Zsandor

Idag var det utomhusträning men vi gick inte på den, alldeles för kallt för Zsandor att träna ute nu. Vi gick upp till skogen istället, så länge han springer i skogen räcker det med den stickade tröjan på honom men när han är mer stilla måste han även ha det hemsa täcket. Jag fick släpa honom större delen av vägen till skogen, han tyckte nog dels att täcket var jobbigt och så var det ju så kallt, men när vi kom in i skogen blev det bättre. Knappt hade vi börjat gå förrän han stannade till och markerade nånting, jag trodde det var människor eller hundar men plötsligt kom tre älgar springande på rad bara ca 15 m från oss. Jag undrar om det inte var samma älgar som vi såg för nån månad sen men denna gång utan kon, det såg ut som fjolårskalvar och så många älgfamiljer kan det väl inte finnas så nära varandra?
Träffade en gubbe och en tant strax efteråt som jag berättade om älgarna för, de blev besvikna för att de inte sett dem fast de kom från samma håll, gubben sa att det syntes på Zsandor att han varit med om en stor upplevelse som sett älgar. Jag höll bara med men tänkte inom mig att "du skulle bara veta, han har nog träffat flera älgar det senaste året än du sett och kommer se i hela ditt liv, dessutom varit närmare än du nånsin vart, och han är faktiskt så van vid älgar att han kan gå lös förbi dem utan att bry sig nämnvärt". Men det sa jag inte.
En stund senare när Zsandor var lös kom en collie springande, en hanhund som vi träffat förut för över ett år sedan, jag minns det för att situationen var ganska lustig: de fick syn på varann och sprang emot varandra i ilfart, för att sedan tvärstanna och märka att den andra bara var en tråkig hanhund, sedan vände dig sig och sprang tillbaks åt de håll de kom ifrån, inte ett gruff från nån av dem. Men sen när Zsandor var kopplad kom colliens hundkompis fram och var jobbig så då blev Zsandor lite småsur eftersom han var kopplad och ville vara ifred. Det gick lika bra den här gången, jag höll visserligen i Zsandor för jag ville inte riskera något (speciellt när jag inte ens såg ägaren i närheten), sa till collien att stanna och gå därifrån och den vände snart och gick sin väg och Zsandor brydde sig inte nämnvärt utan verkade mest glad för att jag berömde honom så mycket.
Sen gick vi upp till Vitsjön och lyssnade på isen, Zsandor hittade nåt spännande att jaga på väg till Småtjärn men var jätteduktig på inkallning när vi närmade oss leden igen trots att han hörde att det var både människor och hundar en bit fram. Sen gick vi via Småtjärnsstugan som vi inte kom in i, ner till Hamptjärn där en massa barn åkte skridskor, och sen hem lagom till att mörkret fallit.