Zsandor

Åkte först ut till Skagsudde för Kristofer skulle fota lite vid havet innan solen går upp, men tyvärr började det snöa blötsnö där ute och det var helt grått så vi stannade inte en lång stund. Det var tråkigt också för Zsandor skulle gärna sprungit lite i skogen där intill, det var nämligen bara ett tunt snölager på marken, vilket skulle varit kul för honom, att kunna springa obehindrat.
Istället åkte jag och Zsandor ut till Gullvik när solen gått upp, det ligger också vid havet (även om det inte är öppet hav just där) och gissa om jag blev glad när vi kom fram och jag såg att det var ganska lite snö där också!  Inte lika tunt lager som vid första stället, men tunt nog för Zsandor att kunna springa runt i skogen (utanför stigarna) utan problem! Han fick springa lös direkt från bilen och vi hade så kul ute! Zsandor var i full galopp hela tiden, rusade hit och dit och var helt yr av glädje över att kunna röra sig obehindrat. Det var så härligt att se, finns inget som väcker sån varm lycka i bröstet hos mig som att se Zsandor riktigt glad.  Han är glad när han träffar kompisar, busar med leksaker, träffar familjen, tränar och mycket mer, men det som gör honom lyckligast av allt är att få springa runt i skogen!

När vi kom upp på berget var det mer snö och lite jobbigare att gå, men Zsandor verkade inte bry sig utan skuttade glatt vidare i den "djupa" snön (ca 1 dm bara).

Vi var ute över två timmar och det var fullt ös hela tiden, så jag känner mig riktigt nöjd efteråt. Att få springa runt lös i skogen, jaga efter spårlöpor, busa och bara skutta runt ger så mycket mer stimulans än en koppelpromenad som är dubbelt så lång, men det blir ju inte så mycket lösspringande nu på vintern annars.