Familjeträff
I fredags fick matte sluta efter lunch så vi gick upp på Norra stadsberget, men den här gången åt andra hållet än sist (för fyra veckor sedan) och på så vis hittade vi en massa småstigar genom skogen. Till sist kom vi fram till ett motionsområde i ena utkanten av stan, det var inte så kul men vi gick ändå rundan runt för att undersöka. Sedan blev det hem igen genom skogen, via Bureplatsen och till sist kom vi ut vid några villor och fick gå den vägen hem. Det är kul att vi hittade hur man går upp i det stora skogsområdet där, och stället har absolut kvaliteter med alla småstigar som gick åt olika håll och ett hyfsat stort skogsområde.
På kvällen kom mattes föräldrar och ni kan ju gissa hur glad Zsandor blev! Han stod och hoppade på bakbenen mitt i stan och skulle pussas. Mattes föräldrar är några av få personer Zsandor verkligen älskar, och med tanke på att han ogillar de flesta är det verkligen speciellt!
På lördagen gick vi ner mot Sidsjön men det var svårt att gå för det var extremt isigt ute. Väl där nere var det pimplingstävling och när den var avslutad kom en fyrverkerismäll för att tala om att tiden var ute, men det gick riktigt bra, Zsandor reagerade såklart men kunde släppa det efter en stund. Hade det kommit fler hade det inte funkat, men som det var nu blev det bara bra träning. Att mattes föräldrar var med hade nog stor betydelse, för även om matte försöker att inte reagera så är det svårt med tanke på hur jobbigt vi haft det smällar, men föräldrarna bara fortsatte som inget hänt, det var nog lugnande för Zsandor.
Igår söndag åkte vi upp på Södra stadsberget, där var det Scandinavian Cup (eller nåt sånt) i längdskidor, så det var lite svårt att gå runt spåren eftersom det mesta var avstängt. Vi gick en kortare runda, sen fikade vi uppe på Änget där spårstationen och allt är, sedan var tävlingen slut och då kunde vi gå ett längre spår. Men det var mycket skidåkare så det var mest jobbigt, man fick gå på sidan hela tiden och hålla stenkoll bakåt. Vi hade i alla fall sol och plusgrader så det var mysigt ändå. Där har vi garanterat ett fantastiskt ställe att vandra på när våren har kommit och snön försvunnit!
Zsandor tittar på utsikten över Sundsvall från Södra stadsberget
Och så ett par bilder på Zsandor och Pepsi från förra veckan:
Två leende hundar!
Härligt med nästan barmark i Gullvik!
Fortsatt utforskning av omgivningarna!
På lördagen gick vi parkvägen upp mot Sidsjöns naturreservat och sedan runt sjön, det blev riktigt varmt i solen och det var massor av folk ute, jättemysigt! Husse passade såklart på att fota en massa, bland annat den fina Sidsjöbäcken med vattenfall, och ankorna nere vid sjön. På vägen runt sjön mötte vi massor av människor, skidåkare och hundar, Zsandor skötte sig jättebra! Sedan satt vi i solen och fikade medhavd matsäck, till och med Zsandor verkade tycka det var skönt att sitta i mattes knä och sola.
Efter nästan tre timmar var vi hemma igen och då var Zsandor trött!
Zsandor och husse gosar i sängen
Zsandor tycker husse är tråkig som stannar och fotar hela tiden
Bus med leksaker på ängen (gissa om de andra hundarna där var avundsjuka!)
Fikapaus vid Sidsjön
Zsandor berättar fula vitsar för oss :-)
---
Idag var husse uppe tidigt för att fota bäcken i lugn och ro, sedan gick vi till skogen alla tre. På väg till skogen träffade vi en kvinna med en pinscher från samma kennel som Zsandor, en hanhund tyvärr så de fick inte hälsa. Jag blev förvånad för den var väldigt olik Zsandor, låg och väldigt bred/kraftig på ett mindre fint sätt, samt väldigt mörk i färgen. Zsandor är mycket snyggare. :-P
Vi gick samma väg som jag och Zsandor gick i torsdags, upp till Orrberget. Idag var det en del folk ute så Zsandor fick vara kopplad i början i skogen, och det blåste ganska ordentligt uppe på berget så det blev lite kallt. Uppe på berget lekte vi en massa med pipisar och husse tog en massa bilder. Sen gick vi ner så vi kom ut på motionsslingan som går bort till Sidsjö och hem via parkvägarna. Även idag blev det en lång tur på över tre timmar, på kvällen gick vi ner med husse till busstationen och lämnade honom, sedan gick vi hem via parkvägen vid ån. Det är fint att gå där på kvällen när det lyser överallt och Zsandor börjar också tycka det är okej att gå på vägarna häromkring, det känns jättebra. Det beror väl dels på att han bott in sig, men kanske mest på att han förstått att det finns roliga skogar och områden här också dit vi kan gå, plus att jag hittat bättre vägar så vi slipper trottoarer för det mesta.
Lekbilder
(foto husse Kristofer-foto.se)
Orrberget
Efter att ha kollat på kartan hittade jag ett nytt ställe där det såg ut som skog och inte var så långt bort, det tog ca 20 min fram tills att skogen började och till det här området kunde man, märkte jag på hemvägen, gå en riktigt hyfsad väg där man i stort sett slipper gå på trånga trottoarer och med bilarna rusandes förbi. För det är ju inte bara närheten till skogen som är viktig, minst lika viktigt är trevlighet på vägen till skogen, att gå bredvid en väg där bilarna kör fort är både läskigt och obehagligt för Zsandor och för mig. Att gå bredvid höghuslängor är heller inte så trevligt, men nu hittade jag alltså ett sätt att gå där det är parkvägar i början, över E14, parkväg igen och sen genom villakvarter och det är helt okej.
Vad jag blev positivt överraskad! Det som på kartan möjligtvis såg ut som nåt som påminde om ett skogsområde visade sig vara ett stooort område med berg, leder och alltihop! Jag utgick från ett motionsspår och därifrån hittade jag mindre stigar/leder som gick upp i skogen. Kartan gick bara fram till området, så inte hade jag väntat mig detta eldorado! Vi följde en skylt som sa "Klissberget 3.6". Efter en stund var det inte längre upptrampat men det gjorde inte så mycket för det var inte så mycket snö, så det gick bra att gå ändå. Efter en timme var vi uppe på ett berg som hette Orrberget, därifrån kunde man fortsätta mot Böle eller det där Kliss. Eftersom jag som sagt inte hade en aning om vad Kliss var eller hur långt det var hem därifrån valde jag att gå mot Böle eftersom det är inte jättelångt hemifrån. Men på vägen vek vi av på en finare stig och så var vi efter ett tag tillbaka på en stig där vi redan gått och gick alltså tillbaka ungefär samma väg.
På hemvägen träffade vi en kvinna med en shetland sheepdog hane, kastrerad, som Zsandor lekte med. Först förvånade Zsandor mig genom att direkt komma på inkallning när vi upptäckt kvinnan och hunden, då blev jag så glad att jag frågade om hundarna fick leka. Men det var mest Zsandor som lekte, den andra stackars hunden verkade tycka han var knäpp som han skuttade runt med benen spretande åt alla håll!
Jag måste säga att jag är imponerad av Zsandor, sen vi kom ner hit har han varit som en ängel vid hundmöten, ett par tikar har han fått träffa och då har han såklart lekt, men förutom det så går han fot vid min sida när vi möter hundar, både i skogen och på trånga trottoarer. Han är helt underbar, tittar knappt på de mötande hundarna! :-)
Zsandor på Orrberget
Spårar efter rävspår, tror räven stack precis när vi kom för jag tyckte jag hörde den
Det här var ett riktigt bra ställe, på eniro såg jag sedan att skogsområdet fortsätter långt långt med berg, myrar och allt sånt jag gillar, det känns verkligen jättebra att ha det området relativt nära!
Toppendag!
Jag går bekvämt med två draghundar till hjälp!
Sedan när vi kom hem åt jag lunch medan jag funderade på om det skulle gå att cykla ute (hade sett en man cykla med sin flatte från bilfönstret) men kom fram till att det nog inte var så smart för jag har ingen hjälm. Men jag ville ut en stund till eftersom det var så härligt väder, så jag släpade ut Zsandor (som inte alls förstod varför vi gick ut igen när vi nyss kommit in...) och så gick vi till skogen vid Hållänget. Zsandor fick springa lös och vi gick utanför stigarna rakt uppåt i skogen, upp mot Hörnsjön, det var barmark av och till och jag såg verkligen hur Zsandor älskade att skutta runt bland mossa och rötter!
Vi gick ut på golfbanan en sväng och sedan la jag ut ett spår (årets första spår - i januari!) till honom på det gamla hygget bredvid golfbanan. Eftersom klövarna är slut och jag hällde ut blodet när vintern kom så hade jag tagit med mig ett märgben av älg som Zsandor fått av dagmatte. Jag låtsades helt enkelt att benet var ett färskt ben med päls, klöv och hela kittet, band fast ett snöre runt och släpade det runt i spåret som man gör med klöven. Det var väldigt lyckat! Zsandor spårade som ett proffs, lyfte knappt nosen ur backen överhuvudtaget! Slutet blev såklart ännu bättre än vanligt, tänk att hitta ett smarrigt ben i slutet av spåret, som faktiskt är till för att tuggas på, istället för de där klövarna som matte tar ifrån en ganska snabbt för att hon påstår att de är så äckliga...
På hemvägen fick Zsandor bära benet i munnen, ett uppdrag han tog på största allvar kan jag lova... sen när vi kommit hem klädde jag av honom och sedan fick han gnaga rent benet. :-)
Efter det kurade han ihop sig i vår säng och slocknade på en gång, nöjdare hund får man leta efter!
Imorgon flyttar vi till Sundsvall så det blir bussåkande igen, tur att Zsandor är van att åka buss och gillar det! Ska bli intressant att se hur han reagerar på nya lägenheten också... tror han kommer vara lite rastlös i början, men sen när Kristofer och Örjan kommer med våra grejer, hans säng m.m. så blir det nog bättre.
Nytt smultronställe
Zsandor spårar rävar på väg mot Bergsjön, fin utsikt i bakgrunden!
Underbar vinterdag
Vi gick upp på några berg, gick genom skogen bort till Vitsjön och sen via Småtjärnsstugan, Hamptjärn och elspåret hem. Hittade en ny stig att gå så vi slapp gå förbi ishallen utan kunde gå genom villakvarter istället. Vi hittade massor av intressanta spår i skogen, förutom älg, räv och sorkar/möss så var det något skumt jag inte förstår med stora framtassar och små baktassar, och något mindre, kanske mård? Vid ett tillfälle när Zsandor var kopplad så hoppade det fram ett rådjur ca 5-10 m framför oss, Zsandor bara stannade och tittade, försökte inte springa efter. Antar att han tyckte att det inte skulle vara någon idé ändå, renar är ju mycket bättre!
Efter tre timmars pulsande i skogen var vi helt utmattade båda två och gick hem och la oss.
Avslutar med en bild på hur Zsandor ser ut en morgon i stugan då han inte vill gå upp... (inte konstigt att han är trött när det är renar precis överallt, även utanför stugan är det fullt med spår av renar som gått där när vi inte var hemma, gissa om Zsandor blir tokig!)
Ren-invasion
I fredags var vi i Moliden och gick en tur i snön med Pepsi och Tessan. Det hade kommit ganska mycket snö så det var lite halvjobbigt att gå, jobbigast var det nog för Zsandor som dessutom blev blöt eftersom han fick in snö under täcket (jag hade inte dragit åt ordentligt). Men han hade kul ändå, sprang en hel del med Pepsi och de lekte till och med lite på hemvägen.
Snygging med täcke (foto Tessan)
På söndagen tänkte vi åka iväg någonstans och gå där husse kunde fota, men det hade kommit två decimeter blötsnö under natten så småvägarna var omöjliga att köra på. Vi gick en sväng hemma istället men Zsandor trivdes inte alls i blötsnön så vi gick strax hem igen.
På måndagen åkte vi upp till stugan och körde fast med bilen när vi skulle in på uppfarten (diken på bägge sidor och tonvis med snö), så det slutade med att bärgningsbilen fick komma och dra upp bilen. Zsandor tyckte det var jätteskumt när bilen drogs upp ur diket och bärgningsgubben var också skum, men snäll. Sen fick Zsandor (och matte) för första gången i sitt liv åka bärgningsbil in till stan. Som tur var funkade bilen sen så vi kunde åka hem igen.
Dagen efter var han hos dagmatte och på hemvägen var det några samer som höll på att släppa ut renar ett par km från vår stuga, Zsandor tyckte det var otroligt intressant med renar utanför bilen. Vi såg en dagen innan också, samt ett gäng på morgonen på väg till skolan, men nu var de ännu närmare och han kände lukten (stanken) från lastbilen och renhägnet.
---
I onsdags var matte och husse "lediga" och vi passade på att gå en långpromenad. Eftersom det snöat så himla mycket går det inte alls att gå i skogen här (ingen som kört upp spåren) så vi bestämde oss för att gå längs bilvägen ner mot de ställen vi sett renar.
Redan efter ett par hundra meter började Zsandor nosa nåt enormt på vägen och in mot skogen, sedan blev det bara värre och värre. Efter en stund började det dyka upp massvis med renspår och spillning på vägen, samt spår som gick in i skogen åt alla håll. Zsandor blev som tokig, nosade här och där och hoppade ner i diken så han nästan drunknade i snön - han kände väl igen lukten från sitt livs lyckligaste stund med renarna på fjället i somras.
Vi gick bort mot det stället där de släppt av renarna, hela tiden drog han som sjutton och nosade överallt, renspåren gick kors och tvärt så det var ett under att han inte blev yr i skallen. Framme vid hägnet ville han rulla sig i smutsen men det fick han inte, det stank nåt förfärligt av allt renbajs. Vi tänkte gå en sväng på Tavelsjöleden därifrån men det gick överhuvudtaget inte att gå där för all snö så vi vände hemåt igen. Hittade ett litet skoterspår som gick in i skogen som vi följde en stund, inne i skogen och framförallt på ängarna var det såklart ännu mer spår av renar så Zsandor hade fullt upp.
Ni som sett honom spåra vet att han tycker det är jättekul och han är helt uppslukad av spåret, men det här var ännu värre. Han som nästan alltid har munnen stängd gapade och flämtade som om han sprungit fler kilometer i sommarvärme. Så äntligen fick vi syn på tre renar ute på en lägda! Vi kikade en stund och sen gick vi sakta fram mot dem, men de började röra sig bortåt efter en stund, Zsandor gav konstiga ljud ifrån sig och jag kan lova att i den stunden skulle han gett precis vad som helst för att få springa efter.
Sen gick vi hemåt och vid Moströms hus några hundra meter från oss såg vi en ensam ren komma travande. Vi stannade och väntade och den verkade inte se oss först utan kom obekymrat närmare, men sen rörde sig Zsandor och då vände den.
Zsandor var verkligen helt slut efteråt, det var som att han gått och spårat i 2 timmar (han lyfte knappt på huvudet under hela promenaden förutom när han såg renarna...), och dessutom skuttat runt i djup snö. Han tyckte såklart det var otroligt kul att se renarna, men nästan lika spännande verkade det vara att följa spåren av dem.
Det enda tråkiga är att han nu inte kan vara lös utanför, eftersom renarna är så pass nära. Men det tror jag han struntar i för det är mycket roligare att spåra renar än att springa lös!
Zsandor i sin "pyjamas" - ful men varm och skön!
Spännande spår och dofter
Glad liten skit
Zsandor får syn på de första renarna
Ren på nära håll hos grannen
Renen stannar och funderar på om vi är farliga eller ej
Utforskning av Umeås vildmarker
På dagarna när matte och husse varit i skolan har Zsandor varit hos dagmatte, en dag fick han dock vara hemma eftersom det var så få timmar vi var borta. Den lediga dagen ska jag skriva mer om nedan.
Zsandor stortrivs i stugan, jag tror nästan han trivs bättre där än hemma i Hörnett, det är ju på landet... han tycker som jag sagt tidigare det är bra utan TV och internet, han tycker det är perfekt med matte och husse på madrasser på golvet och nu när vi möblerat om lite så står ett rum tomt och ni kan ju räkna ut vad det blivit av det: ett lekrum till Zsandor! Helt perfekt att kasta runt leksaker i eller leka med kongen som annars bara fastnar i möbler.
Men det bästa av allt är att de allra flesta stugorna runt omkring står tomma. Vi har som sagt hyresvärden ca 50 m bort och åt andra hållet några hundra meter bor gubben med pointrarna. Däremellan och därefter är det folktomt, vilket innebär att Zsandor kan gå lös på kort promenaderna. När det är mörkt gillar han inte att vara ute, men nu älskar han det, han får nämligen springa runt lös med bara reflexvästen på sig. Han har skitkul, man ser vekligen på honom hur lycklig han blir av att få springa utan koppel. Tyvärr glömmer han lätt bort att göra det han ska (kissa och bajsa). :-)
Såhär ser det ut på våra promenader runt sjön där vi "bor"
En annan skitbra sak är att vi kom på att om man går upp i skogen ca 100 m från stugan (där det inte gick att gå förra veckan men nu har det fryst på och nån underbar människa har kört upp ett perfekt spår med skoter), så kan man gå en skogspromenad som tar ca 25 min, perfekt som morgonpromenad! Dessutom kan man gå en längre sträcka där, men den har jag inte hunnit testa ännu eftersom det oftast är mörkt när vi kommer hem på dagarna.
Så ni kan tro att Zsandor inte vill komma hem igen där de flesta promenaderna är koppelpromenader runt villorna, jämför det med att få springa helt lös och busa som man vill... Zsandor ska bo på landet och ha skogen utanför knuten, utan bilar, utan massa folk... det är nog hans dröm att bo så på heltid!
I onsdags hade vi alltså en "ledig" dag, så då passade vi såklart på att åka till Tavelsjöleden som går mindre än 3 km från vår stuga.
Vädret var alldeles perfekt, några minusgrader och strålande sol. Zsandor fick ha en tröja på sig och det enda som egentligen var synd på promenaden var att vi inte hade ett till täcke till honom med eftersom han frös när vi tog en paus. Annars var det helt underbart, vi gick mellan 8 och 10 km, var ute i tre timmar och det räckte mer än nog. Det är jobbigare att gå i snö än på barmark, trots att en stor del av leden var upptrampad, i början (och slutet) var det tom kört med bil eller något så där var det skönt att gå!
Zsandor älskade det såklart, än så länge är det så pass lite snö att han kan springa ganska obehindrat in i skogen och då kan han tom tycka snö är roligt att döma av hans beteende.
Glad busig Zsandor hittar ofta pinnar att leka med
Härlig vinterdag med frost på träden
Mattes favoritkillar!
SötNOS
Zsandor har tittat på utsikten från Vallberget
Vid Stor-Tavelsjön (som konstigt nog är mindre än Tavelsjön) rastade vi och gjorde upp eld
På rasten fick Zsandor låna lite kläder av matte eftersom han frös
Vandrar i godan ro
Zsandorini glad
När vi kom hem sov både Zsandor och husse gott
88888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888
---
Eftersom det här är Zsandors blogg så tyckte han det var dags att han själv fick skriva några rader. Han låg bredvid mig i soffan och la upp tassen på tangentbordet. Vad han menar med ovanstående tänker jag inte ens försöka reda ut, kanske Pepsi förstår?
Över helgen var jag ju bortrest så Zsandor har varit med husse under tiden, gått långa koppelpromenader, busat och tränat inomhus. Igår efter skolan gick vi upp till gläntan där vi busade med leksaker och råkade kasta upp hans stora pipgris i ett träd. Den hänger fortfarande kvar där, men vi ska ta ner den någon dag.
Idag gick vi upp vägen jag hittade när Pepsi var här, det var första dagen med minusgrader och fullt med frost överallt, jättevackert! Jag hade med en tröja till Zsandor men han höll sig varm när han sprang så han slapp den.
Efter att ha kommit upp på berget så fortsatte vi under elledningarna, kom ner via ett kalhygge och sen hittade vi Höga Kusten-leden som går från Paddal och upp mot småtjärnarna.
Det blev en krävande men skön och mysig vandring på tre timmar, härligt för Zsandor att få en riktigt långpromenad då han kan vara lös! Väl hemma var det ordentligt tassvård och sen sova som gällde för honom (och matte).
Zsandor trivdes i frosten, solen höll honom varm
Matte fullt påklädd men Zsandor är naken
Finaste vovven
När vi stannade för fika fick Zsandor ha tröja på sig för att inte börja frysa, det gillade han inte
Försöker hjälpa Zsandor ner för berget men han vill inte
Bilderna är tagna av husse Kristofer.
Balesudden på rekordtid
Idag borde jag pluggat till tentan, men ville hellre ta en riktigt lång promenad med vovvarna eftersom det var sol.
Vi gav oss iväg (utan Kristofer som tänkte plugga) mot Vitsjöberget, men just innan jag skulle svänga av mot parkeringen ångrade jag mig och fortsatte ut till Sandlågan istället. När jag lastat ur alla vovvarna tänkte jag att vi går ut mot Balesudden och hinner vi inom två timmar så går vi ända ut på udden. Vi har bara varit ända där ute en gång förut, förra sommaren och då tog det sex timmar allt som allt, men då stannade vi och badade och rastade ganska mycket. Jag går mycket fortfare utan Kristofer och Tessan, inte för att jag ogillar att ta det lite lugnare, men är jag ensam så har jag ingen att prata med och då går jag automatiskt fortare och koncentrerar mig på det istället för prat. Så vi var ute på Balesudden efter 1 timme och 50 min, det är inte bara rekord att ta sig ut på udden, utan rekord att gå den sträckan överhuvudtaget.
Ute på udden blåste det enormt mycket så det var inte så skönt, men jag hade bestämt mig för att äta där och gjorde det där det var lite mer lä, den rasten blev kanske sju minuter. På hela promenaden, som blev 4 timmar, rastade jag nog 10 minuter sammanlagt, för att ta upp saker ur väskan, knyta skor och kissa.
Till saken hör att det är en ganska krävande led ut till Balesudden, så nu har jag ont i både ben och fötter. Men det var det såklart värt! Även om solen försvann efter nån timme så var det jättemysigt och hundarna har haft fullt upp hela tiden, lekt med varandra flera gånger och gjort sånt de brukar, vad det nu är... :-)
Det var tre trötta personer som ramlade in genom dörren sen, hundarna gick direkt till varsin säng och la sig och jag funderar också på att vila en stund innan maten.
Pepsi passade på att bada flera gånger
Verkligt glada hundar, kolla Zsandors leende!
När solen tittade fram njöt vi alla tre
Undersökning av den mystiska stenhögen som växer för varje år...
I alla vikar finns sandstränder, gissa om det vankas hundlek då!
Pepsi vill fortsätta busa men Zsandor försöker lugna henne genom att lägga sig ner
Upptäcktsfärd
Dessutom blev det ännu mer annorlunda eftersom vi lyckades hitta en ny stig att gå, jag trodde jag kände skogen som min egen fick, men uppenbarligen hade den fickan flera lönnfack...
Vi gick stigen nedanför jaktstugan, förbi älgtornet och där gick gamla hjulspår genom härligt ängsgräs, mossa och annat för att fortsätta upp på berget längst bort (jag vet att ni inte fattar vart jag gick i alla fall, men jag själv fattar:-)).
Eftersom det rör sig mycket djur där, såg massvis av älgspår och en hel del rävspår, så hade hundarna fullt upp mest hela tiden. Vi var ute nästan 2½ timme och efter det ville hundarna hem, när vi kom till bilen så ville jag gå och kolla en sak, men båda hundarna vägrade att gå åt något annat håll än bilen (de var kopplade då). Jag tar det som ett gott tecken! :-)
"Matte se mig"
Kolla det härliga ängsgräset!
Pepsi på berget
Bästisar!
Bus!
Full fart framåt!
"Vilse" - men lyckat ändå
Igår hade vi tänkt gå rundan från Gala till Billsta som Tessan kollat ut på karta. Sagt och gjort, vi gav oss iväg från en parkering bara en kort bit från deras hus. Först var det uppförsbacke på en grusväg i ca 50 min, men det var inte så brant och hundarna kunde springa lösa så det var ingen som klagade. Sedan hittade vi stigen vi skulle gå på och kom upp till en skoterstuga som Tessan kände till, där fortsatte vi och kom snart ut på ett kalhygge där vi fikade.
Eftersom det var lite kallt och helt grått så stannade vi inte så länge, åt några goda mackor Tessan hade med (och glömde helt bort bullarna) och Alva fick äta lite, sedan fortsatte vi. Snart kom vi ut på en liten skogsväg som ledde ut på en ännu större skogsväg, där vi träffade på en skogsarbetare som fick en liten utskällning av två förvånade hundar. Som tur var så var han också hundägare så det var ingen fara, och han kunde tala om för oss att vi var nästan precis i Billa, inte Billsta som vi trodde.
Det visade sig sedan att vi gått fel vid stugan alldeles i början, men det gjorde ju inget för promenaden var nog så trevlig ändå och vi var ute i nästan tre timmar så hundarna var nöjda, trots att de, precis som vi gärna skulle gått en timme till... trots att vi gått ganska långt kändes det inte jobbigt eftersom vi mest gått på skogsvägar, inte sån terräng vi är vana vid. :-)
Men nu har vi en ny runda att gå, och dessutom har vi ju kvar den rundan vi skulle gått att gå en annan gång.
Pepsi söt
Zsandor äter pinne. Tänk honom lite gulare i pälsen, visst är han och Pepsi lika?
Stormattar och lillmatte Alva går över skranglig bro
Zsandor och matte på en härlig äng
Idag skulle vi till skolan och Zsandor fick vara hos dagmatte och mysa, men jag gick upp tidigt och hann ut i skogen en timme innan vi skulle åka så Zsandor fick springa av sig lite på berget. Det kändes så bra, han var så glad och pigg och jag vet ju att hade vi inte gått ut på morgonen hade det inte blivit någon långpromenad idag, eftersom det var mörkt när vi kom hem. Och nu när kvällarna blivit mörka och kalla är han inte så förtjust i långpromenader på kvällskvisten längre... något han ärvt av matte?
Zsandor har hittat en "skatt"
Idag hittade Zsandor något äckligt i skogen, nämligen kvarlämnade älgrester. Jag gick i egna tankar i skogen och märkte efter ett tag att han var borta, visslade men hörde inte ett ljud. Tillslut gick jag åt det håll han borde vara och hittade honom på en sölig plats med olika inälvor och klövar.
Det roliga var att det blev ett jättebra tillfälle till träning, jag vet inte om han satt i sig en massa (det lär väl märkas om det kommer upp igen, eller vid nästa bajsning), eller om han bara smakat lite, men självklart vaktade han sitt fynd även mot matte. När jag kom fram stod han och morrade medan han viftade på svansen av osäkerhet och liksom darrade i kroppen, så jobbigt var det för honom. Sist vi hittade nåt liknande i skogen som han vaktade sa jag bara lugnt till honom att gå bort, då tog det säkert tio minuter innan han insåg att det var bäst att jag göra som matte sa, så nu testade jag en annan taktik lite mer passande för hans personlighet.
Jag började helt enkelt berömma honom nåt helt otroligt för vad han hittat!
"Åh vad har du hittat? Vilken duktig pojke som hittar såna skatter åt matte, braaaa! Gud så duktig du är, bullibubben!" och liknande fjantiga saker. Och det funkade, han slutade morra och darra och viftade bara på svansen istället, men på glad-sättet istället för på osäker-sättet. Han tittade liksom undrande på mig medan jag inspekterade äckligheterna, som om han undrade vad hans smarta matte skulle göra med allt det fina. Sen visade jag honom klöven som hängde i ett träd och han försökte få tag på den och verkade tycka att det hela blivit en rolig lek. När jag tagit några bilder tog jag fram leksaker och så gick vi därifrån och lekte med dem istället, Zsandor visade inget som helst intresse för älgkadavret längre.
Jag är så glad och stolt över hur duktig han var! Visserligen blev det nog lättare för honom iom att det bara var jag som var där, hade husse eller någon annan varit med hade han nog vaktat mycket mer, men jag blev ändå överraskad över hur lätt det var att få honom sluta med vaktbeteendet, jag trodde det skulle ta en stund.
Sen är det så kul att se hur lättad han blir när han märker att han inte behöver vakta (det är så himla jobbigt för honom, man kan verkligen se på honom hur han lider i såna situationer), han blir liksom superlycklig när matte räddar honom från jobbiga känslor, då vill han leka och pussas!
Jag antar att det är jägare som slaktat älgen på plats (huvet var borta, det var typ magsäck(?), strupe och klövar kvar), men lite konstigt är det att lämna sånt där i skogen så nära villaområde och Hamptjärn där det rör sig mycket folk. Speciellt tänker jag såklart nu när jag sett björnbajs inte så himla långt därifrån, slaktavfall om något kan ju locka fram björnar...
Äckliga bilder för den som vill se:
"Matte varför har du gömt spårklöven i trädet?"
"Hmm, går de här att äta?"
"Jag har hittat värsta skatten, nu måste vi yla matte!"
"Hur sjutton ska vi få hem det här?"
Spännande promenad
Vi var ute drygt tre timmar och det var en massa spring och spårande men tyvärr inga bra bilder, eftersom husse inte var med.
Det ser i alla fall ganska härligt ut, eller hur?
Zsandor fick diska efter mattes middag, gissa om han var lycklig?
Bergsäventyr
Egentligen var dagens promenad inte så annorlunda mot alla andra, men för oss var det en stor grej eftersom varken Zsandor eller jag varit i skogen sen i lördags! I söndags jobbade jag och sen var det skola två dagar plus att jag inte mått bra. Så det finns förklaringar men för mig är det faktiskt riktigt illa, och för Zsandor är det självklart inte kul heller, även fast han ändå har haft det bra måndag och tisdag hos dagmatte, myst med henne och fått smaka godsaker. :-)
Så idag gick vi upp bakom Småtjärnarna längs vinterleden, svängde upp på ett berg vi inte gått på förut (vad jag vet) och därifrån passerade vi Höga Kustenleden och upp på Brattlandsberget, där vi gick via vårt "gamla" läger och tillbaka till Hamptjärn. Det var en ganska krävande promenad, mycket stigning och en del klättring, en del jobbig terräng också och när vi var tillbaka efter över 3½ timme var vi helt slutkörda både jag och Zsandor. För honom är det inte jobbigt på samma sätt som för mig med bergen, men han som hade kroppen full av energi var knappt stilla en sekund förutom när han lade sig för att vila lite med en pinne. Efter att inte ha sprungit på flera dagar är det inte så konstigt att han ständigt var på nya upptåg!
Jag tror dagens promenad var helt perfekt för honom: lös nästan hela tiden och även utan selen, solen sken och det var riktigt skönt med många plusgrader, och han älskar (precis som jag) att vara i bergen och springa, det riktigt lös om honom!
Något konstigt skogsdjur...
På väg uppför berget
Zsandor på en härligt röd och doftande myr
Efter ungefär halva promenaden började det blåsa ordentligt
Mysig vilstund med pinne han snott från vårt läger
Skagen i soluppgång
Det blev en mysig och annorlunda morgon, Zsandor sprang runt lite på stenarna som vanligt, men efter en stund verkade han rastlös. Han ville inte följa med mig på promenad ut mot väderstationen utan stod mest och gnällde och slängde blickar åt andra hållet. Till slut följde jag med honom åt det håll han tittade. Han trippade snabbt iväg över stenarna, stannade ibland och tittade att jag hängde med och fortsatte. Efter en stund var vi framme vid en stor sten med håligheter under, det verkade vara målet för vår utflykt, han tittade nöjt på mig, viftade på svansen och verkade liksom förväntansfull. Jag tittade under stenen med såg ingenting, han tittade också och nosade ivrigt omkring. Efter en stunds undersökande verkade han nöjd, och vi gick en bit till där han hittade nåt ätbart (äckligt såklart) och jag hittade nåt väldigt skumt, det var som en stor klump som var bränd på utsidorna och påminde om en träbit, men när jag petade på den med en pinne var den liksom mjuk och dallrig, som att det var en stor bit av en tjock fisk någon eldat på. Men det luktade inte fisk, däremot stank det av fisk en bit bort så jag nästan blev illamående. Konstigt var det och äckligt, så vi gick därifrån.
Det var så roligt att han verkligen ville visa mig någonting, jag har aldrig varit med om det förut på det där sättet. Han var liksom rastlös och orolig tills vi gick dit och tittade, sedan var han helt nöjd. Jag tror det finns illrar eller något liknande där, så det är möjligt att han såg något djur där tidigare när han var där på egen hand, och sedan ville visa det av någon anledning. Jag är helt förundrad över hans beteende, och glad för det måste vara positivt att han vill visa matte sina fynd!
Zsandor i soluppgången, med sitt fina vindtäta täcke på!
Zsandor och matte fikar
Efter en dryg timme tog vi bilen tillbaka till fiskeläget där vi gick runt och tittade lite. Sen gick vi in i det inhägnade området där det brukar vara marknad osv. och lät Zsandor busa med pinnar och jagade honom. Det var egentligen meningen att han skulle bajsa eftersom han inte gjort det (han gillar inte att bajsa på klippor), men han ville bara busa.
Väl hemma var Zsandor helt utmattad, vi var inte ute så himla länge, kanske 1.45, men på honom verkar det mycket längre, kanske påverkar det att vi var uppe så tidigt?
Lek- och springsugen hund!
Äventyr i Flärke
Naturen var helt underbar, det är den visserligen på de flesta platser häromkring, men idag var det ännu lite mer speciellt. Först gick vi på ett kalhygge en bit, jag som gillar hyggen eftersom man ser långt, hade inget emot det, men sen blev det ännu bättre. Det var såndär fin skog, lite som i Gullvik där det är glest mellan träden och lätt att gå. Sen kom vi bort till en tjärn vid namn Åktjärn och gick upp på berget bredvid där vi fotade litegrann.
Eftersom stigen var lite otydlig tvekade vi lite men fortsatte sedan längs tjärnen in i skogen, där gick vi sedan en bra stund längs stigen, efter en stund började det gå neråt, men stigen svängde inte åt det håll vi ville så vi funderade efter en stund på att vända och gå tillbaka. Men vi fortsatte framåt ändå och hoppades på att hitta en stig som svängde åt vänster, skogen var så himla fin, lite sådär sagolik med jättemysiga bäckar, så det kändes inte så lockade att vända.
Plötsligt såg vi ett hus, och insåg att vi var tillbaka vid grusvägen vi åkt på vägen. Det var bara det att det var en bra bit att gå längs grusvägen för att komma till bilen, så ungefär halva promenanden (kanske inte riktigt så mycket) blev på grusvägen tillbaka till bilen. Men det var trevligt ändå, vi såg många fina hus där jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo.
Innan vi kom tillbaka till bilen gick vi förbi ett förråd där det låg älgskinn och lite trevligt slaktrester på marken (älghuvud och ben med klövar), som tur var hann vi se det innan Zsandor och kopplade honom. Annars är risken ganska stor (enorm) att han skulle börjat äta på en älgbit och kanske tagit med sig en bit och sprungit iväg (om han hade orkat bära...). Vi kollade lite eftersom det antagligen var platsen där de sett björnspår nyligen, men såg inget, Zsandor var vääldigt sugen på de mysiga älgresterna.
Väl tillbaka vid bilen var vi trötta och nöjda allihopa, det är jobbigt att gå på grusväg, mycket jobbigare än att gå i skogen av någon anledning. Men kul hade vi och hundarna var nog (som vanligt) mer än nöjda med promenaden!
Vovvar i blåsten
Zsandor trippar runt i mossa och lav
Pepsi på väg nerför berget
En ovanlig bild på Pepsi - hon står stilla!
Zsandor posar på berget
Alla utom jag
Jag och Kristofer ska kolla på kartan (det är okej när man är nånstans första gången)
Alva med sin gulliga Laban-mössa
Myrpromenad
Ingen älgjakt verkade pågå så Zsandor fick springa lös med sin fina reflexväst. Han hade antingen extremt mycket energi eller så var det väldigt intressanta dofter överallt, för han sprang fram och tillbaka på egna små rundor på ett sätt han sällan gör när det bara är han och jag.
Vi ett tillfälle uppe i skogen fick han nos på något och började markera i luften och följa doften, jag (som är lite nojig efter att ha hittat björnspillning i närheten) kallade in honom men han struntade fullkomligt i mig och sprang in i skogen. En bit in i skogen hörde jag honom skälla upprört på någonting, inte på leksättet som när det är en ekorre eller så, eller det där älgskallet som också är lite åt det lekfulla, retsamma hållet. Det här var högre och mycket mer dovt, ett par skall och sen blev det knäpptyst. Jag ropade men han kom inte tillbaka, och jag vågade inte gå efter och titta. Han var borta i en kvart, tjugo minuter, jag ropade och visslade men hörde inte ett ljud, sen började jag gå åt det håll han sprungit och sen fortsatte jag stigen framåt och ropade lite mer. En stund senare dök han upp i full fart, han hade då varit borta i ca 25-30 minuter. Helt oberörd började han tvätta benen som var blöta, och betedde sig helt vanligt. Jag var lite chockad, sådär länge har han nog inte varit borta från mig på flera år... och inte känns det lättare av att inte veta vad det var han träffade på/jagade bort. Just då tänkte jag såklart "björn" eftersom mitt hjärta bultade så vansinnigt, men det kan ju varit vad som helst. Tyvärr gick det inte att identifiera spåren i närheten eftersom det var så himla blött på marken.
Resten av promenaden gick bra, vi klafsade fram på blöta myrar och jag var glad över mina kängor som höll fötterna torra. Efter drygt tre timmar var vi tillbaka vid bilen och det var en lättnad, promenaden hade varit jobbig, både för ben, fötter och fjärilarna i magen. Nästa gång tar jag nog sällskap när jag ska gå nånstans jag misstänker att det finns björn.
Kisar i soldiset. Eller jag vet inte vad han gör.
Han är så fin med sin väst och selen!
Spanar i skogen.
Den "lilla" myren var ganska blöt...
Zsandor på Stormyran
Glömsk matte
Zsandor började strax äta gräs, inget ovanligt, men jag kom plötsligt på att jag inte hade gett honom någon frukost. Jag frågade Kristofer, han hade heller inte gett. Stackars Zsandor, vi hade glömt bort hans frukost!
Anledningen var att jag legat kvar i sängen medan Kristofer både gått ut morgonpromenaden och gjort frukost till mig, rutinerna blev liksom rubbade och Zsandors frukost glömdes bort. Vanligtvis brukar han säga till när han tycker det börjar bli dags, men han glömde kanske bort det själv när han förstod att vi skulle åka iväg någonstans.
Som tur var hade vi för mycket korv med oss så Zsandor fick äta frukost i skogen, bestående av en stor korv och en näve frolic jag tursamt nog hade i väskan. Han verkade inte direkt missnöjd med det.
Vi gick mot den gamla igenväxta stigarna bort mot Hågntjärn, men fortsatte vägen förbi så vi kom till den andra tjärnen där bakom... och sen därifrån över myrar och hyggen och sen genom skog bort till Vitsjön, och sen hem igen. Fyra timmar och en kvart blev det och vi var helt slut allihop när vi kom hem.
Kaxig hund
Zsandor lekte med pinnar och leksaker så fort vi stod stilla
Husse gör eld
Skogsutflykt efter jobbet
Myser med leksak i gläntan
Zsandor och husse i skuggan
Njuter
Godissök i träd
Utsikt halvvägs upp på berget
Pirayan Zsandor
Hmm... vad är detta för ful varelse? Nåt slags skogsmonster?
Lek i gläntan
Vackraste hunden i världen!
