Zsandor

Har inte orkat/hunnit skriva på några dagar nu så jag får väl ge en liten uppdatering.
I fredags var vi i Gullvik med Tessan och Pepsi igen, det var en väldigt trevlig promenad, Zsandor var gladare och skuttigare än vanligt, antagligen eftersom det var ganska milt väder. Han sprang in i skogen flera gånger, visserligen var det inte djup snö på de flesta ställena men han brukar oftast hålla sig på stigarna ändå. Vi träffade på en lös hund mitt på vägen som våra olydiga hundar sprang fram till, sen stack den hunden till skogs och vi såg att den tillhörde en jägare som gick en bit upp i skogen. Eftersom hundarna redan kollat in den mötande hunden tänkte vi att de inte längre var intresserade av den så vi kopplande inte våra hundar, men där hade vi fel. Hunden rusade mot sin husse och det såg ju skitroligt ut så Pepsi satte av efter och då även Zsandor. Men det gick bra, jägaren viftade bort dem och de kom lika glatt tillbaka till oss. Dock var Zsandor "naken" när han kom tillbaka, han hade på något mystiskt sätt lyckas ta av sig sin relativt nya stickade tröja. Jag grubblar fortfarande över hur han fick av sig den. Alternativen är dessa:
* Han fastnade i en gren och drog sig ur den bakåt. Fast allt gick så fort så det förstår jag inte hur han skulle hunnit, och då borde vi ju sett att han stannade till.
* Jägaren passade på att sno åt sig tröjan när hundarna var framme vid honom, han kanske tyckte att hans jakthund behövde lite kläder.
* Zsandor övertalade Pepsi att hjälpa honom av med tröjan, och så passade de på medan de sprang på det snåriga kalhygget så att jag inte skulle få för mig att leta upp den igen.

Det sista är faktiskt mest troligt *nickar*. Men tji fick Zsandor för redan samma dag skulle matte och husse till Rusta för att köpa ny dörrmatta... så självklart köpte vi en ny tröja till honom, nästan likadan. Synd bara att den var en storlek mindre än den förra så jag sörjer den fortfarande, den satt verkligen perfekt på honom, den nya är lite för trång.


I lördags släpade vi med husse till Hamptjärn, gick därifrån upp över kalhygget, rastade i Småtjärnsstugan, gick ner Höga Kusten-leden och sen via grottan tillbaka till bilen. Det var en jättemysig promenad, lagom temperatur och så snöade det lite. Zsandor sprang som en galning och var väldigt trött efteråt.

I söndags gick vi runt Hörnsjön, sen orkade jag inte mer och igår blev en tråkdag, vi var i skolan länge och sen helt slut eftersom vi just börjat ny kurs så det är mycket att ta in. Zsandor fick nöja sig med korta promenader och ett knotben att tugga på.
Men det tog vi igen idag. Jag och Zsandor åkte till stallet, han fick sitta kvar i bilen medan jag fixade häst och stall och sedan gick vi ut alla tre. Fast jag gick inte så långt utan hoppade upp på hästen och red barbacka medan Zsandor sprang framför. Efter några minuter träffade vi på en skogshuggare nere i skogen som Zsandor tyckte var i behov av en utskällning. Jag pratade lite med gubben som just var på väg hem och ledde Djákni förbi traktorn han hade med sig. Zsandor var bara feg och tog en stor omväg runt. Han är så konstig, träffar han folk ute på gångvägar eller i skogar där det brukar vara folk så bryr han sig inte eller hälsar gärna och glatt. Träffar han folk i skogar där vi inte brukar möta folk skäller han på dem om jag inte hinner kalla in, men går inte fram förrän jag säger att det är okej och lugnar honom. Träffar vi nån som han ser inne i själva skogen eller som beter sig skumt ur hans synvinkel så törs han inte gå i närheten av dem. Fast skulle personen betett sig likadant eller ännu konstigare nån annanstans där det brukar vara folk så skulle han inte blir rädd för den personen. Jag försöker lista ut hur det hänger ihop.
Nåväl, vi fortsatte sedan framåt, efter ca en timme vände vi och red samma väg tillbaka.

Ungefär en kvarts väg från stallet träffade vi tre älgar. Jag hade bara fem minuter tidigare tänkt att det skulle vara kul att se älg på lite avstånd, det var några veckor sen sist. Och så såg vi dom, tre fjolårskalvar antar jag. Djánki stannade och jag lät honom titta och slappnade bara av i hela kroppen eftersom jag inte riktigt vet hur han skulle reagera. Men det gick hur bra som helst, älgarna sprang vidare och vi fortsatte framåt. En bit framför stod Zsandor och tittade åt älgarnas håll men verkade inte jätteintresserad. Jag ropade lite på honom ändå, inte för att kalla in utan mest för att älgarna skulle höra att vi var där och det känns dumt att ropa utan anledning (om nån människa skulle höra). :-)
Märkligt hur van han verkar vara vid älgar, men med tanke på hur ofta vi träffat älg och att då tänka sig att han säkert ser älg ännu oftare som jag inte hinner se, så blir det ju en hel del. En älg som springer är säkert kul att springa efter (inte jaga, det är för stora), speciellt om man har hundkompisar med sig. Men älgar som travar eller står stilla och titta är inte intressanta, mer än att titta på och nosa lite efter. Men det är klart, de är stora som hus och rör sig lite sävligt. Dessutom verkar många älgar vana vid, eller inte bry sig om honom, en älg har ju skriat åt honom när han kom för nära, utan att göra nåt läskigt som att jaga honom, bara säga ifrån liksom. Och för ett par månader sen träffade vi ju en hel älgfamilj som bara stod och kikade på oss. De är väl som inventarier i skogen för Zsandor vid det här laget.
Det är roligare att jaga rådjur och rävar som springer snabbt och är lite mindre.

Sen red vi hem, jag hoppade av och kopplade upp Zsandor när vi närmade oss stallet. Vi var ute i nästan två timmar sammanlagt och var trötta alla tre efteråt, även fast det bara var Zsandor som höll igång ordentligt.
Det är så skönt att det går bra att rida och ha Zsandor med, för honom verkar det inte vara så stor skillnad om jag leder hästen eller sitter på, den stora skillnaden är bara att hästen är med. Det enda är att han har lite svårt att gå förbi hästen när jag rider, står jag bredvid kan jag locka honom på ett annat sätt. Men det är iofs bara sunt att han aktar sig lite för det stora djuret. Skönt att kunna rida ut och motionera Zsandor på det viset en dag som idag när jag är trött och det har kommit mer snö och är lite jobbigt att gå i skogen. Dessutom är det himla mysigt att vara ute alla tre och kul att gå på nya ställen, det är stor skog bakom stallet och liten risk att träffa folk, speciellt på dagtid. Jag längtar till våren då vi kan rida upp mer i skogen på småstigar och upp på berget, så kan man slappna av helt och hållet eftersom risken att stöta på folk eller fordon då är minimal.