Fredag & lördag hemma i Fresta
Jag hade ju planerat ännu en riktig långtur med vovvarna igår, men tyvärr var vädret inte riktigt på vår sida... det snöade för fullt, blötsnö dessutom och var 2 grader varmt. Men vi skulle ju ut så självklart gick vi ändå. Vi gick genom skogen bort mot åkrarna längst bort där vi gått förra gången och hittat några nya ställen, men det var dumt att gå där eftersom vädret självklart var värre ute på öppna åkrar än inne i skogen. Tänkte just vända tillbaka till skogen då det small någonstans en bit bort, lät som ett skott, så båda hundarna blev såklart rädda. Det var bara för mig att traska vidare, jag kan ju inte vända just när det smällt så hundarna tror att jag måste fly. Så jag forsatte framåt med två rädda hundar bakom mig, det var nästan lite kul för de gick på led bakom mig och om jag gick i en sväng så gick de i samma sväng, lite som "följa John". Men efter en stund såg vi bilvägen så det var bara att vända och när vi kommit in i skogen igen så blev det full fart på vovvarna igen. Jag märkte också att det var ju mycket bättre inne i skogen, där snöade det knappt alls (även om det istället då ramlade blötsnö från träden...) och marken var nästan bar. Så där inne i skogen gick vi runt ett bra tag, det är ett ganska stort område men jag hittar rätt bra. Därför blev det väldigt pinsamt det som hände... men jag ska såklart berätta ändå, så ni får skratta åt mig lite!
Jag gick där i skogen och hade stenkoll på vart vi var och hur vi skulle gå för att komma dit jag tänkt. Då såg jag plötsligt fotspår på marken, de var lite översnöade så det måste gått nån där för kanske ½ timme -1 timme sen. Lite fundersam blev jag allt eftersom det är ovanligt med folk där och framförallt i det skitvädret... men jaja, det var bara att knata på. Så kom vi till ett ställe med en stor sten och ett gammalt jakttorn som ligger i en fin glänta, och jag blev väldigt förvånad för det gick vi förbi tidigare, precis i början av promenaden i den delen av skogen... jag tittade lite närmare på fotspåren och jo! det var ju mina gamla fotspår! Pinsamt... tur att jag var själv och inte hade med mig familjen som jag brukar skryta för hur bra jag alltid hittar i skogar... 
Nästa roliga grej var att jag fick syn på ett rådjur som sprang förbi kanske 20 meter bort bakom träden, efter det såg jag Zsandor springa efter. Jaja tänkte jag, han brukar ju inte jaga dem mer än kanske 50 m om ens så länge. Jag stod och kikade efter Zsandor och rådjuret när jag hörde en hund skaka på sig bakom mig. Det var inte My, utan Zsandor! Det var alltså två rådjur som sprang förbi och inte ett rådjur och en Zsandor, så lika kan de vara när man bara ser dem snabbt! Zsandor hade alltså återigen varit superduktig och inte sprungit iväg efter rådjuren, utan bara skuttat mot dem några meter och sedan stannat! Han är så himla duktig! För några år sedan kunde han jaga rådjur hur länge som helst, nu är det bara rävar han blir galen på och som får honom att kuta som en galning.
Efter exakt tre timmar var vi hemma igen, då hade det slutat snöa och jag hade gärna stannat ute en timme till om det inte var för att både jag och hundarna var dyblöta och jag skulle iväg på eftermiddagen.
- - -
Idag blev det en kortare promenad (2 timmar) i koppel. Det var blött och dimmigt ute så ingen hade lust att gå till skogs. Istället gick vi längs något som kallas Upplevelsestråket, som går runt här i Väsby. Vi gick bort till Sanda Ängar som nu är ett väldigt fult bostadsområde, men för några år sedan medan jag fortfarande bodde hemma var en härlig plats med ängar, vikingagravar och skog. Nu är det bara en liten skogsplätt kvar, inte mycket att skryta med. Vi gick längs den nya promenadvägen bredvid en översvämmad kohage, ner till Norrviken vid Bollstanäs. Där gick vi längs strandpromenaden tills den tog slut, då gick vi samma väg hem igen. Det var helt okej, varmt ute och lydiga hundar men trist väder och dessa promenader utan skog och lösspringande hundar väcker sällan några lyckokänslor i varken mig eller vovvarna.
Vi gjorde lite agilityövningar och väl hemma blev det träning, fortsätter träna Zsandor att lägga sig på rygg på kommando, han är jätteduktig! Dessutom tränade vi på att lyfta och lite apportering med olika föremål, det gick så bra! Enda smolket i bägaren var en avundsjuk My, jag kan ju inte träna med två hundar samtidigt och hon är inte lika rolig att träna med inomhus, men hon gick bort efter en stund och fick vänta på sin tur.
Mamma försöker få dem att hoppa
