Zsandor

En efterlängtad dag, äntligen var det dags att åka ut til Skagsudde igen! Jag och Zsandor har varit där tre gånger innan i sommar, men bara några timmar per gång, idag hade vi hela dagen på oss!
Vi kom fram vid kvart över tolv, vandrade/klättrade på klipporna bort till stället jag hittade förra gången som ligger så pass långt bort att man kan vara säker på att vara alldeles ensamma. Det tog ett bra tag och vi var varma när vi kom fram, det blåste ganska ordentligt med i vår lilla vik var det lite lugnare och bakom en klippa var det nästan vindstilla så där satte jag mig.
Vi åt matsäck, läste böcker, lekte med Zsandor och gick på upptäcksfärd. Vid ett tillfälle gick Zsandor på egen upptäcksfärd och började skälla på något. "Åh nej, folk!" tänkte vi, men det var något djur i en skreva han stod och skällde på. Jag antar att det var något mårddjur, hålan var ganska stor och det luktade äckligt, typ rutten fisk, ungefär som när jag var i Skåne och såg illrar på en liknande plats. Zsandor hade antagligen fått syn på ett djur som sprang och gömde sig, för han var oerhört nyfiken, och sådär skäller han bara om det är ett levande djur han får syn på, som han vill få tag på eller undrar vad det är.
Efter några timmar i sol och friska havsvindar var vi trötta och började gå tillbaka, gick nu ovanför klipporna på berget. Det var häftigt, vi har aldrig gått däruppe förut så det var kul att få se allt från en ny sida. Väl framme vid bilen hade vi varit ute i fem timmar och Zsandor har fått två färska skrapsår på låren, ett på insidan och ett på utsidan, de syns tydligt på nedersta bilden.


Sol, havet, klippor, leksaker, mat, "flocken" - kan det bli bättre för en pinscher?


Husse och Zsandor leker


Snygging i blåsten


En trött hund vilar på klippan, det ser inte så bekvämt ut


Vilar hemma på mattan, på låren har han två minnen efter dagens äventyr

Igår skulle vi (samma gäng som vanligt, jag, Tessan, vovvarna och Alva) ta trejde vandringen i Rutbergsterrängen, men första anhalt Huggsjöstugan, ett par km från parkeringen. Tyvärr kom vi inte länge än så, "vägarna" därifrån mot själva Rutberget gick nämligen över vattnet. Så vi stannade vid stugan en stund, lekte med hundarna och kastade leksaker till dem i vattnet, Tessan passade på att amma Alva litegrann. 
Sen gick vi tillbaka en bit och svängde in på några mötande stigar för att utforska dem. På så vis blev promenaden åtminstone 2½ timme, vilket visserligen inte var i närheten av vad det brukar bli och vad vi räknat med, men hundarna verkade helt nöjda ändå, det var så otroligt hett ute att det nog var lika bra att vi inte tog nån såndär jättelång vandring. Zsandor var så trött på slutet att han la sig ner i gräskanten vid flera tillfällen, och ingen av dem klagade när de fick hoppa in i bilen.


Jag och Zsandor har ett intressant samtal ser det ut som.


Vilddjur i skogen...


Busar med en rosa igelkott.


Zsandor vill hjälpa till med Alva.

Idag har vi haft en underbar dag igen med Tessan, Pepsi och Alva. Vi gick i Rutbergsterrängen igen, denna gång med utgångspunkt från Fjälltjärnen i Näverkäl. Jag har gått där två gånger förut, en gång i snö då vi gick några km och sen var tvungna att vända pga djup snö, och en gång med Kristofer men då virrade vi bort oss eftersom vi tog fel väg.
Idag gick det dock bättre, vi gick den breda vägen fram och missade svängen in på den rätta leden, men enligt kartan kunde man gå den breda vägen tills den tog slut och sedan gå en liten bit bort till leden, och det gick alldeles utmärkt.
Till skillnad från förra promenaden så var det inte solsken, vilket faktiskt var skönt eftersom den gången var det nästan för varmt, problemet den här gången var att det var blött ute. Väldigt blött. Efter en halvtimme, timme var vi båda ganska blöta i skorna, jag hade dåliga gympadojjor som dessutom läcker, Tessan hade visserligen kängor, men även de läckte. När vi kom upp på den första myren försökte vi gå lite försiktigt där det var som torrast, vilket inte var så lätt, men efter en stund gav vi upp eftersom vi ändå var så blöta. Resten av promenaden var befriande på så vis - det var ingen idé att försöka gå den torra vägen eftersom vi båda var dyblöta om fötterna. Det är faktiskt inte så farligt som det låter, när man väl är blöt blir man ju liksom inte blötare, det enda är att när det kommer in nytt vatten blir det lite kallt eftersom det vatten man redan har i skorna blir uppvärmt. Men det var varmt i luften och vi blev lite svettiga av att gå så de blöta fötterna störde inte nämnvärt.

På den första myren hände flera spännande saker
* hundarna fick syn på en älg långt bort (vi såg den också) som de följde efter en bit. Pepsi var dock lite tveksam om hon verkligen skulle springa efter eftersom det var så klafsigt, hon stannde faktiskt till, men Zsandor sprang vidare så då hängde hon på. De kom dock tillbaka ganska snabbt.
* jag hittade björnspillning, både på myren och en bit in i skogen. Visste inte att det fanns björn där men nu vet vi alltså, jag som tyckte jag var löjligt då jag var orolig över björn där i höstas. Men jag hade alltså all anledning. Nu blev jag bara glad, tycker det är så himla spännande, så länge jag slipper ha närkontakt med dem.
* sist men inte minst: hundarna lekte en stund där på myren, det var jättekul att se för det är inte så himla ofta.

Vi gick upp till Rutbergshotellet idag också, där vi rastade och jag slängde bort en av Pepsis leksaker. Stackarn gick runt och letade en lång stund utan att förstå att elaka tant Sofie slängt upp den i trädet. Sen var det några kilometer tillbaka till bilen och då byttes miljön från myrmark och skogsstigar till berg, vilket självklart var uppskattat. Inte minst av Zsandor som passade på att lägga sig och rulla på en bit torr ljung, samt tvätta sig (han gillar inte att vara blöt) och sedan hittade han faktiskt en torr myr att lägga sig en stund på också. Jag tror han var lite trött, så mycket som han och Pepsi hade sprungit. Den första halvan gick de knappt vid oss nånting, inte så att de var försvunna men de yrade fram och tillbaka, in och ut ur skogen och var ena sekunden framför, andra sekunden bakom oss. Ett tecken på två riktigt lyckliga hundar!

När vi kom tillbaka till Fjälltjärn var vi faktiskt lite besvikna, jag och Tessan, eftersom det kändes så kort och solen börjat titta fram lite mer, trots att vi varit ute i nästan fyra timmar. Men så fort vi satt oss i bilen kom tröttheten och då kändes det som en alldeles lagom promenad. Hundarna la sig direkt och vilade, och även lilla Alva som varit duktig och sovit nästan hela promenaden verkade inte ha något emot att åka bil.


Lek på en klafsig myr


Blöt hund tar igen sig i gräset


Zsandor passar alltid på att kolla in grillarna vid vindskydden - någon kan ju ha glömt kvar en bit korv


Två snygga hundar och en leksak som numer befinner sig i en hög tall


Den omtalade rullningen på berget


Hur kan man säga nej till det här ansiktet?


Två glada vovvar springer på berget


Tillbaka vid Fjälltjärn

Igår var jag och Zsandor i Gimåt och gick bort till - och runt Bergtjärnen. Vi har inte varit i den skogen sen vi var där med Djákni men då kom vi aldrig så långt för då var det ju snö. Det blev en ordentligt promenad över ängar, kalhyggen, berg och i skog. Dessutom passade vi på att bada lite båda två, Zsandor när jag kastade leksaker och jag när barnfamiljen i närheten hade gett sig av så jag kunde klä av mig naken och hoppa i.


Idag blev det en ännu mer ansträngade - men rolig! - dag för oss båda. Vi åkte till Tessan och därifrån åkte hon, jag, Pepsi, Zsandor och såklart Alva, till några fäbodar en bit bort som ligger i utkanten av Rutbergsterrängen. Det var spännande av flera anledningar, dels för att jag gärna ville gå på något nytt ställe, dels för att jag gjort ett par tappra försök tidigare att gå i det skogsområdet (med en annan utgångspunkt) men inte kommit så långt utan mest planerat det, och sist men inte minst för att vi försökte gå där i höstas med då var det så blött att vi ångrade oss (jag hade dåliga skor).
Med samma skor, men torrare underlag, begav vi oss iväg efter att ha kollat in de olika lederna på kartan. Den första biten var en gammal skogsväg som ibland var nästan helt obefintlig, men det var bra ändå för hundarna kunde springa som de ville. Efter ett par km började det regna, vi gömde oss under några granar för Alvas skull och hundarna (mest Zsandor) passade på att vila efter en energikrävande jakt de just varit ute på, och Tessan ammade Alva. När regnet avtog gick vi vidare och kom efter ett tag ut på en grusväg där vi kunde välja mellan vägen till Huggsjöstugan eller vägen till Rutbergshotellet. Vi valde det senare.
Efter en lång, men förvånansvärt lättgången, uppförsbacke kom vi in i skogen igen en halv km och sen var vi framme. Något hotell var det inte direkt, några stugor med dass och en storstuga där man inte fick ha med hundar eller övernatta. Där fikade vi medan hundarna vilade.... eller borde vilat snarare, de hade inte alls tid med vilande utan bytte leksaker med varandra så mycket de bara kunde. Har Pepsi sin leksak och Zsandor sin så blir de avundsjuka på varandra och byter, för att sedan upprepa proceduren ett oräkneligt antal gånger till.
Tessan passade på att amma Alva igen och byta blöja, Zsandor var jätteduktig när han sett bredvid och tittade på. Han är fortfarande väldigt intresserad och jag törs inte låta honom gå ända fram, men han verkar börja fatta att hon är ett barn och inget annat.

Sen gick vi vidare och kom ut på Stormyran, som är precis som det låter. En gigantisk myr som tursamt nog var ganska torr. Otroligt vackert var det, påminner lite om att vara i fjällen. Efter myren kom en lång nedförsbacke tillbaka till fäbodarna där bilen stod, och den sista biten kom regnet igen vilket då bara var skönt eftersom vi var så svettiga. Det var två trötta hundar som ville in i bilen efter en jobbig men helt underbar och rolig vandring på fyra timmar.

Här kommer lite bilder, tagna av mig och Tessan med hennes kamera, och tillfixade av henne:


Dricker vatten ur en bäck.


Två lyckliga hundar.


Paus vid Rutbergshotellet.


Zsandor och Pepsi på Stormyran.


Zsandor vilar ett par minuter och väntar in oss innan vi ger oss ut på myren.


Jag och vovvarna.

Igår var Zsandor på äventyr igen med matte, husse, mattes familj och My. Trots det ruggiga vädret bestämde vi oss för att åka till Nätra Fjällskog och vandra. Vi hade ändå tur, det kom nån liten regnstänk då och då men knappt så det märktes, och blåsten försvann när vi kom in i skogen.
Vi gick en dryg mil över myr, genom fjällskog och vanlig skog. Tyvärr, eller hur jag ska säga, så fick Zsandor inte vara lös mer än i början, på slutet och när vi stannade vi de olika bodarna. Vi hittade nämligen tre högar med björnspillning, så jag vågade inte låta honom springa lös av rädsla för att han skulle leta upp en björn att reta upp. Men han var nog lika nöjd ändå, vi var ute i fem timmar lite drygt och båda hundarna var helt slut när vi kom tillbaka till stugan.

Zsandor har haft en jobbig vecka, eller snarare 1½ egentligen, vi hann bara vara hemma från Lofsdalen några dagar innan det var dags att åka ut till stugan. Där tog vi det ganska lugnt, gick en promenad upp på berget och en utefter grusvägen, annars var vi mest vid stugan där han busade på den stora gräsmattan eller låg och solade. Han trivdes nog bra men det är ju ändå ansträngande att vara på nya ställen, han kan inte slappna av som vanligt.
Sen kom familjen (- Marie + Faye) upp med My och då vart det ännu jobbigare dagar. Vi har visserligen sovit hemma med tillbringat den mesta tiden i stugan, eller på utflykter. Vi har hunnit med några vanliga skogsvandringar, gått en del i området runt stugan (ganska trist för det är nästan bara grusvägar) och så har vi varit ute vid Rotsidan och vandrat på klipporna en dag, vilket Zsandor fullkomligt älskar.
Dessutom var vi på midsommarfirande i Bredbyn där hundarna var med. Det gick jättebra, båda var lugna och verkade trivas, Zsandor hälsade på både barn och gamla som blev förtjusta i honom, själv brydde han sig knappt vem som klappade på honom (tänk om han kunde vara så tålig och vänlig även inomhus...). Mot slutet när han låg på en dyna var den en liten hund som kom springande fram mot honom eftersom hussen inte hade vett nog att hålla kopplet tillräckligt kort, då blev Zsandor sur, men det skulle jag också blivit om jag vore han.
Förutom alla aktiviteter vi varit på, är det uttröttande för Zsandor bara att vara vid stugan, speciellt när My är där. Han kan inte slappna av så bra när han inte är hemma och när hon är där måste han även ha koll på var hon är hela tiden. Vi spärrade av med kompostnät på kvällen så han kunde slappna av ordentligt, sen den där gången förra sommaren då My av misstag hoppade upp i soffan rakt på honom och det blev lite tjafs så är han väldigt osäker på henne, verkar tro att om hon springer mot hans håll ska hon hoppa på honom eller nåt och då tar han det säkra före det osäkra och morrar, vilket ingen av dem ska behöva utsättas för. Jag tror de går och tänker om varandra nåt i stil med att "den där labila typen kan man inte lita på för fem öre, bäst att vara på sin vakt", och det med all rätt.

Igår fick Zsandor en vilodag från alltsammans, låg mest på uteplatsen och latade sig, och idag gick vi i Svedjeholmen.


Glada hundar i Myckling.


Nej hon solar inte, hon blundar för att kameran är så läskig.


Havskungen.


Matte-&-Zsandor-mys.

Vi har varit i Härjedalen en vecka, ett ställe som heter Lofsdalen där vi bodde i en liten stuga i en stugby. Dagarna ägnades åt fjällvandring och på kvällarna var det vila som gällde, i alla fall för Zsandor. Här tänkte jag skriva om Zsandors upplevelser, mattes (och husses) kommer snart finnas i min blogg.


Första kvällen kollade vi in omgivningen lite, här är vi nere vid Lofssjön, en två mil lång sjö.


Lite senare samma kväll ser Zsandor renar första gången i sitt liv!
Det var även första gången för matte att se vilda renar. Zsandor fick först sitta i bilen men han blev så uppspelt så hela bilen gungade så vi tog ut honom att kolla lite närmare. Renarna var nyfikna på honom och han tyckte det var otroligt spännande, det fanns renspår överallt att nosa på när renarna vandrat vidare, så han yrade omkring som ett oväder och skulle nosa på precis allt.


Vilar vid Stenrutsstugan strax ovanför skogsgränsen.
Nästa dag gick vi första turen, upp till Stenrutsstugan. Det blev drygt en mil fram och tillbaka eftersom vi gick fel väg upp. Istället för att gå genom skogen gick vi skoterleden som var mest en lång och blöt myr full med knott. Men Zsandor verkade nöjd, det var nog svalt och skönt för honom, solen gassade och det var över 25 grader.


Hela familjen!
Fotad med hjälp av en japansk turist som sprang runt på fjället.
Haha, nej med hjälp av stativ såklart, vi träffade inte en enda mänska varken i skogen eller på fjället, härligt nog.


Zsandor och matte spanar efter björn.
Zsandor trivdes inte i den anrika skogen eftersom det var så mycket myror där som bet honom. Vi kollade mest efter björn, speciellt efter att ha hittat både spillning och några fina spår. :-)


Zsandor vid Hågntjärn, med Sömlinghågna i bakgrunden.

Dag tre var den lägsta dagen, vi gick över två mil och det tog över tio timmar inklusive raster. Zsandor var jättetrött efter halva vägen, ändå vilade han inte mer än ett par minuter och kutade som en galning över fjället när vi gick vidare. När vi rastade innan vi skulle gå ett blockpass så var han så trött att han bäddade i en grop mellan några stenar, och la sig sedan där med huvudet på en sten. Men tro inte att han tog det lugnt när vi sedan gick vidare!


Trött hund har just busat med sin leksak.


Svalkar sig i en kall fjällbäck.

På kvällen efter långturen var Zsandor, och vi, dödströtta. Han haltade när han gick ut på både kvällspromenad och morgonen efter, uträttade sina behov och ville sedan snabbt in igen.
Vi tar det lugnt dagen efter, tänkte vi. Gick upp på fjället Hovärken alldeles ovanför stugbyn, efter en stund släppte vi Zsandor och han sprang och nosade lite. Efter ett tag började jag fundera på var han tagit vägen, hade inte sett honom på ett tag och han brukar ju hålla sig i närheten. Vi tog oss upp på fjället och sen upp på en stenig topp där vi hade utsikt, för att kika efter honom.
Efter en stund får vi syn på honom... i full fart springer han över fjället med en liten flock renar framför!
Vi blir lite smått hysteriska, han får ju inte jaga renar! Jag kunde inte tänka mig att det skulle finnas renar här, av någon konstig anledning trodde jag att de gick längre ner. Jag försöker fånga in honom men det är ingen idé att ens försöka, han försvinner iväg runt kröken efter renarna. Efter ett tag kommer de tillbaka, och springer runt där mellan fjällen ett par gånger. Det lustiga är att Zsandor springer allt han kan medan renarna bara travar på helt oberörda, lågt före honom. Varje gång de stannar så stannar han också en bit ifrån. Sen när de börjar röra sig igen så hänger han på. Det ser ut som han vallar. Pinscher har vallblod i sig så helt omöjligt är det ju inte, han går liksom inte i närheten av renarna när han har chansen, är nog lite rädd för dem men tycker såklart det är skitkul när de springer.
Efter ett bra tag, minst en halvtimme efter att han försvann så stannar renarna en bit från oss, Zsandor stannar och eftersom renarna verkar bestämt sig för att inte springa mer så vänder Zsandor och kommer tillbaka mot oss. Han är inställd på att komma till oss, men trots att jag kallar glatt på honom så går han bara sakta, sakta... När jag kommer fram så märker jag varför, han är såklart helt utmattad. Jag törs faktiskt säga att han aldrig i sitt liv tidigare har sprungit så mycket, så långt, så snabbt på en gång. Antagligen har han heller aldrig haft så kul i hela sitt liv heller, det är en överlycklig slutkörd hund som kommer fram och pussar mig med hela ansiktet fullt med dregel. Han orkar knappt gå så jag bär honom tillbaka till platsen där våra väskor ligger. Han dricker lite och vi häller vatten på honom, sen lägger han sig ner. För att bara någon minut senare ställa sig upp och spana på renarna på andra sidan dalen, står sedan resten av tiden vi är där och spanar på renarna (självklart nu kopplad).
Behöver jag tala om att han var trött efter de här två dagarna?


Såhär såg det ut när jag kom bärande på Zsandor.


Jag har nog aldrig sett honom varken lyckligare eller tröttare. Hela han strålade glädje och han ville inte sluta pussas med sin stekheta dregeltunga.


Spanar utöver Sonfjället ifrån Digervålen.
Nästa dag tog vi det lugnt, även Zsandor. Han fick gå i lina och vi gick en tur på bara 5,5 km.

Resterande dagar var även de lite lugnare, vi gick kortare turer, upp på Hovärken igen, denna gång utan renar, Trollstigen där Zsandor skällde på barnens trätroll, och längs sjön. I början hade vi två grannar på vår gata i stugbyn, varav en liten pudeltik som Zsandor busade med, men efter några dagar var det tomt. Det var skönt för Zsandor kunde gå runt i stort sett lös runt stugan, han hade inget intressa alla av att smita iväg. Han låg helst inne på eftermiddagar och kvällar, eller så låg han på verandan och några gånger låg han utanför med lina på sig.
Det blev inte så mycket tränande eller busande på kvällarna, då ville han helst bara vila, sola lite eller kissa utanför huset och sedan gå och lägga sig igen, så trött var han.
Vi hade strålande sol hela veckan förutom lördagkvällen då det kom ett jäkla oväder, störtregn, hagel och åska. Zsandor låg under bordet och varje gång det mullrade gav vi honom godis, och det verkade gå ganska bra då.
På nätterna sov han antingen i soffan som han genast fattade tycke för, eller i min säng.
Han verkade ganska nöjd när vi väl åkte hem, sov i stort sett hela resan utan att klaga. Vi stannade vid Döda fallet och gick en sväng, det var skönt för honom att det inte var så himla varmt på hemresedagen (på ditresan var det stekhett, så vi stannade vid en sjö i Sveg och lät honom bada lite).

Lite olika bilder utan inbördes ordning


Förvånad och glad över att hitta snö på fjället mitt i sommarvärmen. Fick självklart lite fnatt i snön och svalkade tassarna noggrant.


Behöver väl knappast påpeka att detta var en miljö Zsandor stortrivdes i?


Zsandor och husse nakenbadar i Hågntjärn.


Spanar ut över Lofssjön nere vid Bystugan.

Idag var hela familjen ute i solskenet, vi gick från Hamptjärn upp på Brattlandsberget en ganska jobbig väg, och sedan vilade vi vid vårt lägerställe och var tillbaka vid bilen nästan fyra timmar senare. Hade tänkt ta det lite lugnt nu i helgen så jag är pigg på måndag då vi åker till Lofsdalen men den dag jag frivilligt är inne när solen strålar är det nåt riktigt fel. Imorgon blir det vila och packa så då får Zsandor nöja sig med att ligga i solen och gå kortare promenader.


Sen Zsandor lärde känna Pepsi har han blivit mer och mer intresserad av pinnar, framförallt när hon inte är med för då får han ju ha dem ifred.


Vilar sig i halvskugga i lägret.

Strax innan vi kom dit var Zsandor ute på jakt/spår efter något djur, han var borta en bra stund och när han kom tillbaka hängde tungan långt ner på halsen och han flämtade värre än jag nånsin sett honom. Han började till och med leta vatten på klippan innan jag gav honom och när vi kom till lägret, så la han sig i den blöta leran i gropen för att svalka av sig! Jag har aldrig sett nåt liknande, Zsandor som är så petig och inte vill smutsa ner sig la sig i leran som en liten gris. Snacka om att han var varm! :-)


Översikt.


Det är hääärligt ute!


Zsandor och matte slumrar en stund på liggunderlaget, man blir dåsig av att vara i solen.

På hemvägen gick vi förbi Småtjärn och tänkte försöka få Zsandor att bada för att svalka ner sig. Kristofer testade med att kasta en pinne i vattnet, jag trodde aldrig det skulle gå, men han gick ner till stranden och gick försiktigt i vattnet, simmade ut och hämtade pinnen och kom tillbaka med den som en riktig apporthund! Ytterligare något han lärt sig av Pepsi kanske, eller också så var han bara så otroligt varm att han tyckte vattnet lockade.
Zsandor är nämligen en hund som oftast badar för att vi har kastat i en pipis, de gånger han badar så här "frivilligt" kan faktiskt räknas på fingrarna. Några gånger har han simmat ut efter mig eller efter andra hundar, och han går gärna i och klafsar lite med vatten upp till magen, men jag tror jag bara sett honom en enda gång gå ut helt av sig själv för att simma en sväng och komma tillbaka. Tror fortfarande han gjorde det för att chocka oss som var med...


Zsandor har lite speciellt simstil, han simmar högt upp vid vattenytan och ser lite halvt panikslagen ut, men fort går det.


Är det en utter? En bäver? Nej det är en pinscher!


Woho skönt att komma upp och skaka sig ordentligt, för att inte tala om att rulla sig i gräset eller mossan för att få bort vätan.


Ser det inte otroligt skönt ut i vattnet? Man blir badsugen bara av att se på bilden.

Idag var det alldeles utmärkt väder för en heldag i skogen, varmt men molnigt vilket kan vara skönt när man ska vara ute länge. Vi åkte ut till Balesudden, har inte varit där sen sist Pepsi var här och då var det ganska mycket snö ute.
Hundarna pep, ylade och sjöng på vägen, värre ju närmare parkeringen vi kom. När vi kom fram stod det två bilar på parkeringen och vi blev besvikna för det betyder folk i skogen och koppel. Men direkt kom paret som hade den ena bilen och vi bestämde oss för att låta hundarna vara lösa ändå för den andra bilen såg inte ut som någon hundägares bil.
Hundarna sprang som galningar, som vanligt tänkte jag skriva men faktiskt var det värre än vanligt. De var alldeles tokiga av glädje, lekte med pinnar och jagade varandra, sprang på djurspår och klafsade i vattnet på de ställen vi gick längs strandkanten. Varje gång vi kom till en sandstrand så fick Zsandor fnatt och hittade bra grävställen. Även Pepsi grävde vid ett tillfälle, det är nog första gången jag såg henne göra det. Men det var en pinne hon grävde efter så det var inte så konstigt.
När vi närmade oss stugan i Bodviken kopplade vi hundarna ifall det skulle vara någon där, ett par minuter senare träffade vi hon som jag antar var ägaren till den andra bilen. Pepsi skällde på henne, men det var förståeligt, hon dök ju bara upp mitt i skogen, och det är den enda hon skällt på förutom hemtjänsten när de kom till granngubben inatt.
Vi gick ända bort till Balestjärn där vi tog matpaus. Men hundarna tog ingen paus, när vi vilade sprang de runt med varsin pinne eller kollade in andra sidan tjärnen. De vilade inte en minut på de knappt fem timmar vi var ute!
På sista sträckan på tillbakavägen gick vi inte genom skogen utan efter strandkanten, det är mest stenar så det var lite trixigt men mysigt. Hundarna sprang lite före vid ett tillfälle och då såg jag att Pepsi inte syntes (hon håller sig annars nära), och att Zsandor stod och tittade ut över vattnet. Därute simmade Pepsi, mot några fåglar som såklart flög iväg så dem fick hon inte tag i, men hon fortsatte ändå simma en bra bit. Jag skulle just ta upp visselpipan eftersom hon inte lyssnade på mina rop, men då vände hon och kom in igen. När hon klev ur vattnet såg hon faktiskt för första gången trött ut. Tur att hon kom tillbaka så fort, jag hade just börjat fundera på om jag skulle vara tvungen att simma ut och hämta henne...
I bilen på väg hem somnade Pepsi direkt, men Zsandor satt upp som vanligt. Tror ändå han var ovanligt trött för han var väldigt morgonsur imorse och det brukar han vara när han inte fått sova ordentligt. Det är väl inte så lätt att slappna av som vanligt varken för honom eller Pepsi när hon är här, och när hemtjänsten börjat springa på nattbesök. Men det blir nog bättre inatt när Pepsi vant sig vid ljuden lite mer.

Efter middagen kom Örjan förbi en sväng och hundarna blev såklart tokglada, han lämnade en filt från bebisen som Pepsi ska få lukta på för att vänja sig vid bebisens lukt, nu ligger hon och sover på den. :-)



Börjar busa så fort vi kommer ner på första sandstranden!


Zsandor vänder på en femöring, mitt i lekfnattet.


Pepsi simmar efter pinne.


Här kommer ett blötdjur och jag borde tagit av selen kom jag på.


Förutom att få fnatt så älskar Zsandor sand eftersom man kan gräva där!


Pepsis pinne har blivit sandig så hon börjar gräva på den, vill inte ta den i munnen.


Två grävmaskiner förstör stranden...


Pepsi ser ut som en björn :-)


Hm...

Idag var det återigen dags för en heldag i skogen, vi bestämde oss för att utforska de två tjärnarna långt uppe i skogen bakom leden som går runt Hangtjärn och Vitsjöberget. Eftersom det regnade två små skvättar fick vi även tillfälle att pröva våra nya regnkläder och var väldigt nöjda med resultatet! Regndropparna liksom studsade bort från tyget, och dessutom var de både snygga och lätta att ta på sig och plocka ihop.
Efter fyra timmar blev jag drabbad av min trötthet och ville bara lägga mig att sova på närmsta gräsplätt, då var det "bara" 1½ timme kvar till bilen...
Zsandor har som vanligt haft en toppendag, han började promenaden med att leka med pinnar och rusa fram och tillbaka som om han hade energi efter flera dagars vilande i kroppen. Men det ångrar han nog i efterhand (om han kan tänka så långt) för den energin borde han sparat till resten av promenaden. När vi stannade för att äta lite frukt i slutet var han så trött att han la sig ner, trots att marken var full av myror så han fick flytta på sig hela tiden. Ändå hade han energi att springa iväg på ett färskt rävspår några minuter senare och vara borta en bra stund.


Ungefär tionnde gången på ett par månader vi går förbi samma ställe vid Småtjärn får han syn på denna högst intressanta pinne som sticker upp ur vattnet och bestämmer sig för att den är jättespännande!


Han står en lång stund och skäller på pinnen och trampar i vattnet, men vågar inte simma ut för att kolla. Lika bra det, för han hade blivit grymt besviken... 


Den här läckerbiten ringlade fram över vägen och Kristofer sprang efter för att fota.


Efter en stund tröttnade ormen på honom och väste surt, önskar att jag hade hört också för jag har aldrig hört en huggorm väsa. Detta är för övrigt en hane har jag läst mig till efteråt, ganska liten dock så den är nog inte så gammal.

Idag var hela familjen ute på äventyr. Vi gick bort till den lilla skogsväg vi hittade förut, följde den en bra bit och vände sedan tillbaka och utforskade en annan liten väg. Till sist gick vi runt Vitsjön och tillbaks till bilen, vi hade då varit ut i nästan fem timmar och i stort sett bara gått hela tiden, vädret har varit helt underbar, varmt och soligt. Så nu är vi helt slut allihopa och jag orkar inte skriva så mycket.


Svalkar sig i en bäck.


Två trötta vandrare.


Vill inte bli fotad.

I torsdags var jag och Zsandor ute och gick i bergen lite innan skolan, det är bra tid att börja halv två på eftermiddagen!


Det är så härligt med sommar i skogen!


Zsandor njuter i solen



Igår var vi ute vid Skeppsmalen hela dagen, nu är det dags att börja åka dit oftare för det finns inte många bättre ställen en solig sommardag! Tyvärr var sommaren inte riktigt kommen igår, trots blå himmel så var det kallt och blåsigt, så jag drog på mig ännu en dunderförkylning med svullen hals som straff för att jag inte har vett att hålla mig hemma och vila som jag borde göra lite oftare.
Så idag har Zsandor inte fått göra så mycket, smaka lite macka av spanjorskan, spana på Stumpen och en sväng till Regina´s för att köpa hundmat. Men han är fortfarande helt slut efter igår så han verkar rätt nöjd med att ta det lugnt.

Bilder från igår:

Idag hade vi en härlig promenad i Gullvik med Tessan & Pepsi, solen sken av och till och det var varmt, kändes för en gångs skull som att sommaren är på väg. Hundarna sprang sina turer fram och tillbaka i skogen som vanligt och Zsandor hade mest nosen i backen hela tiden, när han inte hade det hade han ögonen på Pepsi. De hade ju inte träffats på två veckor så hon var väldigt intressant, hon hittar ju på så mycket kul! Fast den gång hon kanske hade roligast och var borta en stund missade Zsandor totalt, han stod vid oss och väntade och såg förvirrad ut över att en i flocken saknades. Han gjorde sitt bästa för att hitta henne genom att springa små lovar in i skogen med en blick som tydde på att han visste precis var hon var, men varje gång kom han tillbaka "tomhänt".
På hemvägen stod bilar parkerade vid utefter vägen och vi var nära att missa varför eftersom vi pratade för mycket, det var nämligen en älgko med två kavlar som stod och betade precis invid vägkanten. Jättefina var de och lät sig villigt fotas!


Tessan lyckades fånga på bild hur Zsandor ser ut när han just ska pussas