Zsandors dyraste leksak

Eftersom matte varit sjuk några dagar så har det inte hänt så mycket värt att skriva om. Vädret har varit trist så det har ju passat bra. Vi är trötta på vinter nu, speciellt eftersom det inte är nåt roligt skidåkarväder heller.
Igår var vi inne nästa hela dagen och vilade, men på kvällen var det full fart. Vi skjutsade husse till jobbet och sen busade vi inne med nya leksakerna i över en timme, efter det fick Zsandor ett gott vom-ben som han låg och tuggade på i 2½ timme(!) innan det tog slut. Sista kvällspromisen blev väldigt lång eftersom matten tyckte att Zsandor behövde bajsa men han ville bara busa. Efter ½ timme tänkte jag ge upp men just då träffade vi på räven som håller till här så vi smög på den en lång stund innan den upptäckte oss och svassade iväg. Då gick vi och la oss.

Idag var vi ute i ca 1 timme, kunde gärna varit ute längre men tänkte att det är bäst att inte anstränga mig för mycket eftersom jag inte känner mig på topp ännu. Sen har vi busat och tränat lite.
Får så dåligt samvete för Zsandor de här dagarna när jag är sjuk för jag orkar inte mycket mer än att busa lite inomhus och gosa en massa, några långpromenader blir det inte tal om. Får ont i hjärtat av att se honom ligga i soffan och se helt passiv och uttråkad ut. Vanligtvis är han ju min prioritet nummer 1 men nu har det inte varit så på ett tag, först C-uppsatsen och sedan nu att jag är sjuk.

 

Två goda vänner vilar ihop...


...men Zsandor kan man aldrig lita på!

Denna isbjörn är en lite lustig historia, det är nämligen hans allra dyraste gosedjur nånsin, jag betalar 100 kr månaden för den. Så hittills har den nog kostat mig runt 1200 kr... Det är nämligen en present från WWF för att jag är isbjörnsfadder hos dem (vilket kostar 100:-/månad). När jag fick isbjörnen var Zsandor jätteintresserad av den, men jag bestämde att han inte skulle få ha den eftersom den är otroligt fin och av väldigt bra kvalitet. Den ser nästan exakt ut som en isbjörnsunge och har väldigt många realistiska detaljer, bla. är den mjuk som sammet så nosen och bara så himla go. Men Zsandor kunde inte låta den vara i fred där den satt i bokhyllan och han är ju världens mest bortskämda hund så till slut gav jag mig och lät honom låna den. Det blev oftare och oftare och han blev mer och mer förtjust i den och till slut så blev den liggande på golvet = fritt fram för honom. Och nu är den hans. Fortfarande hel och lika fin och mjuk, men full med hundslem i pälsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0