Balesudden på rekordtid
Idag borde jag pluggat till tentan, men ville hellre ta en riktigt lång promenad med vovvarna eftersom det var sol.
Vi gav oss iväg (utan Kristofer som tänkte plugga) mot Vitsjöberget, men just innan jag skulle svänga av mot parkeringen ångrade jag mig och fortsatte ut till Sandlågan istället. När jag lastat ur alla vovvarna tänkte jag att vi går ut mot Balesudden och hinner vi inom två timmar så går vi ända ut på udden. Vi har bara varit ända där ute en gång förut, förra sommaren och då tog det sex timmar allt som allt, men då stannade vi och badade och rastade ganska mycket. Jag går mycket fortfare utan Kristofer och Tessan, inte för att jag ogillar att ta det lite lugnare, men är jag ensam så har jag ingen att prata med och då går jag automatiskt fortare och koncentrerar mig på det istället för prat. Så vi var ute på Balesudden efter 1 timme och 50 min, det är inte bara rekord att ta sig ut på udden, utan rekord att gå den sträckan överhuvudtaget.
Ute på udden blåste det enormt mycket så det var inte så skönt, men jag hade bestämt mig för att äta där och gjorde det där det var lite mer lä, den rasten blev kanske sju minuter. På hela promenaden, som blev 4 timmar, rastade jag nog 10 minuter sammanlagt, för att ta upp saker ur väskan, knyta skor och kissa.
Till saken hör att det är en ganska krävande led ut till Balesudden, så nu har jag ont i både ben och fötter. Men det var det såklart värt! Även om solen försvann efter nån timme så var det jättemysigt och hundarna har haft fullt upp hela tiden, lekt med varandra flera gånger och gjort sånt de brukar, vad det nu är... :-)
Det var tre trötta personer som ramlade in genom dörren sen, hundarna gick direkt till varsin säng och la sig och jag funderar också på att vila en stund innan maten.
Pepsi passade på att bada flera gånger
Verkligt glada hundar, kolla Zsandors leende!
När solen tittade fram njöt vi alla tre
Undersökning av den mystiska stenhögen som växer för varje år...
I alla vikar finns sandstränder, gissa om det vankas hundlek då!
Pepsi vill fortsätta busa men Zsandor försöker lugna henne genom att lägga sig ner
Såklart att du går snabbare utan mig!! Jag går också snabbare när jag går ensam, och framför allt när jag inte bär Alva på magen. Men du måste ha gått riktigt fort! Du är underbar som ger hundarna all den tiden utomhus. Då får gärna skicka någon enstaka bild till mig om du vill. Det ser så härligt ut och Pepsi ser superlycklig ut!
