Hemma i Övik
I fredags efter lunch tog Zsandor och matte bussen hem till Övik för att vara hemma några dagar med husse. Zsandor var duktig på bussen som vanligt och vi hade tur eftersom det var den snälla bussvärdinnan som inte bryr sig om att han sitter på säte (han sitter på min kappa och dessutom betalar jag barnbiljett för honom så jag tycker inte någon har nåt att klaga på). När vi närmare oss Övik tittade Zsandor ut och började gnälla, sedan var det bråttom av bussen och bråttom hem. Vi promenerade hem från stan och han drog i kopplet hela vägen, mer och mer ju närmare hem vi kom. När vi så kom in så rusade han direkt in i vardagsrummet och började leka, superlycklig! Han trivs nog bra i Sundsvall men det märktes var han tycker han hör hemma. Tur att hundar inte funderar så mycket utan mest befinner sig i stunden, annars skulle det känts sorgligt att åka tillbaka till Sundsvall med honom sen, om han skulle förstå vad som var på gång.
Igår var det vintermarknad i Gene Fornby, regnet hängde i luften men vi klädde på oss och gick dit, kikade runt lite och sedan kom Kristofers mamma, hennes man David och självklart lillebror Daniel dit. Vi var där ett bra tag, Zsandor var lite uttråkad av och till men han fick träffa den gamla golden-tiken från förra året och då blev han glad!
Idag tog vi en långtur i skogen, tyckte det var på tiden att Zsandor skulle få springa lös och återse sina gamla domäner. Vi gick till skogen i Svedjeholmen och via Hamptjärn upp till Småtjärnsstugan. På vägen träffade vi en kille med dobermanntik som Zsandor lekte lite med. Men han börjar bli gammal gubbe nu, tröttnar snabbt på att leka. Annars hade det varit perfekt, hans gamla favoritkompisar var mest stora, svarta tikar så han har en förkärlek för sådana, framförallt dobermann och såna blandningar som leker och har likadant kroppsspråk som han.
När Zsandor fick springa lös blev han så lycklig att det var helt underbart att se, han rusade fram och tillbaka, lekte med pinnar, jagade sorkar under snön och bara var lycklig. Det är trist att han inte kan få göra så varje dag längre, men frampå vårkanten när det blir ljusare ute blir det lättare att ordna skogsturer efter arbetstid.
Efter drygt tre timmar var vi hemma igen och trötta hela bunten, det är tungt att gå i snön och det är inte alls så upptrampat i skogen som det borde vara. Var är alla människor, är det bara vi som brukar trampa upp där?
På kvällen höll husse på att fota skräckbilder med nötblod, gissa om Zsandor var intresserad! Synd att det är snö, annars skulle vi kunna lagt ett spår med det som blev över.
Busbilder m.m. av husse
