tusen gånger att de inte får klappa och varför inte. På slutet sa jag bara nej och gick vidare, uppfattades säkert som otrevlig, men vadå, om två ungar frågar om de får klappa och får ett nej med en bra förklaring att vi har bråttom/hundarna inte vill/whatever så ska ändå nästa grupp barn som går ungefär två meter längre fram fråga samma sak, fast de givetvis redan hört mitt svar...

Och Zsandor är ingen bra barnhund, han är ingen sån som barn kan stå och klappa på och som njuter av det, han vill gå vidare och är barnen för framfusiga eller omringar honom för tätt så blir han osäker.

Vad gäller My så brukar jag ofta säga att hon är lite rädd (för det är hon ju) och idag frågade några av tjejerna varför. Då förklarade jag att hennes förra ägare där hon bodde i flera år inte var snälla mot henne, och därför är hon lite rädd för främmande människor. Funderade sedan på om det var dumt, men sen kom jag fram till att det var bra, för barnen måste ju få lära sig att det finns människor som är dumma mot djur. Och om de då någon gång ser en människa vara dum mot en hund så kanske de tänker på den här söta lilla vovven som blev rädd för att folk varit dumma mot henne... det kanske kan så ett frö till att de själva inte är dumma mot djur och säger ifrån om någon annan är det.

Nåja, när vi väl skakat av oss barnaskaran så blev det bättre. Men just inne i skogen längst bort så kom en stor flattehane springande, jag höll bort Zsandor och hunden nosade på My istället som nosade tillbaka. Men sen märkte hunden att hon löpte så han blev lite för närgången och shit vad arg lilla My blev! Hon fräste åt den mycket större hunden så han backade, sedan gick han försiktigt fram igen men då fräste hon ännu mer så han faktiskt gick iväg. Vid det laget hade ägaren hört och ropade på sin hund som sprang iväg. Men det var kul att se hur arg My kan bli, även om den andra hunden är enormt mycket större än hon. Självklart berömde jag henne för hon har all rätt i världen att säga ifrån om andra hundar är ohyfsade mot henne!

Sen gick vi i vår vanliga stora skog men fortsatte ännu längre bort än vanligt på små ridvägar. Vi hittade helt underbara ställen jag skulle vilja bo på, det låg fina hus med stallar och hagar just vid skogen, långt ifrån stora vägar.

My sprang mycket i början men efter ett par timmar började hon nog bli trött och gick mest vid mig, Zsandor däremot sprang i full galopp hela tiden. Han nosade, spårade, jagade in i skogen efter ingenting och en gång stack han faktiskt iväg och var borta säkert 10 min, vilket är ovanligt. Han rusade iväg över en stoooor åker och sen vet jag inte vad han sysslade med.

Vi var trötta på hemvägen, My såg helt förstörd ut och Zsandor hade väldigt bråttom hem, men det var inte så konstigt för vi var ute i fyra timmar! Helt underbart, så här länge har vi inte varit ute på flera månader, inte sen i höstas. Och eftersom vi gick och gick hela tiden så har varken jag eller hundarna fått såhär mycket motion på flera månader, gissa om hundarna har sovit sen!

"Vadå stora stenen, jag trodde du menade att jag skulle hoppa upp på den här lilla stenen..."

My var duktig och hoppade upp på rätt sten

Den här mängden snö är okej även för oss!

Så här ser februari ut i Uppland, perfekt tycker Zsandor

Zsandor hittade sin älskade höbal igen, den har krympt men dög ändå!

Efter 9 var vi framme vid Fälltjärn i Nävertjäl där Rutbergsterrängen tar vid. Min plan var att ta en riktig långtur på skidor och därborta är det alltid bra spår och stora mängder snö. Tyvärr var Zsandor inte lika pigg på att skida som jag, så första halvtimmen eller nåt så var han sur och motvillig, jag fick dra honom i kopplet alternativt ha honom framför mig och tjata på att han skulle gå framåt...

Först är det en lång och skön raksträcka, sen börjar det gå uppåt, men förutom att mitt skavsår på hälen gjorde ont så var det inte alls jobbigt att åka uppåt! Jag tror faktiskt det beror på att jag åkt så mycket sista veckan att min kondis blivit lite bättre, och min teknik så klart!

När vi väl kom upp på den första av de stora myrarna vaknade Zsandor till, han kanske kände igen sig, vad vet jag. Eftersom han ändå inte ville dra så fick han springa lös, då blev det fart på honom!

Det var så sagolikt vackert uppe på myren, det var mulet först men med ett fantastiskt ljus och sedan sprack himlen upp lite av och till. Jag bara njöt, dels av skidfärden (det är så kul och mycket bekvämare än att gå!) och dels av den fantastiska naturen. Att en myr kan vara så vacker även på vintern har jag inte tänkt på förut.

Vi fikade lite vid vindskyddet som ligger ett par km från Rutbergshotellet (det är inget hotell utan en värmestuga) eftersom hundar ändå inte får vara där inne. Sen vände vi tillbaka igen, vilket mest berodde på att skavsåret inte kändes bra. Men jag skulle lätt kunnat vara ute flera timmar till, det var så härligt och perfekt väder/temperatur för att skida!

På vägen tillbaka till bilen gick det i full galopp, efter myrarna var det ju en lång lång nedförsbacke... för några veckor sen skulle jag inte vågat åka så fort nedför men nu har jag blivit säkrare så jag bara lät tyngdlagen göra jobbet. Zsandor hade så himla kul, han rusade i full fart nerför backarna, det var ett under att han inte gjorde en kullerbytta i snön! Sen stannade han och väntade och när han såg att jag kom åkande i full fart så satte han iväg igen så snön sprutade runt honom. Jag hade aldrig vågat åka så fort med honom i koppel men när han är lös kan han ju sköta sig själv och han är smart nog att förstå att han inte ska stå i vägen för mig.

Vi var ute i två timmar och hade då åkt drygt 1 mil, men som sagt, hade mina hälar känts bättre och Zsandor velat så hade jag gärna åkt en mil till!

Det enda som är lite synd, är de sura typer som finns i spåren då och då. Som en gubbe vi träffade nu som bara var tvungen att tala om för mig att hundar inte fick vara lösa (Zsandor störde inte honom för fem öre utan kom till mig direkt på inkallning när vi såg gubben komma) samt att de inte fick springa i spåren. Alltså, jag förstår ju vad han menar, men om jag har min hund lös och han inte stör någon annan och det knappt är några folk ute alls, vad spelar det då för roll? Det är vinter nu och inga djur som har ungar eller så. Och vad gäller spåren förstår jag vad han menar, men Zsandor sprang mest bredvid spåren och då han sprang ner i spåren så åkte jag bakom och då försvann hans spår. Jag fattar ju att man inte kan ha stora hundar som förstör skidspåren, men jag kollade ju först att det inte blev nån skada på spåren och Zsandor väger så pass lite att det inte blir nån större skada än att den repar sig när jag skidar bakom.

Så länge jag inte förstör nåt tycker jag de där sura gubbarna kan hålla tyst, tror många av dem bara vill säga sådär för att ha nåt att klaga på.

- - -

Vi hade mycket tid att fördriva och vädret var härligt så efter skidturen styrde jag kosan mot Myckling där vi tog en liten promenad på 50 min. Jag hade massor av energi trots att jag bara sovit drygt 3 timmar på natten(!). Zsandor tyckte inte alls det var konstigt att vi skulle ut igen även fast vi just skidat en mil, kanske hade han glömt det?

Vi busade lite med pinnar och lufsade runt i sakta mak. Då träffade vi på ännu en surgubbe, den här gången var den en gubbe som inte tyckte vi skulle gå bredvid spåret (bredvid skidspåret var det en skotrad "väg" på kanske 2 m) eftersom han menade att även den delen av stigen var till för skidåkare. Hallå, var sjutton ska jag gå då?  Dessutom var han en såndär som låter sin hund springa i lång lina och inte har nån koll alls, hunden sprang fram mot oss trots att gubben stod på skidor flera meter bort, så jag var tvungen att backa för att hans jäkla hund sprang fram. Suck, i såna fall önskar jag att jag vore en sån som inte bryr sig, då skulle jag skrikit till honom att min hund är sjuk så han måste hålla i sin egen. Zsandor var i alla fall jätteduktig, trots att det var en hanhund.

- - -

Efter en sväng på Naturcompaniet där jag kollade på skidbyxor så åkte vi och hämtade Kristofer på jobbet och sedan tillbaka till stan och in i ett p-hus igen. Zsandor blev omstoppad med min dunjacka så han äntligen kunde få vila, medan vi gjorde ärenden på stan. Jag köpte ett par "hundbyxor" som jag kallar dem. Har nämligen inga bra enkla byxor att ta på mig när jag ska gå ut med Zsandor, m.m., utan jag väljer mellan termobyxor, mjukisbyxor och fjällrävenbyxor. De sistnämnda är lite hårda och obekväma, mer till för avancerade skogsturer, vandring m.m. Så nu köpte jag mig ett par braiga byxor som är lite som träningsbyxor men i mer "hårt" material, tunna så de funkar på sommaren men även nu på vintern med underställ under. Anledningen att jag kallar dem hundbyxor är för att de ska vara till för hundaktiviteter: promenader, rastningar, skidåkning, cykling, hundträning, m.m. Och snygga var de så jag är sååå nöjd!

Väl hemma behöver jag nog inte tala om att Zsandor slocknade?

Idag gick jag, mamma och vovvarna ut ensamma eftersom de andra jobbar. Det var -2 och strålande sol och vi gick bort till vårt numera vanliga skogsområde. Men istället för att gå genom den första mindre fårhagen så gick vi in från ett annat håll och passerade då en stor höbal bredvid en hästhage. Zsandor gillar lukten av hö och brukar gärna dras ditåt, men aldrig nånsin har han gjort som idag, han fick värsta rycket och började rulla sig, stryka sig, gräva, kasta omkring med- och krypa in i höet! Han höll på säkert 5 min och det var så himla kul att se, han betedde sig som en galning! Jag vet inte om det var för att höet kliade skönt eller vad sjutton anledningen var, men det var längesen jag såg något så roligt!

Sen fortsatte vi in i stora fårhagen där Zsandors nya leksak är kvarlämnad, gick runt och letade en lång stund men vi hittade den inte, synd för den var ju ny och väldigt rolig. Zsandor och My hjälpte till så gott de kunde med att springa runt och leta, men frågan är om de visste vad de letade efter?

Vi kastade leksaker ett tag och sen gick vi runt i skogen lite, på hemvägen smälldes det en del så det var inte roligt för nån av oss. Men nästan tre timmar hade vi varit ute så hundarna var nöjda för dagen!