Zsandor

Idag har vi haft en underbar dag igen med Tessan, Pepsi och Alva. Vi gick i Rutbergsterrängen igen, denna gång med utgångspunkt från Fjälltjärnen i Näverkäl. Jag har gått där två gånger förut, en gång i snö då vi gick några km och sen var tvungna att vända pga djup snö, och en gång med Kristofer men då virrade vi bort oss eftersom vi tog fel väg.
Idag gick det dock bättre, vi gick den breda vägen fram och missade svängen in på den rätta leden, men enligt kartan kunde man gå den breda vägen tills den tog slut och sedan gå en liten bit bort till leden, och det gick alldeles utmärkt.
Till skillnad från förra promenaden så var det inte solsken, vilket faktiskt var skönt eftersom den gången var det nästan för varmt, problemet den här gången var att det var blött ute. Väldigt blött. Efter en halvtimme, timme var vi båda ganska blöta i skorna, jag hade dåliga gympadojjor som dessutom läcker, Tessan hade visserligen kängor, men även de läckte. När vi kom upp på den första myren försökte vi gå lite försiktigt där det var som torrast, vilket inte var så lätt, men efter en stund gav vi upp eftersom vi ändå var så blöta. Resten av promenaden var befriande på så vis - det var ingen idé att försöka gå den torra vägen eftersom vi båda var dyblöta om fötterna. Det är faktiskt inte så farligt som det låter, när man väl är blöt blir man ju liksom inte blötare, det enda är att när det kommer in nytt vatten blir det lite kallt eftersom det vatten man redan har i skorna blir uppvärmt. Men det var varmt i luften och vi blev lite svettiga av att gå så de blöta fötterna störde inte nämnvärt.

På den första myren hände flera spännande saker
* hundarna fick syn på en älg långt bort (vi såg den också) som de följde efter en bit. Pepsi var dock lite tveksam om hon verkligen skulle springa efter eftersom det var så klafsigt, hon stannde faktiskt till, men Zsandor sprang vidare så då hängde hon på. De kom dock tillbaka ganska snabbt.
* jag hittade björnspillning, både på myren och en bit in i skogen. Visste inte att det fanns björn där men nu vet vi alltså, jag som tyckte jag var löjligt då jag var orolig över björn där i höstas. Men jag hade alltså all anledning. Nu blev jag bara glad, tycker det är så himla spännande, så länge jag slipper ha närkontakt med dem.
* sist men inte minst: hundarna lekte en stund där på myren, det var jättekul att se för det är inte så himla ofta.

Vi gick upp till Rutbergshotellet idag också, där vi rastade och jag slängde bort en av Pepsis leksaker. Stackarn gick runt och letade en lång stund utan att förstå att elaka tant Sofie slängt upp den i trädet. Sen var det några kilometer tillbaka till bilen och då byttes miljön från myrmark och skogsstigar till berg, vilket självklart var uppskattat. Inte minst av Zsandor som passade på att lägga sig och rulla på en bit torr ljung, samt tvätta sig (han gillar inte att vara blöt) och sedan hittade han faktiskt en torr myr att lägga sig en stund på också. Jag tror han var lite trött, så mycket som han och Pepsi hade sprungit. Den första halvan gick de knappt vid oss nånting, inte så att de var försvunna men de yrade fram och tillbaka, in och ut ur skogen och var ena sekunden framför, andra sekunden bakom oss. Ett tecken på två riktigt lyckliga hundar!

När vi kom tillbaka till Fjälltjärn var vi faktiskt lite besvikna, jag och Tessan, eftersom det kändes så kort och solen börjat titta fram lite mer, trots att vi varit ute i nästan fyra timmar. Men så fort vi satt oss i bilen kom tröttheten och då kändes det som en alldeles lagom promenad. Hundarna la sig direkt och vilade, och även lilla Alva som varit duktig och sovit nästan hela promenaden verkade inte ha något emot att åka bil.


Lek på en klafsig myr


Blöt hund tar igen sig i gräset


Zsandor passar alltid på att kolla in grillarna vid vindskydden - någon kan ju ha glömt kvar en bit korv


Två snygga hundar och en leksak som numer befinner sig i en hög tall


Den omtalade rullningen på berget


Hur kan man säga nej till det här ansiktet?


Två glada vovvar springer på berget


Tillbaka vid Fjälltjärn