Zsandor

Nyss inkomna från en drygt tre timmar lång promenad i solen. Förutom en sur gubbjäkel (ursäkta språket) så var promenade jättehärlig.
Så här var det: Vi såg en hund på en mötande stig så jag kallade in Zsandor och kopplade upp honom, sen kom en skoter så jag behöll kopplet på. En man gick  bakom oss och skulle åt samma håll, Zsandor kollade och såg att han var hundlös och tappade då intresset. Så jag släppte och fortsatte gå, Zsandor gick några meter bakom hur lugnt som helst och plötsligt skulle mannen om oss, då stannade Zsandor till och skällde ett par ljus skall varpå jag direkt ropade in honom och kopplade. Gubben fräste att jag skulle ta fast hunden just innan jag satte fast kopplet, jag bad om ursäkt och sa att han är snäll och han nog blev rädd och skällde därför. Till svar fräser gubben att hundar ska vara kopplade från 1:a mars, och jag svarar att koppeltvånget gäller om man inte har koll på hunden, vilket jag hade. Tvånget handlar så vitt jag vet inte om att hundar inte får skälla om de blir överraskade utan om att de inte får jaga, vilket han heller inte gjorde, och sällan gör. Tyvärr var jag inte rapp i käften nog att säga det, och gubben lyssnade inte i vilket fall som helst utan gick bara surt vidare.
Så var mitt humör förstört, jag vet att Zsandor inte får skälla på folk eller springa fram när han är lös, men att han blir skrämd och skäller till när gubben dyker upp på sidan är inte riktigt nån anledning att bli skitsur över. Zsandor gick jättefint bakom mig och lufsade på, kom direkt när jag ropade och tystnade på en gång, dessutom bad jag om ursäkt. Så lite överseende kan man väl ha, hundar är inga robotar, och om man ogillar djur så mycket fattar jag inte varför man är ute i skogen överhuvudtaget. Men jag tröstar mig med att tänka att det egentligen är synd om en sån människa som måste gå runt och vara sur och skälla på folk för småsaker när solen skiner och fåglarna sjunger.

Större delen av promenaden fick han ändå vara kopplad för det vimlade av skotrar och skidåkare i spåren, och det var kanske lika bra med tanke på att han inte är helt frisk, är han kopplad så är det dessutom lättare att hindra honom från att äta saker han hittar ute.
Vi gick den vanliga slingan till Svedjeholmen och sen upp Höga Kustenleden, via Småtjärnsstugan ner till Hamptjärn. Där tog vi (jag) en fikapaus bestående av vatten och muffins, sen gick vi en bit på stigen som går bort mot Nyänget/Gullvik som vi aldrig gått mer än några km på. Samma sak idag, men innan vi kom ut ur skogen hittade vi ett vindskydd där solen stekte så vi tog en paus där, satt på bänkarna och solade en stund och det var helt underbart, tyckte både jag och Zsandor. Han blir jätteglad när solen skiner och han verkade njuta lika mycket som jag av att sitta där och låta solen gassa. Det kändes som vår, i vindskyddet var snön borta och fåglarna sjöng utanför.
Sen gick vi hem via Sund och Konsum där vi mötte upp Kristofer och köpte chips till kvällen. Jag har fått lite fräknar på näsan och det är jag jätteglad över för det betyder att det är vår!


Jag och Zsandor njuter av solen i vindskyddet.