Zsandor

Igår var vi som sagt i Umeå för att hälsa på en kvinna som var intresserad av att vara dagmatte åt Zsandor i höst. Vi kommer antagligen åka upp till Umeå ett par gånger i veckan i genomsnitt (eftersom det är så långt att åka) och även om vissa dagar skulle funka bra ändå om vi bara är borta i sex timmar så känns det ju mycket bättre om Zsandor slipper vara ensam...

Dagmatte Ulrika bor en liten bit bort från universitetet, men det gör inte mig nåt, så länge Zsandor har det bra kör jag gärna en sväng extra. Hon bor med sin sambo i en fin liten två på markplan (vilket ju alltid underlättar) i ett jättemysigt område. Vi hade "pratat" en hel del innan via mejl så hon visste en del om hur Zsandor är, vilka problem han har, vilka situationer han inte klarar av osv. så hon skulle vara lite förberedd. Hon började med att bete sig sådär som man egentligen alltid ska göra mot hundar, framförallt mot nya hundar, nämligen att ignorera. Och det blev effekt, vanligtvis när folk hälsar och visar intresse så ska han hälsa, hoppa och pussa (eller morra om han tycker personen är jobbig), nu fick han ingen respons när han försökte hälsa utan lugnade ner sig ganska fort och var inte sådär jobbigt gåpåig han kan vara.
Det här sättet att hälsa, eller snarare inte hälsa, verkade funka jättebra på honom, då slipper han ju en hälsningsprocess som faktiskt kan vara ganska jobbig eftersom den innebär att avgöra om personen är farlig eller snäll, samt fundera ut hur han ska bete sig. Eftersom han har lite svårt för att träffa nya människor så är det bra att veta att det här sättet funkar så bra! (Jag är så trött efter lite sömn och jobbig arbetsdag att jag inte orkar spinna vidare så mycket som jag skulle vilja just nu).
När vi sedan satt i hennes soffa så klättrade han på henne och skulle pussas, då var hon liksom "godkänd". För många hundar blir ju personer som inte visar intresse för dem extra spännande och så var det nog i det här fallet.

Vi satt och pratade och det visade sig att hon och jag hade massor att prata om, men flera gemensamma intressen osv! Zsandor satt/låg med oss i soffan eller gick runt och nosade. Han var jätteduktig, jag tror hennes lugn smittade av sig på honom, annars blir han lätt lite rastlös på nya ställen då han inte har något att göra.
Hon fick också se lite av hans (pinscher)egenskaper, det här med att kela med honom på hans villkor, när man tar i honom på fel sätt eller vid fel tidpunkt så blir han lite morrig och vill vara ifred. Många som inte känner honom (eller rasen) skulle ha åsikter om att hundar inte får morra eftersom de då försöker sätta sig över en, osv. men hon var vettig och förstod hela grejen med att hundar ska få säga ifrån när de vill vara ifred och att han faktiskt inte morrar av "dominans" eller nåt sånt, utan av osäkerhet i de allra flesta situationer.
Det är ju en sak att jag inte bryr mig om hans morrande utan fortsätter (gosa med honom eller vad det nu rör sig om) ändå, men sånt vill jag inte att en dagmatte ska "träna" på, det är upp till mig som känner honom utan och innan och kan läsa av honom helt och hållet. Dessutom tycker jag han har rätt att säga ifrån försiktigt när han vill vara ifred eller när han känner sig trängd. Hellre det än en hund som lider utan att säga nåt, eller ännu värre, inte säger något utan en vacker dag hugger till för att den fått nog.
Säga vad man vill om Zsandor och hans problem, jag kan i alla fall tolka hans minsta signal och förstå varför, och hur situationer ska lösas, det är det allra viktigaste.

Nåja, efter ett par timmar ringde Kristofer och undrade var vi höll hus, vi hade så trevligt att jag glömde bort tiden. Det kändes verkligen jättebra, jag tror inte jag skulle hitta nån bättre dagmatte åt Zsandor! Och Ulrika verkade nöjd hon också och sa att hon gärna ville ha Zsandor hos sig. Vi ska åka upp en gång till nästa vecka antagligen så han känner sig lite mer hemma när vi väl börjar skolan, men i stort så verkar det vara klart med dagmatte åt Zsandor!