Zsandor

Bakade en sockerkaka med plommon och sen åkte jag och Zsandor iväg. Hade planerat en långtur och tagit med ordentligt med matsäck, även sockerkaka förstås. Vi åkte till Sandlågan och gick därifrån ut mot Balesudden där jag inte varit på över ett år. Sandlågan är alltid häftigt såhär på hösten när vattnet dragit sig tillbaka och en stor del av havsbottnen är torrlagd...

Vi gick längs strandlinjen ända ut till Bodviken, det är lite trixigt med stenar och klippor men jag hade ett behov av att vara nära vatten, känna doften av tång och salt. Zsandor sprang mest i skogen ovanför, men på sandstränderna passade han på att raca runt och kasta pinnar omkring sig!

I maj gick hela familjen till Sör-balesviken nedanför från Hålviken men vi orkade inte gå ända upp, sedan var det den stora branden på udden i juni (tror jag det var) och efter det har det inte känts lönt faktiskt. Men vägen ut är ju också underbart vacker, det hade jag nästan glömt. Och idag gick vi ut på udden eftersom jag var nyfiken på hur det ser ut efter branden. Men en bit ut satt varningsskyltar som varnade för fallande träd och sköra klippor så då gick vi inte längre.

Stannade och rastade först vid Bodviken och sedan vid sagolikt vackra Balestjärn. Om jag vore en björn eller älg eller kanske ett träd, då skulle jag välja att bo vid Balestjärn, det är så obeskrivligt vackert där!

Efter 4½ timme var vi tillbaka vid bilen, Zsandor hade bråttom in i bilen efter att ha sprungit, busat, spårat och skuttat oavbrutet och har sedan legat i soffan hela kvällen, och även jag kände av promenaden i benen, härligt!