Äventyr i skogen och halt hund
I fredags stack matte och Zsandor till skogen vid tre-tiden, hade tänkt vara ute ca 2 timmar för jag var inte jättesugen egentligen. Men det slutade med att vi blev ute över fyra timmar, eftersom Zsandor var borta över en timme... lite läskigt var det för han brukar inte vara borta mer än ett par minuter om han fått upp nåt spännande spår (räv är mest spännande).
Såhär var det: Zsandor hittade färska delar av en slaktad älg som han visade mig och smakade lite på (hans mage tål det mesta efter alla år som "skogshund" så för mig är det ok). Sen gick vi vidare och det var en himla fart på lille Z, nog för att han brukar spåra runt lite men han brukar hålla sig vid mig och inte försvinna bort. Igår såg jag honom knappt alls, han dök upp ibland och kollade vad jag gjorde, sen var han borta igen. Jag undrar om älgar, rävar och andra djur rör sig mer oroligt nu under jakten och det därför är mer färska spår överallt? I alla fall var jag väldigt förvånad för Zsandor betedde sig som när han var unghund och tyckte allt var roligare än matte, han sprang kors och tvärs i skogen nästan oavbrutet under de timmar vi var ute.
Klockan närmade sig 18 vilket betydde hem och äta middag. Men Zsandor var borta. Jag ropade, visslade, väntade, gick sakta mot bilen. Men ingen hund dök upp. Var inte orolig eftersom det är väldigt långt till vägar och jag tror inte han skadar sig så lätt i skogen med tanke på att det värsta som hänt under hans sex år som skogsspringande hund är lite hälta och rivsår på magen. Men när det gått en timme och faktiskt börjde mörkna lite smått blev jag lite orolig. Jag tänkte nämligen att han kanske hade sprungit tillbaka till älg"kadavret", men då borde han varit tillbaka redan för länge sedan, för så himla kul verkade han inte tycka det var där, fanns inte så mycket att äta heller. Och Kristofer sa i telefon att jag skulle vara försiktig, det kan ju faktiskt dyka upp björn vid kadaver. Och tänk om Zsandor sprungit dit och träffat på en björn som vaktade sitt fynd...
Trots att min inställning är att hellre en glad lös hund som en vacker dag kanske blir tagen av en björn, än en ledsen kopplad hund som får leva, så trodde jag inte att så var fallet. Just det stället där vi var har jag aldrig sett björnspår på nämligen. Men jag bestämde mig för att gå bort mot älgkadavret och när jag närmade mig samtidigt som solen var på väg ner så slog hjärtat hårt och jag var noga med att göra massor av ljud... när jag närmade mig stället så prasslade det till i buskarna och där dök upp en... pinscher!
En glad och nöjd Zsandor som antagligen haft en mysig stund med köttiga älgben och nu tyckte det var dags att gå hem eftersom matte kom och hämtade. Så jag pustade ut och vi åkte hem och åt middag.
Igår var Zsandor halt efter allt springande så det blev bara en promenad runt Höglandssjön på 1½ timme, vi fick träna en del på hundmöten så det var bra, han var som vanligt jätteduktig! Rapporteringen går enormt bra just nu eftersom jag har klicket med mig nästan jämt och passar på att träna.
Idag var han fortfarande halt så det blev en innedag för honom så han fick vila benet, vi passade på att fixa klorna också, inte så populärt men han var jätteduktig!
Lycklig hund:
Inte lycklig hund:
