Zsandor

Egentligen var dagens promenad inte så annorlunda mot alla andra, men för oss var det en stor grej eftersom varken Zsandor eller jag varit i skogen sen i lördags! I söndags jobbade jag och sen var det skola två dagar plus att jag inte mått bra. Så det finns förklaringar men för mig är det faktiskt riktigt illa, och för Zsandor är det självklart inte kul heller, även fast han ändå har haft det bra måndag och tisdag hos dagmatte, myst med henne och fått smaka godsaker. :-)

Så idag gick vi upp bakom Småtjärnarna längs vinterleden, svängde upp på ett berg vi inte gått på förut (vad jag vet) och därifrån passerade vi Höga Kustenleden och upp på Brattlandsberget, där vi gick via vårt "gamla" läger och tillbaka till Hamptjärn. Det var en ganska krävande promenad, mycket stigning och en del klättring, en del jobbig terräng också och när vi var tillbaka efter över 3½ timme var vi helt slutkörda både jag och Zsandor. För honom är det inte jobbigt på samma sätt som för mig med bergen, men han som hade kroppen full av energi var knappt stilla en sekund förutom när han lade sig för att vila lite med en pinne. Efter att inte ha sprungit på flera dagar är det inte så konstigt att han ständigt var på nya upptåg!

Jag tror dagens promenad var helt perfekt för honom: lös nästan hela tiden och även utan selen, solen sken och det var riktigt skönt med många plusgrader, och han älskar (precis som jag) att vara i bergen och springa, det riktigt lös om honom!


Något konstigt skogsdjur...


På väg uppför berget


Zsandor på en härligt röd och doftande myr


Efter ungefär halva promenaden började det blåsa ordentligt


Mysig vilstund med pinne han snott från vårt läger